<3

 

 

Sambon har vakat inatt så jag tog Nalah med mig till stalle så han skulle få sova i fred, eftersom hon ändå måste aktiveras. Jag hade först tänkt konditionsträna Matti runt travbnana, men det kördes där så jag slopade den idén och jobbade lite från marken istället. Vi passade på att gå ut till travbanan när de körde så att Matti i lugn och ro skulle få kika på dem, och det gick bra. Visst höjde Matti huvudet och krökte halsen när de kom och stelnade till, men vi kunde vara med ca 2 meters avstånd nu och stå stilla då de körde förbi. Så det här kommer bli hur bra som helst bara jag tar det sakta men säkert och inte göra någon situation där han känner sig trängd eller tvingad då han upplevt dem obehagliga!

 

Nalah har också blivit en riktigt duktig stallhund. Första gångerna var hon ganska rädd och blyg, men nu har hon fått bättre självförtorende och vågar hälsa betydligt bättre på nya människor än i början. Hon är lite rädd för den stora snälla hunden Nalle då han satte henne på plats senast, men det är bara bra hon respekterar de äldre, han är ju ändå 13 år. Nalah lyssnade också bättre på mig idag igen när vi rörde oss på stallområdet då hon var lös. Inne i stallet fick hon busa med schäfervalpen Una och de hade så roligt.

 

Jag har annars fått konstatera att det är både bra och dåligt att Matti och Nalah komemr så bra överens. Matti är så snäll med Nalah så hon har ingen respekt för honom, vilket någon gång är jag rädd kommer att straffa sig om Matti blir rädd för något och hoppar/rusar till. Jag har försökt lära henne att alltid vara framför Matti, men då den där svansen Matti har är så intressant och lockande att bita fast i så Nalah kan inte alltid hålla sig i skinner, haha! Men det är väl bara att vara konsekvent och fortsätta på samma sätt!

 

 

 

 

 

Vilket lyckorus jag har i kroppen! Men samtidigt smyger rädslan "när vänder det?!" sig  på. Mattis ben är nu normalt tjockt och såret ser helt ok ut. sårvården fortsätter men bara en gång per dag nu. Igår tog vi en promenad och idag red vi i terräng och avslutade på ridplanen. 

 

Jag har valt att ta det  långsamt med att vänja Matti med kärror eftersom han reagerade så starkt första gången. För de som inte vet/minns så var Matti väldigt skör och osäker individ när jag började med honom och jag vet och har sett hur fort du kan mista hans förtroende, medan om du ännu har hans förtorende går han genom eld och vatten för dig. Därför var det först idag som jag satte mig upp på ryggen när de körde förbi med häst och kärra och det gick super bra! Först red jag på avstånd (då vi kom tillbaka från terräng) och då tittade nog Matti med sådan blick och jag kände hjärtat på honom började slå fortare, så när vi kom till ridplanen och nollställt läget hoppade jag av och gick med honom när de travade förbi. Det gick riktigt bra och så var stallsägaren så otroligt snäll att han kom och hjälpte mig att vänja Matti genom att har svängde in med sin travhäst och kärra på ridplanen så Matti skulle få bekanta sig. Inga problem här heller, så jag hoppade upp på ryggen och inga problem där heller fast vi red och de skrittade med kärran på ridplanen. Jag är så tacksam för det visas respekt och tas i hänsyn att jag vänjer in honom, det har jag absolut inte förväntat mig. Ges rätt förutsättningar att lyckas så lyckas alla hästar. <3

 

Sedan red jag ca 20 min på ridplan i alla gångarter och Matti kändes mjuk och fin. Aningen trög sidvärtes, men det blev ju också oplanerad 1,5 vecka ledigt för stollen. Här ser man nu då hur gott det gör att han får gå i stor hage, röra på sig mycket under dagen, för även om jag inre ridit dressyr sedan vi flyttade från Hubertus var han hur trevlig som helst. Han lyssnade bra och var mjuk i handen. Det här kommer nog bli hur bra som helst fast vi är utan manege! Man måste bara vara kreativ i träningen nu när man är utan manegen.

 

 

 

Som jag och Matti njuter av livet just nu! Om vi bortser från såret som till sist gjorde Mattis ben så svullet så vi fick påbörja antibiotika igår.. så bortsett från det njuter vi för fulla muggar av livet! Jag utnyttjat Mattis sjukledihet emd att vänja valpen med stallet och det har fått över förväntan! Mitt hjärta blir så varmt när jag ser hur Nalah ser hur snäll Matti är och de snusar på varandra och ser varandra djupt in i ögonen! Matti slickade till och med på Nalahs huvud idag och Nalah slickade på Mattis mule snabbt tillbaka! Jag smälter! <3 Nalah fick också lära känna två hundar idag och det gick super bra och de lekte och hade så kul!!

 

Matti trivs i flocken och är rätt i rang nu. Matti ha aldrig varit någon ledarhäst och man ser han är så mycket lugnare i själen nu när han är låg i rang så som han normalt är. Visst får han se efter när de andra hästarna bossr bort honom från höet, men han är nog tryggast i sig själv när han vet någon annan har "huvudansvaret". Jag själv trivs också super bra i "min nya flock". Jag har blivit så fint emottagen och alla är så otroligt trevliga så jag förundras väldigt mycket hur mycket bra kvinnfolk som kan hamna på ett och samma ställe, det måste ju vara rekord, haha! Nej men vi trivs super bra och folk bryr sig om varandra i stallet märker man, vilket känns tryggt!

 

Gällande såret så har det aldrig gjort så Matti haltat, men det har bara blivit mera och mera svullet, så igår var jag väldigt orolig när jag åkte till jobbet, men idag har svullnaden gått ner och jag kunde andas ut. Så vetja vi fixar det här också, men det blev lite väl mycket veterinärkostnader denna månad då ena katten fick dyr veterinärsräkning i början av månade, hunden skulle vaccineras, veterinären var ut och tittade på mattis ben och sedan fick jag antibiotika utskrivet åt honom och det var inte billigt det inte.. Så knäckebrö och gröt blir det väl för oss nu då till sista februari, haha!

 

Jo just det ja, vi hann med en 1,5 timmes terrängrunda innan Matti blev skadad. Oj så roligt det var!! Red då ut med min barndomskompis som jag började hela hästfaderullan med kan man säga, nämligen Milla. Vi pratade såkalrt väldigt mycket gamla galna minnen som hade med vår hästhistoria att göra. Oj så trevligt det var! Matti var pigg som tusan men höldes bra i handen, men nrä vi sträckte fram i galopp på travbanan i slutet av terrängrundan blev hans å glad så han tog några glädjeskutt, inga stora, men tillräckligt för att påminna mig att jag ridit allt för oregelbundet på sistone då balansen inte är vad den brukar, haha!

 

 

Matti fick gå i en mindre hage idag ensam så såret får läka de första dagarna i lugn och ro. Knä var som tur bara en aningen svullet och eftersom Matti fick värkmedicin igår slapp jag enkelt idag att sköta om såret på morgonen. 

 

Med mig hade jag valpen Nalah igen, och man märkte redan att hon var mycket modigare i stallet och näromgivningen. Vi gick till och från Mattis tillfälliga hage idag flera gånger och Matti gav verkligen Nalah en bra första kontakt till hästar. Lugnt stod han där och tuggade på sitt hö medan Nalah bekantade sig med alla lukter. 

 

Vädret kunde man heller inte klaga på! Så en perfekt början på dagen om man bortser från sårvården! :) Ikväll kommer hovslagaren tu för att slå fast en ny sko på Matti och det blir att putsa om såret igen. nu under dagen får det luftast då han står ensam i hagen och vädret är vad det är. Men ikväll blir det nog att lägga om det så inte baketerire börja växa i det när han rullar sig i boxen. 

 

 

Nåja, nu har vi bitt 2 veckor i nya stallet. Här har allt gått bra. Helt underbart trevligt gäng i stallet som från dag ett gjorde att man kände sig välkommen. Ägaren av stallet är också super, och det är aldrig något problem när man undrar något. 

 

Matti har fått en ny bästis, och som för 4 år sedan när Matti fann sin soulmate i ungäst islänningen Arn, så är det även denna gång en unghäst, Rasse, som gjort sig mycket bra kompis med Matti. De busar i hagen och man ser hur lycklig Matti är nu när han får busa i en 10 gånger större hage än den han haft och få gå och äta när han vill från höbeln och må gott i flocken.

 

Första motgången kom först idag. Jag hämtar Matti från hagen och ser inte något speciellt med honom först efterosm han står med sidan mot mig och vid höbalen. Han vänder enbart huvudet åt mig när jag kommer (precis som hanbrukar) och snusar lite på mig. Jag lägger grimman på honom och går iväg mot stallet. I vanlig ordning stannar Matti halvvägs i hagen och kakkar. Då först såg jag nrä jag vände mig om att han blöder från knä och det runnit ner på benet! Jag ser nu först också att han har tappat en sko.

 

Väl inne i spolspilat ser man såret bättre och noterat att det är ganska ytligt och ser ut som att något skrapat av huden. En spark är det knappast så knät inte hunnit svälla och såret ser ut som det gör (+ att en sko var borta). Troligen har han fastnat någonstans, eller så har de busat så mycket att när de stegrat sig mot varandra landat galet.

 

Veterinären var ändå ut på kvällen så jag fick värkmedicin åt Matti och höra av en veterinär att det bara är sårvård som gäller och några dagars vila från motionering. Han får gå i hagen som normalt och när han inte ömmat ta i gång honom igen. Lite haltade han när jag tog in honom. men om det beror på att han ömmade i hoven då han gick på isbitar eller om det är p.g.a. knä är svårt att avgöra.

 

Men värst ont verkar han itne ha då han stod och gäspade i stallgången medna knä kyldes ner med is. Det blir alltså sårvård morgon och kväll för gubben min nu då. Får flashbacks från 3,5 år sedan då vi kämpade med ett sår på benet. Vi får hoppas det här inte är lika envist! Som tur är det vinter nu så såret får läkas ganska så ifred.  Hoppas bara skrället mitt har förstånd att inte busa lika vilt i morgon nu då, hehe!

 

Jag passade på att ha med mig min lilla hundvalp till stallet idag också för första gången. Så spännande det var tyckte hon! tveksam i början och lite rädd, men vart eftersom började hon utforska och fick mera mod till sig. När jag såg hunden min och hästen min där tillsammans blev jag så varm i kroppen. Sedan jag var liten har jag drömt om det här. En egen häst (ja nå det har ajg haft nu i 4 år) och en egen hund som jag tillsammans med kan rida ut i terräng med, jag på hästryggen och hunden spirngandes bredvid. Vilken dröm! Fast de blir nog väldigt mycket tränande tills vi är där, men en bra början är jag ju påväg med duktiga Matti och Nalah!

 

 

 

 

 

Vilken fantastisk lättnad allt går bra i flocken. Idag förmiddag släpptes Matti med den övriga flocken. Mattis beteende är jag inte orolig för eftersom han har ett sådant snällt hästsätt, men då man inte kände de andra hästarna. Så jag tog det säkra före det osäkra och hade skydd på i hagen idag. Lade dessutom några varv med silvertejp runt så de säkert skulle hållas i allt busandes.

 

Flockledaren Ville jagade Matti stundvis, men helt okej betende det med, de ska visa rangordningen och Matti for undan och allt gick lugnt till. Trots att Matti blev undanjagad några gånger såg han ändå (matglad som han är) att han fick chanser att äta från höbalen. På tal om höbal, får se hur fet Matti blir nu när han får fri tillgång till hö. HAn är van med protioner, och nu kan han gå och småäta när han vill, så jag har på känn han kommer äta emd god aptit nu i början innan han fattar att höbalen är där för honom och resten av flocken hela dagen, haha. Det finns annars en underbart söt 2-åring i flocken som genast ville bli kompis med Matti, och jag har på känn de kommer att komma lika bra överens som MAtti gjorde med sin första bästis, unghästen Arn som var i Helsingby.

 

Det snöade så mycket på morgonen så jag lämnade kameran hemma så den inte skulle gå sönder, så de får bli bara några telefonbilder istället! :)

 

Andra dagen i nya stallet och vi anpassar oss fint. Nu de första dagarna står Matti i en liten hage som tillfälligt gjorts i den större hagen var flocken går. En liten eltråd skiljer hästarna åt, men tillåter dem att snusa och fnysa på varandra. Matti stod hur lugnt som helst både igår och idag i hagen då jag hämtade in honom. 

 

Igår var Matti ledig och idag skulle ha också få ta allt med ro och tanken var att i morgon gå ut och gå på området med honom och vänja honom, men ivern tog i mig idag så vi gick ut i mörkret vilket kom att bita mig i baken senare.. Matti är en häst som respekterar människor väldigt bra och springer inte över en, men han är bara en häst så man kan aldrig veta till 110% om han blir rädd. I få situationer blir han rädd, men om han blir rädd är det ofta mörekr inblandat och att han hör något han inte ser och förstår inte vad det är som låter.. Den situationen kom såklart idag.

 

Jag hade bjudit in mig på att följa med en annan kvinna i terräng och jag gick ut på gårdsplanen för att vänta. När vi stod där till en börja lugnt så fick Matti plötsligt syn på ett blinkande ljus  ca 50-80 m framför oss (en ryttare som red längs travslingan). Ännu här var Matti bara fusen till is och tittade efter det blinkande ljuset. Men sen kommer en travhäst längs slingan som Matti inte alls förstod vad var för något. Så här dansade Matti lite runt en och jag konstaterade att jag för första gången på väldigt länge får gå in i stallet och byta till träns, för Matti var verkligen rädd för travhästen och sulkyn. Så in begav vi oss efter tränset och ut igen och vårt sällskap, en trygg häst vid namn Ville, stod och väntade på oss. Så vi begav oss promenerandes mot slingan travhästen och ekipaget just befunnit oss på och Matti var på hel spänn. Men trots det lyssnade han fint på mig och sakta in men dansade bredvid mig på tå. När Matti lite lugnat ner sig så dyker travaren upp igen och Matti fryser till is. Här borde jag ha kanske viftat med armen eller något för att visa travaren skulle sakta ner, men det var även en ny situation för mig så jag pratade bara med Matti och försökte ge honom utrymme att inspekter och inte känna sig trängd. Mattis inställning såg jag var att vända åt andra hållet och spirnga iväg brot från travaren som kom emot, men han tyr sig så mot mig så han gjorde det inte och TJOFF så var travarenf örbi och Matti hade hållits på kanten men mycket skärrad. Men när vi kommit bort från slingan var han sig själv igen.

 

Så jag pratade med den trevliga ägaren till stallet och vi ska tillsammans fröska vänja Matti med att acceptera travhästarna med sulky efter sig. Så vetja det här ska han vänja sig också vid. Men det blir nog från makren x-antal gånger nu här i början då det är då Matti känner sig tryggast. Haha, vem vet, kanske jag kör in honom också i samma väva?