Var har jag hållit hus?!
2014-11-17 @ 20:13:00
KOMMENTAR:
Heeyy vart har du lämna.. blogga blogga!!! :)
Utmaningen väntar vi också på här! :D
Utmaningen väntar vi också på här! :D
SVAR:
Jag och Matti lever nog trots tystnaden här på bloggen! Orsaken varför jag varit obloggad i två veckor är för att det varit väldigt mycket på gång i mitt liv, både negativa och positiva saker som gjort mig helt slagen av stolen och behövt dra ner på allt och försökt ladda om. Jag har inte ens överfört bilderna jag tagit från HIHS just för att jag varit så slut och verkligen inte kännt det varit mitt prio nro. 1 p.g.a. olika saker.
Men nu känns det som det börjar svänga lite, och jag kanske börjar finna glädjen i att blogga och får orken till andra roliga saker igen, men jag lovar ingenting, igår satt jag upp på Matti för första gången på 2 veckor (!!!) så jobbigt har det varit att jag inte ens haft ork och energi till det! Men som tur har jag haft super goa människro som ställt upp så inte Matti lider p.g.a. min ork. Matti har i alla fall haft en fin semester då han hunnit vara till tandläkaren och massören, så han är genomkollad så det bara är att tuta och köra!
Det har varit roligt är att se så många av er ändå kikat in här och kommenterat fast jag inte skrivit ett inlägg på över 2 veckor! Tack för det! <3
Matti hälsar att han tyckt om sin lilla semester och är nu fulladdad med bus och energi för att jobba vidare!
Svar på kommentar
2014-09-22 @ 17:41:54
FRÅGA: Jag önskar jag kunde sitta ner i traven sådär! Har du några tips på hur jag ska göra?? =)
SVAR: För det första är det roligt att just jag fick den frågan, då jag kämpar med just det där varje dag och beundrar andra ryttare i stallet som sitter så oberört ner i sadeln när de rider sina stora ståtliga hästar. Men jag tycker det ändå inte är fel att jag svarar på just denna fråga ändå, eftersom jag ställt samma till så många olika tränare och fått flera olika tips, så jag kan ju lika bra dela med mig av dem till er!
Det vanligaste svar och det svar de flesta tränare ger är "rid utan stigbyglar" och "ha någon att longera hästen och du försöker sitta där utan stigbyglar".. Visst, det är sant att detta är en bra övning för att hitta balans på ryggen, men då finns det ju de som mig som sitter bra i sadeln utan stigbyglarm men kan inte rida och sitta ner i traven MED stigbyglar, hur gör vi då? Visst i världen kan du låta hästen longeras och du sitter ner med stigbyglar, men det har tyvärr inte hjälpt mig och min sits värst mycket! Så vad hjälper oss med det problemet? Jo fortsätt läs tipsen ska jag berätta vad jag sysslat med..
Ett annat tips jag fått var att sitta ner två steg i traven, lätta två, sitta ner två steg, lätta två osv. och det här hjälpte mig lite bättre, eftersom jag hann aldrig börja spänna fast mig med låren och kunde sitta två steg bra istället för 6 steg dåligt. Men det här ha jag inte gjort så där super mycket, utan endast de gånger jag känner jag har noll koll på min kropp, och då har det faktiskt hjälpt, men jag kände mig lite löjlig då jag red så kan jag erkänna, vet inte varför?
Det jag på sistone börjat med efter tipset av min goa vän är att helt enkelt bryta av till skritt eller halt när jag känner mina knän söker sig upp mot axlarna, för då kan jag skaka loss dem från sadeln, länga benen, samla mig själv och börja om på nytt och sitta bättre. DET har hjälpt mig nästan mest.
Men det jag också märkt såklart är att när Matti börjar arbeta korrekt och genom ryggen jag klarar av att sitta bättre, men som ryttare ger man ju inte de bästa förutsättningarna för en häst att arbeta igenom formen om man sitter där och skumpar, rycker och trycker.. Så jag får skatta mig lycklig med att jag har en sådan förlåtande häst som Matti med tanke på hur man ridit de senaste åren då man försökt kämpa med att lära sig sitta stilla. <3
Klart jag vet att jag gjort framsteg med min sists, men min underskänkel lever fortfarande sitt eget liv. Men iband när man känner sig uppgiven på allt man borde förbättra så gäller det att se tillbaka på hur det såg ut tidigare.. Så i viderona här under ser man min ridning och Mattis form hur de utvecklats i samma takt de senaste 2,5 åren. Så hellre sakra men säkert, än ingen förbättring alls! :)
Så det absolut bästa tipset jag kan ge är, rid, rid, rid, rid, rid... På något annat sätt kan man inte bli bättre.
2012
2013
2014
Frågestund - svaren
2014-08-19 @ 11:54:12
Hur länge har du ridit?
Jag började rida som 5-åring, men lärde mig rida egentligen bara för något år tillbaka. I många år trodde jag mig kunna rida, men sedan jag började med min medryttarhäst Eila insåg jag att jag har en lååååång väg kvar att lära mig rida korrekt eftersom hon inte var den enklaste att rida. Så många skulle säga de ridit i mitt fall i 13 år, men i mitt fall har jag hållit på med hsätar i 13 år och ridit i 8 år. Nybörjar stadiet kallar jag inte rida eftersom man bara sitter där.
Varför började du rida?
Jag ville bli som Pippi Långstrump, hehe
Hur gammal var du när du fick din första häst/ponny?
Jag var 21 år när jag köpte min första häst, och det är min nuvarande guldklimp, Matti
Hurdan var den och vad hette den?
Matti, och han är mitt livs häst.
Hoppning eller dressyr?
Dressyr
Vad har du för kamera?
Jag har en urgammal Niko D40 som inte ens säljs mera, så när man samlat ihop pengar blir det nog att köpa en ny!
Var har du Matti på bete, och varför just i augusti, börjar det ite vara lite väl kallt om nätterna?
Du har en så härlig blogg, jordnära och mysig!
Matti har jag på bete hos en kompis i Hankmo. Att det är kyligare om kvällarba gör inget, han får komma in till natten och vid dåligt väder eftersom de har ett stall på gården.
Vad är dina mål med Matti?
Ha så roligt som möjligt och hinna tävla lite nu som då och utvecklas tillsammans.
Tycker du om att vara hästskötare eller känner du dig vara utnyttjad. Har läst någongång du varit hästskötare år sophia?
Det är riktigt roligt att vara hästskötare ibland, och jag känner mig inte alls utnyttjad eftersom jag bara varit än så länge hästskötare på tävling åt Sophia, och vi är ändå så pass bra vänner så jag känner mig absolut inte utnyttjad!! Jag menar är inte vänner till för att hjälpa varandra? Det är bara roligt att vara med på små utflykter med sina väner. Det var så roligt i Ypäjä så jag kan knappt vänta tills jag får hjälpa till på Helsinki International Horse Show nu i höst!! Helt galet!!
Hästen Zebbes hästkötare fick jag agera medan Natalie hade hand om Hilton
Hur var det att ha Betti på besök i sommar nu när du fått fundera på besöket?
Det var riktigt roligt att få diskutera med en som känner Matti lika bra som mig och vet hans personligheter. Många får ju lätt bilden att Matti aldrig gör något dumt, men då det väl kommer blir de flesta förvånade att dessa bus kommer ur Matti, så det kändes skönt att inte behöva förklara, Betti visste.
Sen var det så bra att få veta ännu mera detaljerat hur hans första år såg ut och om hans mamma osv. Hoppas Betti kommer igen!
Varför har du benskydd på Matti om han är på bete? Rider du han alls?
Benskydd hade jag endast en dag på eftersom Matti och Carrero inte kände varandra sedan tidigare, eller rättare sagt inte delat samma hage så ville inte ta några risker då jag känner Matti, men inte Carrero. Men sedan första hagdagen har han inte haft några skydd eftersom det inte behövts, de har blivit sådana bästisar så det är rörande!
Jodå, visst rider jag Matti, men inte varje dag på betet, men har ridit 3 pass och promenerat/longerat en dag. Han har ju semester nu ju!
Hur ofta gör du och T något tillsammans?
Nu vet jag inte exakt vad du syftar på, men om du menar något annat än vardagsrutiner så gör vi något tillsammans ungefär en gång i veckan eller mera beroende på hur vi jobbar. T burkar ändå relativt ofta hänga med till stallet så vi ska hinna umgås mera. Sen så tycker ju faktiskt Matti och T om varandra så egentligen tror jag T vill komma med till stallet.
Hur ofta träffas ni hemma?
Eftersom T jobbar ganska långt bort så är vi väl hemma samtidigt 4-5 dagar i veckan.
T hängde med och kollade till en ridskola i England när vi var där i juli
Bråkar ni någongång?
Det gör väl alla par? Men utöver vardagsgnabbas kan jag räkna på en hand av dessa 5 år tillsammans vi faktiskt bråkat.
Vilka bloggar läser du dagligen?
Dagligen läser jag inte bloggar, men då jag läser är det nördigt nog enbart hästblockar som jag läser. De är följande:
Dressyrmupparna.se
Tyrashastar.se
Sophiabacklund.blogspot.fi
elfstrands.se
sofia-everythingispossible.blogspot.fi
dressyrsnack.se
http://blogg.agria.se/emeliebrolin/
Har du motivationsbrist eller varför rider du inte Matti längre?
Motivationsbrist har jag haft länge. Varför? Janå mitt mål med sommaren var att ställa upp i någon dressyrätvling, men oskojat har jag jobbat alla helger jag haft tävlingar jag kunnat delta i här i nejden. Så är det med tre skiftes jobb och att vara sommarvikarie, så det blir hösten och innomhussäsongen istället nu då att försöka hinna med någon tävling.. kanske?
Sen så har jag inte riktigt haft råd att ta lektioner nu sista tiden vilket är kanske den största orsaken, och sedan fick jag andningssvårigheter för ca 3 veckor sedan som gjort jag inte klarat av att rida alls. Men nu ska jag sakta men säkert försöka komma igång igen! Igår blev det ett kort ridpass och jag var genomsvettig så det blir babysteps nu tillbaka. :)
Du och jag Matti <3
Frågestund
2014-08-14 @ 11:42:00
Nu har jag varit lite tystare på bloggen en tid och jag ska försöka bättra mig på att uppdatera, och därför tänkte jag vi kunde ha en lite frågestund som hjälp på traven för mig. Så fråga på och ge önskemål om vad ni vill läsa..
Svar på kommentar
2014-06-06 @ 07:09:00
KOMMENTAR: Jag såg på din instagram om att du går på någon diet?? Kan int du skriva lite om den här också? :)
SVAR:
Alltså ni ska inte misstolka min diet här nu, därför står det "diet". Jag har haft nu som då korta perioder när jag tänker mera på vad jag stoppar i mig genom att kolla på vad saker och ting innehåller.
Nu till exempel har jag i två veckor haft strikt koll på alla kalorier jag stoppar i mig genom att väga de portioner jag gör hemma och för matdagbok för att få ett hum om vad jag stoppar i mig och vilka grupper jag äter för mycket, av ex. kolhydrater. Varför jag börjat väga maten är då jag lätt äter FÖR mycket och börjar må dåligt av det.
Till hjälp av mig har jag en app (LifeSum) i vilken man fyller i det man äter och den räknar ut åt en utgående från gammen och produkten hur många kalorier du fått i dig. Appen läser av streckkoder så det är super smidigt. I början tog det länge på mornarna men nu börjar jag få in rutin och vet hur jag ska väga och fylla i amtdagboken för att det ska gå fort och jag börjar se hur många gram olika saker är.
Men jag tycker för mycket om mat för att hårdbanta, en dag i veckan får jag äta vad som helst utan att väga det, som förra lördagen när det blev en spontan utekväll med Sophia och hennes fästman, så struntade jag i att fylla i matdagboken då vi grillade och mådde gott på kvällen! Men övriga dagar försöker jag fylla i strikt, och det har jag sett resulterat i en mindre uppblåst mage för min del, vilket känns skönt så här i bikinisäsongen!
En vanlig middag kan till exempel se ut så här, kycklingfilé tillsammans med en sallad som innehåller:avokado, äppel, salladsblad, gruka, tomat och fetaost .. Så som ni ser svälter jag mig inte utan bara försöker tänka på vad som lägger valkarna och fettet på min rumppa och lår som jag gnällt över så länge.
If you want a change, be the change you want to see!
Bara för att reda ut
2014-03-20 @ 13:57:00
Vilken stor grej det mitt i all blev, haha, så nu skriver jag kort och gott hur de tligger till så ni hänge med! :)
Jag och min pojkvän har länge nu sökt något trevligt hus att hyra. Men de vi hittat hittills har hyran varit bra mycket högre än vi skulle vilja betala, så vi har bott kvar i vår minimala tvåa. Men så dök ett hus upp vi skulle få hyra för överkomligt pris i Vörå, och eftersom jag har Matti och allt gällande huset låter så bra, så vill jag ju självklart redan kolla upp eventuella stallplatser åt Matti, för jag vill ha honom nära mig.
Så INGET är bestämt att vi ska flytta, utan jag vill kolla möjligheterna med stall så man vet alla kostnader som kommer vid en ev. flytt till Vörå. Vi har inte ens hunnit åka och titta på huset ännu, men allt låter så bra. Stallet som var på första alternativ var fullt och jag är lagd i kö,nmen har svårt att se den kön bli kortare på snar framtid, så det gäller bara att söka alternativa stall.
Eftersom jag inte äger någon transport, och har som princip att inte rida ut i terräng ensam så blir jag ju beroende av att ha ridplan och manege inom ridavstånd för att kunna träna som jag gjort hittills. Det gör ju så att stallplatser är begränsade, och jag känner inte alls till så många stall där runt omkring. Några har jag tagit kontakt till men ingen har haft plats hittills, suck. Men så är det, bara att söka vidare och fundera i värsta fall över kriterierna jag har och kanske måste kompromissa nu i början? Men det tar så emot att flytta Matti då vi båda trivts så fruktansvärt bra vid Vasa Hubertus, så det skulle ta så i hjärtat att byta stall, men då igen vill jag bort från staden och dens stress.. Ser ni problematiken?
Svar på kommentar
2014-02-26 @ 09:24:05
Nu syns det att min lincens är betald i alla fall, gäller bara att vänta på att Mattis licens börjar synnas på Kipa nu då, men den lär väl hinna synnas innan April då vår första regionala tävlingar äger rum. De tävlingarna är då på hemmaplan så vi får hoppas vi hinner träna upp kondisen tillbaka till dess, för nu har vi haft en månad av lathet!
Jag fick annars en kommentar här på bloggen om jag väljer att rida Pay&Dressage för att jag tror jag får bättre procent då jag är bekant med domaren (Anna Tujulin), än om jag skulle rida i Seinäjoki för en okänd domare, men så är verkligen inte fallet!
När jag kollar på min tävling från förra året så fick jag dessutom sämre procenter och poäng av Anna än av den andra domaren som bedömde vår ritt, och det tycker jag bara är bra. Jag menar det visar ju hur hon kan ta sin domarroll seriöst och bedömma opartiskt! Även om vi i svenskfinland lite känner alla, och skulle jag vara domare skulle jag ha svårt att vara opartiskt då man säkert vet hur vissa kämpat, eller hur de är som personer så man vill ge lite snällhetspoäng, men så ska det ju inte vara! Så svaret på den frågan är NEJ, jag valde Pay&dressage dels för att kunna jämföra med förra årets papper och för att jag får kommentarerna på svenska. Att man vet hur snäll och rar Anna är också gör att pressen inte känns lika stor att rida för henne, även om man såklart vill prestera bra, men ni förstår kanske? Arrangörerna är ju dessutom svensktalande så bara det i säg känns också som en bonus, eftersom pressen då från min sida gällande hela evenemanget känns inte så stor då jag vet man gör sig förstådd och fårstår ALLT även om nerverna spelar en ett spratt. :)
Vår första ritt för Anna Tujulin var en LC år 2012 och en 2a plats med endast 0,5 poäng från vinst och 61,56%
Vår andra tävling för Anna Tjulin var en LB och vi slutade på 57,045%, och jag har aldrig ridit så dåligt som då
Betti and Maestros story
2014-02-24 @ 18:35:00
One winter, a friend of mine, told me about a small private zoo with horses, which was just 6 km from where I lived. So the same day I asked my father to take us there. When I stepped out of the car, I Immediately saw the horses and quickly went closer to see them. There were 2 foals playing together in the snow, and one of them was just stunning, he was so full of energy and happy to be outside. And he was completely black (I have always had a thing with black and gray horses). I think we were there watching and taking pictures of them the rest of the day. We also talked to the owner, who really liked the idea, that we wanted to go there every day, to ride the horses and just brush the foals and walk/play with them. By that time I had already been riding for about 6 years I think. So from that day on, me and my sister went there every day.
A few months later, a woman wanted to buy the horse my sister really liked. We went home and she was just crushed. She cried all night and so the next day my father decided to buy the horses. Our parents gave us a long lecture that we have to take care of them every day and that it is a big responsibility etc. But we were just thrilled. So our father came with us to the stables and told the owner that we would like to buy both horses. This was probably the happiest day of my life. Maestro was just 1 year old at that time. We stayed at that stable for about 1,5 years. We trained the other horses at the stable, and taught little Shetland ponys to ride. Every day I went for a walk with Maestro and just brushed him and played with him because he was just so young. At that stable was the first time for him to have his shoes done. I still have a little piece of his hind white hoof in a box at home from the first time. (You probably think I’m nuts, who would keep something like that :D)
From the right, Maestro with his mother Hame
from the left Maestros halfsister Missandra (same father), mother Hame and little Maestro
After 1,5 years we left because we had some troubles with the owners husband. We walked with the horses by our side to the next stable, which was just 1 km from there. We were there for a week and searched a new stable for us. Then we found one 15 km from our home. We borrowed a trailer from the new stable and went to load the horses. There were no problem with loading my sisters horse, but Maestro was a bit afraid of the trailer. We tried and tried and tried to get him on the trailer, but he just wouldn’t go. I tried with carrots and all treats but he still wouldn’t get in, although he was crazy about treats. Then an accident happened and the cut his face really badly so we had to call the vet. The vet came and stitched the wound and we had to postpone the transport. Next day the owner of the new stable came to help us load Maestro and finally he got him on the trailer. But after that cut he was really scared of loading. But at the new stable we practiced loading every day, so eventually we got through it.
At the new stable we had a really nice trainer. At first I stared lunging Maestro (he’s really good with voice commands) and after a while I introduced him with saddle. Then I started to accustom him with my weight and after that my trainer started to train him. He rode him for about ten times and then we started riding together. He developed very quickly and he was so easy to ride. Then we were just having fun for some time, he was still quite young and I didn’t want to ask much from him. I wanted him to enjoy his childhood. Then at some point our trainer went to another stable and we were alone for a little while. Then I accidently found a new trainer for us, Birgit Nurmik, who trains under James Caudry. I met her at a dressage competition which was held in our stable. So from that day we started training harder. She really liked Maestro and we got along so well. She taught me how to ride properly and how everything is actually so simple and easy. In her trainings, and with her tips Maestro was just amazing, not that he hadn’t been before, but everything went even better.
My trainer. First time in saddle
Betti and Maestro
Then it was time for our first competition. I was so nervous, I don’t know, I can’t describe it, and that’s probably the reason why it didn’t go so well. We didn’t finish that competition because I think Maestro felt that I was nervous, so he was scared and nervous too. He was just so scared of the judges, that we couldn’t ride pass them. But the next competition went better and we came fourth. After that, the other competitions went well.
Everything was so perfect with him and I couldn’t imagine my life without him in it. He was my everything. But then it went busy at school, and I also played tennis 5 times a week and I lost my way. I had no time at all (think this is my fault, just looking for excuses), and I don’t know what I was thinking, but at some point I decided that he deserves better, he deserves someone that goes to the stable every day, even if things are crazy outside the stable. I just thought that the best thing for him is to find him a new owner, someone who loves him as much as I do (I am literally crying right now, that I write that). So, one day, the owner of the stable, Paul, told me, that he had found someone who would like to buy him. And then it hit me, that I’m going to lose him, I was so sad but I kept telling myself that this was the best thing to do. So January 25, 2011 I had my last training with him. I bought him a load on carrots and everything and promised that I would send him away the next day. I talked with Paul, and told him that he have to call me, when he was going away next day, and he promised to call me. In the next morning I was eating and then Paul called me, and asked where I was, because Sanna Lahdensuo (who had bought him) was already there, loading Maestro and they were ready to go, but they needed his passport. So I quickly put on my clothes and started driving to meet them halfway to the port. I gave her his passport and I could only see Maestro from the camera, but I didn’t have the chance to say goodbye. So time passed and I was trying to find him, how was he doing and etc. But I couldn’t find anything. But luckily one day my mother came to me and said that she found a blog about Maestro. And since then I’ve been reading it regularly to see how he is doing.
Wooww, long story, I hope I didn’t miss something, but it is so hard to put it in words. Okay, I’ll try say something about him in general. When he was little, he was really playful, like all the foals are, but At the same time, he knew when he had to behave He really liked hugging and just being around people. He also has a very big and loving heart. He is just so kind and he forgives you everything. When in training, he always tried his best, and really worked hard to please you. Of course there were some ups and downs, but it happens. Sometimes he was naughty and played tricks, and he also stole carrots. All in all, it is really hard to say what he was like, he was just a big big friend who was always there if I needed him. A big heart is what characterizes him the best.
THE QUESTIONS YOU READERS WANTED ASWERS TO. Some of them are answered in the story.
What does Betti think about following Maestros life through the blog?
I think that it is great to read about him on the blog, because I can see and read how he does, and what’s happening in his life. I think I couldn’t bare the fact that I don’t know anything about him. Of course, sometimes it makes me sad, because start to regret that I sold him, but the fact that he is doing great makes everything better.
What made you sell Maestro to Finland?
Now I regret it, but at the time, I thought that’s the best thing for him. And I wanted to sell to Finland because I knew that horses have a better life there than here in Estonia. At least I think so.
His parents etc.
His mothers name was Hame, an Old Tori, which is a heavy warmblood horse. She was mostly just a breeding horse. She also pulled the sleigh and rode in the saddle a little. But she was really numb in the front and had a light back, so she was always trying to get rid of you. She was in the same stable with us, when we bought our horses. His father is Mahhib, from who he got his color and his temper when he’s scared. His father was bought to the stable with Maestros grandmother Musi (trans: Kiss), but I didn’t have the opportunity to meet him. When he was two a Russian bought him as a decoration on the pasture. She just liked him, but she wasn’t a rider or something. After some time he was sold to Finland, but they had some trouble saddling him, no one couldn’t hold on hard enough, and now no one knows where he is .
Was Maestro a stallion when you bought him?
No, he was already a gelding. When I asked the owner, why he wasn’t a stallion anymore, she told me that he was crazy. That he had jumped through the horse box door. Doesn’t sound like him, but that I was told.
Are you still riding, and do I have a new horse?
I’m not riding regularly any more, but I still ride from time to time. I don’t have a new horse, but my younger sister, who rides in Germany right now, bought herself a new one about half a year ago. I just cut him a month ago, and that remembered me the first time when I cut Maestro. Fur all over me
Am I going to visit him?
I hope to visit him in the beginning of March, when I come to Finland. And of course I hope he would remember me, but I try not to get my hopes up. It’s been three years already, but some people keep saying me that he will remember. I’ll keep my fingers crossed.
What was I hoping for when I sold him?
Most of all, I wished that he would get a great owner. That wish has come true now, And I would like to see him competing in dressage.
Do I regret selling him?
YES!!!
Frågor och svar del 3
2014-02-05 @ 11:33:26
Jag måste ju skriva något jag också. Nämn några personer som inspirerar dig, och berätta varför de inspirerar dig! :)
Nu vet jag inte om du menar inom hästvärlden eller "vanliga" världen eller både och? Så jag tar både och. Jag har många som inspirerar mig, men listan skulle bli så lång, så här kommer top 4
- Mina föräldrar är en stor inspirationskälla när det kommer att ge kärlek, visa omsorg och ge stöd. De är bäst i världen
- Mina tränare Lena och Nan har blivit stora inspirationskällor! Jag ser upp till dem, och jag bollar mer än gärna alla mina tankar gällande ridning med dem, för båda har ett så bra sätt att förklara saker på och ett fint sätt emot sina elever. Man kommer alltid med ett leende på läpparna från deras träningar eftersom de är så bra att se positiva saker i allt.
- Min pojkvän inspirerar mig till beslutsamhet och att förbättra min karaktär. Tar han sig an något så gör han det till 100% ut. Besluter han sig för något gäller samma. Han har fruktansvärt bra karaktär, något jag inte har när det kommer till godis, haburgare osv.
- Många i stallet inspirerar mig med deras känsla för ridning. Jag nämner inga namn för om ingen nämnd ingen glömd, men både inom hoppning, terräng och dressyr finns det ryttare som rider så fint och snällt. :)
Lena peppade mig genom sits och balanslektioner då min fot var som mest sjuk i somras att jag inte kunde rida med stigbyglar, något som betydde mycket för mig då när jag kände mig så begränsad och ledsen p.g.a. frakturen
Hur började du rida för Nan?
Egentligen av en ren slump. Vår härliga tränare Lena Lahti rider också för Nan Ekblom, och hon berättade för mig i höstas att det fanns en plats ledig i Nans tränignsgrupp, och om jag var intresserad vore de bra för mig och Matti att ta den platsen eftersom Nan kanske skulle komma på någon bra övning till Mattis galopp som Lena inte kom på. Så bara av att Lena sade så steg hon något enormt i mina ögon. Det finns så många tränare som har principen "mitt sätt är det enda rätta", så det att Lena sade så, gjorde att jag började tycka ännu mera om henne, eftersom hon är så fruktansvärt mån om sina elever. Lena har hjälpt oss så mycket fysiskt och mentalt att jag har inte ord nog att tacka henne för allt hon hjälpt mig och Matti med! Hon peppar alltid mig gällande allt. En helt fantastisk människa med ett stort hjärta! Så att jag trivts så bra som jag gjort med Nan har ju varit en stor bonus. Tänk nu har jag två super duper bra tränare!
Första ridlektionen för Nan i september 2013
Vad är det bästa och det sämsta med stallet du e uppstallad på?
Inget stall är perfekt det vet vi alla. Men här är några plus och minus jag märkt under detta år vid Vasa Hubertus
+ Varmt stall. Fördel då man har klippt häst, och själv är frusen av sig, hehe
+ Regelbundna tider för hästarna gällande utfodring. Hästarna är lugnare när de har rutiner, och det har jag märkt väldigt bra på Matti, han är så lugn och sansad och inte rädd att bli utan mat för han vet kl 7, 11, 15, 20 får han hö och mat.
+ Toppen kvalitet på hö och foder!!
+ Toppen kvalitet på hö och foder!!
+ Bra personal som bryr sig om hästarna och dess välmående och hanterar dem väl. Jag behöver aldrig vara rädd för Mattis hälsa. Händer något vet jag att jag bli uppringd och de tar hand om honom tills jag är där.
+ Manege (eller snart är den uppe igen). No other words needed. RIDHUS!! <3
+ Helt fantastiskt härliga människor som har sina hästar där. Som jag många gånger skrivit, jag har fått så fina vänner som jag annars aldrig skulle ha träffat!
+ Möjlighet att ha sina hästar ensamma eller med kompisar i större hagar. Alla tänker inte som mig och jag tycker det är fint att det då finns möjlighet att både ha i små hagar och större hagar och låta hästarna gå ensam eller i flock.
+ Två stora ridplaner, både en dressyr och en hoppning.¨
+ Bra tränignsmöjligheter med regelbundna träningar och tävlingar inom dressyr och hoppning
+ Bra tränignsmöjligheter med regelbundna träningar och tävlingar inom dressyr och hoppning
+ Nära avstånd mellan stall och mitt hem. Ynka 3 km, det känns så fantastiskt skönt!
+ Bra och stora boxar. Enda minuset med boxen är att de inte kan titta ut, endast genom galler, men så är det ju oftast också.
+ Toaletter inomhus, hehe (alltid varit på stall med utedass eller ingen toalett alls, så på vintern har det varit lite jobbigt att gå o kissa)
- Dåligt med utrymme för ens saker. Jag kan inte ha annat än säsongstäcken hemma och det finns bara plats för sadel och träns och två små skåp vart ryktlpdan + hjälm + förstahjälpenlådan ryms. Så benskydd, schabraker, benlindor, grimmor, handdukar, reflexer osv. så jag har varit tvungen att ha i mitt flyttbara skåp på hjul som p.g.a. utrymmesbrist fått byta plats x-antal gånger. Men bara jag får ha mitt skåp vid stallet klarar jag mig, och det har jag ju fått ha so far. :)
- Att man måste ha sin häst uppbunden i boxen om dörren är öppen. Visst jag har noterat att nästan ingen följer det här, men varför jag har det på minuslistan (även jag förstår grundtanken i reglen), så är för att det strider mot mina principer gällande mina försök att uppnå så naturlig hästhållning som möjligt. Har man en häst som biter, rymmer ut boxen osv. då är det en annan femma, skulle Matti vara sådan skulle jag ha honom uppbunden. Matti är snäll mot andra hästar och jag kan hantera honom hur bra som helst då han är lös, därför väljer jag att inte ha honom fastbunden i boxen. Han har dessutom alltid haft möjligheten att se sig omkring och titta ut ur boxen på tidigare ställen så genast man öppnar boxdörren kommer han fram och vill titta ut. Det är inget fängelse boxen, så att använda sunt förnuft kommer man långt med utan att behöva ha fastbunden hästen i boxen.
- Ibland finns det lite för många viljor (jag är inräknad), men så blir det ALLTID när det är ett stall med många kvinnor, så egentligen är det väl inget minus för Vasa Hubertus i sig det här heller, utan ett konstaterande sådär allmänt. Men många gånger kan många viljor leda till något bättre då konversationer kommer igång!!
- Alla besparingar. Jag blir så trött på att vart man än går idag hör man att det är besparingar hit och dit och allt kostar. Alla vet vi att det kostar. Så det här är väl inte egentligen heller specifikt något fel mer Hubertus stallet, utan allmänt, det sparas på alla ställen. Men såklart är det tufft och smakar trä då man ändå betalar mycke i hyra och så ska det sparas in på så mycke av vad man tidigare fått eller borde få för pengarna.. Alla drabbas av lågkonjukturen, även Vasa Hubertus drabbas så därför hamnar det här på minuslistan.
Här kommer några härliga bilder från vår tid vid Vasa Hubertus. Det är så mycket mera positivt än negativt att säga om det stallet, så jag känner inte alls något behov av att flytta. Matti trivs och jag trivs. Som sagtinget stall är perfekt och passar det inte är det bara att byta, men än så länge passar Vasa Hubertus oss super bra och jag stannar mer än gärna!
Frågor o svar del 2
2014-02-04 @ 13:04:00
Har du tävlat med ponny någon gång?
Nej det har jag inte. Har egentligen inte tävlat något annat än små klubbtävlingar då jag var ca 11 år. Orsaken är att jag aldrig tidigare haft någon häst att tävla och sedan är jag ursel förlorare och vill aldrig vara sämst på något och har väldigt dåliga tävlingsnerver!
Kan inte du visa nån bild på när du red när du var liten om du har?
Ja men visst kan jag det! Här kommer några från olika åldrar..
Här är jag 5 år och lärde mig rida på den snälla men busiga shettisen Ami i Sundom.
Här är hästen som lärde mig hoppa och en häst jag höll mycket kärt, Tupla. Här är jag 11 år
Här är jag tror jag 13 år och rider finnhästen Santtu på en liten hopptävling i stallet och det här hindret tyckte jag var skit högt!! Haha, tycker jag ännu idag, hehe!
Hur stor är Matti?
Jag vet inte exakta höjden på Matti, men vad vi själva försökt mäta ut så borde Matti vara ca 162cm i mankhöjd.
Är Matti hoppglad?
Jo men det kan man väl säga? Matti tycker om att hoppa, men han är lite trögstartad. Men när han blir på G finns det nästan ingen broms vissa gånger. Men han har mycket kvar att lära sig inom hoppningen när det kommer till tekniken, och målet är att börja hoppa regelbundet igen när vi får vår manege. Både med mig och en duktig kunnig ryttare på ryggen, för jag kan inte hoppa allt för mycket då jag ännu har problem med foten.
Jag undrar vad du har för mål med matti på ett längre perspektiv? Hur långt tror du han / ni kan nå inom
dressyren?
Oj vilken svår fråga. Nan har flera gånger sagt Matti inte kommer ha svårt för de högre skolorna när han fått styrkan, men det hänger ju såklart så mycket på mig också. Men nu ska vi vara realistiska också. Jag tror vi kommer OM vi börjar tävla ta oss till kanske medelsvåra klasser, men något högre än så tror jag inte. Men jag hoppas ju kunna rida galopp piruetter, piaff och passage med Matti ännu en dag även om jag inte tävlar. för jag vill ju utvecklas för våran skull och inte tävlingarna. :)
Hur går det med NH träningen? Du har inte skrivit så mycket om det på sistone, varit mest fokus på hårda dressyrträningar.
NH är inte något jag enbart går till ridplanen och tränar. NH = Natural Horsemanship = Naturligt hästmanskap, är något jag tillämpar i allt jag gör med Matti. Jag förflyttar hans bog och bakdel i boxen, i stallgången, på gårdsplanen, jag tillämpar NH när jag leder från A till B och försöker få in det i alla möjliga situationer i vardagen. Så jag tycker det går bra. Jag kanske inte skrivit så mycket om det för att jag har fått in det så bra i min vardag så jag tänker inte det som att "idag ska jag ta ett NH-tränignspass", utan det finns där i hur jag hanterar Matti.
När jag började med NH skrev jag kanske mera "idag har jag tränat NH". Nu kanske riktigt duktiga NH-människor tycker det sticker i ögonen då jag förespråkar NH-tänket med inte tillämpar det fullt ut själv. Fine, det förstår jag, men jag har inte kunskapen till att gå hela vägen med NH, och så tycker jag om att rida och jobba med Matti. Och sedan jag hittat två bra tränare som jag ser upp till, och som verkligen hjälpt mig att få så fin ridning som möjligt utan att tvinga Matti till något, så det i sig har gjort att det känns rättvist det jag gör emot Matti när jag rider.
Berätta om favorit övningen då du rider :) Tips på roliga övningar!
Oj, hjälp. Jag kan inte precis säga jag har någon favoritövning som jag rider, det beror så mycket på hur Matti känns de första stegen vi tar på ett ridpass. Men enkla basic övningar jag gör nästan varje ridpass är ändå följande:
Jag försöker alltid komma ihåg att rida ordentliga hörn och försöka få Matti att verkligen trampa under sig i hörnen och inte bara runda dem. Jag gör ofta skänkelvikningar, öppnor eller slutor i olika gångarter och olika tempon för att lösgöra sidorna och aktivera bakebenen och få dem att trampa ordentligt och få honom att söka de där bakbenen under sig och inte 3 meter bakom sig.
En annan övning jag också gör gärna är en flytande skänkelvikning i trav från mittlinjen ut till spåret, och lyfter galopp genast när jag kommer ut till spåret och rider en samlad galopp och ett BRA hörn innan jag bryter av till trav igen, och ibland lägger jag in en volt här innan jag bryter av till trav och gymnastiserar bakdelen in och ut på volten i galoppen. Denna övning brukar mjuka upp Matti bra, traven är alltid bäst efter att jag gjort denna övning. Sedan fortsätter jag och gör denna även i galopp hela tiden. Matti är ju så svag i galoppen så det kommer ofta riktigt bra galoppsteg först när han gör skänkelvikningen i galopp då han märker han är tvungen att trampa under sig ordentligt för att hålla koll på benen. Övningen är som en hjälp till Matti att själv bära upp sig och inte bara springa på.
En tredje bra övning jag gör är att i både skritt och trav kunna reglera bogen och bakbenen och faktiskt få dem att svänga på samma sekund som jag vill, med så små hjälper som möjligt. Vill jag verkligen göra så lite som möjligt så förflyttar jag endast bogen med min vikt och håller mina skänklar bort från Mattis sidor (jag håller dem ibland helt upp i luften för att inte fuska) och svänger bogen med sitsen. Lite fram och bakdelssvängningar kan man väl säga, men jag försöker alltid vara super noga med att Matti inte faller allt för mycket på bogarna eller kurar ihop sig här, utan faktiskt att han trampar och börjar bära sig. Ibland går det här super och ibland helt okej.
Jag har ingen direkt fråga men du skulle gärna få dela med dig av någon bra övning du gjort med Matti under Nans träningar. Speciellt när det kommer till galoppövningar och övergångar mellan trav/skritt och galopp. Och berätta gärna varför du tyckte den/de var bra och hur Matti reagerade/utvecklades genom övningen.
Jag har fått massor av bra övningar både av Nan och Lena som jag rider för. Men det som verkligen har hjälpt Mattis galopp har varit när jag saktat i skritten och försökt rida ihop den efter bästa förmåga, sedan har jag gjort en sluta på en volt och därifrån lyfta galopp medan rumpan varit inåt på volten. Matti har här kommit mera upp i själva lyftet och skapat mera styrka i baken. Detta har vi gjort från skritt-galopp och trav-galopp.
I själva galoppen på en häst som lätt får fel takt i galoppen (som Matti) har följande övning gymnastiserat Mattis rumpan riktigt fint, då vi rider både ut och in med baken på spåret/volten samtidigt som jag samlar ihop galoppen och varierar ställningen i nacken. Visst orkade Matti inte mer än ett steg i början, men nu orkar han i själva galoppen flera steg på rad om bara jag på ryggen orkar rida ihop honom så går han super fint med tanke på hur kort tid vi jobbat på riktigt med galoppen. När jag spelar med baken i galoppen så känner man så fruktansvärt bra de steg han faktiskt trampar under sig, för det blir en så "stor" och luftig galopp när han gör rätt, i början trodde jag det var ett litet bocksprång han gjorde för det var så ovan känsla.
Så varför jag tyckt om de här övningarna är för att Matti har fått mycket mera styrka i hela sig, hans hals har ju fått mycket mera muskler så han orkar bära sig bättre framtill. Hans rygg har blivit rundare och baken lika så, och med själva galoppen har jag fått höra av flera som inte sett oss så på länge att Matti har gjort stora framsteg med takten i galoppen eftersom han tar bättre tramp i gaoppen nu, och inte "springer" som han gjorde tidigare. Så det känns ju så otroligt roligt att höra då jag tvivlat på mina kunskaper så många gånger! Me dessa är de två övningar jag gör ofta med Matti och de som främst hjälpt Mattis ursla galopp att förbättras.
Frågor och svar del 1
2014-02-03 @ 13:56:00
Det kom en del frågor, så jag delar upp dem i tre olika inlägg. Så här kommer första delen, följande kommer i morgon! :)
Vad använder du för utrustning då du rider dressyr/hoppning/terräng?
I dressyr beror det helt och hållet på hur hårt pass jag tänkte köra. Planerar jag att rida ett mera krävande pass lägger jag stödjande lindor och bots på utöver sadel och träns. Men om jag tänkte köra ett lugnare dressyrpass och bara "lunka på" så använder jag sällan mera än sadel och träns, ibland endast träns.
I hoppning använder jag alltid benskydd på både fram och bak + bots eftersom Matti inte riktigt har koll på sina ben i hoppningen, och jag vill unvdika att klumpighetsfaktorn kickar in då jag inte själv ännu kan hjälpa honom i själva hoppen så bra.
I terräng beror det på om vi far på en lugnt terrängrunda eller mera fartfylld. Skrittar vi och travar på lång tygel är det endast träns som slängs på, alltså ingen sadel eller benskydd/benlindor, medan om det blir galopp och mera fartfyllt så åker sadeln på och benskydd + bots. Varför jag har bots på är för att Matti oftat trampat av sig skor och då hans hovar är av dålig kvalitet vill jag minska chanserna att han ska trampa av sig skorna och söndra hoven.
På vintern så använder jag mig utöver de ovannämnda även ländtäcke när Matti är klippt eller det är riktigt kallt eftersom korsryggen/ländryggen är känslig på Matti.
Är Maestro din första häst?
Ja, det är han :)
Hur länge har du ridit?
Jag började rida som 5-åring, men lära mig rida kanske som 12-åring. Förstår ni vad jag menar? Så jag ha hållit på med hästar i 18 år och ridit, ridit aktivt i ca 11 år, men det känns som jag lärt mig rida på riktigt när jag fick Matti.
Blir Maestro het av sig någon gång?
Jo det blir han. När han hör underliga ljud eller plötsliga ljud. Riktigt "låst" blir han om han inte ser varifrån ljuden kommer eller vad som för ljudet. Skidare, sparkstöttingar och skridskoåkare är heller inte något han är så stort fan av. Så som han blev här om dagen då byggarna förde plasten dragandes efter sig på snön. Sen såklart när han får springa lös så jagar han upp sig själv och fnyser och har sig då han lever till det, men då får han brassa på bäst han vill då han själv får bestämma!
Tränar du något annat än ridning?
Jag går på gym så ofta jag hinner, men med mitt schema blir det allt från 2-4 ggr i veckan.
Hur mycket tid spenderar du i stallet?
Det varierar på vad jag gjort. Men om vi säger jag motionerat Matti normalt och vi skulle ha ridhuset klart vid stallet så spenderar jag minst 2 h per dag i stallet. Men de gånger vi nu åkt iväg till Solf manegen så har det tagit 3,5-4 timmar.
Du skrev du har haft svårt att lasta Matti. Hur löste du problemet?
Problemet kommer väl aldrig på det sättet vara löst eftersom Matti tycker det är lite obehagligt att åka tranpsort, och vem kan klandra honom, jag skulle inte heller vilja stå där inne och bli transporterad.
Men första gången som Matti började protestera så fick jag hjälp av en annan som hade mera kunskap om svårlastade hästar och vågade vara lite hårdare emot Matti än vad jag vågade.. Det Matti började sporta med då var nämligen att då han steg halvvägs in i tranpsorten så kastade han sig sedan bakåt så jag flög som en vante efter honom ut ur transporten och det skulle kunna bli farligt. Så det som gjordes då var att varje gång han slängde sig bakåt smällde hon som hjälpte mig till med spöet på baken på Matti i samma stund som han kastade sig bakåt. Metoden fungerade, och Matti gick snällt in i transporten en lång period efter den eftermiddagen, men nu i efterhand när jag blivit mera NH-frälst var det kanske en metod jag inte skulle ha valt idag, och därför har jag nu helt enkelt försökt vänta ut honom eller försöker på nytt och på nytt tills han går in och belönar med morötter och massa gotta som han får stå och mumsa på då han står helt inne i transporten. Ibland har jag haft honom att backa snabbt om han krånglat riktigt mycket och då har det oftast gått på följande försök. :)
Transporteringsproblemet är inte helt löst ännu eftersom han strejkar vissa gånger utan att jag förstår varför, men han har alltid ändå gått in på under 15 min, så det är ju inte långa stunder. Jag kritiserar inte metoden hon som hjälpte mig använde, för det kom snabbt resultat och han slutade kasta sig bakåt. Men idag vill jag bara hitta alternativa lösningar som inte kräver tvång eller hårda metoder. Många gör på det sättet, så jag säger inte vad som är rätt o fel, men jag väljer gärna att göra på annat sätt nu när jag lastar Matti! :)
Kan du göra ett utrustnings-inlägg?
Visst kan jag det, det ger mig ett bra skäl att putsa upp all utrustning då, hehe!
Rider din pojkvän?
Nej det gör han inte, men han har provat på det någon gång. Men jag tror inte det är rätt ridlärare som står och säger vad han ska göra då jag gör det, så tålamodet räcker inte riktigt till alla gånger för honom att göra som jag säger ;)
Men min pojkvän hänger ändå med till stallet nu som då, vilket gläder mig eftersom jag då får spendera tid med båda mina favoriter och dela med mig av min stora passion! Jag tror nog han tycker om Matti men vågar bara inte säga det högt. Men jag har ändå fått höra han tycker Matti är lite häftig ;)
Så här kan det t.ex. se ut när jag ber pojkvännen hjälpa mig och lägga på benskydden medan jag gör något annat. Hans utläggning var att han tänkte man skulle lägga på dem som fotbollsskydd. Men det är absolut inte enkelt då man inte vet hur de ska läggas på.
Var har du Matti uppstallad?
Jag har honom vid Vasa Hubertus här i Vasa, Finland.
Hur planerar du Mattis tränigsschema?
Jag tänker inte så mycket på att lägga upp ett träningsschema. Jag försökte ett tag göra veckoscheman, men det höll inte. Jag tar träningen efter väder och vind, och såklart efter Mattis form och min form. Har jag en dålig dag är det ingen idé att rida ett ordentligt dressyrpass, utan då skrittar vi ut i skogen eller så pysslar jag bara på med Matti. Jag försöker i alla fall hålla som regel att inte rida Matti mera än max 3 dagar irad eftersom han då blir uttråkad och tappar motivation och glädjen med ridningen.
Har du andra djur än Matti?
Jo, jag har två katter, Leo och Ludde 3 och 2 år som är mina andra bebisar :)
Vad har du för sadel till Matti?
Jag har en Stubben Genesis C.L custom made som vi använt i ca 1 års tid och varit super nöjd med!
Hur kom du i kontakt med NH?
Oj, jag tror det alltid funnits ett intresse av grundtanken med NH från då jag var liten, eftersom jag tidigt började lära mina sköthästar göra konster och tyckte det var så häftigt när de följde efter en även när de var lösa och jag har alltid beundrat dem som har fina relationer med sina hästar och man ser den ömsesidiga kärleken.
Men riktigt ordentligt så kanske bara 1 år sedan. Jag har sjukt mycket kvar att lära och lever inte helt fullt ut hur jag tycker det borde fungera, men efter mina förutsättningar så gör jag så gott jag kan och vill bara lära mig mera om hästen och dess beteende, för det är just det som NH handlar om. Inget hockus pockus, utan ren basic fakta om hur hästen beter sig i flock och det gäller för oss att tala samma språk och förstå hästen för att kunna hantera med så små medel som möjligt i harmoni.
Ni kommer väl ihåg
2014-01-31 @ 15:31:00
Ni kommer väl ihåg frågestunden som avslutas nu på söndag? :) Ni hittar till inlägget var ni kan ställa frågor här..
Frågestund
2014-01-29 @ 19:30:05
Jag har lite brist på idéer vad jag ska skriva om för roligt här på bloggen just nu, så jag tänkte vi kör en frågestund. Så bring it! Ni har på er till söndag att kläcka ur er en fråga eller två! :)
Blev nästan rörd till tårar!
2013-12-29 @ 09:21:39
Igår kväll fick jag den absolut finaste kommentaren jag fått genom åren jag bloggat. Jag blev så rörd av de fina orden och det värmde verkligen mitt hjärta att få läsa dessa fina orden av en så ung tjej!!
Hej!
Jag har tänkt skriva den här kommentaren länge nu men det har aldrig blivit av... men bättre sent än aldrig!
Jag kan börja med att skriva att jag tycker du är en jättebra bloggare, ryttare och på något sätt så känns allt så mysigt med din blogg. Matti kommer med bra i bloggen och man förstår att du lever mycket för honom, det är han ditt liv kretsar runt just nu. Du kämpar och stretar för att hinna och ha råd och jag tycker att du gör det fantastiskt bra! Jag vet att jag är rätt mycket yngre än du men när jag läste dina inlägg när du går tillbaka i tiden med Matti så förstår jag att det går inte alltid bara bra för mig, det är inte en dans på rosor bara för att man har häst. Och så plötsligt går det bättre!
Jag rider en häst som bara inte bjuder ibland, typ som i somras. Jag har ingen tillgång till lektioner, jag orkar inte tjata mer med dressyren även fast jag vet att det var kasst och jag hade liksom tappat "det mysiga" med uteritter. Jag ville inte hoppa, jag red bara för att jag var tvungen. Jag fullkomligt ÄLSKAR hästar och min Mira är så sjukt underbar, men jag tappade suget.
Men nu är jag tillbaka, jag rider Mira 4-5 gånger i veckan (+lektion och en annan häst) och vi myser på som bara den. Många härliga galopper tillsammans, med sadel eller utan spelar ingen roll. Även fast dressyren inte är på topp så börjar vi känna varandra mer och det hjälper som sjutton inom hoppningen med! Nu vägrar hon inte alls lika mycket längre och hon tycker det är kul. Precis som du jobbar med Matti, han ska tycka att det är kul och DU ska ha kul samtidigt.
För ungefär ett år sen (då gick jag och mina kompisar i 6an) blev vi lite halvt "utstötta" från resten av klassen. Jag trodde inte att det var lika allvarigt som det egentligen var, men vi hade kul tillsammans och vi led liksom inte så mycket och det är jag glad för. Nu har vi kommit in i klassen och vi kan prata om det med alla, alla gamla kompisar som man inte riktigt har kunnat komma nära det senaste året har plötsligt ploppat upp igen. Hur kul som helst att man kan komma tillbaka. Vi hade det inte svårt, vi var flera, men det var otroligt starkt av dig att klara av din ungdom så som du gjorde.
Jag tycker du är stark, du KAN tro på dig själv. Det är väldigt viktigt tror jag. Du inspirerar mig väldigt mycket och din blogg känns mer "äkta" än vissa andras.
Hoppas du orkade läsa, jag ville bara säga skriva ut allt och tacka. Du gör mig, och många andra, glad och du utstrålar kämparglöd och glädje!
Jag önskar dig och Matti en riktigt god fortsättning och jag kommer såklart fortsätta följa den!
Jag har tänkt skriva den här kommentaren länge nu men det har aldrig blivit av... men bättre sent än aldrig!
Jag kan börja med att skriva att jag tycker du är en jättebra bloggare, ryttare och på något sätt så känns allt så mysigt med din blogg. Matti kommer med bra i bloggen och man förstår att du lever mycket för honom, det är han ditt liv kretsar runt just nu. Du kämpar och stretar för att hinna och ha råd och jag tycker att du gör det fantastiskt bra! Jag vet att jag är rätt mycket yngre än du men när jag läste dina inlägg när du går tillbaka i tiden med Matti så förstår jag att det går inte alltid bara bra för mig, det är inte en dans på rosor bara för att man har häst. Och så plötsligt går det bättre!
Jag rider en häst som bara inte bjuder ibland, typ som i somras. Jag har ingen tillgång till lektioner, jag orkar inte tjata mer med dressyren även fast jag vet att det var kasst och jag hade liksom tappat "det mysiga" med uteritter. Jag ville inte hoppa, jag red bara för att jag var tvungen. Jag fullkomligt ÄLSKAR hästar och min Mira är så sjukt underbar, men jag tappade suget.
Men nu är jag tillbaka, jag rider Mira 4-5 gånger i veckan (+lektion och en annan häst) och vi myser på som bara den. Många härliga galopper tillsammans, med sadel eller utan spelar ingen roll. Även fast dressyren inte är på topp så börjar vi känna varandra mer och det hjälper som sjutton inom hoppningen med! Nu vägrar hon inte alls lika mycket längre och hon tycker det är kul. Precis som du jobbar med Matti, han ska tycka att det är kul och DU ska ha kul samtidigt.
För ungefär ett år sen (då gick jag och mina kompisar i 6an) blev vi lite halvt "utstötta" från resten av klassen. Jag trodde inte att det var lika allvarigt som det egentligen var, men vi hade kul tillsammans och vi led liksom inte så mycket och det är jag glad för. Nu har vi kommit in i klassen och vi kan prata om det med alla, alla gamla kompisar som man inte riktigt har kunnat komma nära det senaste året har plötsligt ploppat upp igen. Hur kul som helst att man kan komma tillbaka. Vi hade det inte svårt, vi var flera, men det var otroligt starkt av dig att klara av din ungdom så som du gjorde.
Jag tycker du är stark, du KAN tro på dig själv. Det är väldigt viktigt tror jag. Du inspirerar mig väldigt mycket och din blogg känns mer "äkta" än vissa andras.
Hoppas du orkade läsa, jag ville bara säga skriva ut allt och tacka. Du gör mig, och många andra, glad och du utstrålar kämparglöd och glädje!
Jag önskar dig och Matti en riktigt god fortsättning och jag kommer såklart fortsätta följa den!
Jag blir ledsen av att läsa du och dina vänner kännt er utanför och utstötta, men otroligt glad att ni kunde reda ut det med klassen, det visar mognad att reda ut saker och ting som är jobbiga, för den mognaden har inte många ännu i vuxen ålder helst!
Tack snälla du Siri för din fina kommentar! Jag hoppas det finns andra också som kan känna igen sig eller inspireras av det jag fått gå igenom och tagit mig ur. Det finns ingen bättre känsla än den när någon säger de inspireras av en, speciellt om det kommer av barn eller ungdomar!! Till viss del kanske jag kastar mig till vargarna när jag skrivit om jobbiga tider jag fått gå igenom, men att få EN kommentar så som denna gör allt värt det!
Svar på kommentar
2013-12-27 @ 19:48:00
KOMMENTAR
Kan du länka till nån filmsnutt där nån rider "naturligt" de högre skolorna? :)
När jag bara snabbt sökte på youtube var dessa de som kom upp efter 5 min sökande. Säkert finns det bättre, men här är några.
Mera naturligt än så här kan det väl inte bli??
Haaste - Utmaning
2013-12-19 @ 10:38:00
Blev utmanad av Soffi att svara på lite frågor, men eftersom det är en svenskblogg så översätter jag frågorna och svarar på svenska :) Jag utmanar Elfstrands systrarna och Miia!
BERÄTTA OM DIN HÄST: RAS, UTBILDNING, LYNNE
Maestro III är då hans fullständiga namn här i Finland, fast han kort och gott hette Maestro i Estland var han föddes och levde sina första 5,5 år hos sin dåvarande ägare Betti. Matti som han kallas av mig är idag 8 år och är av rasen ESH (Estnisk sport häst), vilket inte kanske säger så mycket, men han är 50% Arabiskt fullblod och 50% Torihäst. Så jag har ju i princip fått araben jag alltid drömt om sedan jag var liten.
Mattis skolningsnivåligger någonstans mellan LB och LA, och vi har tävlat på LC-LB nivå inom dressyren på klubb och regionalnivå. Hoppning har vi inte tränat allt för mycket, men Matti har hoppat banor på 90cm-100cm hemma, och tävlat 80 cm på regionalnivå, men inte med mig i sadeln..
Matti är en känslig häst som vill vara ens bästa vän, men han är ändå ingen nybörjarhäst eftersom han är så pass känslig och läser genast av om ryttare är osäker, speciellt i terräng och från marken. Du måste känna Matti för att veta hur du ska hantera honom när han blir osäker och rädd, för att börja ryta och göra sig stor blir alltid till pannkaka, Matti behöver utrymme samtidigt som han vill vara nära, men man lär sig det där väldigt fort eftersom han är så ärlig och visar fort när man gör fel och när han inte förstår eller inte tycker om något. Man måste prata samma språk till 100% helt enkelt. Nu påstår jag inte Matti är den svåraste hästen som finns, långt ifrån, men man måste vara som person lugn och konsekvent för att han ska vara lycklig och nöjd, och han har en personlighet som inte passar med alla.
HÄSTAR ELLER PONNYS? VARFÖR?
Hästar! Jag har inte vuxit på längden sedan 7an i högstdiet (jag är 176 cm lång) så jag behöver rida en större häst även om jag ridit maxade ponnysar eller små hästar i många år. Matti är ju inte en sådan stor häst igentligen, han är ju bara 162 cm i mankhöjd,men som tur har han massan då istället så man inte känner sig för lång. :)
FÖRSTA HÄSTEN/PONNYN SOM DU RED MERA SJÄLVSTÄNDIGT PÅ?
Oj vad svårt! Första medryttarhsäten hette Wäinö och han red jag som ca 11-åring om jag inte minns helt fel (?), och han red jag helt självständigt på, alltså utan övervakning. Men om man räknar som "utan ledare"-självständigt tror jag det var Kepu vid Korsholms ridskola när jag var en ca 8 år?
VILKET ÄR BÄTTRE, BARFOTA ELLER SKODD HÄST? VILKEN STORLEK HAR DIN HÄST PÅ SKON?
Det här är ett ämne som alla har olika åsikter om och långa argumentationer om för och nackdelar. Matti är skodd och det har passat oss bra. I början föll skorna av och kvaliteten på hoven var dålig. DÅ frågade jag hovslagaren om han borde gå barfota, men hovslagaren menade då att Mattis hovar var av så dålig kvalitet att de behövde skon som skydd för att inte gå sönder eller att han skulle börja ömma, så då har jag fortsatt att sko Matt utan att tänka på andra alternativ då det funkar för oss. Hans skostorlek är 2 om jag inte missminner mig..
Jag är inte så insatt i barfota skoning och dessa "tossor" man lägger på, så vad som är bättre och sämre är upp till var och en tycker jag. :)
ATT KLIPPA HÄSTEN. FÖR ELLER EMOT?
Jag tycker det är helt okej att klippa hästen om man tränar aktivt under vinterhalvåret. Matti som annars har en björnpäls orkar MYCKET bättre nu när han är klippt än vad han orkade förra vintern då han blev genast svettig och det tog länge för honom att torka och jag fick byta fleecetäcke många gånger för att han inte skulle bli sjuk.
Första gången klippte vi Matti helt när vi trodde Manegen skulle snabbt bli klar, medan nu andra gången klippte vi Matti endast där han svettas mest eftersom vi kommer att rida mycket ute och Matti behöver pälsen för att inte bli stel och kall om korsrygen, så då klippte vi bara halsen och under magen.
MEN tränar man inte hårt varje dag så att hästen inte blir så svettig ser jag ingen idé att klippa pälsen. Hästarna får ju mera päls naturligt till vintern av en orsak, så klipperna man inte så slipper man ju allt krångel med täcken hit och dit och det kliar inte lika mycket i pälser hos hästen. Naturligt är bäst!
Min snälla hjälpare när det kommer till klippning är Soffi. Hon är lugn med hästana och det är super viktigt för mig när jag har någon annan som ska göra något som KAN upplevas obehagligt för hästen
GÅR DIN HÄST ENSAM I HAGEN ELLER MED FLOCK? VARFÖR?
Här igen har många olika åsikter, men MIN är att hästar ska få gå tillsammans om det finns möjlighet till det. Matti kommer överens med de flesta och har ett snällt sätt att vara i en flock. Matti har fått träffa på många olika hästar under de här åren jag haft honom och det är tror jag MAX 3 st som han inte tyckt om och 1 häst han inte kunde stå tillsammans med, men i det fallet var det för den andra hästen var så elak mot Matti.
Matti har två korta stunder (på ca 1-1,5 vecka) stått ensam i hagen och jag märkte GENAST att han var mera apatisk och det fanns ingen glädje i ridningen heller. Vid Hubertus har jag fått frågan om jag inte är rädd att hästarna ska skada varandra när de har hockar nu på vintern, men det är jag inte. Matti och Robin läser av varandra så bra att de aldrig skulle sparka mot varandra så att de skulle träffa den andra. Matti har orsakat flest sår av att han trampat på sig själv under den tid han stått i samma hage som andra hästar, och de såren skulle han också kunnat få om han stod ensam. Såret han hade förra hösten som blev infekterat och så svårläkt var såklart inte roligt, MEN jag vet jag har en lycklighäst att hantera när jag kommer till stallet eftersom han fått klia och blivit kliad av sin bästa kompis i hagen. Vissa hästar klarar bättre av att stå ensam, Matti är inte en av dem, han har alltid stått i flock.
Att se glädjen i Matti då han och hästkompisen Robin återförenades i höstas var så härligt, då fick jag första gången se Matti stegra sig och gå helt bananas i hagen av ren lycka!
VÄRDERAR DU MERA LYNNET ELLER UTSEENDET PÅ HÄSTEN (SÅ SOM FÄRG?)
Lynnet helt klart. För är lynnet glatt och lyckligt så blir vilket häst som helst häftig och härlig att se på. Matti var ju nästan svart (riktigt mörkgrå) när jag började rida honom och nu är han nästan vit så skulle jag hänga upp mig på färg skulle jag ha bytt häst redan, men det skulle jag aldrig göra. Lynnet är viktigast hos alla djur tycker jag! Det var Mattis lynne jag föll för. Skulle jag bara provridit och varit ute för att köpa en häst när jag träffade Matti första gången tror jag inte jag skulle ha fallit för Matti och vi skulle stå här som ett par, för Matti tog det ett tag att förstå sig på och lära känna innan man fastnade, och nu är jag fastklistrad och skulle aldrig byta!
HURUDAN ÄR EN BRA HÄSTBLOGG?
MYCKET bilder. Men jag är inte så brydd i nivåerna på ryttarna, utan jag tycker om att läsa bloggar man kan känna igen sig eller kan leva sig in i det dem skriver. ÄRLIGA bloggar tycker jag också om, de som skriver när det är riktigt skit och riktigt toppen, och har fötterna på jorden. Jag har ganska stor blandning på bloggarna jag läser. Någon är riktigt tävlingsiniriktad, en annan riktigt horsemanship och skriver om att man inte ska rida hästen (typ?) och en annan är en vanligt tralla runt i skogen blogg, och en fjärde är om skolning av unghästar. Så allt från himmel till jord, men det de har gemensamt är att de skriver vad som gått bra och dåligt och har mycket bilder med och filmer! Älskar att se på hästfilmer.
VÄRSTA AVRAMLINGEN?
Jag har två och båda inom hoppningen, av samma häst och när jag var ca 11 år och under beloppet av ngr månader.
Hästen hette Tupla och han tyckte om att hoppa lite högre än hindrena var, och jag hade ingen balans över huvudtaget. Tupla i sig gjorde inget fel, han hoppade hindret, men jag var inte alls med i hans enorma hoppa så jag åkte som en katapult ur sadeln när bakvalvet tog i min stjärt så jag flög av när Tupla landade och jag i min tur landade på min svanskota. Efter det har jag svåt att sitta på hårt och att ex. göra situps går inte om jag inte har mjukt under.
Andra avramlingen skedde på en övningshopptävling och jag hoppade min första trippelbarr och det skulle ske en snabb sväng till vänster efter hindret. Här igen hängde jag inte med i det stora hoppet och flög till höger när hästen fortsatte till vänster som han skulle och jag skade min arm så vi fick åka till akuten..
Där av är jag rädd för att hoppa eftersom jag var så liten och allt kändes värre än det kanske var och så blev det en lååång paus från hoppning efter akutbesöket.
HUR MÅNGA TÄCKEN HAR DU TILL DIN HÄST?
Det är faktiskt inte så många när jag sett vad andra har i stallet, jag ligger verkligen i underkant.. Men då de är så dyra täcken, så har några som kanske borde bytas ut, i alla fall lappas.. men det är en annan historia..
1. Jag har ett helt regntäcke utan foder med halsdel
2 . Jag har två fleece-täcken, ett med halsdel som jag använder som transporttäcke till och från manege och svett-täcke, och ett fleece-täcke utan halsdel som jag nu har under regntäcken åt Matti och i stallet.
3. Jag har ett fodrat stalltäcke som är 300g, som Matti får ha då det blir kallare.
4. Ett vintertäcke utan halsdel och ett vintertäcke med halsdel, jag minns inte fyllningen nu
5. Jag har ett ylletäcke att ha i stallet eller under täcke som jag använde mycket då Matti var oklippt och i ett kallt stall
6. Sedan har jag ett flugtäcke som jag kommer att sälja eftersom Matti inte är så känslig för flugor sist och slutligen, spray fukar bra åt honom.
7. tre stycken ridtäcken har jag, ett i fleece, ett med fleecefoder som är vattenavstötande och ett reflextäcke som har lite foder och är vattenavstötande.
HUR OFTA MOTIONERAR DU DIN HÄST?
Just nu, mindre än vad jag skulle vilja. Men vädret är så dåligt och vi är utan manege så Matti har lite vintervila. Men ordentliga ridpass 2 ggr i veckan och ordentliga srkittlänkar 3-4 ggr/vecka. Så helt utan någon motionering utav mig har han ca 2 ggr/ vecka.
Men som tur har Matti och Robin en av de största hagarna vid stallet och går ute längst av alla (då vi har möjligt att själva hämta in dem på kvällen). Men underlaget i hagen är också is så just nu vill de inte röra på sig så mycket där heller..
ÄR DU EN FÖRSIKTIG ELLER DUMDRISTIG RYTTARE?
Jag skulle säga en blandning. Jag vågar tänja på alla gränser förutom vid hoppning. Jag litar på Matti i alla situationer förutom hoppning eftersom jag vet han känner av min rädsla där. Igår red jag t.ex. igen ut barbacka och i enbart grimma i byn på en energisk Matti som varit ledig i 2 dagar, men det gick bra det med, även om han blev lite uppjagad av de andra hästarna som var med i början av skrittrundan. Men det är inte så högt fall av Matti, och barbacka slipper man så snabbt av om det skulle behövas.
Att göra en fotografering med min prins är det häftigaste jag gjort, och jag är så jäkla stolt över Matti eftersom det verkligen var en extrem situation ur en hästs ögon. Där var vi utan träns och sadel ute i skogen med massa "farliga" blixtar människor, plastpåsar som skyddade reflexskärmarna och batterierna till blixtarna från regnet.
Jag litade på Matti även om han blev rädd och sprang iväg en gång, men som tur hade jag då ännu grimma och grimskaftet på så jag fick honom stannad på någon höger, eller så insåg han att det inte var så smart att springa där bland alla träd och ris på marken. Jag tror faktiskt inte många hästar skulle ha klarat av den situationen, men MIN Matti gjorde det och att vi gjorde det tillsammans kändes bara så häftigt!
Så om jag då är dumdristig som gick med på det när man tänker att Matti kunde ha trasslat in sig i släpet från klänningen och fått panik och i värsta fall gått omkull bland alla kvistar, eller att jag fallit av på någon av de x-antal fällda träden där och skadat mig ordentligt?? Nej, jag tycker inte det, för jag litar på Matti och Heidi Järvi som var fotograf. DÄR tänjde jag på gränsen för vad vi annars utsatt oss för förut!
Svar på kommentar
2013-12-10 @ 21:00:38
Detta tycks vara en ständig fråga som vi hästägare får höra, och jag får den ganska ofta här på bloggen också... Senast nu ikväll..
"Hur har du råd med allt gällande Matti då du studerar?"
Det kallas studiestöd, studielån och jobb på sidan av både skola och praktikdagar.. Men kanske framför allt PRIORITERINGAR. Men jag får lite hjälp medan jag studerar hemifrån med Mattis stallhyra, men nu detta år då jag kan jobba på sidan av studierna betalar jag allt mer själv eftersom det är mest min häst och jag vill kunna betala för honom själv. :)
Att skaffa häst är allt annat än en investering ekonomiskt,
men allt han ger mittpsyke är bästa och billigaste terapin man kan få!
men allt han ger mittpsyke är bästa och billigaste terapin man kan få!
Svar på kommentar
2013-10-23 @ 08:36:00
Jag fick en fråga här på bloggen för någon dag sedan om vad grundidén med Natural Horsemanship riktigt är. Nu har jag inte hållit på så fruktansvärt länge med NH så jag kan inte påstå mig vara någon guru på detta ännu, det har råkat sig nu att jag blivit riktigt inspirerad av NH då jag gått 3 kurser som byggt på från grunden till mera utmanande övningar.
Matti och jag på NH-kurs 19.10
Natural Horsemanship, NH, är inte något som plötsligt uppstått nu och blivit en trend. NH har funnits i många många 100 år och människan använde sig av detta när de skulle finna effektiva sätt att tämja vildhästar. Själva metoderna med NH har kanske fallit lite i glömska här några årtionden men börjat komma tillbaka nu när flera börjat ifrågasätta detta militäriska sätt att hantera hästar som vi har på många ställen idag. En grundtanke med NH är att finna ett fint samspel mellan häst och människa som stärker hästens självförtroende och hästens förtroende till människa. Att finna en harmoni var man med små små medel och utan våld får en flytande vardag och tillit mellan häst och människa. Ni får ALDRIG tro jag menar att andra människor som inte håller på med NH inte har fina band till sina hästar, absolut inte, det finns många fina relationer mellan människor och hästar som inte håller på med NH, men NH-tänket har bara landat så logiskt för mig så därför predikar jag gärna och informerar om NH för de som är intresserade och inte har kunskapen bakom.
NH-instruktören Mira jobbar med Matti på kursen 19.10
Många kan tycka det är fånigt när man ska ha hästen att gå över presenningar och upp på lastpallar, jag menar när gör man det då man rider, alla vill väl inte ha sin häst till någon cirkus heller? Men även här, genom att ha hästen att gå igenom traktordäck osv. tränar vi upp hästens självförtroende och förmåga att lita på dig som människa att det som hästen utsätts för är okej, eftersom dessa saker kan i hästens ögon upplevas skrämmande och farliga. För det är så viktigt att vi kommer ihåg att hästen är flyktdjur, och vi människor är rovdjur. Med så stora olikheter i grunden gör bara det allting mera utmanande och att lära oss hästens beteenden så mycket viktigare!
Bilden lånad från google.
Jag skulle kunna skriva kilometer långa inlägg om grunderna i NH, men det där är ungefär riktigt kort vad NH är. Jag kan be någon filma lite mera när NH-instruktören Mira kommer till stallet och håller lektion åt mig och Matti, så får ni se både då vi gör fel och när jag gör rätt hur det påverkar Matti (MEN jag måste ju självklart kolla med Mira först om det är okej!!). En video var grunderna introduceras kan jag också slänga hit, om intresse finns såklart av sådan video av grunderna i NH?
Sanningen förvrängs?
2013-10-16 @ 13:15:00
Jag fick ett härligt mejl här om dagen av en härlig kvinna som "kände" (eller vad vi ska kalla det, heh) Matti innan jag kom in i bilden, och hon korrigerade lite saker som jag hade skrivit i om hur Matti varit tidigare. Jag blir så glad när någon har modet att korrigera saker som blivit förvrängda, detaljer hade blivit överdriva och de i sin tur jagat upp mig i onödan.
Vad som blivit överdrivet åt mig var då att Matti hade stegrat sig i terrängen så högt att han voltat bakåt, så var inte fallet utan otrolig otur var kanten till diket på vägen som de galopperade på gett vika och ekipaget fallit ner i diket. Självklart var detta lika hemskt och kunnat sluta så otroligt dåligt, men ändå känns en olycka bättre att vara medveten om än att Matti stegrat sig så galet högt och fallit bakåt. För just den stegrande-versionen är den jag fått höra och gjort att jag alltid haft i bakhuvudet att Matti kan resa sig på bakbenen och riktigt falla bakåt = inget att leka med! Så ni kan ju ana min lättnad att läsa det var en hesmk olycka istället för stegrandet, för sådana olyckor kan tyvärr hända oss alla, hur snäll häst vi än har!
Är det inte ganska hemskt hur historier kan överdrivas, när man inte själv varit på plats är det så enkelt att tro på allt som berättas åt en. Det bästa med mejlen hur som helst var att läsa slutet på det då det där stod "Nåt monster var han inte, bara en väldigt vilsen och osäker häst". Tack ännu en gång för att du ville rätta historien jag fått höra. Jag hoppas fler rättar varandra om sådana här situationer uppstår.
Visst har Matti stegrat sig då han varit lös någon enstaka gång, men aldrig med mig på ryggen och det känns så skönt att veta han aldrig gjort det heller. Halleluja!
Önskeinlägg
2013-10-12 @ 17:05:00
Det har kommit en hel del nya läsare hit de senaste 2 veckorna, och en av er kommenterade tidigare i veckan att det skulle vara roligt att läsa lite om hur jag och Matti hittade varandra och om mina "meriter" inom ridningen. Men jag kommer dela upp de olika önskningarna om vad inläggen ska handla om eftersom jag har lite svårt att sammafatta mig kort, hehe. Så nu kommer storyn hur jag och Matti resa började och vår resa fram tills idag..
Jag tror faktiskt jag skrivit tidigare om hur jag och Matti fann varandra, men jag hittar inte inlägget nu så skriver ett på nytt. Jag och Matti hittade varandra enbart utav en slump. Matti hade kommit till Finland från Estland endast 4 månader (februari 2011) tidigare innan jag kom in i bilden, och Mattis dåvarande ägare kontaktade mig i slutet av maj 2011 och undrade om jag var intresserad av att hjälpa till med Matti (Matti var då just 6 år fyllda) eftersom det inte fanns möjlighet att ha Matti just då. Så det blev några mejl fram och tillbaka om hur Matti är till lynne och att rida. Ägaren var helt underbar och ärlig, så inget undanhöldes och jag fick veta att Matti inte blivit riden på ett tag och värre än det han var nu skulle han inte bli när det kommer till energimängd.
Lill-pojken
Så jag tog med mig min mamma och åkte iväg till stallet för att se på denna häst jag fått bilder på mejlen om. Väl framme i stallet fick jag bekanta mig med Matti och jag kände hur nervositeten började komma krympandes eftersom andra i stalle självklart var nyfiken på om jag skulle gilla honom, så de hade samlats för att se vad jag tyckte (självklart eftersom jag kände dem från tidigare). Det sades absolut inte att Matti var ett monster och livsfarlig, men det kommenterades och ifrågasattes hans "säkerhets"-status, och någon kommenterade i stallet (inte ägaren!) att han kunde vara lite schizo och bli rädd för saker som ingen annan såg osv.. Jag blev alltså ganska så nervös av kommentarerna som sades eftersom det inte var allt för många positiva kommentarer som sade gällande Matti i den stunden. Vad skulle det här bli till tänkte jag??
Vi gick till manegen och jag fick sitta upp. Först ville Matti inte riktigt stå stilla när jag skulle stiga upp, men efter bara en liten stund var jag ändå uppe i sadeln och kunde börja skritta runt. Lite publik hade samlats i manegen för att se på då jag provred, och jag blev bara ännu mera nervös. Mamma stod och pratade med några av åskådarna i manegen gällande Matti medan jag provred, och hon fick höra av en av kvinnorna att hon inte skulle vilja rida Matti, och en annan berättade att han hade stegrat sig så högt i terrängen under våren så att han fallit bakåt och fallit ner i ett dike så ryttaren lämnade i diket och han kutade hem (ryttaren kom undan med några blåmärken). Men provridningen gick bra och det enda Matti reagerade på var då manegedörren öppnades, då hoppade han ett steg till sidan, men sen var allt bra igen. Fast hur vackert det såg ut var en annan femma, jag var ju rädd vad som skulle hända under ritten, hehe, men den rädslan var verkligen inte befogad.
någon av de första gångerna jag red Matti
Efter provridningen var jag intresserad av att börja hjälpa till med Matti men jag frågade ändå om jag fick provrida flera gånger innan jag riktigt bestämmer mig till 100%, och om det fanns möjlighet att ta honom på ett träningsläger som skulle arrangeras i samma stall han stod uppstallad i 3 veckor senare. Sagt och gjort och jag fick provrida Matti fram till träningslägret, och delta med honom på lägret. Så jag pendlade 25 km en tid för att rida Matti och efter 3 problemfria ritter förstod jag att han inte var något monster och det handlade bara om en otroligt känslig häst för nya och skarpa intryck och ljud, och jag började bara tycka mera och mera om den där mörkgråa hästen.
Efter träningslägret hade jag fått så mycket hjälp av dressyrinstruktören Lena Lahti så jag hade bestämt mig att jag gärna fortsätter rida Matti, men avståndet var ett problem. Men denna underbara dåvarande ägare till Matti var så förstående, så det var inga problem att flytta Matti närmare mig, och på det sättet hamnade vi i Helsingby var vi tidigare stod uppstalalde innan Vasa Hubertus. Det blev en stor förändring för både mig och Matti. För mig eftersom jag fick så mycket ansvar över Matti, tidigare hade jag endast motioneras andras hästar och sedan åkt hem när de var motionerade, ungefär. Nu var det upp till mig att se vad Matti behöver, hålla koll på hans hälsa och meddela ägaren om han behövde något nytt. Men även det gick bra. Jag fick mycket hjälp av Åsa som äger stallet vi stod uppstallade i, och jag och Matti fick verkligen lära känna varandra i lugn och ro eftersom han hade problem med hovarna då och inga skor ville hållas på, så det blev inte allt för mycket ridning de första 2-3 månaderna utan istället mycke mys.
Träningslägret 2011
Jag blev bara mer och mer förjust i Matti och jag startade en hästblogg vart jag började skriva om mig och Matti, och en dag väntade ett roligt mejl i min inbox. I mejlet kom det fram att det var från Mattis förra ägare i Estland, Betti, och hon undrade om jag var Mattis nya ägare i Finland. Jag förklarade hur läget var och att jag inte ägde honom, men ändå delade hon med sig av härliga bilder från då hon ägde Matti och berättade massor om Mattis liv i Estland.. Hon skickade flera videon och många bilder, det var så härligt att se att Matti fått ha ett bra liv och att hans förra ägare Betti älskade honom lika mycket som mig och såg exakt den underbara häst jag såg och inte en "flippad häst" som hans rykte i gamla stallet tydligen var.
Matti som föl och unghäst. Bettis foton
När skorna började hållas på började vi träna mera och red mycket i terräng som inte var några problem alls. I terrängen kunde jag galoppera med långa tyglar och rida vart som helst och möta vad som helst utan problem. Jag var helt kär i denna häst och fasade för den dagen då ägaren ville ha tillbaka honom. Våren kom och vi startade vår första dressyrtävling i maj 2012 med en andra placering som resultat. Jag grät av lycka. Något annat som gjorde mig så lycklig var när några av de som stod och såg på då jag provred Matti ett år tidigare berömde Matti och sade att det är en helt annan häst än den som de sett för ett år sedan. Sådant är hjärtevärmande när man inte har den bredaste hästkunskapen och inte är den duktigaste ryttaren, men det här med att hantera hästar så att de är nöjda tror jag att jag är ganska bra på. I alla fall känsliga hästar som Matti. Tydligen. :)
Sommaren kom och ägaren föreslog att jag skulle köpa Matti. Efter noggrant övervägande med föräldrarna så blev jag lyckligast i världen när beslutet blev ett köp. Jag tror jag aldrig gråtit så mycket av glädje som den dagen mina föräldrar ringde och berättade att hela min familj köper honom tillsammans, så han är ju till pappers inte min helt egna häst, utan min familjs häst, men i praktiken är han min då ingen annan är hästkunnig i familjen. 6 augusti 2012 är den lyckligaste dagen i mitt liv, då stod Matti i familjens namn och han var min älskling till pappers också!
Bästa dagen i mitt liv. Köpeavtalet skrevs på, 6 augusti 2013
Men efter köpet var vi saddellösa i 6 månader eftersom dåvarande sadel inte passat och jag därför valde att inte ta med den i köpet av Matti. Sen att det skulle visa sig vara så där tusans svårt att hitta en passande sadel åt Matti hade jag aldrig trott! Vi provade sjukt många olika sadlar och alla gled mycket fram och tryckte på bogbladen. Andra blev i bakåtlut och ingen passade. Så vi fick med hjälp av Horse-Ess.fi beställa en special gjord sadel som skulle passa åt Matti. Men det tog nästan 3 månader innan jag fick själva sadeln eftersom den skickats i misstag iväg till Frankrike och all världens väg, så det blev inte mycket ridet den hösten och Mattis kondition blev bara sämre.
Sedan under samma höst kom skadorna som ett paket på posten. Matti hade busat för mycket i hagen och drog på sig sår efter sår och till sist ett ordentligt inflammerat sår och Matti fick vara på sjukledigt i 2 månader tid. Så jag skötte sår efter sår i flera månaders tid och det blev att besöka veterinären och ta röntgen av benet och sticka Matti med penicillin, och mata i mediciner efter midiciner i Matti för att få bort infektionen. Men till sist blev såret bättre, och i samma väva böt vi stall och hamnade vid Vasa Hubertus.
Kunde aldrig tro att ett så litet sår kunde ställa till med så mycket problem
Vid Vasa Hubertus var det bara att sätta igång med ridningen igen sakta men säkert och bygga upp lite kondition på Matti. I nya stallet fick vi känna oss lite lustiga också då Matti hade päls för flera hästar, och de andra hästarna i stallet var prydligt klippta och fina tävlingshästar, så tidvis kände jag mig ganska malplacerad när man såg sig omkring, haha där var vi, håriga hårbollar från skogen utan muskler och kondition och kunskapsnivån var inte så hög inom ridningen den heller i jämförelse med de andra. Men Vasa Hubertus var det bästa som kunde hända mig och Matti just då, motivationen började komma smygandes tillbaka, jag fick fenomenala tränignsmöjligheter och pepp av de andra härliga tjejerna i stallet. Jag och Matti fick många nya vänner men framför allt fick vi mera tid för varandra eftersom det nu endast var ynka 3 km till stallet för mig istället för 22 km.
Flytten och första ridpasset på nya stället, och första ordentliga ridturen efter sjukledigheten
Under sommaren tävlade vi vår första regionala dressyrtävling som gick åt skogen p.g.a. min nervositet, men under sommaren har Matti musklat på sig massor och vi har fått beröm och pepp från olika håll som gjort mig glad och generad. Jag strävar alltid efter att ha så roligt jag bara kan ha med Matti, och att allt vi gör ska göras av rätta orsaker. Det bästa är att vi fått nu på sistone bekanta oss ytterligare med NH vilket känns riktigt som vår grej, Matti har lätt för det, jag tycker det är roligt och vår relation har bara blivit starkare.
Dagsläget vet ni, det är det som ni läser i bloggen varje dag. Hoppas ni tyckte inlägget var intressant fast det är typ 10 km långt, hehe.
