Idag blev det tidig väckning för att åka land och rike runt för att lämna tillbaka alla 13 sadlar. Bittert och tråkigt men sant!

 

MEN jag hade igår glömt att jag hade en 14:de sadel i Vasa att pröva, och idag åkte jag och hämtade den och till min lycka satt den bäst vad någon sadel suttit. Eftersom jag inte hoppar varje dag eller rider i hoppsadeln varje dag är jag inte ute efter en perfekt sadel, men jag är ändå noga med att den ska sitta på ett sätt som gör att Matti gärna arbetar rätt och inte upplever obehag. Jag har inte ännu provridit i sadeln, men provsuttit och även då satt den bra. Enda negativa är priset, eftersom priset låg högt över min budget, så allt hänger nu på om priset går att diskutera hanterbart, vilket jag hoppas på!! För ni som hängt med på sadelrumban jag och Matti hade för 1 år sedanv et det INTE är lätt att hitta en sadel till Matti.

 

Så i morgon ska hoppsadeln provridas och jag hoppas innerligt att den sitter även i ridningen eftersom det redan nu ser lovande ut!

 

Lite ledsen blir man nog när man prövat nästan 10 hoppsadlar och alla olika men satt fel på något sätt. Den blev i bakåtlut, det fanns inte utrymme för manken ifall den satt rakt på ryggen, den var för vid, den var för smal, den var menad för en mera böjd rygg.. Jaa-a så där fick vi konstatera, alla jäkla sadlar hade något fel, eller om vi säger som så, sadlarna satt inte på Mattis rygg.

 

Nåväl, eftersom ingen av de 13 sadlar vi hade lånat passade till varken Tepa eller Matti så körde både jag och Ansu att rida utan sadel. Så det blev ett dressyrpass barbacka i 30 min. Matti ville inte riktigt ge efter idag, men han jobbade på efter bästa förmåga, men då jag har en tendens att lämna fast lite med handen när jag rider barbacka, och min hand är inte lika följsam i gångarterna. så det är ju självklart att Matti inte rör sig på samma sätt med fin bjudning framåt då, men vi försöker efter bästa förmåga! :)

 

Sofia var framme med kameran som vanligt, så det är hon som tagit alla bilderna. :) Tack Sofia, du rä så duktig!

 

 

 Nåjaa äntligen kan jag och Ansu svänga om och börja bege oss hem mot Vasa. Vi har nämligen nu i 6 timmar kört runt och samlat på oss sadlar i Socklot, Jakobstad, Karleby, Esse och Vörå. Så vi hoppas hoppas verkligen att jag och Ansu hittar en förmånlig hoppsadel bland dessa till våra hästar!!

I förrgår regnade det helt fruktansvärt och det blev rusis i manegen eftersom ingen hade lust att rida varken i regnet eller på den slaskiga ridplanen.

 

Jag tränade på sidvärtesrörelser så som skänkelvikning, öppna och sluta i skritt,trav och lite galopp. Till en början i traven stätade Matti ganska så mycket emot, och jag förstod inte riktigt vad jag gjorde för fel, för jag försökte vara så lätt på hand som möjligt, men efter ett tag så släppte de.

 

Till min glädje har Matti börjat bjuda bättre framåt. När jag ger en lätt skänkel för att öka galoppen på långsidorna ex. tar han gladeligen och sträcker ut. Så det känns såklart kul då han tidigare inte riktigt reagerat så snabbt på skänkeln, men det har blivit bättre så vida du inte trycker fast dig me låren i sadeln, då är handbormsen på!

 

Jag skrittade av i terräng. Vi började genom skogen och sedan lite genom tätbebyggelsen eftersom det är ett tag sedan vi red bland folk. Det är alltid lika kul då man är en vandrande sevärdhet när man rider runt omkring där. Barn kommer springandes och människor hälsar och ler när de ser ett ridande ekipage komma ridandes längs gatorna.

 

 

Här om dagen var jag ute och gick med Matti. Vi prövade gå genom lite bebyggelse och det gick fint. 2 gånger under de 15 min han gick lös så fick jag "hämta" upp honom (=gå mot honom för att få hans uppmärksamhet) eftersom han stannade och käkade lite gräs vid vägkanten. :)

 

Han är så söt. En gubbe kommenterade att jag skaffat en förvuxen hund, aaw!

 

Jag vet, det var bara en övningshopptävling så jag kanske inte ens kan kalla det tävling. Men det var bedömning, prisutdelning och olika klasser, så jag räknar nog detta som en riktig tävling (så jag kan säga jag äntligen tävlat hoppning, hehe).

 

För det första så var jag sen till stallet så det blev att stressa med att fixa Matti, lära mig banan och jag hann ju knappt värma upp något, hann som tur med liite lite trav och galopp innan det blev att skutta lite 50 cm uppvärmningshinder.

 

Jag kom till tävlingen igår med två mål, 1 = hållas på ryggen, 2 = komma ihåg banan, och båda klarade jag galant! Men innan min första start så var jag så nervös så jag mådde riktigt illa. Jag hade snabb puls och började fundera på vad jag riktigt gett mig in på och om det var värt att riskera att falla av då jag har från förr nu då en stressfraktur i foten, jag behöver inte fler frakturer. Men så ropades mitt namn upp att jag skulle förbereda mig. OK, tänkte jag, men hur fasen förbereder man sig inför ens tur i hoppning? Vi fick ju inte gå någonstans på ridplanen då en annan ryttare red på banan? Haha, vadå inte varit med på hopptävlingar förr. Nå, men vi stod där i skuggan och såg på tills ryttaren var klar och så var det vår tur!

 

Matti var så snällt, han lyssnade både på fram och tillbaka bra och tyckte allt var så roligt. Ibland for min balans lite åt skogen och jag kramade mig fast ganska hårt med låren (som man ju inte ska göra!!) och vi klarade banan felfritt och även omhoppningen gjord vi fel fri! Helt fantastiskt!!

 

Jag hade riktigt bra feelis efter 60 cm eftersom jag trodde vi skulle riva något och slarva då jag inte känner jag riktigt behärskar det här med hoppning, men det gick kalas och jag var nära glädjetårar när vi passerade mållinjen. Fjuttig 60 cm klass tänker många, men den mentalabiten jag gjorde när jag deltog och dessutom utan stigbyglar är enormt stor steg för min del! :)

 

 

 Mamma var och kikade och filmade. Jag blir alltid lika glad när familjen som annars inte är hästintresserade visar intresse för min stora passion. Mamma ville till och med leda Matti tillbaka till stallet, och eftersom intresset för hästar inte funnits tidigare i familjen (trots mina 17 år med hästar) så är en sådan lite grej så hjärtevärmande. Jag har så fin mamma som kom och tittade fast hon erkände hon inte tycker om att se då jag hoppar då hon tänker på allt som kan hända vid hoppning. <3

Det är helt galet. Min första hopptävling (om man kan räkna övnignstävlingar som riktiga tävlingar?) och jag rider utan stigbyglar och hoppar 2 banor, och DESSUTOM placerar vi oss! Alla klasser slogs ihop och de med bästa tiderna placerade sig, och "lilla" jag och Matti placerade oss på en 5e plats! Jaa-a det känns skit kul, min första rosett i hoppning. Glädjen över att vara stolt över sig själv är ju helt fantastisk, jag trotsade min rädsla och se hur fint det gick!

 

Jag skriver mera om ritten och feelisen i morgon, fast jag kanske måste nämna att jag mådde allt annat än bra före tävlingen. Jag mådde så fruktansvärt illa och ångrade mig många gånger att jag anmält mig. Nej fy då före tävlingsmomentet var det ingen bra feelis alls, men som sagt jag skriver mera om detta i morn! :)

 

Här är vår fina rosett vi fick idag! :) Bilder o video kommer i morn på kvällen. Jag har ju dressyrtävling i morgon, men det kommer gå åt pipsvängen för jag har inte hunnit rida igneom det ännu, hehe. OOPS!

 

Efter noga övervägande och lite diskuterande med andra kunniga hästmänniskor bestämde jag mig för att anmäla mig till hoppningen i alla fall! Först anmälde jag mig utan att tänka till 70 cm, men när jag kom till stallet idag kom jag på den lilla detaljen att jag kan ju inte rida med stigbyglar ännu p.g.a. foten, så det blev bara att ta tjuren vid hornen och hoppa upp på Matti i hoppsadeln och lossa stigbyglarna.

Så ikväll har jag med andra ord hoppat lite utan stigbyglar. Många gånger glömde jag att andas för jag var så grymt nervös. Det syns inte säger många, men beroende på hur hindret ser ut får jag ibland panik inombords när jag närmar mig hindret. Men jag klarade att hoppa en bana var 1 oxer var 70 cm och en 50 cm mur. Så det tycker jag är värt en stor applåd eftersom jag är så osäker med hoppningen. Vi rev till min stora förvåning endast ETT hinder fast vi kom lite fel, men vi redde upp det fint tillsammans. Min älskade Matti, han gör att jag vågar utmana mina rädslor!

 

Så i morgon deltar jag och Matti i 60 cm och 70 cm kl. 18 vid Vasa Hubertus. Jag är nervs som tusan (som vanligt när något ord innehåller "tävling")!!!

 

Ikväll när jag kikar på såret bestämmer jag mig om jag deltar i någon låg klass, ex. 60 cm & 70 cm i hoppningen. Mattis ben är varken något extra varm eller svullet, och han haltar ju inte, men såret är ännu lite öppet.. HMMM, varför ska de vara så svårt att veta vad som är bäst när det kommer till egen häst?? När andra rådfrågor känns allt mycket lättare att svara på ;) heh

 

 

Nu är vi tillbaka igen och uppdateringen här kommer att flyta på bättre. De senaste dagarna har vi tagit det ganska lugnt både Matti och jag. Igår red jag honom första gången på en vecka (p.g.a. såret) och Matti kändes fin och trevlig, men jag red ändå inte längre än 30 min efterosm han just vilat en vecka och har det där såret som fortfarande är lite öppet.

 

Det är annars igen övningstävlingar i stallet nu kommande vecka i både hoppning och dressyr. Jag hade först tänkt vara med i båda, men vi får se om såret på Mattis ben vill gå fast. Han haltar inte, men såret är fortfarande öppet så jag vet inte om det är så smart att vara med i hoppningen? Jag tror jag skippar den för att vara försiktigt då han fortfarande har såret så han inte blir överansträngd. Dressyren funderade jag att starta i och rida samma program som senast för att rida det bättre och noggrannare vägar och försöka få bättre procent. 

 

 

 

Nu hittade jag 15 min då jag hinner kolla min mejl, facebook och blogga lite snabbt innan jag ska rusa iväg igen. Jag har massor med foton som jag ska visa er från dressyrtävlingar, löslongering och från då Johanna rider Matti, jag har bara inte ännu haft tid att uppdatera här om det och inte heller överföra bilderna från kameran till datorn. Jestas!!

 

Matti sår är på bättringsvägen och vätskar inte så mycket längre vilket är ett bra tecken, så nu ska jag försöka sköta om det 1ggr/dygn. Jag har inte kännt någon stress alls över detta sår denna gång eftersom jag nu har ynka 3 km till stallet, så det går utan problem att åka ut till stallet och sköta om hästen min INNAN jobbet. I vintras när det ar var 22 km till stallet kanske ni minns humöret inte var lika bra på mig när Matti hade sitt jobbiga sår.

 

Igår haltade inte Matti (bara lite styvare till en början i benet), så jag lät honom gå i en liten gräshage tillsammans med Sofias häst Elli (som också är Mattis boxgranne) i en timme. Det var också första gångerna Matti och Elli träffade varandra (förutom via boxen) och det gick super bra. Ser ni skillnad på Elli och Matti?? ;) Systemkameran var hemma både för mig och Sofia, så har bara telefonbilder att bjuda på. Hoppeligen kommer video senare ikv från deras lilla busrunda i hagen.

 

Dålig uppdatering här eftersom jag inte spenderat mycket tid vid datorn de senaste dagarna. Idag började jag nämligen på mitt egentliga sommarjobb (inom hemsjukvården) och så är min fina syster hemma från sverige och hälsar på med sin fina familj, så mycket av min tid går åt att försöka hinna umgås med dem mellan jobb, stall och gymträning, så ni kan förstå tidsbristen med bloggen.

 

Matti har fått en äckligt sår på vid karleden på vänster bakben eftersom han blev påtrampad av en annan häst när de busade, men såret så redan idag bättre ut, men p.g.a. såret kommer jag inte rida på några dagar eftersom det ändå blödde en del och är lite djupare. Men jag ska försöka istället bjuda på fina bilder här på bloggen nu när jag har tid att fota Matti ordentligt istället då jag inte ska aktivera honom något extra.

 

Ni har väl inte annars glömt Hubbe-bloggen?? Jag har fått en kompanjon där, (Sofia) så nu är vi två stycken som bloggar. Jag på svenska och Sofia på finska. Så kika in där, kvaliteten på bloggen blev genast bättre när ajg inte behövde sköta den själv! :)

 

 

Jag känner jag börjar bli lite tråkig här på bloggen, så jag funderade om inte ni kan kommenter vad ni tycker om att läsa om, eller vad ni skulle vilja se mer eller mindre av. Varför inte kommentera om det är något ämne ni vill jag skriver om, typ "önskeinlägg".

 

 

 

Det hör faktiskt till ovanligheterna att jag och Matti har ledigt från varandra på hans vilodagar. Ofta åker jag ut i alla fall och gör något med honom, promenerar, borstar, betar eller liknande, men igår fanns inte tiden, så åkte snabbt ut bara efter jobbet för att borsta honom och blanda mat innan jag fick rusa vidare på kalas.

 

Idag har jag inte riktigt bestämt mig vad jag ska göra med honom, tänkte åka ut ikväll i alla fall. Håller vädret upp så rider jag ut, ananrs kanske jag tar lite bommträning, det är ju någon vecka sedan vi hade bommträning sist nu igen!

 

Jag var ganska så nere idag på dagen (läs mer om varför här..), men efter att jag fått en sen ridlektion av min favorit till tränare Lena, så kändes allt mycket bättre. Matti var till en början lite hängig på tyglen, eller det är ju aldrig hästens fel, jag red inte tillräckligt bra. Men efter att Lena varit på mig och gett mig bra vinkar och övningar i galoppen hittade vi ett samspel vi inte haft på länge.

 

Vi gjorde lite öppnor, skänkelvikningar och slutor i alla gångarter, men mest fokuserade vi på galoppen och galopplyften. Denna lektion var precis vad jag behövde idag. Matti och Lena gör mig aldrig besvikna! Riktiga humörs höjare!

 

Det gäller att hitta de där guldkornen som gör allt så mycket roligare. Skulle jag ha mer pengar skulle jag rida lektioner oftare, men nu är inte ekonomin så jämn året runt, men i sommar då jag har lön ska vi träna massor, om det såklart inte blir operation för min del, men det tror jag och hoppas jag inte.. Jag vill ju ut och tävla i sommar!!

 

Nåja nu är jag hemkommen från stallet. Jag hade som planerat lite mentalträning med Matti, och med mig till stallet hade jag två olika storlekars presenningar, en att gå på och en annan till att fladdra med.

 

Först när vi gick mot presenningen som jag lagt på marken var Matti aningen skeptisk, men sen gick det hur bra som helst! Att gå över presenning har vi ju ändå gjort en gång tidigare (juli förra året) så jag antar att Matti kom ganska fort ihåg hela grejen. Så till sist hoppade jag upp på honom och red i alla gånarter över presenningen i båda varven utan problem.

 

Något jag inte tränat med Matti tidigare är att ha en fladdrande presenning bredvid honom, på honom, runt om honom osv. Detta var MYCKET mera skrämmande tyckte Matti, men han kämpade på bra och valde att lita på mig fast hela han utstrålande osäkerhet när presenningen fladdrade i vinden, men till sist vågade han stå stilla, så bara han insåg det var han inte rädd längre, bara skeptisk, så träningen räknar jag som mycket väl godkänt.

 

I slutet då jag satt uppe på Matti så passade jag också på att träna att ta presenningen från staketet och föra den till min famn. Jag började med att peta med foten på presenningen, och bara detta gjorde först Matti på helspänn, men efter en stund brydde han sig inte och jag kunde försiktigt ta den mindre presenningen i famnen och fladdra lite smått med den på ryggen. Jag gjorde inga stora grejer eftersom jag inte vill skrämma Matti, utan lära honom att fladdrande saker inte är farliga på marken, i luften eller på ryggen. Så mera övning bara så kan jag bli mera intensiv med fladdrandet. :)

 

Här kommer lite videon från då jag tränade Matti. Om ni själva ska pröva med era hästar så KOM IHÅG att vara rättvisa mot hästen, läs av dess kroppspårk, ta allting lugnt och försiktigt och tänk ALLTID på säkerheten både för dig och hästen!

 

 

 

 

Idag står mentalträning på schemat för Matti. Jag ska nämligen träna honom med presenningar idag. Har två olika jag ska lägga ut på något ställe och så ska han gå över dem i alla gånarter. Om det går bra tänkte ajg försöka se hur han reagerar att ha presenningen på sig och att den flyger mot honom.

 

ska bil intressant att se. Förra året prövade jag att ha honom att gå över och det gick bra, men nu är det ett år senare och ett nytt ställe, så dags att pröva på nytt! :)

 

Idag har det kanske funnits mera ork till motionering av Matti, men jag börjar känna mig otroligt trött på att vara begränsad med valet av form gällande motioneringen av min älskade Matti. Att gå och ha mer eller mindre ont i foten börjar gå mig på nerverna!!

 

Idag hade jag sådant sug att hoppa, men så kom jag på att jag inte kan ännu rida med stigbyglar när stiglädren är så korta. Som tur råkade Juulia vara i stallet så jag frågade henne om hon ville hoppa Matti så han skulle få sträcka fram lite mer i galopp och hoppa lite högre hinder än de jag skulle hoppa utan stigbyglar. Sagt och gjort, upp på hästryggen var Juulia 15 min senare.

 

Jag hade Juulia att hoppa vanliga räcken (eller Juulia ville det själv) och muren x-antal gånger. Muren hoppades mycket så att både häst och ryttare skulle känna att de klarar av den (Matti vägrade ut sig på just muren på senaste hopptävlingen). Muren var inte 90 cm som på tävlingen, men vi började med ca 40cm och höjde den vart efter till 80 cm, så nästa gång klarar de en 90 cm mur galant!!

 

Avtravningen gav jag som uppdrag åt dem att göra i terräng. Jag lånade Juulias cykel och cyklade bredvid Matti då han travades av, och i avskrittningen höll jag i Mattis man så jag fick åka lite snålskjuts hem genom skogen, hehe, jag är ju ändå invalid så Matti får bara bita i det sura äpplet och dra mig hem. ;)

 

 

 

Det blir ingen dressyrtävling för mig och Matti i morn, det har nämligen strulat sig lite på med jobbet så jag är tvungen att jobba hela veckan 11-19:30.. Men det kommer flera tåg försöker jag intala mig..

 

Idag åkte jag ut till stallet direkt efter jobbet, jag hade med mig ridbyxor och allt till jobbet så det var bara att byta om där. Huvudet var helt loppu-slut efter jobbet, så med andra ord orkade jag inte rida så seriöst idag med Matti. Borstade honom bara lite snabbt och slängde på tränset och red lite barbacka.

 

Jag började på ridplan för att känna på honom i alla gångarterna, sen red jag och Matti ut i terräng längs med stigen i trav och galopp. Det var såå mysigt och avslappnande, såadn frihetskänsla att vara där i skogen med min älskade häst! <3

 

 

Vilken fantastik dag! Det var verkligen en helt toppen idé att lasta hästarna och åka iväg, för det är helt otroligt vad både ryttare och hästar njutit! Enda negativa med dagen var lastningen som gav lite problem för mig och Matti då han inte blivit lastad tidigare då en annan häst färdigt stått i transporten, så det tog 5-10 min innan han var inne. Men på hemvägen gick det mycket snabbare, så bara träning så blir det nog bra det med! :)

När vi var framme i Kvevlax lastade vi av hästarna och hästarna skötte sig med bravur, även om de var på helt nytt ställe. Så både jag och Ansu var som några stolta kyckling-mammor när båda våra hästar uppförde sig så exemplariskt.  Sen efter att transportskydden tagits bort var det bara på med utrustningen och upp i sadeln.

 

Vi red längs en grusväg och sedan upp på vallarna längs med ån. Det var så otroligt fint!!! Sen när det inte var gräs upp till magen på hästarna på vallen så började vi trava och galoppera. Allt var som taget ur en sagobok, två goda vänner galopperade längs med vattnet, solen sken, fåglarna kvittrade, hästarna frustade förnöjsamt, ryttarna skrattade och njöt av att känna hur hästarna arbetade under sig och sträckte fram i galopp och vinden susade i öronen. Det var helt magiskt och underbart att galoppera där!!

 

Sen avslutade vi med att hälsa på våran finaste vän Lena som också bor i området var vi red, så där stod vi en bra stund innan vi skrittade vidare tillbaka mot transporten. Påvägen tillbaka passad vi också på att fota varandra på en liten äng, vädret och blommorna gjorde verkligen sitt (se bilderna här nedan).

 

Som ni noterar av texten var det en helt toppen dag. Matti och jag njöt precis lika mycket, så jag hoppas vi snart gör om denna roadtrip! Här kommer en bildbomb från den fantastiska ridturen!

 

Idag kom Ansu på den briljanta idén att vi skulle ta en liten roadtrip med hästarna. Så idag på eftermiddagen ska vi lasta hästarna och åka iväg till Kvevlax för att rida ut i terräng där. Fatta så spännande och kul för hästarna att se lite annat, och så borde vi få bättre möjligheter att galoppera längre sträckor med hästarna där också. FUN!!

 

Det blir nog att ta stigbyglarna idag, så hoppas jag kan rida utan att det tar sjukt! Jag är såå taggad!!

 

Nog finns det bysig terräng runt stallet, men oftast tillåter den mest skritt och lite trav, så får se vad Kvevlaxterrängen erbjuder. Länge sedan jag red där, måste snart vara 4-5 år sedan!

Jag spinner lite vidare på inlägget om horsemanship. Jag är glad att jag har filmat så man får se lite olika stadien för oss. 

 

Första sommaren umgicks jag mycket med Matti, eftersom hans hovar gick sönder första sommaren vi hade tillsammans så fanns inte möjlighet till ridning och tiden jag lade ner på att förstå Matti och låa honom förstå mig gav verkligen resultat!

 

 

 

På klippet ovan var första gången jag prövade att ha Matti att gå själv. Jag minns jag var ganska enrvös om han skulle gå iväg och därför pratade jag med honom hela tiden och lockade på honom.

 

 

Sen för att lära känna varandra ännu bättre försökte jag börja lära honom att buga (som lite har lämnat nu, hehe). alla möjliga sorters "sysslor" eller vad vi ska kalla det som du kan göra med hästen stärker ert band. Gå ut och gå för hand, rid barbacka, lek föja john, borsta länge, lär hästen konster, sitt ner en stund i dens box osv.

 

 

Jag hade Matti ofta lös på ridplanen och förskte lära mig att läsa av hans kropspråk och han läsa av mitt. Vi kom varandra närmare genom detta och han började småning om lyssna på inkallning (ibland.. då han hade tid ;) )

 

 

Jag började genom att inte ens beröra Matti få honom att flytta på sig. Vissa säger det är genom energi, jag säger snarare kroppspråk, o kanske energi. Häftig känsla är det i alla fall när Matti lyssnar till 110% på dina kommandon utan att du säger något.

 

 

Vi fortsatte att leka tillsammans och lyssna på varandra. Matti hade nu efter 1 år börjat bli riktigt lugn och lyhörd. Han blev sällan uppstressad och jag kände hur han litade på mig även om jag flaxade omkring som en tok, hehe.

 

 

Förutom att endast ha Matti att springa runt lade jag upp lite hinder åt honom att hoppa, och eftersom Matti börjat lyssna så bra på mig och mitt kroppsspråk och röst klarade jag av att löshoppa honom galant på egen hand.. även om han tappade en sko, hehe!

 

 

Det roligaste minnet jag kanske har från våra förtroende-övningar så är när vi skulle gå över en presenning. Jag skulle gärna göra det igen och se hur Matti reagerar. Allt ni ser på videon är första gången, och här var jag nog nervös då jag red över första gången, men samtidigt kände jag hur Matti tvekade men sedan bara "slängde" sig ut för att jag bad om det. Han har blivit modigare och säkrare, men klart jag känner lite nervositet över hur han ska reagera vid alla nya situationer, men det är ju bara normalt. Det är ju nytt för mig också!

 

 

Här är första gången jag går längs med vägen utan att hålla i Matti och travade till och med lite. Så små framsteg varje gång och jag brukar alltid försöka göra enkla uppgifter så han har alla möjligheter att lyckas och tycka det är roligt. 

 

 

Senaste videon har ni nyligen sett men lägger hit den igen. Denna gång när jag gick i skogen kände jag inte en enda gång mig osäker om Matti skulle sticka iväg när jag lät honom gå helt fritt, där emot fick jag en gång gå fram emot honom för att få kontakt med honom så han skulle sluta äta och sedan fortsatte vi promenaden.

Jag vill ha en godtrogen häst/vän, en som litar på mig lika mycket som jag litar på honom. Varför? Jo för att jag inte är någon satsande tävlingsryttare som behöver en häst som tar mig upp i klasserna, för jag vet att Matti inte besitter den talangen, MEN jag vill ha en häst som den dag då jag fått barn är en sådan häst man kan kalla bombsäker och jag behöver inte vara orolig över att Matti gör några hyss. Redan nu ser man att Matti älskar barn och förstår han måste vara extra snäll, men de är djur och de kan aldrig tränas för mycket på förtroendet och tilliten!

 

Hoppas ni uppskattade detta inlägg, kanske blev lite många filmer, men jag själv i alla fall tycker om att se på filmer från andra hästägares vardagar. :)

 

Det finns massor av "läskiga" saker för en häst runt stallet, för även om bilderna oftast visar en idyllisk miljö så är stallet faktiskt nästan i stan och mycke bostadsområden ligger runt alla hörn, så helt skyddad miljö är det inte, MEN som jag skrivit tycker jag bara detta är bra så Matti blir van med det mesta och inser det inte är farligt alls.

 

Jag får nu som då frågor som denna ovan hur jag fått en bra relation med Matti. Ni läsare har ju kommenterat vår relation och berömmer så snällt, vilket är hjärtevärmande. Men ni ska komma ihåg att vem som helst kan skapa samma relation med sin häst, allt handlar om att våga ge hästen kärlek och låta den ge sin kärlek tillbaka. Precis som med vänskap, ger du, så får du också.

 

 

Paulina (som skriver så fint om horsemanship) hade så bra beskrivit det jag först försökte få ord på, så jag kopierar hennes text, för det är exakt det hrä jag vill få fram, men jag är inte lika bra att uttrycka mig som henne:

TIDEN.  Ge hästen tid att lära känna dig och du hästen. Jag tycker inte man ska skynda fram någonting utan låt det ta den tid som behövs. När du arbetar med din häst, se till att ha mycket tid så om missförstånd uppstår så kan de lösas på plats. Stressa och slarva inte. Jag hör ofta hästägare som säger "Men jag har inte tid till det" och då avslutar abrupt genom att ta tag i hästen och ställa den i boxen när något inte fungerar. Vid sådana tillfällen tycker jag det är bättre att inte arbeta hästen alls än att inte kunna fullfölja det man gör. 

ATT LYSSNA. Vad tycker din häst om och vad gillar den inte? Är det en häst som leder eller som följer sina kompisar? Tar den eget initiativ? Vill den ha mycket bekräftesle? Vilket slags beröm gillar den? Är den lugn, nervös, apatisk eller stressad av sig? Kolla på hästen i hagen och se hur den agerar - hästen är den bästa läromästaren till att skapa en bra relation! 

IFRÅGASÄTT. Om hästen inte vill göra som du, våga ifrågasätt varför! Varför vill den inte följa dig? Vad gör du för fel? Hästen gör inte fel med flit eller är dumma, de missförstår dig bara. Då är det din uppgift att ställa frågan på ett annat sätt så att den förstår vad du menar. 

NUET. Hästar lever i nuet, inte i det förflutna. För att vi ska kommunicera väl med hästen tror jag det krävs att man själv lever i nuet. Förvänta dig inte att hästen ska göra något som den gjort innan, var öppen och straffa absolut den inte för det som skedde igår eller förra veckan. Du behöver koncentrera dig på hästen och stänga ute andra tankar. Vad du ska göra på kvällen, funderingar om stallarbetet eller den där läxan är oviktig när du är med hästen. Det som spelar någon roll är hästen och du, där och då när ni är tillsammans. 

VILLKOR. Något jag uppfattar att många inte reflekterar över är hur maktfördelning är mellan häst och människa är. Jag ger alltid hästarna rum att uttrycka deras åsikter och bestämma själva om de vill vara med mig. Om man konstant tvingar hästen till saker så är det ju inte en bra relation, eller hur? Då är det en diktator och en slav, inte två kompisar som jag anser att man ska sträva efter. 

MOTIVATION. Beröm hästen när den gör rätt och använd dig av positiv förstärkning. Snåla inte med berömmet och hästen behöver inte göra exakt rätt första gången för att få beröm. Så länge den har försökt är det gott nog! 

Sedan är det viktigaste sjävklart att ha KUL tillsammans med hästen! Gör sådant som ni två gillar och som ger er glädje. Vad tycker ni är viktigast när det kommer till relationen med hästen? 

Alltså nästa vecka ska det arrangeras en övningstävling i dressyr vid stallet. Det som är speciellt denna gång med övnignstävlingen är att man själv får välja program att rida, men jag har ingen jäkla aning??? Kan inte någon av er som tävlat mera än mig ge förslag på lättC eller lättB program jag skulle kunna rida med Matti? För att vi ska delta är en självklarhet, det är ju bara en önvingstävling!

 

Sara har fotat som vanligt!

Alltså jag trodde jag skulle vara sjuk i musklerna idag efter gårdagesn gymnastikövnignar å hästryggen, men förvånande nog så är jag inte det, det är bara mina sittben som värker när jag sitter på något hårt! Jag cyklade t.ex. till butiken nyss, men jag fick nog stå och cykla den korta biten, för det tog så ont i sitbenen, haha!

 

Ikväll ska Johanna rida Matti igen, och försöka skola honom vidare med bytena. Så får se om det blir att träna på galoppbytena idag eller endast på att få en bra rullande galopp, vi får se. :) Jag är så tacksam att Johanna är villig att ge av sin dyrbara tid på att hjälpa mig med skolningen av Matti när det kommer till galoppbyten eftersom min kunskapsnivå inte är där. Jag vet hur man ska göra på en häst som kan galoppombyten, men att lära en häst som inte kan blir överkurs för mig och därför tar jag hjälp. Jihanna rider så fint och det ser så lätt ut, så är inspirerande att se henne rida Matti. Hon är mycket duktigare än hon själv tror!

 

Här kommer lite bilder på då hon assisterade mig med Matti och då hon rider sin fina häst Pasa. Visst är de snygga??

 

Alltså huhhu vad jag är sjuk i mina höfter, eller inte riktigt sjuk men trött!! Idag hade då min tränare Lena sitsövningar och balansövnignar till mig, och det var verkligen nödvändigt. Det blev övningar i alla gångarter och olika försök att lösgöra mina lår som lätt kramar sig fast i sadeln, och övningar som får mig att verkligen sitta på stjärten och på sitsbenen samtidigt som jag använder mina magmsukler och är avslappnad, hehe.

 

Grundpossitionen var att sitta i "jockey-ställning" med knäna högt uppe för att jag skulle få ner baken i sadeln, sen var det olika övningar, pendla med benen, sparka med benen, lyfta på benen osv. Riktigt bra övningar. Här är några roliga bilder som finaste Johanna tog då jag gymnastiserade. Jag fick höra sen att någon frågat om jag börjat träna till voltige, haha, men inte riktigt, bara balansövningar ala Lena-style.

 

Tack underbaraste Lena!! Nu bjuder jag på lite roliga övningar, men det var fasen tungt, så pröva själva innan ni skrattar magmusklerna sjuka! ;)

 

Sin älsklingshäst och många fina och bra vänner i ett och samma stall. Jag måste vara en lyckligt lottad hästtjej!

Äntligen fick jag någon att filma då jag red (tack snälla Helena!!). Red med hackamoret igår igen. Matti försökte inte lika mycket slippa undan igår, men motorn var lite slöare då istället, antar det berodde galopparbetet från dagen innan. Men i det stora hela är jag super nöjd, Helena filmade ändå i slutet av ridpasset så Matti hade ju hunnit bli lite tröttare än han vari 20 min tidigare ;)

 

Ni får själva avgöra hur det gick på videon. Jag är i alla fall nöjd med passet. Det börjar ta sig! Idag blir det ridlektion för Lena Lahti, både ridning och sitsövningar så ska bli spännande att se vad jag dragit på mig för ovanor denna gång. :)

 

 

Alltså jag är så överlyckligt att kunna skriva detta, "My Maestro is back!". Ikväll efter jobbet så åkte jag genast till stallet och tog in Matti och Tepa som redan stod vid porten och väntade. Sedan blev det en pika-borstning (för att vara mig) på 10 min och sedan var det dags att sadla och tränsa inför det första dressyrpasset på en vecka! Gissa om jag var taggad även om jag var ganska så trött efter jobbet!

 

Såklart började det ösregna genast vi satte foten utanför stalldörren, så vi fick rida i manegen. Matti var helt amazing, jag ville inte sluta rida! Matti försökte i början fuska lite med att fara bakom lod och kura ihop sig, men stundvis orkade han bära sig riktigt bra flera steg. Jag fokuserade ganska mycket på på tempoväxlingar och skänkelvikningar idag för att få honom lyhörd och kvick i sidorna. I galoppen kändes det extra bra idag. Jag gjorde skänkelviknigar även där och jag kände en ENORM förbättring sedan förra vintern då jag senast gjorde skänkelvikningar i galoppen. Att känna förbättringen när man sitter på ryggen och kommer ihåg hur det var förra vintern är så härlig. Baby steps framåt, men bättre babysteps än inga steg alls!

 

En vecka borta från ridningen har gjort både mig och Matti toppen!! I morgon ska jag försöka komma iväg i terräng och göra ett nytt försök med stigbyglarna. Fingers crossed att det inte gör ont i foten så vi kan sträcka ut i en härlig galopp!!

 

Igår var det en sådan varm och skön sommarkväll. Jag hade varit som många andra ute och festat dagen innan så jag var lite trött så passade på att ge Matti en helt ledig dag från någon större motionering, iställer gick vi runt kvarteret och njöt av sommarvärmen.

 

Hoppas vi få många sådana här kvällar (minus myggen) i sommar! Det var så mysigt att gå i värmen med hästarna (vi fick sällskapa v Ansu och Tepa). 

 

Denna vecka drar ridningen igång igen och på onsdag ska vi rida inför Lena Lahti igen, men jag tror det blir enbart sitsövningar, eller delvis sitsövningar. Lena tänkte passa på att pina mig nu då på onsdag när jag ändå inte kan ha stigbyglar p.g.a. min fot. Vi får se om jag hinner rida ikväll? Jag ska nämligen på ett tillfälligt jobb idag, pengar behövs ju, så inget fel med det, men jag skull egentligen varit helt ledig denna vecka men så räknade jag med ekonomin och insåg jag MÅSTE jobba denna vecka, så blev en veckas tillfälligt jobb nu då och ingen semester alls i sommar.

 

Ni vet redan jag är mycket förtjust i horsemanship och skulle gärna vilja ha någon som instruerar mig och Matti, men då alla de kurserna är så dyra så det har blivit på egen hand vi lärt oss 

 

Jag klippte ihop snuttar från den lååånga filmen då vi var ute och gick i skogen med Matti här om dagen. Även om det är små snuttar som är ihopklippta så gick Matti fritt hela tiden. Ibland tog han någon super snabb matpaus (tog tag i gräset medan han gick), men fortsatte sen att följa efter mig genast efter att han tagit en tugga.

 

Varför jag intresserar mig av Horsemanship är för att jag tycker det är fantastiskt att man kan vinna ett så stort och vilt djurs förtroende, och att hästen kan ge så mycket kärlek, och den fina respekt och tilliten du får från hästen när den själv väljer att följa efter just DIG, även om hästen skulle kunna springa vart som helst eller stanna och äta i flera minuter. DET är en mäktig känsla och det är DEN känslan som gjort jag blivit intresserad av Horsemanship.

Igår fick Matti åter en gång leka med en ny kompis. Denna gång blev det fina Allu, men till både min och Annas (Allus ägare) så brydde de sig inte ens i att hälsa på varandra utan gick på vart sitt håll på ridplanen och käkade lite gräs, haha.

 

Efter en stund började vi löslongera dem och de spurtade och hade så roligt. Men efter ett tag fick mitt i allt fick Allu och Matti spunk och började gladeligen hoppa hinder!! De hade så roligt och skuttade och spurtade. En video kommer fårn det senare, jag måste bara ladda upp dessa fina bilder Sofia tog på Matti. Sofia och hennes fina häst Elli har ju flyttat till Hubbe nu, så hon var i stallet samtidigt och kom till ridplanen och kikade när vi hade hästarna lösa där.