Ikväll var det bus som stod på schemat. Det är bra länge sedan jag och Matti hade kvalitetstid och busade tillsammans. Vi började bus-dagen med löslongering vilket alltid är så roligt när Matti lyssnar så fntastiskt bra och springer lydigt på en cirkel runt mig och byter varv på kommando och gångart. Matti lyssnade super fint till en början som vanligt ända tills han fick bus-attack och han kutade omkring av glädje på ridplanen. Min fina tossiga häst, han kan vara allt bra underhållande då han är på det humöret!!

 

Efter att han lugnat ner araben i sig och orkade koncentrera sig på mig igen, så passade jag på attt leka lite till och vi hoppade lite hinder. Visst gjorde det ont i foten när jag sprang där i sanden, men eftersom jag ska på magnetröntgen nästa vecka och om 1 månad prata med kirurg angående eventuell operation så tänkte jag att det kan inte skada, för jag har saknat det så! Som på "gamla goda tiden" då vi lekte följa John mest hela tiden och sprang omkring tillsammans.

 

Matti är så lätt bästa hästen för mig! Som jag älskar honom! Efter vår busrunda så var klockan redan halv 10 på kvällen och det var bara jag kvar i stallet, så jag passade på att sätta mig ner vid Mattis box och prata med honom en stund. Det var precis det här jag behövde! Jag har nämligen haft för ett tag sedan lite panikattacker och hjärtlkappningar då det varit så stressigt, men efter att lagt upp ett schema känns det bättre igen. Jag blir så lugn när jag sitter där med Matti, han är så fin där han står och tittar på mig med sina fina ögon och kikar på mig och funderar om jag har lite godis till honom. Gulle-snutt.