Vilken härlig höstdag det varit!! Det var så fint när jag kom till stallet att jag var tvungen att ta ett foto med telefonen för att föreviga ögonblicke då systemkameran lämnat hemma.

 

När jag kom in i stallet tittade min älskade Matti upp och var riktigt gosig och mysig när man klappade om honom. Han verkade vara på riktigt bra humör idag också! Eftersom han var mera känslig igår och vår kommunikation fungerade bättre så tänkte jag att nu struntar vi i ridspöet jag fått som vana att ta med på varje ridpass utan att helst använda det alla gånger (förutom då jag blir trött)..

 

Så det blev ett dressyrpass med fokus på övergångar, mukhet och tempoväxlingar. Det gick kanon! Emellanåt tappade jag lite rytmen och Matti kom ur sin mjukhet, men hittade rätt så fort tillbaka till den. På långsidorna fick jag bra ökat traven, men mest ännu enbart med farten, men några få steg tog han längre ändå. Roligast av allt i detta är ändå att jag inte kände jag behövde stöd av ridspöet. Det är så mentalt i min hjärna från många år tillbaka att han inte rör sig om jag inte håller det i handen, men idag rörde han sig bra framåt i alla gångarter, fart fick jag ur men sakta men säkert borde aktiviteten bibehållas i bakbenen också då han får styrkan att balansera upp mig där också!

 

Jag är helnöjd med passet som blev väldigt exakt 30 min. Jag tänkte försöka köra mera kvalitet på passen och effektivare och kortare (förutom ridlektionerna), för att se om Matti skulle bli mera motiverad och hållas så här glad och framåt, för så som han är nu att rida har han nog inte någonsin varit under dessa år jag haft honom. STOR skillnad på kort tid nu igen! YES!!