Igår passade jag på att rida lite barbaka på Matti i manegen inann han blev skodd, och jestas vad länge sedan det var! Nyttigt kan man milt säga det var, för balansen var inte den bästa de första skrittstegen.

 

I gamla stallet red jag ganska mycket barbacka och man märker jag glömt bort det lite då balansen blivit så dålig som den blivit, men oj så skönt det var nu. Varmt om baken var det också! Man märker så bra hur känslig hästen faktiskt är, för då jag skulle göra skänkelvikningar i traven kom jag ett tag ur balans och Matti reagerade korrekt och började göra skänkelvikningar till motsatt håll än jag hade tänkt, men det var ju bara resultatet av att jag hade min vikt och kropp riktat åt det hållet för några steg då jag kom ur balans. 

 

Man glömmer ibland hur jäkla känsliga de här djuren faktiskt är och jag fick en påminnelse att faktiskt borde tänka två gånger om Matti inte gör som jag vill när jag rider, för det kan var att jag inverkar på något sätt som han förstår på ett annat sätt. Bra tankeställare