Igår hade jag tänkte fortsätta öva samling på travbanan, men så kom Annika till stallet och skulle köra Ville, så jag kunde ju inte motstå att hänga med för att vänja Matti med kärror med mig på ryggen. Luvan satte jag på eftersom det blåste en del och de höll på vid fabriken bredvivd just vid stägslet att flytta rör, IFALL Matti skulle reagera så dämpar det ljudet. Men Matti duktig som han är reagerade inte värst mycket. 

 

Genast vi kom ut på gården gick vi och stå bredvid då Annika lade kärran på Ville, lite tittade Matti men reagerade itne på något annat sätt. Sedan red vi bakom dem i alla gångarter runt banan utan problem. Sista varvet (under avskrittningen) red vi emot dem och då ville Matti gärna stanna och se vad som kommer emot, men behöll sig helt lugn ändå. Min duktiga kloka häst!

 

På lördag ska vi träna igen, och då kommer jag också först rida bakom något varv och sedan emot. Så småning om kan vi rida på ridplanen utan att han måste stanna och titta så länge för att förstå vad som kommer emot oss. Men vi har inte bråttom, helre lugnt och säkert så inga problem uppstår än tvinga honom i situationer och hur han reagerar kan bli osäkert i framtiden.