Alltså den som inte säger ridning är någon träning får bita sig i baken. Ja är SÅ trött i kroppen och varenda muskel, och att jag är förkyld underlättade ju inte andningen eller återhämtningarna i de korta pauserna, hehe! Sophia var framme och höll lite träning till mig och fotade lite samtidigt. Det var riktigt givande igen, och tack kära du för bilderna och träningen!!!

 

Mitt första önskemål till Sophia var att hon skulle skälla på mig genast om min ridning såg ut som i måndags, för så hemstk vill jag aldrig det ska se ut igen när jag rider!! Mitt andra önskemål var att hjälpa mig hantera Mattis energi när han för en gångs skull kändes lite mera på tårna när någon annan såg och han kändes sådär explosiv som han några få gånger om året blir då jag inte vet åt vilket håll han ska explodera. Jag har ännu inte riktigt hittat mitt sätt att hantera dessa situationer ännu då de kommer så plötsligt och inte så ofta, så när de kommer blir jag grymt osäker på mig själv.

 

Vad Matti gjorde var att skygga för solkatterna på marken, fast det var ingen big deal, så gör han ibland och är lätt att få framåt och förbi det han skyggar för, men det han gör som får mig osäker där på ryggen är när han skjuter rygg, slänger huvudet i famnen som resultat av då han hör ljud utanför eller inne i något som han inte kan koppla till vad det är, och så  här var det redan från början av träningen. Men det tog inte många minuter innan han kom bort från tillståndet och tillbaka till sitt vanliga jag. Det gällde bara att hålla skänkeln fast och försöka rida honom i lång rund låg form när han fick den där låsningen i skallen, och bättre blev det efter att Sophia vägledde mig hur jag skulle lugna Matti och mig själv.

 

Sedan började vi träna på riktigt och vi fokuserade mycket på den lite längre rundare formen eftersom Matti var lite stel i höger sida och inte ville riktigt i måndags komma upp med överlinjen, men som tur kändes han mycket, mycket bättre att rida nu! Mjuk som han brukade i munnen och lyssnade bättre framåt och riktigt samarbetsvillig och glad, precis som han burkar vara!! <3

 

 

 

Så det blev att försöka få till min sits på rätt sätt, långa ben, stadig båle, lugn hand, snabb skänkel en gång istället för att vara där och påverka hela tiden. Bästa tipsen gällande benen som jag fick var att ta till skritt eller halt när jag märker mina knän börjar söka sig uppåt och jag inte får benen loss och långa ben igen, så att jag lär mig rida med långa ben och slutar spänna mig och förstöra harmonin. Så det resulterade i att det i alla fall kändes att stunderna blev längre och längre som jag klarade av att hålla benen längre än normalt.

 

Traven till höger kändes super medan det var lite svårare till vänster då hans höger sida är lite stel efter semestern. Galoppen samma sak. Men sakta men säkert blev det bättre och blir bättre nu igen. Gulle gubben min var genomsvettig efter passet och jag likaså! Men riktigt roligt och givande som vanligt att rida inför någon som har bra lsöningar på ens problem och ovanor!

 

Alla klarar inte av att ha goda vänner att hålla lite träningar åt en, men jag menar, om man ändå vet man behöver hjälp och ens vän har bra lösningar eller är duktig, varför inte be om hjälp? Är det inte det vänner är till för? Att hjälpa varandra menar jag? Jag är så tacksam att Sophia som redan har så grymt mycket på gång orkar vara lite "kommenderare" åt mig, och pusha mig och vägleda mig hur jag ska få Matti mera bekväm och avslappnad genom kroppen så han arbetar i sin tur rätt genom hela kroppen utan att jag är där och stör!