Igår var Matti som han brukar från början till slut av ridpasset. Visst var han inte super toppen, men jag tror han var lite slö i musklerna efter dagen innans ridpass. Jag red mycket galopp och tempoväxlingar eftersom han nu kommer att ta det lugnare i några dagar då han blev vaccinerad igår.

Matti är alltid bäst i traven just efter galoppen, och precis så var det igår också. Det var så mycket lättare att sitta ner i traven då han bar upp ryggen bättre efter att vi galopperat, men jag var själv så trött i kroppen igår så jag travade inte mycket utan försökte fokusera på galoppen då vi hade så mycket utrymme att jobba på och Matti bjöd helt bra framåt idag, även om jag fick hjälpa honom lite mera än dagen innan.

 

Efter ridpasset kom veterinären (så man kände sig lite dålig när det var talko på gården o veterinärdax samtidigt), och drogade ner Matti lite innan han började raspa tänderna. Raspningen var riktigt intressant denna gång då jag själv fick känna i Mattis mun och på hans tänder, för först visste jag inte riktigt vad jag skulle känna efter, men sedan när jag igen fick känna på tänderna efter raspningen förstod jag vad jag kännt innan! Som tur var det inte alls stora piggar på tänderna denna gång, och de hade denna gång hållit i skick. Säkerligen då jag nu respat han med 6 månaders mellanrum.

 

Hästarna är så söta när de är så där hängiga. Man tycker så synd om stackarna som knappt orkar stå! Matti orkade inte stå riktigt själv ett tag så han lutade all sin vikt på sitt huvud mot väggen, sötnos! Min reflex när han svajar till är att komma och stöda upp honom, men inte gör jag mycket om Matti på 600kg faller mot mig, då lämnar jag nog under, men man reagerar ju sådär, haha, inte så smart alla gånger!