Alltså vilken toppen dag det varit idag! Jag har varit super aktiv i stallet. Jag cyklade ut till stallet kl 13 och tog in hästen, gjorde honom i ordning och red lektion (skriver med om den i ett annat inlägg), sen så fotade jag lite när Ansu red lektion och efter det putsade jag båda sadlarna, alla tränsen och mina stövlar. Efter det så myste jag en bra stund med Matti innan jag började att tunna ur hans man, och jaa-a det tog nästan 45 min för den var så tjock!! VIPS så hade man varit i stallet i lite på 6,5 timmar!

 

Det var så underbart att kunna stå helt ostört och mysa med Matti hur länge som helst. Han är så harmoniskt och ger mig sådant lugn! Där stod han och hade huvudet som jag kramade om läänge! Min älskade ÄLSKADE häst! Tänk om alla skulle få känna sådan ömsesidig kärlek till ett djur!!

 

Haha, JO!! Sen har Matti blivit en riktig ladies man! Han charmade Lillon helt idag när de fick snusa på varandra så Lillon som tydligen bossar med maten tillät Matti äta direkt ur munnen på henne. Haha, jag och Tina stod bara och skrattade! Till sist delade de på ETT höstrå, precis som Lady och Luffsen med spagettin!

 

 

Jaa-a inga under sker i hästvärlden för mig och Matti precis, men vi kämpar på att komma back on track och att bygga upp igen alla musklerna han tappat under sjukledigheten. Så ni kan ju förstå hur perfekt tajming och hur roligt det känns när min och Mattis blogg ändå fått mera uppmärksamhet på sistone även om vi inte är något elit-tävlande ekipage eller har talangen att ta fantastiska bilder till bloggen varje dag.

 

Förra veckan var det Elfsstrands.se som länkat hit, och igår fick jag ett meddelande att också Dressyrmupparna.se länkat hit, båda bloggarna är bland de mest lästa hästbloggarna i vårt granland Sverige. Så ni kan ju förstå hur häftigt det känns, det som gjorde mig ÄNNU gladare var att läsa alla snälla kommentarer det kommenterats på deras inlägg.

 

 

 

Visst är jag less på att det är en lång väg tillbaka att få tillbaka Mattis muskler och uthålligheten han tidigare hade, men att se tillbaka på foton, inspireras och peppas av de härliga människorna i stallet gör mycket för att man ska orka och hitta motivationen och se att positivt!!

 

Förra veckan hade jag en lång diskussion om just motivationen att lägga en häst igång igen med en tjej i stallet som var i samma situation som mig, hur som helst så fick hon mig övertalad att komma med på en lätt hopplektion nu på tisdag, altså i morgon. Så jag är lite nervös eftersom jag inte hoppat något hinder sedan början av augusti (!!), men jag tror inte det är några hinder nu på tisdag utan mer kavaletti och bommträning.

 

Sen försöker jag känna motivation och inspiration av det att jag anmält mig att gå kursen för regional tävlingslicens. Som jag skrev i början av detta inlägget har jag kikat på gamla bilder och hittade de mysiga tävlingsbilderna från min och Mattis första tävling tillsammans som Sara tog. Tusan så nära vi var att vinna, ett halft ynka poäng, men så är det och jag blev så överlycklig över andra platsen att jag började fälla glädjetårar. Det var sann glädje!

 

Jag har länge varit av åsikten att jag inte vill ha någon annan som rider Matti, jag vill klara honom själv! Men nu är det 6 otroligt hektiska veckor på kommande i skolan med 8 tenter + inlämningsarbeten, så det är bara att bita i det sura äpplet och inse jag inte klarar att få bra betyg och vara i stallet flera timmar per dag = jag är tvungen att ta hjälp med att motionera Matti så jag själv hinner göra skolarbeten..

 

Så idag var min mammas väninna som sökt häst att rida ut till stallet och provred Matti och det gick super! Matti skötte sig fint och jag hoppas hon gillade Matti. Viktigast för mig är nämligen att den som tar hand om Matti älskar honom och avgudar honom lika mycket som jag gör. Så Suvi ska hjälpa mig nu när jag har massor med skoluppgifter och tenter i skolan en dag i veckan med att ta hand om Matti, så jag får den dagen helt spendera på skoluppgifter.

 

 

Hon trotsar sin allergi och hjälper mig lappa Mattis täcke!! Jag måste bara ha världens bästa mamma! Är så grymt tacksam över att ha en familj som lägger så mycket kärlek och tid på min älskade Matti. Pappa var ju chaufför i helgen då vi flyttade och han körde ju oss också till veterinären i december även om det var mitt i dagen!!

 

 

 

 

Jag kan inte skriva det för många gånger hurudan lättnad det är att Matti anpassat sig så bra till nya stallet! Han chillar, gäspar och rullar sig boxen så han ser ut som ett spån-monster!! Jag har inte sett honom rulla sig i någon box tidigare, men idag rullade han sig flera gånger (och nej, han har inte kolik) och såg ut att må loppan!!! Min snuttis då, mitt hjärta värms så när jag ser han trivs och mår bra, då mår jag också bra.

 

Jag red ju annars i manegen idag och det gick kalas! Formen var jag inte så krävande med, men Matti hade en fin framåtbjudning och någolunda mjuk i sidorna, så jag nöjde mig där. Eftersom vi just kommit igång efter långledigt på nästan 4 månader så är han rätt så tung framtill nu igen och hängig på bettet, men nu kan de bara bli bättre!! Ringde min tränare idag så vi ska boka in en träning nu så vi får komma igång. Jo, jag TRAVADE FÖR FÖRSTA GÅNGEN ORDENTLIGT PÅ SNART 2 MÅNADER MED MATTI. Jag tror både jag och Matti var lika nöjda efter ridpaset! Det som var ännu en höjdare var att sadeln låg bra på plats trots att vi travade ganska mycket!! Halleluja.

 

Så var andra dagen avklarad vid nya stallet. Eftersom jag var i tre olika omgångar till stallet igår så känns det redan som vi varit där i fler än 1 dag.

 

Matti hade just precis kommit in från hagen då jag kom till stallet och han såg riktigt nöjd ut, fast hans täcke såg inte lika nöjd ut. Täckätaren Tepa hade varit i farten så blir att sy täcker nu ikväll så man får det fixat till i morn!

 

Jag förvånas över hur LUGNT det är i det där stallet, jag menar det är ändå många hästar där men stämningen är lugn och hästar ligger och sover?! Matti var precis lika avlsappnad som i förra stallet till min lycka! Så jag bostadeom honom och kollade benen, och helt skadefri ännu denna dag! YES!

 

Vi gick runt på området och bekantade oss med både dressyr-ridplanen och hopp-ridplanen, gick vid parkeringen, bakom stallet och sen avslutade vi med att skritta runt i manegen! Manegedörren som skramlade var enda som Matti regerade på, annars var han bara nyfiken och såg sig omkring. Jag passade på att longera honom på ridplanen då det var lite djupare snö där men Matti såg trött ut så höll inte på så länge, säkert mycket att ta in för honom också, så gissar han är lika slut i huvudet som mig! I morgon ska vi rida för första gången i manegen, spännande!! Ska se om jag får någon med och knäppa några foton?

 

6 timmar senare sitter jag nu här vid köksbordet igen och kan glatt skriva om flytten! Även om mina föräldrar inte har så mycket kunskap om hästar och hästhållning så blir jag så glad när de ändå försöker efter bästa förmåga ta del av min hobby. Trots att jag är 22 år glädjer det mig att mamma ringer och frågar om hon får komma med, eftersom hon också bryr sig om Matti och vill han ska ha det bra. Så där satt vi då nästan hela familjen och Ansu för att hämtra transport och häst och bege oss till Vasa Hubertus.

Efter att jag hämtat Matti ur hagen och på första försöket lastat min grisley björn till häst så bar det av mot nya stallet. Väl vid hubertus var det lite spännande för Matti så han var vaken och tittade sig omkring medan jag  lugnt kunde ta bort transportskydden och så gick vi in i stallet och in i hans box så han skulle få bekanta sig. Matti hade blivit lite oroligare när jag gick bort för en stund med några grejer, men lugnade sig snabbt igen när jag kom tillbaka och stod lugnt i boxen och tittade runt sig.

 

Sen var det bara på med ett par "hag"-skydd och ut i hagen för att träffa på sina två nya hagkompisar. och allt gick super bra! Det känns så skönt att det gick så fint med hästarna eftersom det för mig är viktig att Matti får gå med andra hästar.

 

I morgon tänkte jag gå omkring på området med Matti så han får se sig lite runt, kanske longera honom lite i manegen. Oj, jag ska få rida i manege fast varje dag nu!! Häftigt! Haha, jo en sak till!! Matti ser ut som en ponny bredvid alla jättar till hästar, så jag tror inte jag vågar kalla Matti för stor häst längre när han är lägre än de fläste i mankhöjd i stallet, tss..

 

 

Inte världens bästa kvalitet när jag försökte zooma med telefonkameran, men ska ta med systemkameran i morgon till stallet och fota, så kommer det lite finare bilder hit! :)

Min absoluta favorit blogg skrivs av systrarna Elfstrand och skriver bloggen Elfstrands.se de skriver med humor blandat med saklighet och fakta, man blir bara glad av att läsa deras blogg. Så när jag läste deras blogg här om dagen så blev jag inspirerad av att skriva ett liknande inlägg, nämligen om hur Matti är.

 

Precis som de skriver tycks det vara popp att skriva om hur svår sin häst är osv. och jag tycker alla hästar är svåra om man inte vet hur man ska hantera dem. Matti är för mig kanske världens lättaste häst att hantera, medan jag som ni redan vet fick infon när ja började med honom att han var schitzofren och opålitlig.. Inte i mina ögon, inte ens nära..

 

 

Om du respekterar Matti för den han är, litar på honom och ger honom den tid det tar för att lära känna dig, DÅ har du en vän för livet som gör vad som helst för dig (så länge det inte kommer någon skidåkare, sparkstötting, älg eller någon som för oväsen inne i ett skjul, hehe). Matti vill vara till lags, han vill vara din bästa vän, han jävlas aldrig med mening det är bara det att han kan bli missförstådd ibland ifall man inte känner honom.

 

Trots att jag tycker att Matti är enkel i all hantering i mina ögon skulle jag ändå inte säga Matti är någon nybörjarhäst eftersom han är så pass känslig. Förstör du hans tillit är det svårt att få den tillbaka, eftersom alla snedsteg du gör svetsas fast i hans minne så du får inte göra några stora misstag, men på samma sätt svetsas alla positiva stunder fast i hans minne och han har lätt för att börja tycka om människor.

 

 

Jag drömmer lite om att i framtiden kunna ha terapiridning med Matti.. Idag är vi inte där, han behöver mer mental träning, men kanske om 5 år? Varför jag vill ha terapiridning? Nå dels för jag vet hur mycket hästar hjälper ungdomar som har det svårt, hey, jag har själv varit en av dem, och dels för att Matti ser verkligen människan för den hon är! Jag har haft med mig olika vänner och bekanta till stallet, och det gemensamma dragen jag sett hos Matti när nya människor hälsat på honom är att när det kommer en som inte har det bästa självförtroendet eller är osäker så blir Matti ännu lugnare och mera tillgiven (gosh nu börjar jag gråta när jag skriver då jag blir så rörd.. jäkla lipsill!!!!).

 

 

Matti är så klok samtidigt som han har mycket kvar att lära, men jag har inte bråttom, jag vill det ska ta just den tid det behövs för oss två, och jag vill aldrig behöva sälja min bästa vän! Bandet jag har till min häst tror jag inte många förstår sig på. Jag vet min pojkvän inte förstår även om han försöker, och jag tror inte heller min familj heller förstår även om de också försöker och vill. Bandet jag har och känner för Matti måste upplevas, det går inte att förklara.

 

 

Världens absolut bästa Matti, bland det bästa jag har!

Det blev en händelserik och känslosam start på denna vecka.. Jag och Matti ska nämligen flytta. Orsaken är för att jag ska spara in så mycket tid och bensin det bara går på transportsträckorna så inte skolan och ekonomin bli mer lidande än den måste, men också för att jag och Matti ska få bättre träningsmöjligheter eftersom jag inte äger någon transport. Jag kommer att ha krypavstånd till stallet, ynka 2,6 km till stallet tillskillnad från 22 km en väg som jag haft nu.

 

Samtidigt som jag ser fram emot att få möjlighet till mångsidigare och aktivare träning inför olika tränare och tillgång till manege (!!), så känns det ledsamt eftersom jag ändå hållit till lite på 3 år vid Helsingby och vi har varit som en liten familj där ute i skogen. När jag sade upp stallplatsen ikväll brast jag ut i gråt eftersom det är så blandade känslor (och som ni säkert redan noterat är ag en lipsill när det kommer till lycka och sorg). Men ibland måste man våga bryta mönstret för att få ändring, och vi får vänta och se hur vi kommer att anpassa oss och trivas i nya stallet, så det kommer bli spännande eftersom jag inte alls spenderat mycket tid i detta stall tidigare.

Så på lördag får vi ta vårt pick och pack och påbörja nästa kapitel i min och Mattis bok. Hoppas vi kommer trivas lika fint i nya stallet som jag gjort dessa år i Helsingby!

 

 

Jag är nervös som sjutton inför flytten, nytt stall, nya människor, nya regler..
Som att börja ett nytt jobb

Att få höra snälla kommentarer om en av okända människor gör en så fantastiskt glad! Min goa vän Ansi berättade igår att en tjej hade kommenterat om mig och Matti "nämen det är ju ett trevligt ekipage". Sådana kommentarer gör en så otroligt glad, tror inte ni kan förstå hur mycket det värmde mitt hjärta att få höra det, även om jag inte fick höra det direkt av personen i fråga, och dessutom så känner jag inte ens denna person som yttrat denna snälla kommentar!

 

Ibland kan jag känna att hästvärlden är ganska så kall eftersom det tydligen är svårt att unna någon annan lycka och framgång, så man glömmer lätt bort dessa fantastiska människor som stöttar och berömmer andra ryttare och hästar oberoende deras ekonomi och kunskap! Fast då igen är vi ju, tyvärr, allmänt dåliga här i Finland på att berömma varandra, vi kanske kan tycka någon är duktig eller gör ett bra jobb, men det håller vi oftast för oss själva, håller ni inte med?

 

Så tack du goa människa som kommenterade detta till min goa vän Ansi, jag blev så fantastiskt glad av få höra det!!

 

 

Det värmer ju extra mycket då man tycker så om sin häst att andra tycker vi är fina tillsammans!

Gosh vad jag älskar min häst. Bröt ut i gråt idag i stallet p.g.a. lite privata grejer och Matti noterade genast man var ledsen, han blev nämligen extra gosig hade en sådan där blick mot en att "gråt inte". Sen var han helt super i ridningen idag med tanke på att det varit nästan 2 månader paus från ordentlig dressyr. Älskar så den där hästen!!

 

Well, tränade lite vidare på halterna idag och det gick super!! Ibland behöll han rund o fin form i ryggningen och en bra bakaktivitet framåt direkt i trav! Travade inte mycket eller långa sträckor eftersom man helst ska skritta med honom, men någon övergång i slutet blev det. Red 30 min och fokuserade på böjningar åt båda hållen. Det märks han tycker det är tungt nu för ibland hänger han på bettet eller krullar ihop sig när man kräver lite mera, men det kommer (!!) han har ju ändå tappat en hel del muskler nu så..

 

Tyvärr så gled sadeln fram lite idag igen, så jag fick hoppa av och sadla om, men sen hölldes den bättre. Jag noterade att jag måste spänna sadelgjorden i 3 olika etapper, för första gången blåser han så upp sig så mycket då man spänner och då glider sadelgjorden mer fram då det blir så brantare "backe" med hans nya fina hömage ;) Så måste verkligen ta lite igången så han inte hinner blåsa upp sig så mycket ch skapar så brant backe för sadelgjorden att skurra iväg på!

 

 

När man stressar över skola, arbete, hyror, pengar, mat och tid, då är det så fruktansvärt skönt att åka ut till stallet och få stanna upp en stund. Nu när min bästa vän har sökt häst så sa jag till henne att "om du känner att det är roligt att rida, och du ser fram emot igen att få rida hästen, då är det rätt!". Den känslan har jag med Matti ifall ni råkat missa det, hehe. Visst är inte vår resa en dans på rosor, men det är klart fler fina stunder än tråkiga.

 

Jag finner mitt inre lugn med Matti och mår så fruktansvärt bra (förutom nu i december då jag nästan oroat ihjäl mig över hans ben!). Jag menar absolut inget elakt till någon specifik ryttare, utan jag har i allmänhet svårt att förstå mig på ryttare som köper en häst för att den ska kunna ta de till de högsta klasserna, och när denna inte kan ta en längre efter 1-2 år, ja då säljer man fort som tusan bort hästen till vem som helst för att kunna köpa nästa duktigare häst. Dessa ryttare har garanterat lika svårt att förstå sig på mig och min hästhållning eftersom jag pratar babyspråk med min häst och tror mig veta vad han tänker och gråter blod vid tanken om att måsta sälja min älskade häst!! Jag förstår ju det att man måste kunna utvecklas och det är inte det jag har något emot, utan ryttare som ser hästarna som objekt och inte en partner man ska ha roligt med. Det är ändå sist och slutligen hästen som gör grovjobbet till din framgång på tävlingar. Men det finns ju faktiskt ryttare som kämpar år efter år med sin häst och klarar sig bra i tävlingar och fått fina resultat, det är DE ryttarna jag unnar all lycka i världen till.

 

Jag tänker bara på hästar som säljs hit och dit och aldrig får känna trygghet, jag tänker ju genast på Matti, skulle han ha blivit såld till ett ställe var han inte fick vara länge på nu heller tror jag han skulle flippat. Matti kräver att man ger honom så mycket kärlek och trygghet för att han skall fungera och må bra. Jag tycker faktiskt vi fungerar bra ihop, fast han dampar speciellt mycket nu när han har sjukt mycket energi, och jag inte alla gånger rider så fint, så fungerar vi ihop och är lyckliga tillsammans!! Det är just den lyckan och kärleken jag önskade flera hästägare kände för sin häst, en gemenskap och ett starkt band som ingen kan bryta!

 

 

Jag vill aldrig mista dig min vän!

Varit till stallet i sällskap av min fina pojkvän! Jag red barbacka i grimma idag igen, men idag  var Matti ganska styv till vänster men mjuknade upp efter en stund. Red i 20 min och mestadels skritt men också något varv åt båda hållen i trav, växlade formen också, ibland lite högre och ibland riktigt lång och låg.

 

Såret såg mindre ut idag så det är verkligen på bättringsvägen, men det är inte svullet men jag tror det blivit någon slaggs ärrvävnad innuti (som veterinären sa kunde förekomma) eftersom det är en liten utåtbuktnad under såret på benet..?? MEN Matti hade lyckats trampa på sig idag ignen för han hade ett litet sår på bakbenet som jag plåstrade om, så det var verkligen befogat då jag beställde benskydd som han kan ha på sig i hagen när han läggs ihop med Arn igen, för då kommer de gå vilt till igen ;)

 

Fler bilder får ni se senare, jag måste snabbt fixa mat nu innan gymmet! :) Så stay tuned!

 

Jag har varit van vid att åka ut till Matti varje dag oberoende väder och temperatur i snart 1 månads tid, och idag ligger jag i sängen med noro-virus (även kallad vinterkräksjukan). Skulle mycket hellre vara ute och gosa med min älskling.

 

Dessutom hade vi bestämt att vår sadel skulle komma i morgon, men det kan jag bara glömma i det skicka jag är i. Det enda som hållits i mig idag är 2 isbitar!! Inte roligt alls detta.

 

Jag ringde annars och rådfrågade av djurkliniken Losvik gällande Matti sår, och jag fick godkännande att sakta mak sätta igång honom från ryggen. Jahapp, men så spyr man som en gris idag då, great!

 

 

 

Nu är julhelgen och allt latande över! Jag har trots julen i vanlig ordning åkt ut till stallet varje dag och putsat såret. På julafton hade jag med en julklapp till Matti, han fick torkade runda rågbröd med morötter där emellan, hans lilla "jultårta" tog snabbt slut kan jag lova!

 

Igår longerade jag Matti på ridplanen där det var som mest snö så att han verkligen fick jobba med att lyfta på benen. Till in glädje gick Matti även denna gång gick helt rent, så jag tänkte faktiskt rida ikväll ca 20 min på min gubbe och se hur han käns. Men efter denna långa paus från motion av min polle tror jag faktiskt jag rider i hoppsadeln (fast den kanske inte är den bästa) idag för att inte flyga av i första taget, Matti busade lite i ett hörn igår fast han longerades, knashäst! <3

 

 

Jag har fått många gosiga is-pussar på sistone av min älskade vän!

 

Jag och Matti lever fortfarande, det har bara varit så mycket de två sista dagarna så jag har inte hunnit uppdatera här. Såret har blivit fint rött och vi har gått ut och promenerat varje kväll.

 

Jag ska åka ut till Matti nu idag också innan jobbet för att putsa såret, och i morgon så ska jag se om jag vågar mig rida honom i skritt en stund på ridplane eller om han fortfarande är en tickande bomb, vi får se! :) Stay tuned!

 

 

Ikväll var det en snabbvisit till stallet för att ta hand om Matti. Jag var snabbt in med ögonstenen min från hagen, borsta honom fint och lindade benen för att longera honom och se hur han rörde sig idag. Idag gick han helt rent vilken kändes så otroligt skönt. Matti hade också varit sig själv i morse och nu på kvällen, alltså snäll och mysig.

Såret var rent och fint vad man syntes utåt och hade röd fin färg. Men det känns som att såret ändå blivit aningen större? Men är inte säker, kan hända jag inbillar mig?

I morgon ska jag gå ut och gå en bit med Matti så han ska få se något annat än hage, ridplan och stallet. Jaghar ju varit ut kvällstid nu till Matti eftersom han blivit stucken med pinicillin och det måste ske ungefär samma tid varje dag, men nu behövs han inte stickas längre och jag kan åka ut tidigare.

 

 

 

 

 

Idag var första dagen sedan Matti fick såret som jag kunde ordentligt känna och trycka på Mattis ben utan att han protesterade!! Känner mig så glad just nu! Såret vätskar och varar aningen ännu men svullnaden har gått ner betydligt även om benet fortfarande är svullet!

 

Jag tog med Matti till ridplanen ikväll för att se om han haltade vilket han inte gjorde i skritten och inte lika tydligt i traven heller som senast, men när volten blev mindre markerade aningen. Men det går verkligen åt rätt håll! Så fantastiskt skönt!

 

Så kanske vi kan om 1-2 veckor få ut tjejerna från Horse-Ess så får vi prova sadeln, om allt forstätter i samma takt och riktning vill säga!! Vi får vänta och se hur länge det tar. Vill min plutt ska bli bra så vi kan fortsätta träna och busa!! Längtar efter att få galoppera i snön!!!

 

 

 

 

 

Jag lovade er en update om veterinärbesöket och här kommer den. Så hoppas ni orkar läsa allt. Det är ett lååångt inlägg detta.

 

Nåjaa, jag skyndade mig från skolan till stallet och böt om där, hämtade in killen min och började borsta honom. Så klart hade Matti tyckt det var en toppen idé att rulla sig i kiss inatt, så han var mera gul än grå, men inget som min super ryktsten kan råda bot på, hehe!

 

Sedan var det bara på med benskydden och in i transporten, men Matti gick inte in på första försöket idag. Antingen så har Matti allt för mycket energi så han ville pröva om hans gamla trix (att stanna halvvägs inne i transporten för att sedan slänga sig bakåt) fortfarande gjorde mig osäker, eller så kände han på sig att vi skulle till veterinären, hehe. Men genast jag märkte att Matti började backa så lade jag på en växel till så han tvingades backa i racerfart och så roskade jag med grimskaftet samtidigt för att sedan gå lugnt in i transporten, vilket vi gjorde.

 

Påvägen till Losvik började mitt hjärta bara bulta hådare och hårdare i mig, för att inte tala om hur snabbt det bultade när vi väl var framme, jag var så nervös över min älskade Matti. Vad skulle röntgen visa?? Kommer det bli återbesök? Kommer Matti att uppföra sig nu när han har energi upp över öronen? Alla möjliga tankar for omkring i skallen på mig.

 

Under bilresan skötte Matti sig bra i transporten, även då vi mötte alla långtradare och hamnade att köra om en traktor. Så det kändes skönt. Han hade ju trots allt sitt hö, och då är allt bra med Matti även om någon skulle smällde en bomb bredvid honom är han nöjd så länge han får äta lite hö eller något annat gott. ;)

 

 

När vi väl kom fram så var det bara att anmäla sig och så fick vi vänta en liten stund innan vi fick gå in i stallet. Först var Matti lite skeptisk till tvångsspiltan (precis som förra gången), men på 3e eller 4e försöket gick han snällt in och stod och funderade vad jag skulle utsätta honom för denna gång. Kort där på kom Veterinären Maria in. Jestas vad jag gillar henne!! Hon är så ödmjuk, snäll och varm person, hon gör så man litar fullständigt på henne och Matti gillar hennes också massor.

 

Maria frågade rutinfrågor om hur det gått sedan jag ringde i måndags och vad han fått för mediciner, så det var bara att rabbla upp. Efter det kände hon på benet och hon fick trycka riktigt ordentligt utan att Matti protesterade, så det kändes fantastiskt att det gick så bra!! Jo, jag passade också på att fråga gällande hans "böld" på ryggen, och jag fick till svar att inte var något farligt och inget jag kan göra något åt, det är en talgkörtel som blivit irriterad (om jag minns rätt?), och att jag hur som helst bara ska borsta noggrannt och byta schabrak ofta (precis som jag gjort).

 

Sen var det dags för röntgen. Matti fick lugnande och jag och pappa fick gå till väntrummet och sitta där och vänta. Nu var jag nervös igen!! Men efter kanske 10-15 min kom de efter oss och jag fick komma med och se röntgenbilderna och veterinären berättade att det inte var någon fraktur på något ben, utan det var en ordentligt infektion i såret och därför som såret det varat och varit så fruktansvärt sjukt. Jag fick beröm för att jag skött såret bra och veterinären tyckte jag skulle fortsätta på samma sätt. Ni kan ju förstå min lättnad!! När jag kom tillbaka till Matti (som fortfarande var i tvångsspiltan och lite groggig) föll nog några glädjetårar när det bara var jag och pappa på plats, INGET  BEN VAR BRUTET!

 

 

 

Men det betyder inte att Matti är helt utanför faro-zonen. Det fanns små stenar och smuts en bit in i köttet så det gäller att såret absolut inte får ta fast innan allt är borta, så det kan bli många veckor sårvård för vår del nu. Men jag kan motionera honom efter hur han klarar det, dvs. jag kan skritta honom hur bra som helst för hand eller från ryggen och när han slutat halta i traven kan jag trava honom osv.

 

Matti fick såklart mera medicin utskrivet så när hans nuvarande penicillinkur tar slut nu på lördag så påbörjas en ny på söndag, men som tur är den sådan jag kan blanda med maten, så bara två dagar kvar av att sticka min gulle-plutt. På tal om stickande, jag vet många inte erkänner sådana här saker, men som sagt undanhåller jag inget på denna blogg. Det jobbiga är att jag tror jag gjorde en stor miss idag! Jag hoppas verkligen inte det, men jag känner inte att jag super säker på att sticka Matti än, för idag så spände han halsen ganska mycket just när jag skulle sticka så jag fick inte in nålen på första försöket eftersom jag inte alls tänkte på att jag måste ta i med ännu mera kraft när halsen var spänd, och då blev Matti lite osäker och började spänna sig ännu mer när jag försökte igen och rörde på sig  åt sidorna just när jag fått in nålen så jag hann inte alls med och nålen åkte ut igen!! Så jag tvingades sticka en tredje gång!!! Jag är skit orolig om jag nu förstört vårt fina flow med sprutorna! Funderar på att jag kanske borde fråga om Åsa kan sticka honom bara i morgon då hon är så duktig, så kanske Matti inte får några men av min enorma miss idag?! Matti är så känslig så det behövs så lite för att förstöra något man byggt upp. MEN det kan ju också vara att han bara var led att bli stucken idag så många gånger så han bråkade därför, jag vet inte.

 

Morgon och kväll ska jag skrapa bort ev. sårskorv och skölj såret med kranvatten i ca 5 min och sedan lägg sorbact-kompress på. Sen får han 2 sprutor med penicillin fram till lördag och efter det får han i pulverform + att han får smärtstillande dagligen som sprutas in i munnen och ett pulver med maten som ska ta ner svullnande. Så om inte jag och Matti blivit trött på varandra förut lär vi nog bli det nu när jag måste ut precis varje dag och ibland flera gånger om dagen! ;)

 

 

 

Jag rekommenderar verkligen Losvik djurklinik, härlig personal och man känner sig trygg och välkommen och lipsillar som jag när det kommer till djur är också tillåtna där. Tog 1,5 h att köra dit för oss, men lätt värt det! Tack snälla all ni i personalen idag för toppen betäning, hoppas vi inte ses allt för snart igen. ;)