Mina stuider ä snart färdiga, jag väntar bara på betyget och sedan blir det att vinka av skolan och klappa sig själv på axeln! Så nu kommer det där problemet med hur stor fest är lämplig för en examensfest. Helst skulle man vilja ha en hej dundrande fest eftersom man kämpat bra mycket hårdare med denna examen än studenten, men ändå firar man inte så stort en examensfest, whats up with that??

 

Hur som helst när jag börjar tänka tillbaka på de här 3,5 åren känner jag så mycket värme när jag tänker på alla underbara människor man fått träffa. En del har man mindre kontakt med idag och andra har man funnit ett starkare band till, så som det är när man har med människor att göra.

 

Nu har det gått i februari 2 år sedan jag flyttade till Vasa Hubertus med Matti och jag har funnit så goa vänner där. Självklart kommer man varandra nära då man ses många dagar i veckan och utövar en sport som kräver så mycket tid tillsammans, så jag känner bara mig så lyckligt lottad som har dem vid min sida. Är jag rädd så peppar de mig, är jag ledsen tröstar de mig, är jag glad delar de min glädje och är jag arg så halverar de min ilska. Så att med en god vän lekt med tanken av att ha en examensfest ihop då vi blir färdiga samma datum gör ju allt allt känns helt fantastiskt!!

 

Det är så viktgit att människrona man spenderar majoriteten av ens dag med ger dig energi och får dig att må bra, och det är just precis vad mina goa vänner gör. Ingen nämnd ingen glömd, och tack för att ni är just de ni är! <3

 

Igår passade jag på att rida lite barbaka på Matti i manegen inann han blev skodd, och jestas vad länge sedan det var! Nyttigt kan man milt säga det var, för balansen var inte den bästa de första skrittstegen.

 

I gamla stallet red jag ganska mycket barbacka och man märker jag glömt bort det lite då balansen blivit så dålig som den blivit, men oj så skönt det var nu. Varmt om baken var det också! Man märker så bra hur känslig hästen faktiskt är, för då jag skulle göra skänkelvikningar i traven kom jag ett tag ur balans och Matti reagerade korrekt och började göra skänkelvikningar till motsatt håll än jag hade tänkt, men det var ju bara resultatet av att jag hade min vikt och kropp riktat åt det hållet för några steg då jag kom ur balans. 

 

Man glömmer ibland hur jäkla känsliga de här djuren faktiskt är och jag fick en påminnelse att faktiskt borde tänka två gånger om Matti inte gör som jag vill när jag rider, för det kan var att jag inverkar på något sätt som han förstår på ett annat sätt. Bra tankeställare

 

 

Den här veckan känns det äntligen som jag börjar hitta tillbaka till mig själv! Var här ett tag rädd om jag höll på att bli höstdeprimerad eller vad som riktigt var på gång, men det börjar släppa nu och jag känner mig mera motiverad igen.

 

Första gången på många veckor känner jag också att jag vill berätta här hur det gått för mig och Matti, så vi tar en kort genomgång! :)

 

På måndag så longerade busen min och jag trodde det skulle vara en taggad jäkel i linan, men icke, så hade många övergångar och sådant så han skulle få hjärngympa och lyssna på minsta kommando, vilket han gjorde super fint! 

 

 

På tisdagen red jag första dressyrpasset på min älskade springar på säkert 2 veckor? Jag hade inga som helst förväntningar eftersom han just i princip varit ledig så där pass länge. Matti lyssnade helt okej framåt men var tung på hand och jag fick honom inte riktigt att jobba med hela kroppen. Men efter att ridit på ganska lång tygel och försökt få honom att hitta egen balans så mjuknade han och jag kunde korta upp honom så vi fick till några fina snuttar i korttrav!

 

 

Idag hade jag istället lite mera krav på lättheten i hela Matti eftersom jag försökt mjuka upp honom dagen innan, men i början ville vi inte alls prata samma språk, men efter en paus efter uppvärmningen klickade allt till höger och han var så mjuk och fin. Till vänster var han fortfarande svårare och jag förstår faktiskt inte hur jag har så där svårt att rida honom till vänster. Men i det stora hela var jag nöjd och jag red ca 45 min i ganska lugnt tempo för att inte överanstränga honom eller få honom att tycka det är tråkigt

 

 

Idag eller ikväll fick jag någon snilleblixt att jag skulle trotsa mina rädslor och hoppa lite, vilket jag också gjorde. Nu handlar det ju inte alls om några stora hinder, högsta var väl 60 cm, men jag behövde de här små hindrena eftersom jag inte ens minns när jag hoppade senast.. Är det ett halv år sedan eller ett år kan jag inte säga? 

 

Men Matti skötte sig bra och var så go. Han noterar garanterat att ajg är osäker och har noll koll på steg mellan hinder, men därför vill jag inte hoppa några höga hinder heller. Men illamåendet och skakningarna kom efter hoppningen, men då man har så goa människor i stallet som peppar en och berömemr en för att ha vågat hoppa de där fjutthindrena så värmer det massor en hjärta eftersom de vet hur rädd man är och förstår vilken stor grej det är för mig att komma över 60 cm hinder. Så jag är så tacksam att få ha de här människorna runt mig när de är så goa!! <3 TACK!!

 

 

 

Jag och Matti lever nog trots tystnaden här på bloggen! Orsaken varför jag varit obloggad i två veckor är för att det varit väldigt mycket på gång i mitt liv, både negativa och positiva saker som gjort mig helt slagen av stolen och behövt dra ner på allt och försökt ladda om. Jag har inte ens överfört bilderna jag tagit från HIHS just för att jag varit så slut och verkligen inte kännt det varit mitt prio nro. 1 p.g.a. olika saker.

 

Men nu känns det som det börjar svänga lite, och jag kanske börjar finna glädjen i att blogga och får orken till andra roliga saker igen, men jag lovar ingenting, igår satt jag upp på Matti för första gången på 2 veckor (!!!) så jobbigt har det varit att jag inte ens haft ork och energi till det! Men som tur har jag haft super goa människro som ställt upp så inte Matti lider p.g.a. min ork. Matti har i alla fall haft en fin semester då han hunnit vara till tandläkaren och massören, så han är genomkollad så det bara är att tuta och köra!

 

Det har varit roligt är att se så många av er ändå kikat in här och kommenterat fast jag inte skrivit ett inlägg på över 2 veckor! Tack för det! <3