Gosh vad roligt det var att rida idag!! Till en början kändes Matti lite bakom skänkeln, men han var ändå glad och nöjd, det kände man genom hela hans kropp och knopp. Matti har fått gå med en ny hagkompis idag, Debi, och jag har ju skrivit förut att jag känner av på Matti GENAST om han har gått ensam i hagen för han är inte alls rolig att rida då han inte alls känns motiverad, och så har det ju varit nu på sistone, men jag har faktiskt inte tänkt på att det skulle ha berott denna gång på att han gått ensam i någon vecka. Men idag när det var som att vända på en hand kom jag på det. Älskade gubben har säkert varit deprimerad de här senaste veckorna då han varit van att ha en kompis?!

 

Men tillbaka till ridningen. En häst på andra ridplanen dambade lite och jagade upp Matti så han blev riktigt på tårna och spände sig ganska rejält och började frusta så där som de gör när de blir osäkra. Men efter att jag låtit honom vara en liten stund med långa tyglar och han lugnat ner sig så började vi arbeta igen och herre jessus så roligt det var! Jag behövde inte alls driva på något, utan istället försöka få bakbenen aktiverade under honom och bara sitta. Jag orkade inte rida honom korrekt hela tiden, så ibland sprang han bara med mig, men stundvis var jag så överlycklig över hur vi samarbetade. Det bara funkade idag, inga missförstånd, inga missöden, vi bara kommunicerade och jag fick för första gången på Mattis rygg koncentrera mig på att sitta stilla och inte göra något, för Matti var så glad och rörde sig för egen motor. VILKEN KÄNSLA! Jag skulle kunna fälla en glädje tår, för så glad är jag över ritten idag. Jag ville bara inte sluta rida, så red i 1,5 h för att Matti var så pigg och glad. Jag svettades rejält i början, men efter att han började röra sig var jag inte så trött längre då jag inte behövde jobba arslet av mig på samma sätt som jag tidigare fått göra. UNDERBART!

 

Vi var båda så glada och nöjda när vi var klara. Jag älskar så den där hästen, och fasiken så roligt det var då det funkade idag!! Hoppas det börjar vända nu och han hålls så där framåt och glad. Stundvis blev jag lite för mycket att hålla fast i tyglarna då jag är så ovan att han rör sig framåt, men när jag kom på mig själv så gav jag mera frihet åt Matti och i galoppen blev han så rund och fin. Min fina prins!!