Matti har jag alltid försökt hålla med någon kompis i hagen. Det var enbart några få veckor under den tid jag höll honom vid Hubertus som han gick ensam under de 3 år vi var där. I Helsingby var vi var innan det så var han i en flock med både gamla och unga hästra, ston och valacker.

 

Nu står han i en flock med fem andra valacker. Matti är bland de lägsta i rang och mår så fruktansvärt bra nu. Man ser det i hans ögon när man tar in honom från hagen, känslan då man rider och hela han är mjuk och samarbetsvillig fast han varit ledig p.g.a såret är bara för härligt!

 

När han fick sitt sår senast blev jag frågad av en hästkompis om jag tänker fortsätta ha Matti i hagen med de andra valackerna om han fått sådana där sår. Mitt svar är självklart. Visst om man tävlar mycket och är hårt satsande kan jag förstå att man kan tänka annorlunda. Men eftersom jag och Matti inte gör det. Vi gör det vi vill när andan faller på och tävlar ismå utrsträckningar, så självklart ska Matti få gå med andra hästar och röra på sig mycket om dagarna! DET HÄR är det jag saknat när jag varit vid Hubertus, och nu när jag är här saknar jag manegen. MEN det är få stall som erbjuder alla delar, så man måste bara prioritera och tänka vad som är bäst för sig själv och hästen!

 

Igår hade jag med kameran och knäppte några bilder på flocken! Undertiden jag var där i hagen drog Matti några spurten av glädje med kompisen Rasse som rä 2 år (svarta hästen på bilderna). Härligt att se hur de tar hand om varandra!