Visst tänker man lite annorlunda gällande många saker nu när man blivit äldre, men speciellt på sista tiden när man fått höra tråkigheter om andra, eller själv fått se hur folk beter sig mot varandra så har jag så otroligt många gånger fått skatta mig lycklig att jag har de vänner jag har på senaste tiden!

 

De vänner jag ser oftast är ju såklart dem jag träffar i stallet eftersom jag inte har så mycket tid för träffar om det inte är i samband med något annat jag gör som gym och stallet. MEN, de fina vänner jag har så fortsätter vi alltid därifrån vi slutade senast. Dessa vänner har fått mig att vara mindre pessimistisk, något jag glatt fått konstatera för några veckor tillbaka att jag förbättrat mig enormt på. Dessa goda vänner har också peppar mig något enormt, fått tillbaka lite kämparglöd och gör mig på så jäkla bra humör varje gång jag träffar dessa underbara människor!

 

 

 

Speciellt nu den senaste tiden (se så där senaste året) har jag insett så många gånger hur lyckligt lottad jag faktiskt är som får vara omgiven av dessa fina lojala vännerna jag faktiskt har! Klart vi alla har sämre och bättre dagar, och det är inte alltid en dans på rosor, men jag har fått lära känna så många nya fina vänner det senaste året som lärt mig så otroligt mycket om både mig själv och hur jag vill vara som person!

 

Nu har jag kanske haft 30 min för mycket extra tid när jag blir så här djup igen med mina skriverier, men det är så viktgit tycker jag att komma ihåg att med riktigt bra vänner mår man så mycket bättre, och avundsjuka kommer man ingen vart med, utan att unna varandra och glädjas åt varandra mår man så mycket bättre av! Det må vara gammalt uttryck, men så som du vill bli behandlad ska du också behandla andra, och det stämmer så otroligt bra! För vem vill vara en snäll eller lojal vän om det bara är en massa gnäll och elakheter man får ta emot?

 

Ett tag försökte jag ha många vänner på en gång men jag fick aldrig någon riktigt nära vän jag faktiskt kunde lita på till 100%, men när jag blev äldre insåg jag att det inte passar mig att ha 20 riktigt "nära" vänner, för när skulle jag ha tid för dem alla? Klart jag har många jag känner, (=kompisar), men nu syftar jag på den riktigt närmsta vänkretsen, och den håller jag gärna ganska liten så att kan känna jag faktiskt känner mina vänner, kan dela glädje och sorg med mina dem och inte få dåligt samvete hela tiden p.g.a. tidsbristen.

 

 

Jag pratar aldrig om "bästisar", jag får någon slags "tävlings"-känsla av någon konstig anledning då, men mycket god vänner, eller bland de bästa av mina vänner talar jag gärna om om jag presenterar någon som betyder mycket för mig. För jag tycker inte man kan sortera sina vänner i någon ordning, alla tar och ger olika mycket, men det är viktigt att komma ihåg att ens vänner alltid ska GE mera än de tar (nu syftar jag på energi coh glädje), och du ska göra det samma tillbaka. Ni vet som en planta, du måste vattna och vårda för att den ska överleva.

 

Nu blir ni säkert trött på mig igen över mitt "Vasa Hubertus in my heart", men jag känner så mycket kärlek emot så många människor där, och såklart flera andra människor jag träffat från andra håll. Men kanske ens bästa vänner är ifrån stallet eftersom man delar en sådan stor och energikrävande passion, så om man inte är insatt i denna sport så förstår man sig inte på varandra alla gånger?? Idag har jag bara en sådan dag då jag känner så mycket kärlek till alla mina vänner (ingen nämnd, ingen glömd), och jag är så tacksam över att jag får vara er vän och få ha er som mina vänner! Jag hoppas jag kan ge en bråkdel tillbaka av all glädje och kärlek ni ger mig!