Har egentligen ingen fråga om dig och Matti men hoppas att du svarar endå!
Du red väl på ridskola förr? Det skulle vara jätte roligt om du kunde skriva lite om dina favvo hästar där (kanske även bilder från då du red där!), och skillnaderna på att rida på ridskola och att ha egen häst! Tycker att det det skulle vara väldigt intressant att läsa om då jag själv är ridskoleryttare! Kanske du till och med kan göra ett helt inlägg om det?

Jodå visst kan jag det. Jag red på ridskola tidigare, ridit på nästan alla ridskolor här i Vasa omnejd. Har prövat på Farmstall, Böle, Vasa ridcenter, Korsholms skolor, Pohjanlaukka, Tölby och Vörk. Sen har jag varit på ridläger till Fäbodavägens stall och till Norrköping i Sverige.

Jag började rida som 5-åring på en shettis som kallades Ami. Ami var en busig dam med en härlig personlighet. Växte tyvärr ur henne rätt snabbt och fick byta till en ridskola. Men när jag ser tillbaka på Ami ler jag bara.

Lilla Ami och lilla Annu


Lite vilda western emellan åt men jag lärde mig massor av att få göra själv, Ami var ju så snäll

I Böle, vart jag fortsatte efter shettisen Ami, hade jag en favorithäst som hette Wilma, hon var lat men trygg, minns faktiskt inte så mycket från detta ställe eftersom jag var bara 6-7 år när jag red där. Hittade inga bilder här i lägenheten från Böle stallet, har dem säkert hemma hos föräldrarna

Mina favorit hästar på Farm stall, som var stall nummer tre att pröva på, var Cheri (min sköthäst) Tupla och Alt. Cheri var ridläraren Ankis häst, och Cheri var världens finaste jag gjorde allt för henne. Cheri skötte jag i flera år och avgudade henne. Hon är när jag tänker efter enda hästen jag tyckt lika mycket om som Matti. :) Tupla (i hoppning) och Alt (i dressyr) red jag oftast på lektioner och var två små gossar som bockade o tjurade, vilket jag älskade. Farmstall har inte funnits på många år.

Cheri ren o fin, hehe

Alt

Tupla

Vasa Ridcenter har jag ridit enstaka gånger, och andra som rider där gillar det säkert, men för mig var det för kall stämning och stort för att jag skulle känna mig välkommen och trivas, samma sak gällde Tölby, och dels för jag tyckte att hästarna var för magra då när jag provade på att rida där för många många år sedan. Sen tyckte jag inte ridlektionerna var givande över huvudtaget, man var 8 ryttare som gjorde lite volter och fick rida alla gångarter och så var det bra. Hehe, jag var redan då rätt så kräsen ;)

Vid Korholm skolor lärde jag mig att ta ansvar, den ridskolan finns inte kvar längre utan är en YA utbildning i gamla vasa. I detta stall red jag i flera år och hyrde under varje vinter och sommar en häst som jag fick ha som "egen" under 2 veckors tid. Santtu var finnhästen som blev min stora favorit där, en snäll finnhäst som inte var rädd något. Men i slutet fick jag inte rida honom så myket då en annan tjej också fick honom som favorit, så jag började rida en häst som kallades Wellu, han kunde sticka iväg och bocka och göra allt för att slippa undan och skrämma skiten ur småbarnen, men jag älskade honom och hyrde honom flera gånger.

Älsklingshästen Santtu

Wellu

Vid Pohjanlaukka red jag i ca 1 år (slutade för att ridläraren slutade). Här började jag rida för att få språkbad (i finska), eftersom lektionerna gick på finska och ridläraren Pauliina var helt underbar och helt finskspråkig. Min favorithäst här hette Ameno som var 5 år, och honom red jag mest. Ameno var också en lite filur som kunde sticka iväg om han fick tråkigt, men detta gjorde han typ aldrig med mig så det var ju lite långtråkigt emellanåt när man bara fick höra hur busig han var med andra ryttare på andra lektioner. Jag blev erbjuden att köpa Ameno av Pauliina men hade inte pengar eller möjlighet så jag fick bara krama om honom en sista gång innan de flyttade till ett annat ställe.

Ameno, finaste lilla bebisen

Vörk är ridskolan jag har trivts absolut bäst på. Ett stall ute på landet med bra manege o ridplan. Här har jag ridit längst och för flest tränare. Jag har jag varit på träningsläger med olika hästar från klubben och lärt mig massor. Idag har de ingen ridskoleverksamhet längre, endast för dem me egna hästar.

Vid vörk har jag hunnit ha många favorithästar eftersom det är här jag spenderat mest av min tid, trots att det varit en lång bilväg till Vörå (30 min / väg) för att bara ta en ridlektion har jag haft underbara föräldrar som skjutsat mig när jag inte hade körkort och lånade ut bilen när jag hade körkort så jag skulle få åka och rida.

Mina guldklimpar i detta stall har varit Ansis, Aleto, Johannes, Petki, Trolli och Ami.

- Ansis gillade jag eftersom ingen annan tyckte om honom då han bet och kunde vara lite aggressiv, jag tyckte så synd om honom så jag började spendera tid med honom och lärde känna honom och föll pladask.

- Aleto var en arab jag tyckte också otroligt mycket om då han var så tillgiven och snäll. Aleto hyrde jag också under en sommar. Tyvärr var han halt hela sommaren men det gjorde mig inget, att hålla på med hästar är så mycket mer än bara att rida

- Johannes var en större herreman som jag tyckte om eftersom han var stor och passade mig som är så lång, han var maffig och kunde mycket inom hoppning och dressyr.

- Petki och Trolli tyckte jag om eftersom jag utvecklades när jag red dem båda på olika sätt. Petki hjälpte jag till med att skola honom eftersom han var rätt grön när han kom till klubben, och Trolli red jag för att han skulle få göra något annat än bara gå nybörjarlektioner och inte styvna bort. Dessutom var båda lite små charmiga och kunde vara lite småbusiga och nypas och hålla på ibland.

- Sen var det dressyrstoet Ami. Ami hade haft problem med ryggen pga en dålig sadel så när hon sattes igång så var jag aktiv och red henne och vi fick ett trevligt band mellan oss.

Ansis som ingen tyckte om förutom jag. Hade honom flera somrar som sköthäst på ridläger

Aleto, som jag också hyrde en sommar

Johannes som lärde mig hoppa, det gick säkert och HÅRT!

Trolli

Nu är ju inte Matti min egen häst, men det känns så eftersom jag har så stor frihet vad jag gör med honom (jag är så lyckligt lottad!). Men största skillnaden med att ha sköthäst/medryttarhäst/foderhäst och att endast rida på ridskola är att du får ett helt annat band med hästen, du lär känna hästen på ett helt annat sätt och lär dig så mycket mer förutom det du gör från hästryggen och lär dig under den ena lektionen du rider i veckan. Under det här året jag fått ta hand om Matti har jag lärt mig grymt massor om sårvård, sadlar, hovslagare, exem osv. Något jag inte behövt veta av före nu. Sen har jag fått ett band till denna häst som hjälper oss i ridningen eftersom vi är ett team nu, det är inte han och jag utan det är vi, vi är ett.

Sen så när det kommer till ridningen så får man en annan känsla när man rider en och samma häst flera gånger i veckan. Ni blir mera ett team och du behöver inte från gång till gång försöka hitta rätta "knappar" på alla de olika hästarna man rider (fast det är nyttigt att rida olika hästar, alla lär en något).

Det finns så många hästägare där ute som behöver hjälp med att ta hand om sin ögonsten till häst, så jag rekommenderar alla att skaffa en sköthäst/medryttarhäst/foderhäst, man lär sig så otroligt mycket. Om du dessutom får ta ridlektioner på den hästen är det ju fantastiskt, tänk så mycket man lär sig. Man blir självständig och stark som person för man klarar så mycket bara man vill. :)

Bandet du får till en häst är underbart. De se in i din själ och älskar dig för precis den du är <3