Alltså Matti och Robin är bara för söta, de kommer verkligen så bra överens. Äter ur samma hö-hög, dricker samtidigt, gnäggar efter varandra osv.

 

Vilken tur att både hästarna och deras ägare kommer så bra överens och tycker så om varandra! :)

 

Alltså vissa dagar går det bättre än andra, idag gick det både och! Det härliga var att Linn och Robin kom hem igen som är både min och Mattis goda härliga vänner! Men stalldagen började kanske inte så bra, hehe..

 

Man ska aldrig ha bråttom när man håller på med hästar. Matti skulle skos idag och jag tänkte jag kunde longera honom över cavaletti som planerat en stund innan hovslagare satte igång med detta, alltså vi hade ca 15-20 min på oss att göra oss klara och longera. Easy tänkte jag.

 

Vi gick till ridplanen och började longera. Skritt - allt gick bra. Trav - allt gick bra, t.o.m. över cavalettin på volt. Galopp - det gick bra, tills cavalettin hade sprungits över, för då fick Matti något glädjeskutt fel och drog iväg rakt fram istället för att svänga på volt, och eftersom han aldrig fått fnatt på detta sätt förr var jag inte alls med så jag flög som en vante framåt och Matti tog några glädje skutt och stack iväg iväg till ena långsidan och tvärnitade när han såg en trevlig grästuva han kunde äta av, där fick han nog av friheten tydligen, haha. Så det var bara för mig att snabbt stiga upp från sanden och hämta min ivriga springare från gräset och fortsätta longera busen min. Matti stackaren vet alltid när han gjort ett misstag, så när jag skulle fortsätta longera över cavalettina var han riktigt mesig och såg ut som han skulle ha sagt "sorry momy, I won't do it again!". Haha, sötnosen min.  

 

Sen när vi gick tillbaka mot stallet såg jag att mina ridbyxor hade gått sönder och mitt knä blödde, haha, alltså nog lyckas man. Men som tur har jag bättre första hjälpen låda i stallet än hemma, så det blev bara att gå till toaletten och skölja bort all sand, putsa med septidine och lägga på såromslag + bandage. Det jag glömde var att kyla knäet mitt, så nu har jag ett otroligt snyggt och svullet vatten-knä, haha. Nåmen ligger med ärtpåse på det nu så kanske svullnade går ner tills i morgon??

 

Men som jag skrev här om dagen, ibland kommer araben fram i Matti och han är full av energi, idag var en sådan dag. Men efter att hovslagaren skott Matti red jag och Linn ut i terräng på hästarna våra och då var araben bortblåst, Matti vet när han får busa och inte, idag var jag inte riktigt med bara så jag fick flyga lite och söndra lite ridbyxor dagen till ära, men det gör inget, nu får jag med samvete köpa nya när jag får ihopsparat lite pengar. Win-win situation, eller något? ;)

 

Matti är samma häst men ändå inte. Jag vet inte om andra ser skillnaden, men jag tycker det snart är som två olika hästar. Jag var så nervös när jag började rida Matti, för tänk om jag skulle förstöra denna fina ungahäst, Matti var ju knappt 6 år fyllda när jag började rida honom. Visst har vi inte gått stormsteg framåt med vad han kan inom ridningen, men då igen är jag bättre på att stimulera och utveckla en mentalabiten hos hästar, och DEN biten kan man verkligen se stora förändringar med Matti.

 

När jag började med Matti tog det ett tag innan Matti vågade lita på mig, och under tiden han inte litade helt på mig ännu så var han otroligt känslig och reagerade ganska starkt på olika intryck så det tog en stund innan han förstod mig och jag honom. Efter några veckor med basic övningar i både ridningen och på marken så började han lita på mig, och det förtroendet och bandet vi har idag har vi också jobbat på i 2 år.

 

Visst kan Matti reagera och hoppar till för saker ännu idag, men vilken häst gör inte det? Vissa dagar är Matti lat som en elefant och andra dagar är han araben själv fylld med energi, MEN han är trygg i sig själv och mognat något otroligt. Han är så smart och har en arbetsmoral som är guldvärd, han vill vara tillags och säger till om något är riktigt fel utan att göra farliga saker.

 

Det är så roligt när man ser tillbaka på de här två åren han och jag haft tillsammans hur mycket han och jag utvecklats som individer och kunskapsmässigt. Jag är så glad att jag har så mycket foton från vår tid tillsammans som jag kan kika på och glädjas åt. För fast det är samma häst som för två år sedan är det ändå absolut inte det. Han är så mycket bättre! Matti är min absoluta bästa vän, och det är den relationen jag vill ha till min häst också. 

 

Jag är också så otroligt glad över att jag har kontakt med Betti i Estland som red in och skolade Matti de första åren i hans liv. Hon skickade bland annat ett mejl igår och berättade att Matti nog blvit klippt tidigare så jag inte behöver lugna ner honom i framtiden. Sådant är ju guldvärt! Tänk att få dela med sig av glada och mindre glada stunder med någon som älskade samma häst lika mycket som en själv, att hon ännu idag vill följa med hur det går för Matti, eller Maestro som hon kallade honom. Det känns så tryggt att veta hela Mattis historia, och att han och jag skriver den nu tillsammans vidare. Jag känner mig bara så lyckligt lottad. Tänk att drömmen man haft sedan man var 5 år blev sann efter 15 år, jag hade min alldeles egna häst!

 

HUR kunde jag glömma bort datumet 6 augusti???? Det har varit så otroligt mycket nu på sistone att det datumet bara kom och for snabbt. Vad är det förspeciellt med datumet 6e augusti?? Jo de skrevs pappren på att Matti blev min. Min helt egna gråa bästaste vän. Jag har inte ångrat det beslutet en sekund! Jag hoppas vi får många många år tillsammans.

 

Här är lite bilder från det senaste året tillsammans. Vi hann med en veterinärbesiktning, många månader med barbackridning då vi var utan sadel. Vi har hunnit fälla tårar över infekterade sår och åkt till veterinären för röntgning av bener och ta hand om många sår och stuckit penicillin och putsat såren i några månader. Vi har hunnit byta stall.  Både jag och Matti har fått många fina nya vänner. Jag fick konstaterad stressfraktur i foten och blev tvungen att rida utans tigbyglar en tid. Vi har börjat hoppa högre och bättre. Vi har hunnit med roadtrips och härliga terrängturer i det bästa sällskapen. Vi har startat vår första gemensamma regionala tävling (Matti på både hopp och dressyrbanan). Vi har hunnit ha lite semester. Och sist men inte minst, vi har haft det så otroligt roligt och bra.

 

 

Eftergårdagens sparkkalas så stod det bara två hästar och inte tre i hagen för säkerhetsskull. Matti står som jag skrev igår med Elli denna vecka, och jestas vad hon brunstar nu. Jag behövde bara titta mot henne så började hon kissa, haha, söta tjejen! Matti brydde sig inte i kissande-Elli idag när han var enda killen.

 

Jag har fullt program idag när ajg är ledig så jag hann inte rida Matti utan gick enbart och gosade med Matti en stund i hagen och blandade hans mat. Vilken terapi det är att bara stå där med hästen sin! <3

 

Ikväll blev det en skrittrunda i terräng i sällskap av goa Johanna och Pasa. Blev på riktigt bra humör efter ritten och jag fick åter en gång konstatera att jag är så glad att jag fått så många nya fina vänner vid Hubbe. Tänk då man inte kände egentligen någon då man bytte stall och var lite små rädd att andra skulle kika snett på en då jag och Matti kom dit från skogen och inte är så högpresterande av oss, medan jag nu har flera nya fina vänner jag aldrig skulle byta ut! 

 

Tillbaka till Matti nu då. Vi skulle efter terrängritten pröva att lägga ihop Matti, ponnyn Täplä och Elli. Elli och Matti kommer ju bra överens och det gjorde också Täplä och Matti så länge de var på tumis. Men sen när vi lade Elli med i hagen så blev hon mitt i all brunstig och skulle promt pissa fint framför Matti och locka honom till sig. Så min mesiga häst blev mitt i allt macho-man och "hingst", vilket resulterade i att han började vakta Elli och Täplä fick inte komma nära så det blev lite sprakar och vallningar av valackerna så vi tog dem ganska fort bort från varandra och fick konstatera att det jag gissade var faktum, två valacker och sto är ingen bra combo, eller 3 hästar tillsammans går sällan. Men man vet aldrig säkert innan man prövat. Ingen häst blev skadad eftersom sparkarna var mera för att markera än att skada den andra hästen. TUR!

 

Men aldrig hade jag trott Matti skulle börja bossa och valla bort en annan häst på det där sättet. Jestas. Men nog såg Matti bra snygg ut när han krökte nacken och sprang så där fint för att imponera på stoet Elli, men att Matti började sparka tyckte jag såklart inte om, men hästarnas drifter är starka och man måste acceptera att man inte kan lära och uppfostra dem på det planet, i hästarnas värld gör de upp på detta sätt som ser så våldsamt ut i våra ögon. Matti kommer att gå tillsammans med Elli i hagen denna vecka.

 

Nu är Matti hemma igen i sin välbekanta box med sin välbekanta boxgranne, Elli. Matti var aningen stressad och på spänn när vi tog honom och Tepa från hagen, så jag hann tänka "vi får se hur lastningen går idag när han är så här spänd", för han dansade från sida till sida bakom mig då jag ledde honom från hagen och väl vid väggen där vi binder upp hästarna var han på spänn och huvudet högt och lystrade efter obegripliga saker.

 

Sen när Tepa skulle lastas och gick bort från väggen och mot transporten började Matti stress-skita medan han trippade från sida till sida och markerade tydligt att han ville bort. Så jag hämtade honom och assisterade Ansu och Tepa med lastandet samtidigt som jag höll i grimskaftet på Matti. Efter att Tepa var i transporten var det Mattis tur, och han gick in på första försöket och hela vägen in denna gång utan att stanna halvvägs. Enkel och smidig lastning idag.

 

Väl hemma på gården var nervositeten och stressen som bort blåst på Matti. Vi lastade av Matti på samma sätt som senast = slängde grimskaftet över halsen och knäppte lös honom från transporten före jag gick och tog ner rampen så han själv fick backa ur (men Ansu fick nog peta lätt en gång på bogen för att Matti skulle förstå han skulle backa då jag drog lite i svansen). I hans box fanns det hö färdigt som han snabbt åt upp och efter det stod han bara och andades ganska tungt och sov. Först blev jag lite orolig om han hade tungt och ätit för mycket så jag gick ut och vandrade lite med honom ifall han varit så stinn efter allt gräs, men jag kunde ganska snabbt inse att Matti "bara" var helt slut efter att varit ute dygnet runt i en veckas tid, så han passade på att sova nu när han var på bekant stället och på trygg plats. Gullungen min!

 

Att Matti stressade och blev mer spänd i Kvevlax tror jag beror på minklukten som kom från en minkgård nära hagen. Han vande sig säkert med lukt-dosen kring hagen, men när vi förflyttade oss från hagen blev lukten starkare. Jag vet inte om detta är orsaken, men min teori i alla fall. Nu är han i alla fall hemma och det känns skönt!

 

Jag skrev ju i lördags att Matti skulle få stå modell när Juulia skulle ta sina konfirmationsfoton. Jag såg att Sofia som tog fotonen ladat upp dessa två så jag kopierade dem rakt av för de var ju bara för fina! Juulia var så otroligt vacker och jag kan ju inte annat säga än att jag har så otroligt fin häst! :)

 

Jag lånade gladeligen ut Matti då Juulia frågade om hon fick ta fotonen med Matti. Kanske hon också tycker om honom lika mycket som mig? Fast det kan i och för sig ingen göra, för min kärlek till min häst är kanske lite extrem, heh! ;)

 

Tidigare inlägg Nyare inlägg