Nåja, nu har vi bitt 2 veckor i nya stallet. Här har allt gått bra. Helt underbart trevligt gäng i stallet som från dag ett gjorde att man kände sig välkommen. Ägaren av stallet är också super, och det är aldrig något problem när man undrar något. 

 

Matti har fått en ny bästis, och som för 4 år sedan när Matti fann sin soulmate i ungäst islänningen Arn, så är det även denna gång en unghäst, Rasse, som gjort sig mycket bra kompis med Matti. De busar i hagen och man ser hur lycklig Matti är nu när han får busa i en 10 gånger större hage än den han haft och få gå och äta när han vill från höbeln och må gott i flocken.

 

Första motgången kom först idag. Jag hämtar Matti från hagen och ser inte något speciellt med honom först efterosm han står med sidan mot mig och vid höbalen. Han vänder enbart huvudet åt mig när jag kommer (precis som hanbrukar) och snusar lite på mig. Jag lägger grimman på honom och går iväg mot stallet. I vanlig ordning stannar Matti halvvägs i hagen och kakkar. Då först såg jag nrä jag vände mig om att han blöder från knä och det runnit ner på benet! Jag ser nu först också att han har tappat en sko.

 

Väl inne i spolspilat ser man såret bättre och noterat att det är ganska ytligt och ser ut som att något skrapat av huden. En spark är det knappast så knät inte hunnit svälla och såret ser ut som det gör (+ att en sko var borta). Troligen har han fastnat någonstans, eller så har de busat så mycket att när de stegrat sig mot varandra landat galet.

 

Veterinären var ändå ut på kvällen så jag fick värkmedicin åt Matti och höra av en veterinär att det bara är sårvård som gäller och några dagars vila från motionering. Han får gå i hagen som normalt och när han inte ömmat ta i gång honom igen. Lite haltade han när jag tog in honom. men om det beror på att han ömmade i hoven då han gick på isbitar eller om det är p.g.a. knä är svårt att avgöra.

 

Men värst ont verkar han itne ha då han stod och gäspade i stallgången medna knä kyldes ner med is. Det blir alltså sårvård morgon och kväll för gubben min nu då. Får flashbacks från 3,5 år sedan då vi kämpade med ett sår på benet. Vi får hoppas det här inte är lika envist! Som tur är det vinter nu så såret får läkas ganska så ifred.  Hoppas bara skrället mitt har förstånd att inte busa lika vilt i morgon nu då, hehe!

 

Jag passade på att ha med mig min lilla hundvalp till stallet idag också för första gången. Så spännande det var tyckte hon! tveksam i början och lite rädd, men vart eftersom började hon utforska och fick mera mod till sig. När jag såg hunden min och hästen min där tillsammans blev jag så varm i kroppen. Sedan jag var liten har jag drömt om det här. En egen häst (ja nå det har ajg haft nu i 4 år) och en egen hund som jag tillsammans med kan rida ut i terräng med, jag på hästryggen och hunden spirngandes bredvid. Vilken dröm! Fast de blir nog väldigt mycket tränande tills vi är där, men en bra början är jag ju påväg med duktiga Matti och Nalah!