Ikväll fick mamma en snilleblixt att hon ville komma och rida, och om hon får ett sådant infall när hon är så rädd, då slopar man alla planer och låter henne komma och rida. Sagt och gjort så kom hon till stallte och också min bättre hälft T kom med till stallet för att rida.

 

Först red jag en 15-20 min för att känna på Matti, sen gick vi till andra ridplanen och T började med att sitta upp på Matti. Han var riktigt duktig! Han fick gymnastisera mycket för att hitta balansen och så fick han prova på trav och galopp utan stigbyglar. 

 

Ni andra kanske inte delar samma åsikt, men jag har mina "elever" gärna att rida i början utan stigbyglar så de ska hitta sin balans och sits redan från de första lektionerna. Det blir så lätt att man tar stöd av stigbyglarna så det blir något dåligt, ex. man lutar sig framåt, trycker upp hälen, klämmer åt med låren osv. balansen far helt om man gör något av de nämnda, så därför har jag de jag håller lektion åt att rida i alla fall i början utan stigbyglar.

 

Jag var så enormt stolt över min mamma idag. Hon har varit så rädd uppe på hästryggen och osäker, men idag såg det ut som den rädslan var bortflugen eftersom hon kunde rida i skritten helt själv idag utan att jag höll i. Mamma fick göra halt och styra utan min assistans. Tidigare gånger han hon krampaktigt hållt sig fast i sadeln och haft svårt att lita på att hon hålls där, så det är ett enormt steg framåt för mamma och jag kunde inte vara mera stolt! <3