Igår när jag var till stallet med pojkvännen för att gå ut på långpromenad så noterade vi att en sko var lös på vänster framhov, och den hade gjort att hoven gått sönder på insidan.. SUCK! Avskyr denna tid på året då sommarens värme o torka torkat ut hovarna..

 

Well, jag som inte smort hovarana så mycket på sistone för jag tänkte det kanske inte behövs längre då de e mjukare och blötare ute fick äta upp det och det blir att smörja hovarna igen ett tag. I morgon kommer hovslagaren ut och fixar hoven, så hoppeligen låter Matti bli att trampa av sig skorna i sina lekstunder i hagen då framöver!

 

Idag gissade jag det skulle vara rusis i manegen då regnet öste ner, och så var det, så jag passade på att longera Matti ute på ridplanen, vilket inte uppskattades av honom då han hatar regn. Men en 25 min blev det i alla fall.

 

I morgon ska det bli ridning igen och lite cavaletti om jag vågar, blev helt ärligt lite skraj efter att Aino gick omkull med Matti senast, men vetja det ska gå!

 

 

Alltså nu är hösten verkligen här och jag känner mig verkligen upp och ner. Jag har aldrig tidigare märkt av att jag skulle bli påverkad, men vet inte om jag ahr någon höst depression på G, eller livskris, för idag har allt kännts bara skit.. Men som tur har jag en pojkvän som känner mig så bra så när jag var riktigt upp och ner kommenterade han "far till stallet så du blir på bättre humör".. Sagt och gjort!

 

Terräng stod på schemat i sällskap av goa vänner. Tydligen har hösten kommit i blodet på alla hästar eftersom man hör att var och varannan i stallet är lite busiga av sig just nu, och på terrängrundan jagade alla tre hästar upp varandra, så allt resulterade med rädda hästar och Matti kom in i tillståndet 0-100 och började studsa och resa sig. Så när jag gjorde halvhalter och försökte sakta in Matti börja han studsa och resa sig och hade huvudet i famnen, medan om jag lät tyglen hänga och bara styra och ibalnd inverka trippade han med huvudet i famnen och ryggen helt nere istället men med alla fötter på marken,  så till sist fick jag lov att hoppa av när jag kände hur låst han blivit i hjärnkontoret när de andra hästarna frustade och blåste upp sig. Det är konstigt då han inte litar på mig på samma sätt när jag är på ryggen än om jag är på marken.. Eller kanske det egentligen är andra vägen, jag litar på honom mera på marken än på ryggen??? Hur som helst tänkte jag att bara om inte jag får honom under kontroll kommer det sluta riktigt dålgit då alla hästar rusade, studsade och höll på och då jag vet att Matti ändå är den lugnaste i gänget och om bara han lugnar sig lugnar de andra sig också eftersom Matti varit ledarhästen/den modigare när vi ridit ut med bägge hästarna.

 

Så som tur lugnade Matti sig efter 1 minut eller 2 efter att jag hoppat ner eftersom han litar på mig mera på marken, och efter att ha skrittat och lugnat ner situationen hoppade jag upp igen och det gick precis lika bra som det brukar och vi kunde skritta på långa tygel. Men vad som orsakade rodeon har jag ingen aning om, men nu är det höst och jag måste vara beredd att jag inte kan hålla en ledig dag till Matti från stimulans, för nu kommer han vara pigg som en jag vet inte vad tills snön kommer. Så på hans lediga dagar blir det longering eller lek på ridplanen, för nu kommer kylan ge energi upp över öronen! ;)

 

 

Matti jobbade ändå på så gott han kunde och jag tror han var lite sjuk i musklerna efter gårdagen också, i morgon om vädret tillåter tror jag att jag ska skutta lite cavaletti med honom :)

Det må vara ursel kvalitet på bilderna då det är print screens från gårdagens video, men det struntar jag i då han kändes så awesome igår att rida!! Jag hoppas så innerligt att Matti känns lika bra ikväll som han gjorde igår.

 

Idag tänkte jag köra mera sidvärtesövningar i alla gångarter och lite kortare pass än igår (som blev 1,5 h), om jag klarar av att sluta rida, då jag har en mensvärk som heter döden!! Men det var så fruktansvärt roligt igår, så jag ska verkligen försöka!!

 

 

 

 

 

Det vanligaste svar och det svar de flesta tränare ger är "rid utan stigbyglar" och "ha någon att longera hästen och du försöker sitta där utan stigbyglar".. Visst, det är sant att detta är en bra övning för att hitta balans på ryggen, men då finns det ju de som mig som sitter bra i sadeln utan stigbyglarm men kan inte rida och sitta ner i traven MED stigbyglar, hur gör vi då? Visst i världen kan du låta hästen longeras och du sitter ner med stigbyglar, men det har tyvärr inte hjälpt mig och min sits värst mycket! Så vad hjälper oss med det problemet? Jo fortsätt läs tipsen ska jag berätta vad jag sysslat med..

 

 

 

 

Ett annat tips jag fått var att sitta ner två steg i traven, lätta två, sitta ner två steg, lätta två osv. och det här hjälpte mig lite bättre, eftersom jag hann aldrig börja spänna fast mig med låren och kunde sitta två steg bra istället för 6 steg dåligt. Men det här ha jag inte gjort så där super mycket, utan endast de gånger jag känner jag har noll koll på min kropp, och då har det faktiskt hjälpt, men jag kände mig lite löjlig då jag red så kan jag erkänna, vet inte varför?

 

Det jag på sistone börjat med efter tipset av min goa vän är att helt enkelt bryta av till skritt eller halt när jag känner mina knän söker sig upp mot axlarna, för då kan jag skaka loss dem från sadeln, länga benen, samla mig själv och börja om på nytt och sitta bättre. DET har hjälpt mig nästan mest.

 

Men det jag också märkt såklart är att när Matti börjar arbeta korrekt och genom ryggen jag klarar av att sitta bättre, men som ryttare ger man ju inte de bästa förutsättningarna för en häst att arbeta igenom formen om man sitter där och skumpar, rycker och trycker.. Så jag får skatta mig lycklig med att jag har en sådan förlåtande häst som Matti med tanke på hur man ridit de senaste åren då man försökt kämpa med att lära sig sitta stilla. <3

 

Klart jag vet att jag gjort framsteg med min sists, men min underskänkel lever fortfarande sitt eget liv. Men iband när man känner sig uppgiven på allt man borde förbättra så gäller det att se tillbaka på hur det såg ut tidigare.. Så i viderona här under ser man min ridning och Mattis form hur de utvecklats i samma takt de senaste 2,5 åren. Så hellre sakra men säkert, än ingen förbättring alls! :)

 

 

 

 

 

 

Här kommer då dagens ridning i film. Det är i slutet som goa Sophia filmade, så jag började vara ganska så trött kan jag erkänna i mina magmuskler.

 

Så hoppeligen börjar han röra sig så där framåt nu, och jag får verkligen fokusera på min självkontroll så min hand är mera följsam och inte ryckig (syns väldigt tydlige på Matti då han har så känslig mun), och så blir det att jobba vidare med att jag vågar börja slänga bort benen från sidorna på Matti för de behövs inte längre, hehe!

 

Så små steg framåt, men det känns så fantastiskt bra även om det finns en lååååååång lista vad som ännu ska förbättras, men då jag kämpat sedan dag ett med att få Matti att röra sig framåt, så ni anar inte hur bra det känns när han två pass på raken rört sig framåt på egen hand. Det känns som en sådan hej dundrande bra belöning!! Jag bara älskar min feta lilla häst <3

 

 

Alltså jag är så otroligt glad. Andra passet på raken som Matti rörde sig betydligt bättre genom hela kroppen. Idag ville jag inte heller sluta rida. Sophia som har hjälpt oss 3 gånger från marken så kommenterade också han rörde sig betydligt bättre och jag är så glad!

 

Tänk om allt börjar funka lättare nu med framåtbjudningen? Jag har analyserat alla möjliga orsaker till denna plötsliga ändring. Är det att han fått en hagkompis, är det för vi haft en liten paus från ridningen, är det för att bara jag rider honom nu, eller kanske en kombination av alla. Oberoende orsak är jag ås grymt lycklig, MIN HÄST RÖR SIG MED EGEN MOTOR!

 

När jag såg filmer som Sophia tog av oss ser jag nog att jag måste låta mina ben falla ner mer (mitt största problem inom ridningen) och att Matti inte far så hårt som det kändes, men med tanke på hur han sölat och inte alls velat röra sig något extra framåt är detta ett bauta steg i rätt riktning! Hoppas innerligt det håller i sig!

 

Världens bästa häst!! Dessutom var han ursnygg i sina nya benskydd jag suktat efter allt för många månader, så idag unnande jag mig dem då jag tycker jag varit så duktig med skolan!!

 

 

 

 

Igår hade jag och Matti en riktigt avslappnande stalldag. Jag pynjade och på med honom en bra stund genom att borsta, putsa hovar, klippa lite hovskägg, spraya pälsglans och reda ut svansen och sådant. Sen tog jag både longeringslinan och tömkörningstömmarna med mig och så gick vi mot manegen. I manegen red ett annat ekipage, så jag började med att skritta runt en stund innan jag började longera. Idag hade jag inga inspänningstydglar eftesom tanken idag var att han skulle få vara så fri som möjligt och få busa på bra underlag.

 

 

Så genast när ekipaget avlägsnat sig från manegen och jag kontrollerat att ingen annan var på ridplanerna stängde jag in oss i manegen och Matti fick vara lös. Först tyckte Matti det var lite skrämmande då ljuden började höras på ett helt annat sätt när dörren var stängd än när den var uppe, det ekade nämligen mera, men efter några minuter hade han vant sig med ekandet.

 

Det är så fruktansvärt roligt att jobba med Matti från marken då han är så otroligt duktig, han lyssnar så tusans bra (även om han inte gör det alla gånger, han är ju bara häst), och är den absolut roligaste häst att hantera som jag träffat. Han respekterar nej, och idag har han sådant förtroende för mig att om jag sägen "ää-ä!" i boxen så slutar han äta höet eller fodret tills jag säger varsågod, även om kvällsgröten kan vara svår att slita sig från ibalnd, men han vet ju att han inte blir utan mat fast jag ber honom ta en paus.. Vilka hästar gör det med sådan aptit som Matti? På bilderna här nedan ser man också hur uppmärksam han är på mig och mina kommandon trots att han busar omkring. Om ni undrar hur man ser det så ser man det på blicken och att han har sitt inneröra riktat mot mig 95% av tiden.

 

Det slår mig gång på gång hur lyckligt lottad jag är då just Matti dök upp i mitt liv av en slump och stannade där! Jag kunde inte ha hittat en bättre häst till just mig!

 

 

Finally öppnas det en hästbutik nära oss, eller nära och nära, men ändå närmare än Tammerfors! På facebook och instagram ser man varje dag när kompisar färdats dit och shoppat loss, så nu är jag lite rädd om det finns något kvar för oss när vi ska fara ett gäng från stallet i morgon för att besöka butiken.

 

Nåmen, vi får se i morgon! Idag ska jag riktigt ta en tänk-tillare vad jag faktiskt behöver till mig och Matti i utrustningsväg och vad som faktiskt är onödigt! Som tur ä man fattig studerande igen, så det som handlas i morgon, men om vi säger jag inte skulle vara fattig studerande igen skulle följande saker finna spå min "vill ha"-lista

 

 

Gosh vad roligt det var att rida idag!! Till en början kändes Matti lite bakom skänkeln, men han var ändå glad och nöjd, det kände man genom hela hans kropp och knopp. Matti har fått gå med en ny hagkompis idag, Debi, och jag har ju skrivit förut att jag känner av på Matti GENAST om han har gått ensam i hagen för han är inte alls rolig att rida då han inte alls känns motiverad, och så har det ju varit nu på sistone, men jag har faktiskt inte tänkt på att det skulle ha berott denna gång på att han gått ensam i någon vecka. Men idag när det var som att vända på en hand kom jag på det. Älskade gubben har säkert varit deprimerad de här senaste veckorna då han varit van att ha en kompis?!

 

Men tillbaka till ridningen. En häst på andra ridplanen dambade lite och jagade upp Matti så han blev riktigt på tårna och spände sig ganska rejält och började frusta så där som de gör när de blir osäkra. Men efter att jag låtit honom vara en liten stund med långa tyglar och han lugnat ner sig så började vi arbeta igen och herre jessus så roligt det var! Jag behövde inte alls driva på något, utan istället försöka få bakbenen aktiverade under honom och bara sitta. Jag orkade inte rida honom korrekt hela tiden, så ibland sprang han bara med mig, men stundvis var jag så överlycklig över hur vi samarbetade. Det bara funkade idag, inga missförstånd, inga missöden, vi bara kommunicerade och jag fick för första gången på Mattis rygg koncentrera mig på att sitta stilla och inte göra något, för Matti var så glad och rörde sig för egen motor. VILKEN KÄNSLA! Jag skulle kunna fälla en glädje tår, för så glad är jag över ritten idag. Jag ville bara inte sluta rida, så red i 1,5 h för att Matti var så pigg och glad. Jag svettades rejält i början, men efter att han började röra sig var jag inte så trött längre då jag inte behövde jobba arslet av mig på samma sätt som jag tidigare fått göra. UNDERBART!

 

Vi var båda så glada och nöjda när vi var klara. Jag älskar så den där hästen, och fasiken så roligt det var då det funkade idag!! Hoppas det börjar vända nu och han hålls så där framåt och glad. Stundvis blev jag lite för mycket att hålla fast i tyglarna då jag är så ovan att han rör sig framåt, men när jag kom på mig själv så gav jag mera frihet åt Matti och i galoppen blev han så rund och fin. Min fina prins!!

 

Vilken rolig överraskning så här på morgonkvisten då jag ska logga in på bloggen och ser mig och Matti på första sidan. :)

 

Så god morgon på er med! Och om det är nya läsare som kikar in här, välkommen och hoppas du gillar vad du ser och läser!

 

Igår var det Regionmästerskapen och sedan länge tillbaka var det planerat jag skulle hänga med som hästskötare och fotograf. Det var så grymt roligt att hänga med fina människor och hästar hela dagen, och det gick ju som vanligt så grymt bra för Sophia då hon gick och vann både regionmästerskapen med Hilton och den öppna klassen som de deltog i.

 

Med oss i bilen hade vi också Johanna och Tilda med deras häst Pasa, så det var verkligen ett härlig gäng som åkte. Mera sådant!  Det är inte alla gånger man åker iväg på en tävling för att starta i 2 klasser och kommer hem med 3 rosetter, en medalj, två vinnartäcken, en schabrak och två blombuketter! DET kallar jag en lyckad tävlingsdag.. Haha, något jag inte på lääänge lär uppleva själv, men alltid roligt när det går bra för vänner som kämpat så mycket och satsat som Sophia! Grattis ännu vännen för de superba resultaten! Dagen avslutades med äta äta på en tex-mex restaurang i Kokkola innan vi körde hem.

 

 Ser ni på bilderna här nedan hur Hilton njuter av uppmärksamheten? Han är så rolig den där hästen. Jag kan tänka mig andra människor på tävlingsplatsen igår som inte känner oss och hästen kunde tro att VI tror vi är hela världen och inte ser de andra ryttarna som några konkurenter när vi skämtar om Hiltons attityd, men han har ett sätt han för sig på som gör att HAN skulle tro han är hela världen och ser ingen annan häst som en konkurrent, då det ser ut som att han ser ner på alla andra hästar och är inte särskilt förtjust i andra hästar, haha. Alla borde ha den hästens självförtroende, därför skojar vi så mycket om det högt och ljudligt, och jag kan tänka mig det lätt kan misstolkas om man inte hör hela storyn eller framför allt om man inte känner Hilton, för han ger en många skratt med sina blickar och sätt att föra sig på under tävlingsplatsen och under fotograferingar. En rolig häst det där! Men så jäkla fin, och det är just det han vet om! <3

 

 

 

Idag blir det tävling för hela slantten, och roligt ska det bli då vi åker iväg ett litet gäng från stallet. Bilen fullsatt och båda hästarna har en egen hästskötare så jag tror min uppgift blir mera att fotografera denna gång, men det faller ju mig bra i smaken det med! Kanske jag borde byta jobb och satsa på tävlingsfotograf istället? ;)

 

Så om en liten stund rullar bilen iväg från Vasa Hubertus och riktar rutten mot Kokkola. Ska bli en otroligt rolig dag! Bildbomb från dagen lär dyka upp senare ikväll eller senast i morgon!

 

Ikväll körde jag lite traditionell NH  på ridplanen. Oj, så glad Matti var. Till sist blev han så ivrig på vad han skulle göra så han började göra en del saker innan jag hann skicka iväg honom på olika moment. Sötnosen!

 

Vi gjorde en hel massa olika saker ikväll. Vi skuttade cavalettin tillsammans, små kryss, gick över bommar, vallade i skritt, gjorde skänkelvikningar, öppnor och början på surrningar. Till sist blev Matti så ivrig på snurrningen så han börja snurra runt innan jag hann ge tryck i repet. Roligt att se när han vet exakt vad han ska göra. Lite problem hade jag dock att få förflyttat bakdelen idag på avstånd så att han faktiskt trampar under sig och inte bara åt sidan. Men jag har skickat ett meddelande till Mira om hon vill komma och kika och friska upp minnet mitt och korrigera min kropp.

Efter vår lilla lekstund på ridplanen på 40 min så fick Matti stå modell trots att det hann börja skymma, men med lilla objektivet får man super bra bilder trots att det börjat skymma, så bilderna får det att se ut att de är takna kl 15 istället för 20:30.

 

 

I förrgår på kvällen efter jobbet gick min lilla familj (jag, pojkvännen och Matti) ut på en promena. Pojkvännen tränar sig med vår nya systemkamera och pröavde på att ta lite foton i dimman som var magisk på kvällen. Jag och Matti promenerade ut på en åker för att låta oss fotas, och ni kan ju tänka er hur lycklig matvraket Matti var när han såg mat ÖVERALLT! Men till sist började han lyssna på mig och slutade äta när jag sa nej, så till sist kunde jag ta av honom grimman och vi stod där på åkern och myste i dimman.

 

Tyvärr hann det blev för mörkt så den magiska känslan med dimman syns inte på bild, men ganska häftiga tycker jag ändå bilderna blev!

 

 

Tanken var att rida ut i terräng ikväll i suberbt sällskap, vilket jag gjorde, men jag var ändå sugen på att rida lite mera, så tänkte rida lite lösgörande i manegen efter terrängrundan, men det gick då sist och slutligen inte eftersom det var hoppträning i mangen och uteridplanerna var välling igen efter allt regn. Men jag var destu effektivare i stallet och sopade och städade på ställen som lätt bli råddiga när man är 30 kvinnor på ett och samma ställe = foderrummet, spolspiltan och stallgången.

 

 

 

 

Blev inte något foto från terrängrundan idag eftersom jag hunnit vara och klåpa mig tidigare idag och fällt min mobiltelefon i toaletten, snacka om klåperi!! Så nu är jag utan telefon några dagar och hoppas verkligen innerligt jag får den begagnade nu på fredag, annars är det fram till måndag jag endast nås via facebook, bloggen och e-mail. ;)

 

 

Helgen har gått i hästigt tecken och det har varit riktigt roligt! Kommer bjuda å¨em bildbomb senare idag, nu ska jag bara äta lite frukost först och överföra bilderna. Jag var så grymt slut igår när jag kom hem så stupade nästan genast i säng! ;)

 

 

Jaa-a det tog en bra stund innan jag fick sömn igår kan jag berätta för er! Tankarna om olyckan och vad som kunde ha skett tog över och jag låg och vred mig säkert 1-2 h innan jag fann sömnen. Igår var det då det värsta jag varit med om ett behöva beskåda i olycksväg med Matti. Aino var med på hopplektion för Piia Pantsu och till en början gick det helt okej. Matti var lite på långsammare sidan med uppvärmningen gick ändå bra.

 

Sedan blev det en uppgift var det var 4 cavalettin uppdelade med 4-5 galoppsprångs avstånd på en ändvolt. Det gällde att hitta balans och rytm i övningen för att få det att rulla på. Men efter några varv kom de ur rytm och Matti landade i fel galopp efter ena cavalettin och tappade all balans och kom helt tokigt på den upphöjda cavalettin och snubblade helt på bommen och sina ben så han stupade i backen och gjorde en kullerbytta och landade på sin rygg!! Tur i otruen flög Aino som en vante framåt i volten så hon hamnade någon meter framför Matti och inte under!! Usch, fy så hemskt!! Så åter en gång, ANVÄND HJÄLM, en häst kan snubbla utan att vara busig eller vild och gå omkull!!!

 

När jag sprang mot Aino och Matti trodde jag Aino var okej då hon var uppe på fötterna så fruktansvärt fort, så jag började fokusera på mitt hjärta Matti som inte var lika snabb att komma upp på benen då han landat på ryggen och fick svänga sig på sidan för att slippa upp och stod sedan chockad och rörde sig inte ur fläcken. Men medan jag sprang mot Matti såg jag att Aino inte alls var okej då hon grät och visade kraftigt att hennes axel värkte ordentligt! Så efter att snabbt kollat på avståd att Matti inte blödde och stod lugnt på ställe på alla 4 benen tog jag hand om Aino då andra människor var närmare Matti och jag var först på plats vid Aino.

 

Usch fy! Så hemskt det var att se Matti göra en sådan volt! Mitt hjärta tror jag stannade för en stund!! Minns inte hur fort jag var på plats eller riktigt hur allt gick till även om jag stod och såg precis allt! Jag ledde Aino till sidan av ridplanen och ringde föräldrarna hennes för att få dem till plats med någon annan hämtade en läkare som råkade vara på plats som i sin tur kom och tittade till Aino och hon rekommenderade att kolla upp axeln, och som jag gissde efter att kännt lite på hennes axel var nyckelbenet av. Visst olyckor sker, men man får så ont i hjärtat och kroppen när det händer egen häst och någon som hjälpt och varit så duktig som Aino!!

 

Efter att Aino åkt iväg till akuten med föräldrarna sina så promenerade jag i 40 min med Matti för att försäkra mig med att han inte skulle stelna till, och när vi kom tillbaka till stallet kylde jag hans knä som fått ett sår av fallet en lång stund och lade sedan liniment på benen och arnika på hela ryggpartiet och till sist täcke på för att han inte skulle bli kall o stel i ryggmusklerna! Usch, usch, usch!!

 

Idag åkte jag ut till stallet 06:30 och kollade till hjärtat mitt, och tog ut honom till ridplanen för att se om han haltade och för att se om det fanns svullnader och sår jag inte sett igår. Men endast det sår på höger framknä jag sett igår fanns. Matti sträckte säkert sig i fallet igår, för han haltade lite på höger bakben, så det blir att ta det lugnt nu med gubben min och följa med några dagar. Tur i oturen klarade de sig ganska lidrigt båda två när man tänker hur det kunde ha gått!! Usch, fy så hemskt det var att se ens älskade häst göra en sådan vurppa!! Hoppas han ingen av dessa två har fått några rädslor nu efter gårdagens händelser!

 

 

Alltså usch, jag är fortfarande helt skakig! Matti gick omkull idag och voltade under Pia Pantsus hoppträning och ryttaren fick åka till akuten för att kolla upp axeln... Så ni får mer uppdatering i morgon då jag är lite upp o ner som bäst!

 

Nu ska jag försöka arva ner för det blir tidig väckning då jag ska åka ut till stallet och kolla till hjärtat mitt hur han är i skick.

 

 

Hjälmen har jag många gånger skrivit är en sådan billig livsförsäkring. Även den snällaste hästen kan snubbla och gå omkull, och slår du skallen finns det inte mycket som hindrar huvudet från att ta en ordentlig smäll och får skador om du inte bär hjälm när du väl landar på marken!

 

I videon visar jag hur en hjälm INTE ska låta och hur en hjälm ska låta. Så kontrollera era hjälmar, även om ni inte fallit av. Jag ahr inte fallit av med min hjälm men ändå var den sönder. Skrämmande att jag inte kontrollerat det tidigare. Om jag skulle ha fallit av riktigt ordentligt och slagit skallen, vem vet om hjälmen skyddat?

 

Lek inte med döden när det finns billiga livsförsäkringar så som en enkel ridhjälm som skyddar huvudet om olyckan skulle vara framme!

 

 

 

Alltså den som inte säger ridning är någon träning får bita sig i baken. Ja är SÅ trött i kroppen och varenda muskel, och att jag är förkyld underlättade ju inte andningen eller återhämtningarna i de korta pauserna, hehe! Sophia var framme och höll lite träning till mig och fotade lite samtidigt. Det var riktigt givande igen, och tack kära du för bilderna och träningen!!!

 

Mitt första önskemål till Sophia var att hon skulle skälla på mig genast om min ridning såg ut som i måndags, för så hemstk vill jag aldrig det ska se ut igen när jag rider!! Mitt andra önskemål var att hjälpa mig hantera Mattis energi när han för en gångs skull kändes lite mera på tårna när någon annan såg och han kändes sådär explosiv som han några få gånger om året blir då jag inte vet åt vilket håll han ska explodera. Jag har ännu inte riktigt hittat mitt sätt att hantera dessa situationer ännu då de kommer så plötsligt och inte så ofta, så när de kommer blir jag grymt osäker på mig själv.

 

Vad Matti gjorde var att skygga för solkatterna på marken, fast det var ingen big deal, så gör han ibland och är lätt att få framåt och förbi det han skyggar för, men det han gör som får mig osäker där på ryggen är när han skjuter rygg, slänger huvudet i famnen som resultat av då han hör ljud utanför eller inne i något som han inte kan koppla till vad det är, och så  här var det redan från början av träningen. Men det tog inte många minuter innan han kom bort från tillståndet och tillbaka till sitt vanliga jag. Det gällde bara att hålla skänkeln fast och försöka rida honom i lång rund låg form när han fick den där låsningen i skallen, och bättre blev det efter att Sophia vägledde mig hur jag skulle lugna Matti och mig själv.

 

Sedan började vi träna på riktigt och vi fokuserade mycket på den lite längre rundare formen eftersom Matti var lite stel i höger sida och inte ville riktigt i måndags komma upp med överlinjen, men som tur kändes han mycket, mycket bättre att rida nu! Mjuk som han brukade i munnen och lyssnade bättre framåt och riktigt samarbetsvillig och glad, precis som han burkar vara!! <3

 

 

 

Så det blev att försöka få till min sits på rätt sätt, långa ben, stadig båle, lugn hand, snabb skänkel en gång istället för att vara där och påverka hela tiden. Bästa tipsen gällande benen som jag fick var att ta till skritt eller halt när jag märker mina knän börjar söka sig uppåt och jag inte får benen loss och långa ben igen, så att jag lär mig rida med långa ben och slutar spänna mig och förstöra harmonin. Så det resulterade i att det i alla fall kändes att stunderna blev längre och längre som jag klarade av att hålla benen längre än normalt.

 

Traven till höger kändes super medan det var lite svårare till vänster då hans höger sida är lite stel efter semestern. Galoppen samma sak. Men sakta men säkert blev det bättre och blir bättre nu igen. Gulle gubben min var genomsvettig efter passet och jag likaså! Men riktigt roligt och givande som vanligt att rida inför någon som har bra lsöningar på ens problem och ovanor!

 

Alla klarar inte av att ha goda vänner att hålla lite träningar åt en, men jag menar, om man ändå vet man behöver hjälp och ens vän har bra lösningar eller är duktig, varför inte be om hjälp? Är det inte det vänner är till för? Att hjälpa varandra menar jag? Jag är så tacksam att Sophia som redan har så grymt mycket på gång orkar vara lite "kommenderare" åt mig, och pusha mig och vägleda mig hur jag ska få Matti mera bekväm och avslappnad genom kroppen så han arbetar i sin tur rätt genom hela kroppen utan att jag är där och stör!

 

 

 

Vi har försökt få så bra priser som möjligt och låga som möjligt så att alla ska ha en möjlighet att komma och uppleva denna händelse om man vill.

 

Biljetten är det rabatt på, annars kostar den 83,5 euro, men nu om du kommer med oss 63,50. Varför det är två priser är för att två bussar är reserverade till vår förfogande. Beroende på hur många vi blir så varierar busspriset. Så om vi är över 22 personer blir det stor buss och billigare, och är vi 22 eller under så blir den en mysig mindre buss som åker ner till Helsingofors, båda reserverade just för att ge DIG chansen oberoende om vi blir 20 eller 50 som kommer. Men faktum kvarstår,  ju flera som anmäler sig destu billigare. Så ta med hästgänget ditt och kom med på hästresa ner till Helsingfors!

 

 

 

Jag provade kameran film-läge här om dagen och vitsi den va bra! Vilken HD-kvalitet när man är van med lilla pocketkameran, snacka om att ni får ny kvalitet på filmerna här på bloggen! Gilla läget asså! ;)

 

Provade filma Matti i hagen med teleobjektivet, och när man har en närgången bebis blev det lite suddigt då han kom för nära, men kolla in kvaliteten alltså, jag är så nöjd!