Vinterbus

2014-01-25 @ 16:40:00
 Då jag har så fantastiskt fin häst!! <3
Bus

Senaste dagarna

2014-01-11 @ 08:27:00
Senaste dagarna har varit ganska jobbiga. Men vad som hänt känns för privat för att ta upp här, men varför jag ändå skriver A men inte B är för att jag vet att många vänner läser här och detta är ett enklare och mera smärtfritt sätt att informera att jag går igenom något jobbigt just nu och kanske inte är mig själv, och hoppas alla har överseende med detta, ifall jag inte orkar vara glad eller så engagerad i olika saker just nu. Det är mycket som går runt i skallen på mig nu och familjen, min pojkvän och Matti har varit min klippa de senaste dagarna då chocken varit som störst.
 
 
 
 
De senaste dagarna har vi ändå tagit det lugnt och ridit ut i terräng, myst i stallet och minskat på alla måsten, jag har bl.a. haft med mig min mamma och familjens hundar på någon terrängrunda och fått rensa tankarna lite. Klart allt blir bättre, det blir det oftast, men trots att man säger man blir starkare av alla prövningar man utsätts för, så är man ju inte stark när prövningarna väl kommer, för de kommer aldrig med bra tajming..
 
Många tårar har fallit de här senaste dagarna och när jag väl är bland folk försöker jag verkligen vara stark och vara glad, för inget blir bättre av att bara gå o deppa, men det har går med blandade resultat. Jobbigast har ändå varit att ha praktik nu samtidigt eftersom jag annars är en som vill lära migallt och är mycket frågvis, men nu har det inte funnits energi till att vara en bra praktikant eftersom sömn inte är något som det blivit mycket av de senaste nätterna..
 
Matti har i alla fall varit bäst vad han varit. Han är bara bästa terapin man kan ha. Han känner på sig när han ska strunta i höet och stå stilla som ett ljus för att jag ska få gråta lite i hans man.. Jag är lyckligt lottad som har den familj och pojkvän jag har, och har haft en sådan enorm tur att Matti kom in i mitt liv.
 
Nu ska jag inte skriva mera negativa inlägg här, för det känns dumt då jag ändå inte skriver orsaken till varför jag är som jag är just nu, men jag kände jag behövde få visa mig lite ledsen här igen för att jag inte måste dra berättelsen gång på gång till alla jag känner att något jobbigt är på gång för mig och att jag inte är den mest muntraste eller mest engagerade i saker och ting..
 
Tack och Förlåt. <3
 
 Terrängrundan med Mamma och hundarna

Stolt hästägare

2014-01-07 @ 17:45:08
En egenskap jag värdesätter högt hos Matti är hans pålitlighet. Självklart hoppar Matti också till och kan bli skraj, jag menar han är ju bara 8 år och inte helt "död" för intryck, men jag litar på honom till 110% och även om han väl blir skraj eller rädd är han hanterbar.
 
Ikväll red vi ut i "terräng" och vi red i byn och bland trafiken eftersom det hade hunnit bli mörkt ute och vi var beroende av vägbelysning. Matti han gick bara snällt och även om bilarna stänkte vatten och lät om sig lite extra så brydde han sig inte. Han lunkade lugnt och fint på med helt lång tygel och såg sig omkring medan han skrittade. Känslan är så befriande att man kan släppa allt och bara vara, inte behöva tänka "nu kommer han reager på det där, och det där" utan bara låta han lunka och se sig omkring vilket han är nöjdast med! Just denna egenskapen är en av många som gör mig till en stolt hästägare!
 
 
Lite blandade bilder från våra terrängrundor det senaste året

Ingen vit jul

2013-12-25 @ 10:06:00
 
Vi må vara utan snö, men det finns så mycke kärlek kring julen ändå!! 
 
Har ni haft en fin jul?? Min har varit annorlunda men mysig. Jag håller väldigt hårt för traditioner, och när traditioner jag levt med sedan jag föddes ändras så känns såklart allt annorlunda och inte på riktigt. Men vi fick äta gott och umågs med familjen vilket är vikigast när det kommer till julen!
 
Idag ska jag försöka hinna rida Matti i terrängen en stund, bara det inte regnar, de har ju lovat regn hela dagen.. Men som tur har jag ju mina regnskydd till knäbyxor jag köpte i höstas, så nu får jag väl ge dem en ordentligt prövning!

God jul älskade läsare!

2013-12-24 @ 10:24:00
 
 
Gamla bilder från 2011, men budskapet det samma! GOD JUL ALLA FINA LÄSARE!
 
Hoppas ni njuter av julen med er familj, även om vi bara har pudrat snö och vädret kunde vara finare! Jag och Matti började vår julafton tillsammans genom att rida med ett par från stallet kl 7 på morgonen, så min morgon kunde ju inte ha börjat bättre i alla fall!

Känner ni igen hästen?

2013-12-18 @ 18:34:00
Så såg Matti ut när jag började med honom 2011, 6 år. Kolla skillnaden på hela han från då till nu
 
 
Så här ser snyggingen ut idag 2013, 8 år. Mera muskler och ljusare päls kan göra mycket!
 
 
Det är först när man ser sådana här bilder man konstaterar hur mycket en häst ändrar på bara något år. Det är väl främst färg och muskler som synligt ändrats på Matti, MEN hans mentala bit har ändra också och han har blivit en sådan mogen och stabil kille, ingen impulsiv unghäst längre! :)
 
Jag har alltid tvilat på mina kunskaper inom allt, eftersom jag anser man aldrig är fullärd och ju mer man lär sig, destu mera inser man hur lite man faktiskt kan!!  Men när jag ser dessa bilder och tänker det här är min första egna häst och det har blivit en sådan stor resa både mentalt och fysiskt (tänker på musklerna inte färgen, hehe) för Matti till det bättre kan jag ju inte vara en allt för dålig hästägare..
 
Ibland måste man få säga att man gör något bra, och jag tycker jag tar hand om Matti på ett bra sätt. Självklart ger säkert folk komplimanger för att vara snälla ibland också, men då tänker jag också lite att de skulle inte ha behövt säga något alls om de inte menar det, och jag tycker många gett så fina kommentarer på sistone gällande Matti, och framför allt i stallet har jag fått kommentarer om att Matti musklat på sig och speciellt sin nacke, det såg jag inte ens själv före jag fick de kommentarerna, så det känns gött! ;)
 
Tänk att Matti bara är 8 år och jag kommer kunna jämföra sådana här bilder i många år framöver. Det känns så härligt att kunna blicka framåt och få ha denna häst i så många år framöver!! Tänk att kanske mina egna barn någon gång kommer få ta del av Matti också. Vilken härlig tanke!

två ridturer på en dag

2013-12-15 @ 18:37:00
 
Igår när jag hade min breakdown fick jag förslag av några att dra ner på min stalltid och ta hjälpmed av någon med Matti. Men jag har hjälp med Matti då jag aboslut inte hinner till stallet eller är bortrest, då hjälper alltid Suvi och Johanna till vilket är otroligt tacksamt, men jag behöver all den tid jag kan få i stallet. För att orka med allt måste jag få komma till stallet och glömma vardagen en stund och bara få vara med det djur jag älskar mest i världen, min bästa vän Matti.
 
Igår när det var en jobbig dag var jag t.ex. två gånger med Matti i terräng på eftermiddagen. Båda gångerna barbacka och ena i enbart grimma. Jag tor faktiskt jag ska börja rida Matti mera med enbart grimma när vi inte ska rida seriöst, för det gick precis lika bra det igår att rida i terräng barbacka i enbart grimma, jag menar varför skulle det inte gå lika bra? Jag tror det här emd att ha kontroll över hästen då det är bett i munnen ligger till stor del enbart i våra huvuden..
 
Första rundan barbacka och med hackamore
Andra rundan barbacka och i reflexgrimman
 
Matti var självklart så nöjd när han slapp ha något i munnen och lunkade så snällt och lugnt förbi bilar, hundar, barn som sprang, en tjej i rullstol osv. utan några som helst problem. Speciellt när det skymde den gången jag var i terräng med grimman så var det tacksamt att den hade reflex på sig så vi säkert lades märke till i trafiken.
 
Han är så klok min den där hästen, han vet exakt när jag är ledsen, de är så klocka dessa djur hästarna..

Jag blir så rörd!

2013-12-15 @ 12:21:14
Igår när jag i min ångest skrev om paniken, ångesten och sömnlösheten jag hade förra natten så trodde jag aldrig jag skulle få så fin feedback av er mina vänner! Jag har vetat jag har underbara vänner, men att ni är de mest fantastiska människor som finns bevisar ni gång på gång!
 
Igår fick jag så många fina mess, meddelanden, kommentarer och samtal av mina fantastiskt fina människor som finns i mitt liv. Ni förstår inte vad era pepp-texter och samtal stöttade mig igår! Min fina fina vän Linn kom efter sitt kvällsskift till mig och sov över för att jag skulle få prata ut och hon höra hur jag riktigt har det. Vilken fantastisk vän jag har i henne!! Och som sagt ni alla andra som tog er tid då jag hade min break down igår, ni är så fantastiska och har ett hjärta av guld!
 
Idag känns det bättre och jag har inatt fått sova, och sovde till kl 11:45 idag av ren utmattning, minns inte när jag senast sovit så länge?
 
TACK! till er som tog er tid för mig någon minut igår, det var mer värt än ni kunnat ana!
 
 
<3

Stallhäng

2013-12-06 @ 19:18:00
Ikväll fastnade det helt grymt med snö under hovarna så de blev inte mycket till motionering av Matti. Men istället blev det mys och borstning från topp till tå.
 
Eftersom det är så tråkigt att åka ensam till stallet ringde jag och frågade Johanna om hon ville hänga på eftersom vi bor så nära varandra, och det gjorde hon och Tilda, så det var så mycket roligare med sällskap! Oftast nu på sistone är jag ensam i stallet eller så är det endast någon enstaka människa i stallet som är på snabbvisit och fixar mat till hästarna sina, typ. De flesta har vinterledigt till sina hästar nu då vi är utan manege, förutom vi som rider mycket i terräng (och har egen transport och åker till annan manege o tränar), vi motionerar efter bästa förmåga våra hästar ännu. Men glad blev jag ändå då Johanna erbjöd mig att hänga med till manegen på söndag då hon ska dit med hennes häst Pasa, så tänk vilka fantastiska vänner man har som gör det möjligt för även mig att träna nu ordentligt (de gånger jag är i manegen alltså ;) )
 
Så eftersom det var lite folk i stallet och en motioneringsfri dag öppnade jag dörren till Robins box också så Matti och Robin fick stå och mysa lite medan jag pratade med tjejerna. Visst får man tiden att gå även då man inte rider. Stallet är då ett bra ställe att hänga på! Håller ni inte med?!
 
 Matti har börjat slicka på Robins nosrygg, super gulligt! Här hade han just dragit in tungan, men är det inte bara för sött??

<3

2013-12-06 @ 16:11:00
Gullungen <3

B-klass Bilder från onsdag

2013-12-06 @ 08:39:16
Jag hade med mig min lilla pocketkamera när vi var till manegen i förrgår, så lite före och efter bilder blev det. Finaste snutte-hästen min som gick snällt  in i transporten och jobbade så fint i manegen! :)

Min älskade häst!

2013-11-23 @ 09:49:26
Jag har alltid tyckt om vintern, kanske för att jag är född på vintern och på vintern händer massor av roliga saker, julen, födelsedagar, nyår, juldagen och för att inte tala om allt mys med massa ljus tända?! När det kommer till hästvälden finns det ju inget härligare än att plumsa i galopp genom snön. :)
 
Så ni kan tänka er att jag var ganska så glad igår när jag fick rida ut barbacka på min prins i årets första snö. Visst var Matti piggelin idag, men jag kunde ändå trava korta sträckor på helt långa tyglar. Varför jag valde långa tyglar var dels för att jag litar på Matti och för at han lättare skulle kunna parera om han skulle halka när det ändå var lite halt unde snön. Det var så mysigt, riktigt sagolikt!
 
 Här är lite bilder från igår på min fina piggelinhäst

Första terrängrundan i snö

2013-11-22 @ 14:50:55
 
Red ut i terräng på Matti barbacka idag. Killen min var taggad och energisk och tyckte allt skulle hållas koll på, men inte så konstigt han var energisk då jag inte kunna motionera honom normalt den senaste veckan p.g.a. vädret och den hårda marken, så vi har bara kunnat skritta, lika så idag. Då det var plusgrader så fastnade det snö under Mattis hovar efter att vi travat en liten bit, så även denna gång blev det mest skritt. Men roligt att det äntligen kommit snö i alla fall!! :)
 
Jag hade turen att få med pojkvännen som sällskap idag så han knäppte lite foton med min kamera. Är inte Matti för fin? Det kommer flera foton senare om ni vill se flera mysiga bilder?

För sammanhållningen

2013-11-21 @ 19:29:03
Hösten kommer och man märker alla är mera negativa, hemma, på praktiken, i stallet osv. helt galet vad det här höstmörkret gör till vårt humör, eller egentligen är det väl vinter nu?
 
Hur som helst är det toppen då vår förening arrangerar lillajulsfest och vi är närmare över 50 st anmälda! Det kommer bli så roligt! Jag har ju aldrig varit på det sättet på någon julsfest utöver de man haft i skolan när man var liten, så jag är super taggad!
 
Jag har fått vara med på ett litet hörn och förbereda en grej inför festen, så det är ju bra jag kan dra mitt strå till stacken gällande arrangemanget. Sen så det bästa med kvällen är att de som varit med på talkon blir bjuden på hela festen som inkluderar dryck och 3 rätters mat!! NAM!!
 
För även om humöret är lite nere när vi är utan manege, ridplanerna inte varit i bästa skicket och mörkret gör en deprimerad så tycker vi ju ändå alla i stallet om att umgås tillsammans, så det här ska bli helt toppen på lördag! Senaste gångerna vi har varit ut har allt varit helt sjukt roligt, så jag har höga förväntningar inför lördag. Vi ungdomar drar väl ut och dansar sönder våra fötter efter maten, det kommer bli så bra!
 
Tycker det är så bra att sådant här arrangeras för sammanhållningen, speciellt då det är så många som har massor att göra utöver sina jobb, så talkon hinns inte alla gånger med, men de gånger man hjälper till så får man något tillbaka. Som nu bjuden på mat och få umgås med sina härliga vänner!
 
 
Senast vi gjorde häst-tjejernas kväll. Galet roligt!

Mycket trevlig överraskning

2013-11-15 @ 17:24:53
Idag fick Matti vara hos tandläkaren. Min favorit veterinär Maria Losvik och hennes team kom till stallet och vaccinerade och raspade några hästar, där bland annat Matti. Jag litar helt fullständigt på Maria och känner alltid Matti är i trygga händer när hon behandlar honom. 
 
Matti hade flera taggar på tänderna på vänster sida som filades ner och jag blev rekommenderad att ta med ca 6 månaders mellanrum raspningar för att inte det skall bli några större taggar som sticker ut och gör obehag i munnen. 
 
Matti tog stöd av matkoppen för att hålla sig uppe då han var nerlugnan inför raspningen. Naaw, Sötisen! <3
 
 
Förutom tandläkarbesöket så hade även Losvik-teamet med sin buss med hästgrejer, så vi fick köpa hästgrejer till oss och våra hästar för rabatterat pris. Så det såg man höjde stämningen rejält i stallet att få sådan lyx med en hästbutik på gårdsplanen, jag menar inte alla gånger man har en buss fylld med Kingsland prylar med rabattpris på gården. Nu är jag i och för sig så otroligt fattig, så för mig blev det bara ett par varmare sockor och svans och manutredare, men många köpte julklappar till sig själva och döttrar. Hmm synd att mina föräldrar/syskon/pojkvän inte var där och hittade något fint till mig till julklapp. Jag såg en super fin regnjacka, tröja och ridväst men såklart kostar det då det smakar, så det blev därför endast mina termo-sockor, hehe.
 
 
 
Vi har så fina och fantastiska tjejer i stallet. Tycker så om dem allihopa, alltid glada, skojfriska och hjälpsamma. Tänk om jag inte skulle hittat till Vasa Hubertus då skulle jag aldrig lärt känna Linn och Johanna, tänk vad fina personer jag skulle ha gått misste om!! Och Matti skulle aldrig fått träffa Robin och Pasa som han kommer så bra överens med! Idag igen dödade vi tid genom att bara stå och prata och skratta. Verkligen att ladda batterierna! Ikväll ska vi dessutom ha ost och vinkväll hos mig sådär spontant. Riktigt mysigt tycker jag! :)
 
 
Matti var så söt, han stod och slickade på Robin i ansiktet, härlig gay-love så det sjunger om det <3 Gulle-pluttarna

Börjar förstå ordet "plugghäst"

2013-11-10 @ 16:32:00
Igår när jag satt och diskuterade min skolgång med mina föräldrar konstaterade jag gång på gång att det är tack vare Matti som mina betyg höjts och att jag klarar mig bättre i skolan! Jag lider av lindrig dyslexi och har haft sedan jag var liten svårt med stavning (även lässvårigheter när jag var liten). Ni som läst bloggen ett tag har säkert märkt när det kommit några stavfel här som där, eller särskrivningar som inte varit korrekta osv.
 
Hästar har ju funnits i mitt liv mer eller mindre i 17 år, men det är först när Matti kom in i bilden som min skolgång effektiverats och jag presterat bättre. Visst hade jag helt bra betyg i lågstadiet och högstadiet, men svårighetsgraden var inte så hög i jämförelse med hur den är nu när man läser på högskola. Men utöver att jag fått bättre betyg tack vare hästar så har hästar alltid funnits som terapi och min trygga punkt när jag varit ledsen. Men mer om det i ett annat inlägg.
 
Jag och första ponnyn jag började rida, "Ami". Här är jag 5 år
 
"Cheri" var min första sköthäst, och henne älskade jag så otroligt mycket.
Det var en så otroligt fin häst, fast inte kanske på bilden, hehe!
 
 Tredje hästen att bli min terapi var Santtu. En finnhäst med också ett hjärta av guld
som hjälpte mig att kämpa igenom mobbning och skolbyte när jag var 11-14 år .
 
Gymnasiet var en jobbig tid för mig, då sjönk vitsorden i betygen sakta men säkert och jag mådde ganska dålig igenom hela gymnasiet p.g.a. olika orsaker. Ett halft år efter gymnasiet blev jag utbränd som följd av allt jag fått uppleva genom mitt liv och alla extrema händelser som skedde i gymnasiet, och jag blev sjukskriven någon månad, och efter att ha gått i terapi ca 6 månader hos en fantastisk terapeut/psykolog kom jag lite bättre upp på fötter och seda kom finaste Matti in i bilden och då tog mitt "tillfrisknande" lite mera fart. Jag orkade börja bli mera social (sakta men säkert) och jag blev tvungen att prioritera min tid och satsa på det som gjorde mig glad istället för att endast försöka göra andra glada.
 
Första halvåret i högskolan var tufft, och jag led fortfarande av ångesten och paniken efter utbrändheten, och det resulterade i att jag hade problem i vissa kurser att få dem godkända när deadlines gjorde mig handlingsförlamad. Men i slutet på första året började det gå bättre och jag fick bättre struktur på allt och jag måste nog säga det är tack vare att jag regelbundet fick vara i stallet med Matti, för dit skulle jag varje dag och sköta om Matti.
 
Andra året i högskolan kändes det genast bättre med ångesten och mina betyg började sakta men säkert bli bättre och jag spenderade allt mer tid i stallet och mindre på festandet, jag blev helt enkelt tvungen att prioritera om, för nu ägde jag en helt egen häst och allt ansvar låg hos mig. Detta år, detta sista år av mina högskolestudier har gått helt fantastiskt bra, jag trivs med det yrke jag valt (sjukskötare) och betygen fortsätter gå upp och det känns att jag inte behöver lägga lika mycket tid på skolan eftersom jag nu effektiverat mina studier eftersom jag vet att jag varje dag är i stallet och då lämnar det inte mycket extra tid åt studierna. Jag har med andra ord börjat förstå innebörden i ordet "plugghäst" eftersom vi som har hästar måste planera vår tid nästan minutvis. Så när vi "plugghästar" väl pluggar så pluggar vi ordentligt och fokuserat eftersom vi inte har hur mycket tid som helst eftersom våra älskade hästar tar sin "lilla" tid!
 
 
 
Man kan tolka ordet plugghäst på andra sätt, självklart, men så tolkar jag ordet plugghäst. Håller ni med? Jag har med andra ord Matti att tacka för att jag orkar bättre och fått bättre betyg och presterar bättre med det jag tar mig nu för tiden. Vi alla behöver hitta vår energigivare, hästar och stallet är min, och jag är så glad att jag har stöttande pojkvän och föräldrar och också insett hur viktig Matti är för mitt välmående och stöttar mig och förstår vikten i att få vara där i stallet med min älskade häst!

Back on track

2013-10-16 @ 09:51:41
Som tur var ridningen som den brukar igår. Jaa-a fast den inte annars är klockren så kan vi nog säga att det var tur i detta fall. Jag hann börja överanalysera det dåliga ridpasset i måndags så mycket så jag började bli rädd att han skulle vara sjuk i rygg eller ben, men jag kollade noggrant igenom hela Matti igår och inga problem någonstans i kroppen. Jag passade på att gosa lite extra innan ritten för att få Matti på riktigt bra humör och det hjälpte antar jag, för Matti var som han brukar, mjuk i sidorna men motorn dog lite nu som då men när skänkeln lades mot sidorna reagerade han för en stund i alla fall, hehe.
 
Till min glädje har jag på sistone noterat att Matti inte hänger alls lika mycket på bettet som tidigare, inte bär ha sig i korrekt form ännu, men vissa steg kan jag ge lösare tyglar utan att han faller isär, så sakta men säkert blir även vi bättre. Jag passade på att träna igår på tempoväxligar, halter, ryggningar och att jag i korttraven skulle hålla min skänkel stilla, men det sistnämnda gick väl se så där.. ;) Vi kom överens med Johanna att hon ska lina mig någon dag så jag enbart ska tänka på min skänkel när jag sitter ner i korttrav så tar hon hand om "styrningen".
 
Jo, från en sak till en annan. Jag mockar ju hans box nu vardagar en tid framöver och det är så roligt när man noterar hur bra Matti snappat upp NH övningarna där var jag flyttar bog och bakdel. När jag mockar i boxen kan jag enkelt på avstånd utan att måsta gå nära och putta på Matti för att få honom att flytta sig, så jag kan hur enkelt som helst mocka där han står genom att bara titta mot bakdelen då han ska flytta på den. Det är ganska kul hur sådana här basic saker kan underlätta en så simpel sak som mockning av boxen när hästen står där. Duktiga sneela heest!
 
 
Fast det är ganska mycket liv och rörelse i stallet mellan kl 17-19 så är det så avslappnande att bara sitta där och titta på min fina ögonsten Matti. Han är så nyfiken och mysig. Snäll med alla hundar vare sig de hugger mot honom skäller eller liknande. Andra hästar som går förbi tittar han bara nyfiket på utan att visa öronen bakåt och bli butter, mera "Hej kompis"-style. Jag är så stolt över att få vara hans ägare! Han har just de där egenskaperna som jag värderar hos en häst. Som jag sade till min mamma då jag berättade om då Matti var lite knäpp i söndags, det bli aldrig tråkigt med Matti, för han är allt annat än en maskin, men på ett positivt sätt!

Häst-tjejernas utekväll

2013-10-12 @ 12:08:00
  
 
Alltså egentligen vill jag inte ladda upp inlägg här på bloggen som inte är hästrelaterat, eftersom jag vill ha en renodlad hästblogg, men på ett sätt är det här hästrelaterat? Herre jestas va kul vi hade igår! Humöret var på topp och vi hästtjejer från Vasa Hubbe gjorde staden lite osäker igår. Det var en helt toppen och galen kväll!!
 
Det roligaste med det här gänget är att vi alla är i så olika åldrar och i olika skeden i livet, men ändå kommer vi alla så bra överens och har kul tillsammans! Idag där emot är man allt annat än pigg, men den smällen får man ta, det var så tusans roligt igår! Tror Matti får ta en helt ledig dag, tor det uppskattas från hans sida också då han inte haft någon helt ledig dag ännu denna vecka.
 
Tack tjejer!
Bus

Fotograferingen

2013-09-26 @ 09:03:00

Nåja nu får ni höra lite om gårdagens fotografering! Igår var det då en fotografering som stod på schemat. Som fotograf var det som jag tidigare skrivit Heidi Järvi och hennes team. Heidi hade fixat så lyxigt att jag bara fick åka till en frisör som fixade mitt hår och smink innan fotograferingen. Jag blev så fin!

Matti hade jag fixat färdigt redan före mig. Jag hade duschat av de värsta ställena (benen, rumpan, svansen och hans ansikte) med hjälp av Sofia redan tidigare på dagen, så han var också set to go. Så efter att jag var fixad var det blev att hoppa in i den lilla röda klänningen och bege mig ut i regnet med Matti efter mig. Som tur var fotoplatsen nära stallet så vi behövde inte gå långt, men kallt som tusan var det med endast +4 grader och regn under fotograferingen..

Jag hade i princip endast förväntat mig Heidi med sin kamera och någon assistent med en reflexskärm, men inte. Självklart var Heidi där med sin kamera, men där fanns också 6-7 stycken andra människor som assisterade med blixtar, paraplyn, och annat som hör en riktig fotografering till. Tror det här var den mest seriösa fotografering jag någonsin gjort, så när jag såg hela hennes crew blev jag allt nervös.

Vi gick in i skogen bland alla fällda träd och kvistar och försökte vänja Matti med den extrema situationen då det var en massa blixtar, paraplyn och människor. När Heidi hade ställt in ljuset och eftersom Matti lugnat ner sig var det bara att hoppa upp på ryggen. Målet var att jag skulle sitta på Matti barbacka utan att han skulle ha någon grimma, men som tur fick jag till en början hålla i grimskaften som gick till grimman, och tur var väl det för något skrämde Matti så han blev osäker och han ville bort. Sagt och gjort, bort var Matti påväg och dundrade iväg en liten bit över stock och sten med mig på ryggen om var sekunder från att tappa balansen, men som tur kom ett träd ivägen så Matti stannade och jag fick lov att hoppa ner och lugna honom. Skulle han inte ha stannat där skulle jag antaglige legat på marken efter någon meter bland alla träd och kvistar, hehe.

Nytt försök gjorde vi och alla som stod bakom Matti runt blixtarna var ännu mera stilla för säkerhetsskull, och assistenter som stod framför Matti kom lite närmare ifall han skulle bli rädd igen och dra iväg, men det gjorde han inte. Matti stod snällt på stället och vi kunde ta av grimman så jag hade bara grimskaftet runt halsen, och efter det togs även det bort. Så där satt jag då i en röd fin klänning med långt släp som föll från min midja ner mot marken ute i skogen på min älskade häst, utan varken sadel eller träns. Vi posade flitigt både jag och Matti, och resultatet som jag snabbt fick se på Heidis kameran var helt magiskt!! Jag längtar så efter att få visa bilderna för er!

Det här måste vara det roligaste jag gjort trots det kalla och ruggiga vädret. Tänk vilken dröm att få ta sådana där vackra bilder med sin älskade häst. Matti var så otroligt duktig att hantera situationen. För terrängen var vi stod var extrem, och var allt annat än häst och ”falla av”-vänlig. Jag menar Matti är inte van med mycket uppståndelse, och inte heller van att stå modell på det där sättet med massa blixtar och paraplyn och folk. Han hade inte ens varit på det där stället vi fotade, så jag är så stolt över honom. Han är så otroligt smart, och Heidi är ju van med hästar vilket märktes eftersom hon var noga med låta Matti sig vänja sig med blixtar, klänningsläpet, assistenterna osv. och såg till att det fanns assistenter när oss om Matti skulle bli rädd igen  då jag själv inte hade annat än manen att hålla i.

Tusen tack Heidi för ett toppen Photoshoot! Jag kan knappt vänta på fler bilder än den nedan! Är den inte bara för fin?? Och är inte Matti bara för vacker??

 

Fotograf: Heidi Järvi. Hair & Makeup Hiushuone 41 Minna.

Då djuren inte kan prata

2013-09-23 @ 11:21:00
Usch, det är så hemskt när djuren inte kan prata. Matti mår bra, men inte min ena älskade kisse, Ludde. I fredagskväll kissade han på sängen som han vnaligtvis inte annars gör. Han har gjort sådana misstag en gång tidigare då han hade urinvägsinfektion, så eftersom han haft det tidigare fick jag ta och ringa dejourerande veterinär i helgen och Ludde fick antibiotika utskrivet i lördags.
 
Inatt kl 01 vaknade jag och pojkvännen av en j*vla smäll och efter det har Ludde inte varit sig själv, han har varit livrädd för vår andra katt Leo som han annars tycker så om. Ludde har ropat, fräst spottat hela natten och när han inte gör de ligger han raklång på golvet. Han har inte fått kissat nu på ett dygn vad jag sett, så nu vill jag inte vänta en sekund längre utan ringde Smådjurskliniken och fick som tur en tid idag kl 14:45. Jag är hemma från skolan idag för att observera och ta hand om min bebis, jag skulle inte klara av att åka iväg när han är så här. 
 
Usch, det är så hemskt då de inte kan berätta vad som felas. Har han några stenar i urinröret som spökar, blev han så skrämd inatt att han trodde vår andra katt Leo var boven i dramat, eller vad är felet. Men vi får veta genom att fara på ett besök till veterinären idag hoppas jag, men usch, älskade kissen min. Mina djur är som mina barn, tar så ont i hjärtat att se på och inte veta riktigt vad man ska göra! :(
 
Gula kissen är vår 3-åriga Leo, och Svart-vita är vår 2-åring Ludde som är den som är sjuk.

Tidigare inlägg Nyare inlägg



RSS 2.0