Jag har fått en fråga gällande hur det går med min fraktur i foten, och passligt nog så var jag i måndags och röntgade foten på nytt. Nya läsare visste kanske inte jag har en stressfraktur i foten, konstaterad sedan maj 2013, men troligen uppkom den redan kring nyåret 2012-2013. Jag blev tvungen att rida utan stigbyglar några månader för att vila foten så mycket som möjligt eftersom frakturen ligger är under stortån i ett ben som heter sesamben och stigbyglen som ni vet kommer exakt på detta ställe.

 

Nu var jag i förrgår hur som helst och tog nya röntgebilder av foten för att se hur frakturen läkt eftersom det fortfarande tar ont vid beröring och vissa rörelser och belastningar.. Till min förskräckelse så ser benet ut att vara helt av och "klotet" som benet har form av delat sig på mitten helt och hållet. Man gör inget åt dessa ben eftersom frakturen i sig inte nödvändigtvis borde helst kännas av (vilket den av någon undelrig orsak görs hos mig), och alla människor har inte ens dessa ben, men jag har, och i mitt har jag en fraktur som gör ont..

 

En röntgenläkare skulle ännu kika på bilderna nu i veckan så kanske det kommer något bättre utlåtande ännu, MEN för mig kändes det ungefär som att jag bara kan vinka hejdå till att springa och träna på gymmet och de mera fartfyllda passen där.. Men jag hoppas ändå smärtan försvinner och jag är symtomfri om 1 år, eftersom läkaren i maj sade han nästan kan garantera jag är symtomfri om 2 år, alltså endast 1 år kvar då.. Peppar peppar.

 

 

Så jag hade verkligen tur att jag hade Nans träningar måndag och tisdag eftersom jag kände mig lite uppgiven efter röntgen på måndagen och fick uppleva en hemsk undersökning på tisdagen som gjorde mig helt upp och ner.. Annars skulle det nog blivit för jobbigt. Åter en gång, tänk så bra inverkan de har på oss människor de här härliga hästarna! <3