Ingen större skillnad på träns/nosgrimma, bara av lathet lämnat kvar (eftersom Matti bara har 1 bett o 2 träns)

Har egentligen ingen fråga om dig och Matti men hoppas att du svarar endå!
Du red väl på ridskola förr? Det skulle vara jätte roligt om du kunde skriva lite om dina favvo hästar där (kanske även bilder från då du red där!), och skillnaderna på att rida på ridskola och att ha egen häst! Tycker att det det skulle vara väldigt intressant att läsa om då jag själv är ridskoleryttare! Kanske du till och med kan göra ett helt inlägg om det?

Jodå visst kan jag det. Jag red på ridskola tidigare, ridit på nästan alla ridskolor här i Vasa omnejd. Har prövat på Farmstall, Böle, Vasa ridcenter, Korsholms skolor, Pohjanlaukka, Tölby och Vörk. Sen har jag varit på ridläger till Fäbodavägens stall och till Norrköping i Sverige.

Jag började rida som 5-åring på en shettis som kallades Ami. Ami var en busig dam med en härlig personlighet. Växte tyvärr ur henne rätt snabbt och fick byta till en ridskola. Men när jag ser tillbaka på Ami ler jag bara.

Lilla Ami och lilla Annu


Lite vilda western emellan åt men jag lärde mig massor av att få göra själv, Ami var ju så snäll

I Böle, vart jag fortsatte efter shettisen Ami, hade jag en favorithäst som hette Wilma, hon var lat men trygg, minns faktiskt inte så mycket från detta ställe eftersom jag var bara 6-7 år när jag red där. Hittade inga bilder här i lägenheten från Böle stallet, har dem säkert hemma hos föräldrarna

Mina favorit hästar på Farm stall, som var stall nummer tre att pröva på, var Cheri (min sköthäst) Tupla och Alt. Cheri var ridläraren Ankis häst, och Cheri var världens finaste jag gjorde allt för henne. Cheri skötte jag i flera år och avgudade henne. Hon är när jag tänker efter enda hästen jag tyckt lika mycket om som Matti. :) Tupla (i hoppning) och Alt (i dressyr) red jag oftast på lektioner och var två små gossar som bockade o tjurade, vilket jag älskade. Farmstall har inte funnits på många år.

Cheri ren o fin, hehe

Alt

Tupla

Vasa Ridcenter har jag ridit enstaka gånger, och andra som rider där gillar det säkert, men för mig var det för kall stämning och stort för att jag skulle känna mig välkommen och trivas, samma sak gällde Tölby, och dels för jag tyckte att hästarna var för magra då när jag provade på att rida där för många många år sedan. Sen tyckte jag inte ridlektionerna var givande över huvudtaget, man var 8 ryttare som gjorde lite volter och fick rida alla gångarter och så var det bra. Hehe, jag var redan då rätt så kräsen ;)

Vid Korholm skolor lärde jag mig att ta ansvar, den ridskolan finns inte kvar längre utan är en YA utbildning i gamla vasa. I detta stall red jag i flera år och hyrde under varje vinter och sommar en häst som jag fick ha som "egen" under 2 veckors tid. Santtu var finnhästen som blev min stora favorit där, en snäll finnhäst som inte var rädd något. Men i slutet fick jag inte rida honom så myket då en annan tjej också fick honom som favorit, så jag började rida en häst som kallades Wellu, han kunde sticka iväg och bocka och göra allt för att slippa undan och skrämma skiten ur småbarnen, men jag älskade honom och hyrde honom flera gånger.

Älsklingshästen Santtu

Wellu

Vid Pohjanlaukka red jag i ca 1 år (slutade för att ridläraren slutade). Här började jag rida för att få språkbad (i finska), eftersom lektionerna gick på finska och ridläraren Pauliina var helt underbar och helt finskspråkig. Min favorithäst här hette Ameno som var 5 år, och honom red jag mest. Ameno var också en lite filur som kunde sticka iväg om han fick tråkigt, men detta gjorde han typ aldrig med mig så det var ju lite långtråkigt emellanåt när man bara fick höra hur busig han var med andra ryttare på andra lektioner. Jag blev erbjuden att köpa Ameno av Pauliina men hade inte pengar eller möjlighet så jag fick bara krama om honom en sista gång innan de flyttade till ett annat ställe.

Ameno, finaste lilla bebisen

Vörk är ridskolan jag har trivts absolut bäst på. Ett stall ute på landet med bra manege o ridplan. Här har jag ridit längst och för flest tränare. Jag har jag varit på träningsläger med olika hästar från klubben och lärt mig massor. Idag har de ingen ridskoleverksamhet längre, endast för dem me egna hästar.

Vid vörk har jag hunnit ha många favorithästar eftersom det är här jag spenderat mest av min tid, trots att det varit en lång bilväg till Vörå (30 min / väg) för att bara ta en ridlektion har jag haft underbara föräldrar som skjutsat mig när jag inte hade körkort och lånade ut bilen när jag hade körkort så jag skulle få åka och rida.

Mina guldklimpar i detta stall har varit Ansis, Aleto, Johannes, Petki, Trolli och Ami.

- Ansis gillade jag eftersom ingen annan tyckte om honom då han bet och kunde vara lite aggressiv, jag tyckte så synd om honom så jag började spendera tid med honom och lärde känna honom och föll pladask.

- Aleto var en arab jag tyckte också otroligt mycket om då han var så tillgiven och snäll. Aleto hyrde jag också under en sommar. Tyvärr var han halt hela sommaren men det gjorde mig inget, att hålla på med hästar är så mycket mer än bara att rida

- Johannes var en större herreman som jag tyckte om eftersom han var stor och passade mig som är så lång, han var maffig och kunde mycket inom hoppning och dressyr.

- Petki och Trolli tyckte jag om eftersom jag utvecklades när jag red dem båda på olika sätt. Petki hjälpte jag till med att skola honom eftersom han var rätt grön när han kom till klubben, och Trolli red jag för att han skulle få göra något annat än bara gå nybörjarlektioner och inte styvna bort. Dessutom var båda lite små charmiga och kunde vara lite småbusiga och nypas och hålla på ibland.

- Sen var det dressyrstoet Ami. Ami hade haft problem med ryggen pga en dålig sadel så när hon sattes igång så var jag aktiv och red henne och vi fick ett trevligt band mellan oss.

Ansis som ingen tyckte om förutom jag. Hade honom flera somrar som sköthäst på ridläger

Aleto, som jag också hyrde en sommar

Johannes som lärde mig hoppa, det gick säkert och HÅRT!

Trolli

Nu är ju inte Matti min egen häst, men det känns så eftersom jag har så stor frihet vad jag gör med honom (jag är så lyckligt lottad!). Men största skillnaden med att ha sköthäst/medryttarhäst/foderhäst och att endast rida på ridskola är att du får ett helt annat band med hästen, du lär känna hästen på ett helt annat sätt och lär dig så mycket mer förutom det du gör från hästryggen och lär dig under den ena lektionen du rider i veckan. Under det här året jag fått ta hand om Matti har jag lärt mig grymt massor om sårvård, sadlar, hovslagare, exem osv. Något jag inte behövt veta av före nu. Sen har jag fått ett band till denna häst som hjälper oss i ridningen eftersom vi är ett team nu, det är inte han och jag utan det är vi, vi är ett.

Sen så när det kommer till ridningen så får man en annan känsla när man rider en och samma häst flera gånger i veckan. Ni blir mera ett team och du behöver inte från gång till gång försöka hitta rätta "knappar" på alla de olika hästarna man rider (fast det är nyttigt att rida olika hästar, alla lär en något).

Det finns så många hästägare där ute som behöver hjälp med att ta hand om sin ögonsten till häst, så jag rekommenderar alla att skaffa en sköthäst/medryttarhäst/foderhäst, man lär sig så otroligt mycket. Om du dessutom får ta ridlektioner på den hästen är det ju fantastiskt, tänk så mycket man lär sig. Man blir självständig och stark som person för man klarar så mycket bara man vill. :)

Bandet du får till en häst är underbart. De se in i din själ och älskar dig för precis den du är <3

Kommer du att ställa upp i flera tävlingar?
Klart vi ska, speciellt efter gårdagens lektion är jag super taggad. Ska verkligen försöka få samma känsla jag hade igår VARJE gång jag rider Matti nu framöver, vi kommer bli farliga på tävlingsbanorna om vi fortsätter i samma riktning! <3

Mamma, Matti och jag på min och Mattis första dressyrtävling 5e maj, vi placerade oss 2a. Var överlycklig!

Vad är det bästa med Matti?
Hans underbara lynne. Han är så genomsnäll men har ändå en gnista i sig och kan busa runt lite (men på ett snällt sätt). Han är en häst man bara inte kan undvika att tycka om, han är en vän för livet! Till och med min mamma och pappa tycker om Matti och ser honom som en familjemedlem fast de inte spenderat mycke tid med honom eller varit intresserade av andra hästar jag hållit på med. Matti är svår att inte älska. ;)

Förskönar du Matti i bloggen? Du skriver aldrig något negativt, allt är jämt så bra?? Söt häst annars!
Haha, jaa-a. Nej, eller jag vet inte? Det är så här jag upplever min tid med Matti. Visst har Matti några dåliga sidor men de är så få. Kommer inte på någon dirket dålig just nu men, hehe? ;)

Men jag tycker nog jag skriver när det gått dåligt också, men det gör inte så ofta det? Ex. då jag skulle lasta honom från en träning i Vörå, då skrev jag hur dåligt det gick och hur arg jag var på honom.  Haha, så arg har jag aldrig varit på MAtti, men nu de senaste två gångerna vi lastat honom gick det hur bra som helst när jag blivit visad hur jag ska lasta.

Så nej, jag skulle inte säga jag försökönar Matti, han är så där jäkla underbar, kom ut och kika fast så förstår du! :)

Ni verkar ha ett så fint band mellan er, litar han på människor av naturen eller har du tränat på något speciellt sätt så han följer efter dig? Tänkte då du haft agility med honom?
Jaa-a, alltså jag jobbade mycket från marken med Matti när jag började hålla på med honom, sen spenderar jag ALLTID mycket tid med honom före jag börjar rida, alltså jag gosar och kramar på honom innan jag tar ut honom från hagen, jag borstar i lugn och ro, gosar lite mera och ger lite godis (inte underligt han är så tjock ;) ).

Men Matti är väldigt bra uppfostrad, Betti (hans uppfödare i Estland) har gjort ett fantastiskt bra jobb med honom. Han äter ex. inte gräs om han inte får då man är ute och går i grimma o grimskaft. Han är ingen häst som rusar iväg med en då man leder honom så ett litet barn kan hur bra som helst leda honom.

Men då igen har jag hört han inte varit helt på samma sätt förut, men det kan jag inte jämföra med eftersom jag aldrig sett någon annan sida av honom än denna. Han vill alltid vara till lags och har alltid följt efter mig, som jag sagt, han har ett så stort hjärta och vill alla så väl. Jag kan inte så mycket om Horsemansip så att jag skulle kunna påstå vi tränat något skillt, jag bara leker o busar på ridplanen då jag har "Horsemanship", jag har bara satt tid på att ha kul och visa att jag lita på honom o älskar honom. Hästar är så otroligt smarta och kärleksfulla djur, ger du kärlek så får du dubbelt tillbaka, det är det som är så härligt!

I början skrittade bara Matti efter mig när vi lekte på ridplanen, nu travar han o galopperar efter mig <3

Vem är denna Betty du skriver om ibland? Ägaren till Matti är väl Jenny?
Betti är den tjej som ägde Matti då han bodde i Estland. Hon köpte Matti då han var 1 år och har ridit in honom och uppfostrat honom, hon tvingades sälja honom p.g.a. studier eftersom hon tyckte det var fel mot Matti att han inte fick den uppmärksamhet och kärlek som han förtjänade. Jag kan bara säga hon gjort ett fantastiskt jobb med att uppfostra denna gosse! Han lyssnar så bra och lyder en så bra i all hantering, även då han blivit rädd!!

Yepp, du har rätt, Jenni äger Matti just nu :)

Betti och Matti i Estland

Följt din andra blogg också, hur har du hittat alla hästar du ridit? Kan du inte berätta om de olika hästarna du ridit o varit medryttare på, saknar du inte de andra hästarna?

Alla hästar jag varit medryttare på har jag hittat via kontakter. Enda jag inte hittat via kontakter är Ramell, honom hittade jag eftersom jag hade ut en annons på find.it att jag sökte medryttarhäst. Klart jag saknar vissa. Eila ser jag ju varje dag eftersom jag rider i samma stall hon står, men Ramell ser jag ju inte och han blev jag så förälskad i så honom saknar jag massor!!

- Wäinö var min första häst jag var medryttare på. Hade ridit honom på ett ridläger och tagit hand om honom där, så när en familj härifrån Vasa hörde detta frågade de om jag ville vara medryttare på honom. Sagt och gjort. Men Wäinö hade någon skada i benet, så efter deras prövotid skickade de tillbaka Wäinö till Vörå och där försvann vår kontakt eftersom jag var så liten och inte kunde pendla till vörå varje dag.

- Viki är min bästa vän Ansus finnhäst, med henne red jag bara i terräng och luffade på där. Haha, minns speciellt ett tillfälle då en lastbil kom körandes förbi oss och Viki blev så rädd så hon hoppade jämnfota upp på en stenmur bredvid trotoaren och lekte lite bergsget. DÅ var jag nog lite rädd att hon skulle bryta något ben eftersom stenmuren inte var det stabilaste muren, men vi klarade oss fint som tur var! Haft många roliga terrängturer med Viki. Viki var en dam med bestämda åsikter och man kunde inte vara rädd när man red henne för det untyttjade hon.

- Midas var en stor herreman, halvblod, honom red jag en kort period för några år sedan, en riktig stor o fin kille. Han var bra skolad och visste hur han skulle göra för att slippa undan (bli rädd o rusa framåt o studsa lite). Men han var en rikti läromästare, jag minns inte längre varför jag slutade rida honom?

- Eila, sen kom damen Eila in i bilden som jag red aktivt under flera års tid lite från och till. Eila är ett finnhäst sto som tar mycket plats och har bestämda åsikter. Jäklar vad jag lärde mig mycket med henne! Eila kan man nog lätt få stannad, om du gör det korrekt och med sitsen, annars biter hon fast i bettet och drar iväg med en. En fantastisk dam jag håller varmt om hjärtat! Jag slutade rida Eila eftersom jag ville få ut mera av ridningen och träna hårdare än Eilas fysik kunde ge mig.

- Ramell började jag rida då efter att ägaren Hanna svarat på min annons att jag söker medryttarhäst. Ramell var en liten buse på 4 år. Han var otroligt rolig att rida och jag saknar honom massor än idag. Ramell kunde stanna och bocka för att se vem som bestämmer och hade otroligt sköna gångarter. Han är också första hästen jag fått förlängd trav på, de gånger man fick den traven ur honom kom jag alltid ur balans för det kändes som man flög mitt i allt på den lilla krabaten, hehe. Ramell slutade jag rida då det kom flera medryttare in i bilden och ägaren behövde för stunden ge honom ut på halvfoder, vilket strulade till sig för mig då jag inte kunde ta honom på halvfoder. :(

- Matti kom in i bilden då jag ännu red Ramell så jag behövde som tur inte vara hästlös denna gång. Men om jag ska vara ärlig blev jag rätt så uppskrämd när jag skulle provrida honom första gången, eftersom andra i samma stall berättat att Matti kunde hoppa till för vad som helst och var ingen säker häst, han var schizofren sade någon. Så ni kan ju tänka er de två första gångerna jag red Matti hur nervös jag var!! Men det visade sig att jag inte behövde vara det, han var raka motsatsen till vad jag fått höra. Jag började rida Matti i juni 2011 och då stod han vid Vörk i Vörå, men hans snälla ägare gick med på att flytta honom till Helsingby så nu står han där i världens bästa stall och jag kanske inte behöver berätta så mycket mer om Matti eftersom hela bloggen handlar om honom så ni vet det mesta om vår resa tillsammans. :)

Har egentligen ingen fråga om dig och Matti men hoppas att du svarar endå!
Du red väl på ridskola förr? Det skulle vara jätte roligt om du kunde skriva lite om dina favvo hästar där (kanske även bilder från då du red där!), och skillnaderna på att rida på ridskola och att ha egen häst! Tycker att det det skulle vara väldigt intressant att läsa om då jag själv är ridskoleryttare! Kanske du tillochmed kan göra ett helt inlägg om det?

Oj vilket kiva fråga, så kul att blicka tillbaka. Jag svara i ett eget inlägg i morgon! :)

Kan du inte visa bilder från stallet du har Matti på, Eller en film på området? Skulle vara inressant att se då du pratar så gott om stället.

Någon film visar jag inte hur allt ser ut eftersom stallet ligger på Åsas gård, skulle inte själv gilla att andra la ut filmer på hur jag bor. Bilder på ridplanen och hagarna kan jag nog dela med mig av, har inget på stallet just nu men kan visa det en annan dag bara jag kommer ihåg att ta foto på det. :)

Åsa har också en hemsida ni kan kika in på, asasstall.yolasite.com. Men ja, jag pratar gott om Åsas stall för det är det bästa som finns, kiva terräng bort från all trafik, stora hagar, stor ridplan, härligt stall var hästarna får vara hästar, underbara människor i stallet och hästarna får vara ute från morgon till kväll, ett riktigt hästparadis!

Den stora ridplanen och en av de STORA hagarna. Hagarna byggs om nu så de blir ännu större. Hästparadis

Vilka tränare har du ridit för genom åren, vilka rekommenderar du?

Oj det är många, men de jag kan rekommendera andra är Lena Lahti (dressyr), Jenni Karhunen (hoppning), Sabina Palm (dressyr) och Anna Tujulin (dressyr & hoppning), de är alla toppen tränare som jag tyckt om!

Vilken är din bästa ridövning?

Hmm, nå det jag filar och på med nu är mycket bågar och serpentiner. Du ride ex. bågar över hela ridplanen och i bågen lägger du in en liten volt innan du fortsätter rakt till följande sida och gör följande båge. Eller så gör du serpentiner och lägger in tempoväxlingar i dem. Sen gör jag mycket bakdelssvängningar just nu o försöker få vikten på baken i dem (vilket inte lyckats helt ännu). Är ingen expert på övningar, därför tar jag lektioner.

Övergångar i alla gångarter är också bra!!

Vilken är din o Mattis snyggaste outfit?

Haha, så det märks jag ibland försöker få till det?? Hmm, jag tycker Matti är ski snygg i marinblått, men känns lite uttjatat, så skulle nästan säga den vit/röda vi hade förra veckan o i vintras. Älskar de röda ridbyxorna, så sköna!! :)

Hur många gånger har du trillat av?

Hmm, jag har inte trillat av så många gånger, kanske 7 ggr under mina 16 år med hästar? Det är många år sedan jag föll av sist.. Pff det är det ju inte alls, kom på jag föll ju av Matti i vintras när jag red barbacka o han tog ett minimalt skutt, haha. Hade nästna glömt bort den gången, haha.

Det var allt för denna gång, vad roligt att ni varit så frågvisa :) Puss o gnägg!