Att jobba som sjukskötare på en akutmottagning har för och nackdelar (som de flesta ställen), men mest fördelar eftersom jag fortfarande jobbar där. Igår var det verkligen en hektiskt kväll för alla på akutmottagningen, så det var ganska skönt när man fick avlägsna sig från skiftet då det dessutom hann bli övertid igen.

 

Jag hade haft fullt upp under hela förmiddagen, så stallet blev först kl 22 på kvällen innan jag äntligen anlände till mitt paradis. Det finns inget mysigare än komma in i ett stall och bli bemött av gnäggningar. Hästarna hade blivit fodrade redan för någon timme sedan, och de hästar som hade hö kvar stod förnöjt och tuggade på det, medan någon annan häst nyfiket tittade på mig och lade till en lätt gnäggning. Jag tände några få lampor och kallade lätt på Matti som genast tittade upp i boxen och bemötte mig med en lätt gnäggning. Mitt hjärta värms alltid något otroligt när man möter denna hästs nyfikna blick och glada uttryck då han hör en komma.

 

Jag öppnade boxdörren och gav min prins en stor kram och puss på hans mjuka mule. Eftersom jag var ensam i stallet och alla dörrar i stallet stängda vågade jag låta min fina skimmel stå fri i dörröppningen till boxen. Där njöt han då han kikade ut genom boxdörren och iaktog mig, medan jag fixade hans mat och hämtade ryktlådan. Han är så klok den där hästen. Säger jag att han ska stanna, så stannar han med hovarna innanför boxen och står nöjt och lydigt och kikar ut med huvudet ur boxdörren tills jag komemr tillbaka. Där borstade jag om min fina, smutsiga häst och kände hur man börajde varva ner efter den hektiska kävllen på jobbet. Putsade Matti från topp till tå innan vi gick ut på en promenad efter att han fått busa av sig på ridplanen. 

 

Det var så lugnt och fridfull där i skogen. Myggen och knotten kunde vi gärna ha lämnat bort, men bortsett från dem var det så harmoniskt. Matti var lugn och nöjd så jag kände vi kunde träna på kommunikationen och avancerade ett steg genom att ta bort grimma och grimskaft. Där följde han efter mig i skogen, med några matpauser i dikesgrenen, nöjd och harmonisk var vi båda två (bortsett från myggen och knotten).

 

Tillbaka i stallet myste vi en stund till medan han mumsade i sig kvällsgröten och jag kände bara att jag är så lyckligt lottad som hittat världens bästa häst just för mig. Tänk att det redan gått 4 år sedan våra vägar korsades, och i höst har han hunnit vara min egna underbara häst i 3 år! Jag är så lyckligt lottad!

 

 

Finally blev ridlektionen av, jag var verkligen i behov av lektionen!! Vissa saker hade gått framåt för mig och Mattim medan andra saker hamnar jag att jobba mera på, som till exempel min hand. Nu när jag ridit så mycket på egenhand har min hand blivit allt för hård och omjuk! Jag vill så mycket så handen lämnar fast och det blir mycket svårare att uppnå den mjuka kontakten framtill som jag eftersträvar.

 

Lena filmade en 10 min som jag klippet ihop och ner till 2 min, och man ser verkligen hur jag måste jobba bort den ovanan! Helt super att hon kunde filma och hålla lektion samtidigt så jag fick höra och se samtidigt vad som sades och vad som gjordes utifrån. Nu har jag klippt bort ljudet av Lenas fagra stämma då jag inte frågat lov om jag får publicera, så ni får höra på lite uptempo låt av zlatan istället ! ;) Tack Lena för en mycket givande och välbehövd lektion igen! Häst och ryttare var genom svettiga efteråt men mycket nöjda!

 

Jag har ridit för många duktgia insturktörer som lär ut på lite olika sätt, men gång på gång återkommer jag till faktumet att mig passar Lena so far bäst. Hon har kännt oss så länge och förklarar så jag förstår och motiverar och piskar på exakt som jag behöver. Hennes pedagogiska sätt passar mig ypperligt!! Är det bra är det SUPER BRA, är det mindre bra kommer den lilla piskan fram från Lena så så man får jobba tills det blir bra. Eftersom Lena även sagt jag ska prova på andra tränare då man kan se problem från olika håll och se olika lösningar gör att jag får ännu mera förtroende för henne, för jag vet om det kommer en dag då hon itne kan hjälpa oss vågar hon erkänna det. Lena tänker alltid på ens bästa, vilken är så fint!

 

Här kommer en liten filmsnutt på 2 minuter med mig och Matti som ekipage och Zlatan som musik ;) Bra combo va? Känner ni igen oss efter denna långa paus med materail från vår ridning här på bloggen??

 

 

 

Det blev varken ridlektion eller terräng som planerat. Matti hade trampat av sig en sko så ridlektionen blev inhiberad men som tur kunde min fantatiska hovslagare komma ut redan på eftermiddagen så MAtti fick påslagen sin sko och kunde motioneras på kvällen. Men så regnade det på kvällen så varken jag eller Johanna kände oss särskilt taggade på en terrängrunda. 

 

Så istället blev det 30 min dressyr i manegen. Jag provade rida med mitt andra träns (med mexikansk nosgrimma) och egg bett, men jag tyckte det inte funkade lika bra. Eftersom det är lite tjockare biter Matti gärna fast i det mera än i det "vanliga" tredelade. Så jag började med att jogga honom ca 5 min på längre hals och sedan kortade jag upp honom och märkte han var ganska emot idag, och inte alls mjuk och mysig, så jag började ganska fort i galopp på lång och rund form och kortade upp honom efter en stund.

 

Efter galoppen var Matti som han är då han är en fröjd att rida. Lite bakom skänkeln idag, men riktigt mjuk och mysig. Vi gjorde i slutet av passet skänkelvikningar från hörn till hörn och det gick riktigt bra tycket jag med tanke på att vi inte gjort det förr tror jag? I höger gick det hur enkelt som helst, medan hans ojämnhet kom fram i vänster galopp. Men han kämpade på bra, och efter sista bra skänkelvikningen i galopp travade jag av och tog avskrittningen i terrängen.

 

I morgon blir det ridlektion, finally!! Jag och Matilda böt dag så jag äntligen skulle få ta en ridlektion för Lena, som jag längtat och saknat dem! Känns som det kanske är just precis det jag behöver, någon som ropar lite på mig, på ett motiverande sätt!

 

 

 

 

Igår sade jag det högt igen, att jag har sådan tur som har Matilda som hjälper till med Matti nu när min tid inte räcker till. Matti hålls till min glädje lika glad coh sammarbetsvillig, och jag behöver inte känna att jag måste börja om och "reda upp" något efter att någon annan har ridit (som jag förstått är ganska vanligt när man har medryttare). 

 

Eftersom Matilda hjälper mig och Matti har jag faktiskt försökt anpassa mig så HON ska få ut mest av sin ridning och inte känna hon inte får ut något av att hjäpa till. Har hon kört hårt på sina dagar tar jag det lugnare med Matti på mina. Men igår satte jag mig upp på ryggen och red ett roligt dressyrpass då det passade in i träningsschemat.  Vi har äntligen fått speglar till manegen och ridbottnen utjämnad så det var så roligt att rida då man genast kunde korrigera sig i spegeln! Matti var lika possitiv som vanligt att rida och man märker han fått bättre styrka och jag sämre, för i slutet av passet var vi båda nog svettiga men jag var trött och Matti skulle lätt ha kunnat fortsätta 30 min till!!

 

I början av passet fokuserade jag inte så mycket på något, red och kände lite hur han var, sedan började jag fokusera på övergångar från halt till galopp, skritt till galopp, trav till galopp och galopp ner till trav och skritt. Ibland gick det super och ibland belv det lite slarvigt när jag inte orkade sitta till ordentligt. Speglarna var här till mycket hjälp då jag genast såg om jag blev för dålig med handen och omedvetet börjat hålla emot för mycket. Tack vare Mattis färger vid mulen och form gör att det syns GENSAST på långthåll om han ligge rpå bättet då han är så känslig om sin mun och öppnar den genast om man tar i för mycket med tygeln och mungipan blir som en surgubbe (fast de blir det ju på alla hästar, men det sysns så bra på Matti p.g.a. hans färg). Så när jag började korrigera mig själv allt mer i slutet så var Matti helt fantastiskt rolig att rida, han bara sig mycket bättre och förflyttade sig fint i öppnor på volten i trav o galopp. Vänster galopp har alltid gått att samla upp lättare än höger, men nu fick vi till högergaloppen också några steg, dock inte fullt lika lätt som till vänster, men bättre än tidigare!!

 

Jag längtar så tills i morgon då jag får åka ut igen och rida. Idag har Matilda ridit lite i terräng och hoppat med Matti så i morgon passar det perfekt att jag och min goa vän Johanna rider ut och provar en ny terrängrunda jag sett från vägen. Tyvärr måste man rida längst cykelbanan en bit innan man slipper in i djungelskogen, men vi får se hur det går! Matti är ju trafiksäker så det är ju inga problem på det sättet!! :)