Under dessa år som jag hållit på med hästar har jag fått äran att träffa så otroligt många olika människor på olika nivåer, olika ursprung och med olika kunskaper. Dessa alla har haft något att lära mig, oberoende om de varit rika, normalinkomstare eller "fattiga". Visst har vi alla fått uppleva den där lilla bortskämda flickan/pojken som fick allt hon pekade på när vi var små, och allt vi önskade av våra egna föräldrar var "Varför får jag inte också en ponny? Jag vill också lyckas!", men majoriteten av dessa barn har inte lyckats bättre än du själv i vuxen ålder eftersom man kan inte köpa till sig känslan för ridning och hästar, antingen har man den eller så har man den inte. Men då är det viktigt att vi inte här beskyller de som haft turen att ha det bättre ställt ekonomiskt om de råkar besitta känslan för hästar och ridning, för DET är absolut inte pengar som köpt den känslan.

 

 

Jag har inte kommit från en familj som har pengar växandes på träd, men de har kunnat erbjuda mig ridlektioner en gång i veckan upp till att jag var 16 år, efter det har mina föräldrat förstått min passion inom sporten och ställt upp med att skjutsa mig till medryttarhästar och på det sättet stöttat mitt intresse efter bästa förmåga. Sen när jag var vuxen fick jag möjligheten att köpa min första häst, och han läser ni om här på bloggen och jag kunde inte vara lyckligare! Skulle jag fått den där ponnyn som liten skulle jag troligtvis inte ha Matti nu, och bara tanken av att inte ha Matti får mig att gråta. Allt sker av en orsak!

 

Idag har jag majoriteten av mina nära vänner inom hästsporten, och alla har olika ekonomiska bakgrunder och de som inte har pengar i överflöd tävlar även dem med blandade resultat precis som de med mera pengar. Så där igen, pengar köper dig inte alls!! Visst kan hästar hjälpa dig på traven att få fina poäng om de har häftiga rörelser osv. men det är ju inte det som räknas då det kommer till kritan! Många som har pengarna att köpa de dyra hästarna kan inte rida dem då istället eftersom de blir svårare och känsligare och det blir lätt pankaka av det hela om du inte kan läsa av din häst på 600 kg under dig.

 

 

 

Så snälla, sluta prata som att alla som lyckas inom denna sport har gott om pengar. Vi kan väl konstatera att det hjälper till, men när det kommer till känsla inom hästhantering och ridning hjälper pengar dig inte någonstans, och det är DET jag vill vi alla ska komma ihåg och inte vara giriga! Många gånger som man hör uttrycket sägs det av avudnsjuka människor som har svårt att unna en ryttare som lyckats, men hör jag dessa uttryck har jag börjat ganska snabbt ge svar på tal, för jag börjar bli så trött på det!

 

Vi borde alla bli bättre på att unna varandra lycka och framgång inom denna sport, och inte se varandra som rivaler gällande allt. Om ni vill ha smakprov hur man unnar varandra framgångar kan ni komma på studiebsök till Vasa Hubertus!! Jag har aldrig varit medlem i en förening eller inhyrd i ett stall var man peppar varandra och gläds åt varandra så som vi gör i Vasa Hubertus. Därför kan jag gång på gång säga jag är en stolt medlem där, och jag hoppas vi kan sporra andra inom denna sport att bete sig likadant som oss!

 

 

Alltså jag är så jäkla glad att jag nästan gråter när jag skriver det här! Min goa vän Sophia har varit och ridit i FM i dressyr nu i helgen och hennes lag vann ett jädrans hej dundrande lag FM-guld i dressyr!!

 

 

 

 

FATTA HUR STORT!! Min mamma kommenterade när hon såg mig små le här på villan "kanske du är lika glad som om du skulle ha vunnit?".. OOOJA, minst så glad är jag för hennes skull! Finns inget bättre än när människor man bryr sig om lyckas efter mycket kämpande!! Gosh, vad jag är glad!

 

FM-guld, det är inte illa pinkat kära läsare! In genast och gratta henne på bloggen, bombadera henne med grattis-kommentarer, för det är hon värd!!

 

 

Här i finland längs västkusten har vi finlandsvenskar något som vi kallar villavslutning. Det innebär egentligen bara att man städar undan sina sommarstugor inför vintern och firar och sover över på sommarstugan en sista gång innan vintern kommer, i alla fall för de som inte har el på sina stugor eller stugor man kan vara på under vintern. Så under denna dag skjtus raketer, man äter gott och umgås med vänner och familj en sista gång på sommarstugan för denna säsong!

 

Så idag firas även villavslutningen av vår familj, så Matti får en välförtjänt ledig dag och jag åkte bara ut och gosade med Matti innan jag skulle bli upphämtad och börja färdet mot sommarstugan. Matti kommer tidigare in idag som tur då det skjuts en del raketer, han verkade ganska trött från igår också så kanske bra han får vila lite!

 

 

 

Så kändes det riktigt höstigt igen. Fast solen sken var det en kall bris som blåste på en idag, så nu börjar perioden igen när det är svårt att veta exakt hur mycket kläder man ska ha på sig när man rider! Känns som jag aldrig han rida och njuta av sommaren då min hälsa ställde till det hela juli och augusti känns det lite som.. Men det lär ju inte vara sista sommaren för mig och Matti som tur!!

 

Ikväll kom pojkvännen min med och övade sig på att fota med vår nya kamera. Så jag handledde och försökte instruera vad han ska tänka på då han fotar och förklarade vilka inställningar han skulle ha, och resultate blev ju riktigt okej! Man märker STOR skillnad på nya kameran och min gamla. Med gamla fick man använda manuella inställningar helat iden för att få bra, på den nya kan man använda auto och få bättre kvalitet än på min gamla kamera, så det säger ju en hel del! :)

 

 

Men till ridningen nu då. Matti kände helt okej idag. Lite slö för skänkeln emellanåt men stundvis var han super!! Jag hade mina gråa ridbrallor idag och de sitter så tusans tight så jag har ganska så svårt att sitta ner i dem, så emellanåt blev jag så led på hur jag flaxade omkring med benen i sadeln. Men det är så knepigt med min sits, för ibland är den SÅ ostadig, men genast Matti bär upp sig sitter jag bra och inte alls lika löst, men det är ju inte lätt för Matti att bära upp sig när jag flaxar omkring så där.

 

Men i början verkade som om Matti fått bara lalla omkring en för lång tid nu igen, för då jag började kräva lite samling förstod han inte och orkade inte riktigt så han försökte komma bort från min önskan till samling genom en kick, men efter det då vi började om på nytt så kämpade han på riktigt bra. Det gäller bara för mig att förfina min ridning nu igen. Det känns och syns jag haft en lång paus då handen vill bli för rycking och jag har svårt att sitta ner i traven mer än vanligt. Men pikku hiljaa!! :)

 

 

Just nu gör jag en 10 veckors praktik fokuserat på spädbarn och barn upp till 16 år. Nej, jag kommer inte börja skriva om barnen här, jag har tystnadsplikt som sjukskötare, men det jag tänkte skriva om är den kärlek man ser dessa mammor har till sina barn!

 

Nu kommer de som inte är lika inbitna djurvänner som mig förstå alls hur jag kan se ett samband. Men idag när jag såg två mammor se sina barn för första gången och fått se LIVE den ändlösa kärlek som strömmade från deras ögon till det lilla knytet där i korgen fick mig att rysa till och le brett. Jag kom på mig själv stå där och stirra flera gånger leendes, inte för att jag tyckte barnet var något extra söt än andra, utan just för den kärleken som strömmade över knytet i krogen från sin mamma var ett så fint ögonblick. För den blick mamman hade mot sitt barn känner jag för mina djur. De är mitt allt och jag gör vad som helst för dem!

 

Genom åren har jag verkligen stött på många människor som säger "Vänta bara tills du har egna barn! Då kommer du först förstå kärleken till en annan varelse!".. Kanske det, kanske inte.. Men den kommentaren eller blicken jag får om jag nämner denna liknelse känns ju inte alls roligt för mig då jag är allvarlig.. Nej, jag har inga egna barn, jag har bara 3 djur jag avgudar och älskar otroligt mycket. Varför skulle det vara något sämre??

 

Mitt hjärta smälter precis lika mycket som när en mamma ser på sitt barn, som när jag kommer till stallet och ser hur Matti kikar upp genast han hör min röst och tittar med sina snälla ögon på mig och bara väntar på att jag ska öppna boxdörren så vi får mysa och träffas. Att få pussa honom i pannan och krama om honom riktigt hårt gör hela mig så otroligt varm och lugn så ni anar inte!!

 

 

Samma gäller det med mina knäppjökar till katter. Det finns inget härligare än när Ludde hoppar upp bredvid mig i sängen varje gång vi ska gå och sova. Då sitter han där och kurrar och slickar på min arm eller bara tittar på mig innan han hoppar ner och lägger sig ner för att sova bredvid sängen, tryggt bredvid "mamma".

 

Min tredje gullunge är katten Leo, som kommer springande emot mig varje gång då jag kommer hem. 90% av gångerna sitter han i fönstret och vinkar med tassen, och när jag närmar mig dörren springer han och möter mig. När jag väl kommit in går han och stryker sig upp efter benen och vill bara gosa, så när han tas upp i famnen trycker han sitt huvud så nära brösten han bara slipper och myser! Naaw <3

 

Garanterat kommer jag älska mina framtida barn om sådan kommer, men min poäng är bara att djur är också för en del människor otroligt viktiga och hela deras värld, så precis som man ska respekteraföräldrar kärlek för sina barn och hur de uttrycker den, anser jag att man ska också respektera de otroligt starka känslor någon människa känner för sina djur. Om något av mina djur mår dåligt eller är sjuk slits en del av mitt hjärta bort.. Så sluta nedvärdera mina och andra djurvänners känslor för mina djur.  De kan vara otroligt starka!!

 

 

För er som har missat går det just nu en utmaning "ALS Ice Bucket Challenge" över hela världen var idén är att man ska hälla en hink med isvatten över sig själv (och donera pengar), i syfte att stödja forskningen om sjukdomen ALS. För er som inte vet vad ALS är kan ni klicka in er här och läsa om sjukdomen.

 

Det var två olika hästmänniskor som deltagit. Väldigt underhållande måste jag säga. Ännu en gång ser vi att hästar är bara hästar, inga robotar (förutom den i kanske sista videon, hehe! Se och njut! ;)

 

 

 

Som jag någon gång skrivit här på bloggen är jag så frustrerad på den systemkamera jag har som bäst, den har 8 år på nacken och börjar säga upp kontraktet, men nu är det en ny systemkamera beställt så vi ska kunna ta fina bilder på vår semester i januari också! Visst den blir inte min egen då det är pojkvännen som beställt den, men jag är ganska så säker jag kommer fota mera med den än honom i alla fall med tanke på vem av oss som fotar mera och kan mera om fotografering, hehe, men till pappers är det delad vårdnad gällande kameran, höhö! ;)

 

Så nu snart kommer det komma bättre kvalitetsbilder hit till bloggen, FINALLY!! Dessutom kan man filma HD-filmer med vår kommande kamera, så filmerna här på bloggen blir av bätter kvalitet då man kan filma med den nya kameran också! Helt super!

 

Mattis högra bakben var lite svullet idag så prövade rida lite lätt för att känna på om han gick rent vilket han nog gjorde. I höger varv på böjt spår ville han ta lite kortare steg, men inte stora skillnader men ändå.

 

Jag red i alla fall på en ca 35 min i alla gångarter och fokuserade på mjukhet och rundhet i låg och rund form. I galoppen börjar det komma nästa genast nu och Matti börjar arbeta bättre genom ryggen gång för gång (trots semestern hans). Det var riktigt roligt att rida ett dressyrpass i manegen igen, och jag tror jag behövt den här pausen från att måsta rida ordentligt, för nu kändes det roligt igen! Kanske det berodde då man red samtidigt som en vän, jag vet inte?

 

Efter ridpasset var svullnaden borta från benet och jag kylde det en bra stund i spolspiltan innan Matti fick gå ut i hagen igen. Denna vecka ska vi troligen lägga ihop Matti med Elli igen eftersom hans förra hagkompis har flyttat till sverige med sin ägare för att uppleva nya äventyr tillsammans. Men som tur behöver Matti inte gå ensam!!

 

Jag har helt glömt bort att ladda upp bilder från då Aino hoppade på Matti under en hopplektion! Det gick riktigt bra och till sist hoppade de en 90 cm bana med bravur! Matti taggade till sist till och drog fint mot hindrena. Själv hade jag hjärtat i halsgropen när jag såg hindrena höjdes till 90 cm då det är min skrämsel-höjd, men som tur var det inte jag som satt på ryggen! :)

 

 

Det är ganska häftigt att dundra fram med ett 500 kg djur på en åker. Idag dundrade vi inte särskilt mycket, men när vi red ut i terräng passade vi på att galoppera över en åker tills skogsbrynet kom emot. Jag kom mig på bara att tänka vilken frihetskänsla det ger!

 

 

Den är finally här, och hur länge har jag inte pratat om att jag verkligen borde fixa en ny ridhjälm då föregående inte hinner torka på mellan användningarna och fallit i golvet allt för många gånger.

 

Jag är super duper nöjd med denna hjälm och hoppas kunna hålla denna i bättre skick än min förra. Jag blev kan jag erkänna lite skakig när man hört en ung tjej dött här nyligen då hon ramlat av hästen, så att köpa en hjälm som är up-to-date hjälm och inte fallit i golvet vad jag vet känns som en billig livsförsäkring!

 

Så nu är det här! Tack!!! Den sitter som en smäck på huvudet och är riktigt lätt på, mycket bekväm. Sen så har den ju glitter i sig och det faller ju mig i smaken vldigt fint om ni inte hade märkt det redan ;)

 

 

Jag började rida som 5-åring, men lärde mig rida egentligen bara för något år tillbaka. I många år trodde jag mig kunna rida, men sedan jag började med min medryttarhäst Eila insåg jag att jag har en lååååång väg kvar att lära mig rida korrekt eftersom hon inte var den enklaste att rida. Så många skulle säga de ridit i mitt fall i 13 år, men i mitt fall har jag hållit på med hsätar i 13 år och ridit i 8 år. Nybörjar stadiet kallar jag inte rida eftersom man bara sitter där.

Jag ville bli som Pippi Långstrump, hehe

Jag var 21 år när jag köpte min första häst, och det är min nuvarande guldklimp, Matti

Matti, och han är mitt livs häst.

Dressyr

 

 

Jag har en urgammal Niko D40 som inte ens säljs mera, så när man samlat ihop pengar blir det nog att köpa en ny!

Matti har jag på bete hos en kompis i Hankmo. Att det är kyligare om kvällarba gör inget, han får komma in till natten och vid dåligt väder eftersom de har ett stall på gården.

 

Ha så roligt som möjligt och hinna tävla lite nu som då och utvecklas tillsammans.

Det är riktigt roligt att vara hästskötare ibland, och jag känner mig inte alls utnyttjad eftersom jag bara varit än så länge hästskötare på tävling åt Sophia, och vi är ändå så pass bra vänner så jag känner mig absolut inte utnyttjad!! Jag menar är inte vänner till för att hjälpa varandra? Det är bara roligt att vara med på små utflykter med sina väner. Det var så roligt i Ypäjä så jag kan knappt vänta tills jag får hjälpa till på Helsinki International Horse Show nu i höst!! Helt galet!!

 

 

 

Hur var det att ha Betti på besök i sommar nu när du fått fundera på besöket?
Det var riktigt roligt att få diskutera med en som känner Matti lika bra som mig och vet hans personligheter. Många får ju lätt bilden att Matti aldrig gör något dumt, men då det väl kommer blir de flesta förvånade att dessa bus kommer ur Matti, så det kändes skönt att inte behöva förklara, Betti visste.

 

Sen var det så bra att få veta ännu mera detaljerat hur hans första år såg ut och om hans mamma osv. Hoppas Betti kommer igen!

 

 

Varför har du benskydd på Matti om han är på bete? Rider du han alls?
Benskydd hade jag endast en dag på eftersom Matti och Carrero inte kände varandra sedan tidigare, eller rättare sagt inte delat samma hage så ville inte ta några risker då jag känner Matti, men inte Carrero. Men sedan första hagdagen har han inte haft några skydd eftersom det inte behövts, de har blivit sådana bästisar så det är rörande!

 

Jodå, visst rider jag Matti, men inte varje dag på betet, men har ridit 3 pass och promenerat/longerat en dag. Han har ju semester nu ju!

 

Nu vet jag inte exakt vad du syftar på, men om du menar något annat än vardagsrutiner så gör vi något tillsammans ungefär en gång i veckan eller mera beroende på hur vi jobbar. T burkar ändå relativt ofta hänga med till stallet så vi ska hinna umgås mera. Sen så tycker ju faktiskt Matti och T om varandra så egentligen tror jag T vill komma med till stallet.

Eftersom T jobbar ganska långt bort så är vi väl hemma samtidigt 4-5 dagar i veckan.

 

 

Det gör väl alla par? Men utöver vardagsgnabbas kan jag räkna på en hand av dessa 5 år tillsammans vi faktiskt bråkat. 

 

Dagligen läser jag inte bloggar, men då jag läser är det nördigt nog enbart hästblockar som jag läser. De är följande:

Dressyrmupparna.se

Sophiabacklund.blogspot.fi

elfstrands.se

sofia-everythingispossible.blogspot.fi

dressyrsnack.se

http://blogg.agria.se/emeliebrolin/

 

 Motivationsbrist har jag haft länge. Varför? Janå mitt mål med sommaren var att ställa upp i någon dressyrätvling, men oskojat har jag jobbat alla helger jag haft tävlingar jag kunnat delta i här i nejden. Så är det med tre skiftes jobb och att vara sommarvikarie, så det blir hösten och innomhussäsongen istället nu då att försöka hinna med någon tävling.. kanske?

 

Sen så har jag inte riktigt haft råd att ta lektioner nu sista tiden vilket är kanske den största orsaken, och sedan fick jag andningssvårigheter för ca 3 veckor sedan som gjort jag inte klarat av att rida alls. Men nu ska jag sakta men säkert försöka komma igång igen! Igår blev det ett kort ridpass och jag var genomsvettig så det blir babysteps nu tillbaka. :)

 

 

Nu tar jag emot intresseanmälan inför Helsinki international horse show, som vår förening Vasa Hubertus kommer att arrangera. Buss och inträde ingår i priset och man åker iväg tidigt på lördag morgon och kommer hem sent på kvällen.

 

Så nu är det alltså intresse vi vill kolla så vi vet hur många personer det skulle röra sig om. Så klart blir et billigare ju fler som vill komma, så hoppas det här blir pop! :) Så om du är intresserad av att hänga med på resan och faktiskt tror du hänger med, så skicka till mig på facebook eller mejla min e-mail ([email protected]) med kontaktuppgifter så kan jag meddela genast vi fått fram paketpriset.

 

 

 

Idag red jag och Lotta ut med hästarna igen. Denna gång red vi till en stubbåker var jag och Matti körde vår första gemensamma dressyrpass på säkert 3 veckor. OJ, så roligt det var!!

 

Matti var framåt, mjuk framtill och verkade vara glad att ha mig på ryggen igen. Eftersom vi var på en åker som säkert var runt 5 hektar stor, så var ju Mattis framåtbjudning betydligt bättre än på ridplanen, så jag fick bara njuta av att inte behöva skänkla på, och försöka istället få aktiviteten till aktiva tramp, men det gick väl se så där.

 

Det var så roligt att rida igen, och senare får ni se en lite videosnutt som Lotta filmade av oss i trav och galopp. Här är lite printscreens från filmen!

 

 

Igår fick jag äran att fota de sista fotona på snygga Andaluz Mango innan han fick springa vidare till de evigt gröna ängana. Han var så fin, som han alltid varit, så när jag kom till stallet och såg honom brast ut i gråt när jag började klappade om honom. Att jag skulle reagera så starkt trodde jag inte, men farväl är alltid svåra att ta!

 

Klockan var 07:05 när jag möttes denna morgon av två glada ansikten när jag kom in i stallet. Matti och Carrero tittade så glatt på mig och var så nöjda att få komma ut igen i hagen, men inte för att äta, utan att få mysa tillsammans, för det första de gjorde var att börja kramas och klia varandra när de väl var i hagen.

 

Nu har jag varit lite tystare på bloggen en tid och jag ska försöka bättra mig på att uppdatera, och därför tänkte jag vi kunde ha en lite frågestund som hjälp på traven för mig. Så fråga på och ge önskemål om vad ni vill läsa..

 

 

Jag svarar på frågorna i helgen!

Matti är nu på bete i Hankmo och kommer vara där 1-2 veckor beroende på hur bra det går och hur tjock han blir, hehe! Min hälsa har utretts på alla möliga sett och nu spekuleras det i astma, så jag ska ta det lugnt ännu denna vecka och därför får Matti i alla fall vara en vecka, så ser vi sedan hur det ser ut om han får vara en till eller komma hem!

 

 

Igår fyndade jag annars ett set med grimma, flugband (eller vad det nu heter) och grimskaft för 6 euro, så det var inte illa pinkat och färgen lila och grått passade ju Matti så otroligt fint!! Ni ska få bättre bilder sen! Jag tror Matti kommer må så gott nu dessa veckor då han får bara ridas ut i terräng och beta gott gräs! Tack Lotta för att du gav mig möjligheten att lägga Matti på bete också denna sommar!!

 

Jag hade glömt kameran i stallet nu så ni får en bildbomb och en liten videosnutt från ihopsläppet då jag kommer hem från stallet ikväll då jag hämtat in dem från hagen.

 

 

Det har varit tyst på bloggen länge, Matti lever och mår bra. Hans sår är så pass bra nu att man behöver inte sköta det mera än skölja och lite putsa, men min hälsa är det sämre med.

 

Mina lungor vill inte riktigt samarbeta och jag har därför inte vågat rida på över en vecka för bara att borsta Matti gör att jag kippar efter handan. Så Matti har fått ta det lugnare och nu ska Aino hjälpa till med motioneringen denna kommande vecka då jag ska få bli undersökt vidare. På fredagen var jag på första läkarbesöket och tog prover och undersöktes lite, men inget avviknade hittades annat än PEFF mätningen var sämre än den borde vara för mig. Men nu i morgon ska jag på spirometri och tisdag lungröntgen, så vi får se då.

 

Känner mig hemsk då jag inte klarar av mycket nu, och när det är som tyngst är mitt humör mycket dåligt då det är så obehagligt att inte få tillräckligt med luft. Men vi får se nu då vad det blir av det här. Men det är orsaken till att jag inte bloggat, det finns inte ork. Men Matti mår bra, och om någon vecka ska han kanske få åka på lite semester och bete i en vecka till Petsmo. Vilket han förtjänar!