Nu är Matti hemma igen i sin välbekanta box med sin välbekanta boxgranne, Elli. Matti var aningen stressad och på spänn när vi tog honom och Tepa från hagen, så jag hann tänka "vi får se hur lastningen går idag när han är så här spänd", för han dansade från sida till sida bakom mig då jag ledde honom från hagen och väl vid väggen där vi binder upp hästarna var han på spänn och huvudet högt och lystrade efter obegripliga saker.

 

Sen när Tepa skulle lastas och gick bort från väggen och mot transporten började Matti stress-skita medan han trippade från sida till sida och markerade tydligt att han ville bort. Så jag hämtade honom och assisterade Ansu och Tepa med lastandet samtidigt som jag höll i grimskaftet på Matti. Efter att Tepa var i transporten var det Mattis tur, och han gick in på första försöket och hela vägen in denna gång utan att stanna halvvägs. Enkel och smidig lastning idag.

 

Väl hemma på gården var nervositeten och stressen som bort blåst på Matti. Vi lastade av Matti på samma sätt som senast = slängde grimskaftet över halsen och knäppte lös honom från transporten före jag gick och tog ner rampen så han själv fick backa ur (men Ansu fick nog peta lätt en gång på bogen för att Matti skulle förstå han skulle backa då jag drog lite i svansen). I hans box fanns det hö färdigt som han snabbt åt upp och efter det stod han bara och andades ganska tungt och sov. Först blev jag lite orolig om han hade tungt och ätit för mycket så jag gick ut och vandrade lite med honom ifall han varit så stinn efter allt gräs, men jag kunde ganska snabbt inse att Matti "bara" var helt slut efter att varit ute dygnet runt i en veckas tid, så han passade på att sova nu när han var på bekant stället och på trygg plats. Gullungen min!

 

Att Matti stressade och blev mer spänd i Kvevlax tror jag beror på minklukten som kom från en minkgård nära hagen. Han vande sig säkert med lukt-dosen kring hagen, men när vi förflyttade oss från hagen blev lukten starkare. Jag vet inte om detta är orsaken, men min teori i alla fall. Nu är han i alla fall hemma och det känns skönt!