Jag har en grym motivationssvacka nu igen när det kommer till ridningen. Jag skulle bra kunna nöja mig med att endast gå i skogen, vilket är det jag och Matti gjort mest den senaste veckan. Igår longerade jag Matti faktiskt, men annars har vi mest tagit midsommarledigt.

 

Så för att fixa min motivation tänkte jag föröska lägga upp lite mål här och lite olika saker som jag ska försöka få med varje vecka för att variera ridningen så mycket som möjligt!

 

- Hoppa några små hinder

- Rida två ordentligt dressyrpass

- Rida ut i terräng 1-2 gånger

- Longering 1 dag

- Ledig 1 dag

 

 

Jag har skrivit tidigare hur mycket jag tycker om mina vänner från stallet, och hur de blivit en andra familj! I torsdags visade de igen varför jag tycker så mycket om dem! Som ni kanske minns arrangerades det en Horse Show vid stallet som jag höll i trådarna för och planerade program och det mesta runt omkring det. Det var mycket mera jobb än jag trott och jag rev av mig håret ibland men allt blev riktigt bra till sist!

 

Efter shown fick jag bra feedback och beröm, och bara det gjorde mig otrolgit glad och räckte då så väl som tack! MEN nu hade de dessutom samlat ihop pengar till ett presentkort åt mig som tack för att jag höll i trådarna! Lipsill som jag är började jag ju fälla några tårar när jag fick kortet. Tänk att de tänkt på mig och tagit sig tid att hitta på något sådant där, det skulle ha räckt med alla tack jag fått, men det här värmde mitt hjärta det där lilla sista <3

 

Jag har bara de absolut bästa vännerna! Jag är så glad att jag fått lära känna dessa fantastiska varmhjärtade människor från Vasa Hubertus, jestas vad jag tycker om er alla!!

 

 

Jag vet inte varför jag tycker det är så obehgaligt när det blåser och jag ska rida. Inget har någonsin hänt när jag suttit på hästryggen och jag varit i en manege då det blåst hårt utanför, men jag bara tycker det är oehgaligt och undviker att rida när det blåser på det här sättet. Tror det har med när vinden viner och manegerna knakar som ger mig obehag.

 

Men idag ska jag ta tjuren i hornen efter lite övertalning av Soffi, så hon ska hålla lite spontan dressyrträning för mig och Matti så jag får tankarna på annat, för när jag hör hur det runt husknuten här var vi bor får jag bara obehag.. Men jag återkommer om ridpasset senare ikväll! :)

 

 

Betti sov då över hos oss, och efter att vi ätit frukost begav vi oss iväg mot stallet. På schemat idag  hade jag planerat in att vi skulle rida ut i terräng. Jag hade fått låna Maria i stallets finnhäst Lina, så jag behövde tack och lov inte gå med från marken.

 

Efer terrängrundan på 45 min fortsatte vi på ridplanen och Linas ägare Maria kom och tog några foton på Betti då hon red Matti, och även jag och Lina fastnade på några bilder. Idag såg det så mycket bättre ut för Betti och Matti. Hon fick honom mera framåt och mjukare i formen och kortare. Det såg riktigt trevligt ut, och jag hoppas verkligen hon är nöjd!

 

Efter att vi duschat hästarna efter ritten åkte vi ut till stranden 1,5 h och efter det fortsatte vi till Strampen för att äta lite innan vi fortsatte tillbaka till stallet för att beta Matti innan det var dags för Betti att åka hemåt igen.

 

En riktigt rolig och givande helg, och jag fick vara så stolt över Matti och så nöjd över vad jag åstandkommit med mina kunskaper med honom. Hjärtegrynet mitt!

 

Nåjaa, nu är jag äntligen hemma! Blev en träffis med en härlig kompis jag inte hunnit umgås med på ett år, så tiden flög iväg så jag höll på (=blev) att bli sen till styrelsemöte, så att motionera Matti blev mot sena kvällen. Men nu är jag hemma, online, och tänkte skriva om helgen med Betti och Matti. I detta inlägg tänkte jag börja med dag 1, alltså lördag.

På lördag kväll kom Betti upp till Vasa och jag var så grymt nervös!! Tänk om det blir pinsam tystnad? Tänk om vi inte klickar? Tänk om hon rövar bort Matti? osv. Men Betti var så rar och social så det var aldrig några problem. Sedan hade vi ju faktiskt ett väldigt stort samtalsämne som låg oss båda varmt om hjärtat, nämligen Matti.

 

Så på lördag kväll böt Betti bara om när hon anlänt och vi åkte ut till stallet och hon fick träffa Matti. Nu är inte Matti någon överdrivet pratsam häst, men jag tror nog han kände igen henne. När vi kom gående i stallgången kallade jag i vanlig ordning på honom och Matti tittade genast upp mot oss när vi ko gåendes mot boxen. Vanligtvis är Matti väldigt skygg om sitt huvud och låter inte gärna främmande människor röra hans huvud hur som helst, men han lät Betti röra huvudet genast när hon hälsade och höll huvudet lågt nere som han gör när han är trygg i någons sällskap. Så det av att döma tror jag han kände igen henne, eftersom jag vet hur han är med människor han inte känner.

 

Efter att de fått hälsa på varandra igen tog vi ut Matti på gården och började borsta honom och jag berättade på min knagliga engelska hur det gått för oss och försökte göra mitt bästa att inte peta på Matti för mycket för att ge Betti den möjligheten, men det var grymt svårt! Betti fnissade också åt mig hur jag pratade med Matti, hon sade "you talkt to him like you talk to babies", hehe.. No shit? Men han är ju min lilla baby ;)

 

När Matti var borstad och fixad inför ridning så fick Betti hoppa upp på ryggen för första gången på 3,5 år, och när jag såg dem rida in i manegen var jag nära på att börja gråta. Orsaken till tårarna denna gång var bara tanken att bara vara i Bettis situation och skulle själv befinna mig i hennes situation, alltså att någon annan äger din ögonsten som du älskar av hela ditt hjärta.

 

Vad Betti sa till mig så tyckte hon om att rida honom. Hon tyckte han var så mycket mera balanserad, stadig och mjuk att rida. Galoppen hade förbättrats massor sedan hon senast red honom, och hon sade "WOOW" när hon provade rida skänkelvikning på honom, för alla sidvärtes så som öppna, sluta och skänkelvikning har jag tydligen lärt honom, för det berättade hon att de inte hann börja med när de hade all fokus på att bara få honom att galoppera, ,en sidvärtes har varit så enkelt för Matti så jag trodde alltid han kunde de från tidigare, hehe. Men kul jag lärt honom något i alla fall.

Tyvärr så blev det inte alls bra bilder tagna denna kväll då det hann bli så mörkt. Men i morgon kommer det helt ljuvliga bilder av Betti och Matti från då vi hade lite photoshoot i hagen, red ut i terräng och avslutade med ett litet dressyrpass. Jag försökte ta så mycket bilder som möjligt av dem så hon skulle få nya minnen och bilder av honom tillsammans. Jag tror i alla fall hon uppskattade det!

 

 

Nu börjar det bli ganska så nervöst, eftersom Mattis ägare från Estland är här när som helst!!! Betti ska stanna till i morgonkväll så det ska bli så otroligt spännande att se ifall Matti känner igen henne, om han gör det synligt kommer jag börja böla som ett litet barn, sådant är ju bara så hjärtevärmande!

 

 

 

Igår fick jag ett spännande meddelande på Facebook, nämligen Betti (Mattis förra ägare i Estland) kommer på besök om 2 veckor!! Vi har bara pratat via Facebook och mejl, men ändå känns det som att man "känner" Betti då vi ändå hunnit skriva om Matti fram och tillbaka i snarti 2 år.. Men vi känner ju inte varandra, så det här blev ju super nervöst nu samtidigt som det skall bli super kul!!

 

Så vi får se nu då, 7-8 juni skulle hon komma på besök, så hoppas vädret är bra då så man kan rida ut tillsammans! :) Samma vecka har vi dessutom Nipsus träningar vid stallet som jag och Matti ska delta i, det betyder det kommer bli en super bra vecka det där! Jessus, alltså det är ju så sjukt spännande att få träffa Mattis första ägare som varit med de första åren med min älskling. Ska bli kul att se vad hon tycker om Matti nu, eller Maestro som hon kallade honom för. Man vill ju bara det ska kännas bra för henne också att se hur han har det nu och hurudan han är idag. Kan bara tänka mig att mardrömmen för de som sälje sina guldklimpar till hästar ifall de farit illa. Nu vet jag ju att Matti inte gjort det, jag vet att Matti har det bra, men ändå. 

 

Oj så kul det ska bli! Men shit, vad ska jag visa runt henne med här i Vasa? Förslag på grejer man ska visa upp? Gamla Vasa? torget? hehe..

 

 

Idag på morgonen innan skolan åkte jag ut till stallet för att hjälpa Soffi med musiken till hennes Kur kl 8 på morgonen. Jag hade nämligen lovat agera lite DJ, och körde därför in bilen i manegen och pumpade hennes Kur-musik från Opel-stereon så hon kunde pröva att rida sin Kur till musik. Så vi fick lite dramatisk disko på morgonen, höhö.

 

 

 

Jag fick gåshud då Zebbe kom fram dansande med Soffi på ryggen eftersom musiken gjorde Zebbes rörelser ännu häftigare. När klockan var slagen var det ändå bara tid att börja bege sig mot skolan, men det gick inte så lätt som tänkt eftersom ackun på bilen tagit slut under musikspelandet, haha. Som tur har jag startkablar i bilen då min bils acku tagit slut även tidigare, så jag skrittade av Zebbe för hand medan Soffi hämtade sin bil och vi fick försöka få igång min bil. Men så var kablarna för korta eftersom min bil var parkerat på lite knepigt ställe, så vi fick av och an försöka fickparkera Soffis bil närmare och i rätt vinkel så den bilens acku skulle komma så nära som möjligt min bils, haha. Men till sist funkade det och jag kom bara 15 min sent till lektionen. Som tur var läraren mycket förstående när jag förklarade situationen, haha! Lite komiskt är det ju nog.

 

 

Nu ska jag börja bege mig mot stallet igen eftersom det är möte, och efter det ska jag motionera Matti. På vilket sätt han ska motioneras Vappen till ära har jag inte bestämt mig ännu. Vi får se! GLADA VAPPEN!!

 

Här på bloggen och i Soffis blogg har det kommit massor av frågor när vi ska göra utmaningen, varför det dröjt är helt mitt fel, jag har inte haft möjlighet ännu att göra utmaningen, dvs. ta en ridlektion på en ridskola och ridskolehäst.