Alltså den här vintern började ju verkligen inte allt för bra för mig och Matti!! Ikväll när Matti hämtades in såg jag att han hade ett nytt sår!! På samma ben och ovaför kronranden, jag får ju snart skydd från topp till tå på denna fantastiskt klumpiga häst. Som tur var detta sår varken djupt eller extra stort, men jag vill inte ta några risker med infektioner eller liknande så jag putsade det nog och lade Animalitex omslag över natten.

 

Gällande stickandet av penicillin fick vi tyvärr fick vi bremsa Matti idag så jag skulle på ett säkert sätt få injicerad penicillinet. Det gör ont i hela kroppen när vi hamnde att bremsa min älskling, men det är för hans eget bästa, jag vet! Fick till min tröst höra att det inte alls behöver vara jag som förstört gällande stickandet av Matti. Det var nämligen en annan häst i stallet som blivit "knäpp" bara på andra gången när han skulle få penicillin injicerat, fast det hade gått hur bra som helst första gången. De här hästarna är för smarta för sitt eget bästa, de vet exakt vad som ska hända fast man försöker lura dem. Ingen vet ju säkert varför Matti mitt i allt blivit rädd för att bli stucken, han har ju blivit stucken flera dagar nu så han är säkert öm (fast det är på olika områden). Min älskling!!

 

 

I morgon har han skyddsutrustning på sig i hagen, så hoppeligen upptäcker jag inga flera sår.

 

 

 

 

 

 

Idag var första dagen sedan Matti fick såret som jag kunde ordentligt känna och trycka på Mattis ben utan att han protesterade!! Känner mig så glad just nu! Såret vätskar och varar aningen ännu men svullnaden har gått ner betydligt även om benet fortfarande är svullet!

 

Jag tog med Matti till ridplanen ikväll för att se om han haltade vilket han inte gjorde i skritten och inte lika tydligt i traven heller som senast, men när volten blev mindre markerade aningen. Men det går verkligen åt rätt håll! Så fantastiskt skönt!

 

Så kanske vi kan om 1-2 veckor få ut tjejerna från Horse-Ess så får vi prova sadeln, om allt forstätter i samma takt och riktning vill säga!! Vi får vänta och se hur länge det tar. Vill min plutt ska bli bra så vi kan fortsätta träna och busa!! Längtar efter att få galoppera i snön!!!

 

 

 

 

 

Jag lovade er en update om veterinärbesöket och här kommer den. Så hoppas ni orkar läsa allt. Det är ett lååångt inlägg detta.

 

Nåjaa, jag skyndade mig från skolan till stallet och böt om där, hämtade in killen min och började borsta honom. Så klart hade Matti tyckt det var en toppen idé att rulla sig i kiss inatt, så han var mera gul än grå, men inget som min super ryktsten kan råda bot på, hehe!

 

Sedan var det bara på med benskydden och in i transporten, men Matti gick inte in på första försöket idag. Antingen så har Matti allt för mycket energi så han ville pröva om hans gamla trix (att stanna halvvägs inne i transporten för att sedan slänga sig bakåt) fortfarande gjorde mig osäker, eller så kände han på sig att vi skulle till veterinären, hehe. Men genast jag märkte att Matti började backa så lade jag på en växel till så han tvingades backa i racerfart och så roskade jag med grimskaftet samtidigt för att sedan gå lugnt in i transporten, vilket vi gjorde.

 

Påvägen till Losvik började mitt hjärta bara bulta hådare och hårdare i mig, för att inte tala om hur snabbt det bultade när vi väl var framme, jag var så nervös över min älskade Matti. Vad skulle röntgen visa?? Kommer det bli återbesök? Kommer Matti att uppföra sig nu när han har energi upp över öronen? Alla möjliga tankar for omkring i skallen på mig.

 

Under bilresan skötte Matti sig bra i transporten, även då vi mötte alla långtradare och hamnade att köra om en traktor. Så det kändes skönt. Han hade ju trots allt sitt hö, och då är allt bra med Matti även om någon skulle smällde en bomb bredvid honom är han nöjd så länge han får äta lite hö eller något annat gott. ;)

 

 

När vi väl kom fram så var det bara att anmäla sig och så fick vi vänta en liten stund innan vi fick gå in i stallet. Först var Matti lite skeptisk till tvångsspiltan (precis som förra gången), men på 3e eller 4e försöket gick han snällt in och stod och funderade vad jag skulle utsätta honom för denna gång. Kort där på kom Veterinären Maria in. Jestas vad jag gillar henne!! Hon är så ödmjuk, snäll och varm person, hon gör så man litar fullständigt på henne och Matti gillar hennes också massor.

 

Maria frågade rutinfrågor om hur det gått sedan jag ringde i måndags och vad han fått för mediciner, så det var bara att rabbla upp. Efter det kände hon på benet och hon fick trycka riktigt ordentligt utan att Matti protesterade, så det kändes fantastiskt att det gick så bra!! Jo, jag passade också på att fråga gällande hans "böld" på ryggen, och jag fick till svar att inte var något farligt och inget jag kan göra något åt, det är en talgkörtel som blivit irriterad (om jag minns rätt?), och att jag hur som helst bara ska borsta noggrannt och byta schabrak ofta (precis som jag gjort).

 

Sen var det dags för röntgen. Matti fick lugnande och jag och pappa fick gå till väntrummet och sitta där och vänta. Nu var jag nervös igen!! Men efter kanske 10-15 min kom de efter oss och jag fick komma med och se röntgenbilderna och veterinären berättade att det inte var någon fraktur på något ben, utan det var en ordentligt infektion i såret och därför som såret det varat och varit så fruktansvärt sjukt. Jag fick beröm för att jag skött såret bra och veterinären tyckte jag skulle fortsätta på samma sätt. Ni kan ju förstå min lättnad!! När jag kom tillbaka till Matti (som fortfarande var i tvångsspiltan och lite groggig) föll nog några glädjetårar när det bara var jag och pappa på plats, INGET  BEN VAR BRUTET!

 

 

 

Men det betyder inte att Matti är helt utanför faro-zonen. Det fanns små stenar och smuts en bit in i köttet så det gäller att såret absolut inte får ta fast innan allt är borta, så det kan bli många veckor sårvård för vår del nu. Men jag kan motionera honom efter hur han klarar det, dvs. jag kan skritta honom hur bra som helst för hand eller från ryggen och när han slutat halta i traven kan jag trava honom osv.

 

Matti fick såklart mera medicin utskrivet så när hans nuvarande penicillinkur tar slut nu på lördag så påbörjas en ny på söndag, men som tur är den sådan jag kan blanda med maten, så bara två dagar kvar av att sticka min gulle-plutt. På tal om stickande, jag vet många inte erkänner sådana här saker, men som sagt undanhåller jag inget på denna blogg. Det jobbiga är att jag tror jag gjorde en stor miss idag! Jag hoppas verkligen inte det, men jag känner inte att jag super säker på att sticka Matti än, för idag så spände han halsen ganska mycket just när jag skulle sticka så jag fick inte in nålen på första försöket eftersom jag inte alls tänkte på att jag måste ta i med ännu mera kraft när halsen var spänd, och då blev Matti lite osäker och började spänna sig ännu mer när jag försökte igen och rörde på sig  åt sidorna just när jag fått in nålen så jag hann inte alls med och nålen åkte ut igen!! Så jag tvingades sticka en tredje gång!!! Jag är skit orolig om jag nu förstört vårt fina flow med sprutorna! Funderar på att jag kanske borde fråga om Åsa kan sticka honom bara i morgon då hon är så duktig, så kanske Matti inte får några men av min enorma miss idag?! Matti är så känslig så det behövs så lite för att förstöra något man byggt upp. MEN det kan ju också vara att han bara var led att bli stucken idag så många gånger så han bråkade därför, jag vet inte.

 

Morgon och kväll ska jag skrapa bort ev. sårskorv och skölj såret med kranvatten i ca 5 min och sedan lägg sorbact-kompress på. Sen får han 2 sprutor med penicillin fram till lördag och efter det får han i pulverform + att han får smärtstillande dagligen som sprutas in i munnen och ett pulver med maten som ska ta ner svullnande. Så om inte jag och Matti blivit trött på varandra förut lär vi nog bli det nu när jag måste ut precis varje dag och ibland flera gånger om dagen! ;)

 

 

 

Jag rekommenderar verkligen Losvik djurklinik, härlig personal och man känner sig trygg och välkommen och lipsillar som jag när det kommer till djur är också tillåtna där. Tog 1,5 h att köra dit för oss, men lätt värt det! Tack snälla all ni i personalen idag för toppen betäning, hoppas vi inte ses allt för snart igen. ;)

 

Vågar inte helt ropa Hej ännu före morgondagens veterinärbesök, men känns ändå som jag får tillbaka min Matti allt mer nu efter att penicillinet och smärtmedicinen kickat in.

 

Fölet hade rymt in till Mattis hage ikväll så de hade riktigt roligt tillsammans och bjöd på lite rodeo show  så jag hann tänkta att benet är säkert svullet nu, men det var inte värre än igår i alla fall, kanske aningen bättre till och med? Såret hade vätskat betydligt mindre men det är fortfarande varmt och ömt. Till min lättnad fick jag känna och röra i benet betydligt mera ikväll än jag fick igår, men han fick ju värkmedicin igår också så det kan ju vara lite vilseledande om hur mycket smärta han egentligen har.

 

Jag hade hur som helst med mig pojkvännen idag som assisterade mig när jag gav sprutorna och värkmedicinen i munnen, och allt gick bra. Är så lättad att det går så lätt att sticka Matti, tror inte jag skulle våga sticka Matti om han skulle stegra sig och hålla på.

 

Vi får bara hålla tummarna i morgon nu då att det inte är något allvarligt med Mattis ben. Klockan 14 ska vi befinna oss hos veterinären i Nykarleby, så det blir att fara tidigare från skolan hem i morgon (läraren var helt förstående som tur var!) så jag hinner göra mig och Matti klar tills pappa kommer till stallet och vi kan börja lasta in Matti i transporten och köra iväg norrut.

 

Jag lovar att uppdatera er i morgon om allt vad veterinären säger och hur det gått. Jag måste bara ännu en gång Tack för era snälla kommentarer och hur ni visat vad ni tänker på oss det värmer verkligen ens hjärta. Speciellt då jag vet att det inte är livshotand det Matti har, men att ni har förstått min panik ändå och känslor när det handlar om det bästa jag har. Jag uppskattar det verkligen, Tack snälla rara!!

 

 

Efter skolan idag åkte jag via apoteket och hämtade ut smärtmedicin och anti-inflammatorisk medicin till Matti. Det känns lite "töögot" att inte ha något annat att skriva om än såret och hans svullna ben nu, men det finns inget annat ännu att uppdatera gällande min goaste Matti.

 

Men jag fick faktiskt rida lite ikväll, fast inte Matti utan på Glod (Lenas foderhäst) eftersom Lena ville jag skulle kolla en grej. Ooh, hur ska jag klara att vara utan ridningen?? Nåjaa, hur som helst så är Matti så korkad, han galoppera i hagen han av glädje och frustade då jag hämtade honom efter den lilla ridturen på Glod. Dumma häst som inte förstår bättre, det går väl ännu hårdare i morgon då när han fått värkmedicin ikväll..

 

Gällande såret skulle jag inte säga att såret eller svullnaden har ändrats något, kanske vätskade såret aningen mindre nu när jag haft sorbact-kompress över natten, så jag tror jag tänker fortsätter med sorbact eftersom kompressen hade sugit upp vätskan bra utan att fastna i själva såret. 

 

Ikväll fick jag annars sticka Matti själv. Kändes precis som då vi skulle i skolan sticka på varandra första gången, lika nervöst, men det gick bra, Matti stod snällt stilla och jag kunde ge sprutan med penicillin. Men jestas vad hästens hud är tjock! Nu förstår jag verkligen varför man måste slå in sprutan!! Haha på mitt första försök gick sputa inte in genom huden ordentligt då jag lade den för mesigt, jag tog ju på samma sätt som vi lärt oss i skolan då man ska vaccinera människor, haha! PINSAMT! Andra gången tog jag med mer kraft och fick in nålen.

 

Innan kvällsmaten fick Matti sin smärtmedicin via en spruta in munnen så han säkert skulle få i sig den och inte spotta ut den eller lämna den som jag tror han skulle ha gjort om jag blandat ut det med maten hans. I morgon samma procedur igen, men vad gör man inte för sin älskade!

 

 

Hade ut veterinär ikväll. Matti fick penicillin, Penovet 300mg/ml, som jag nu till en början ska injicera i två doser i 6 dagar, så tur har mitt obehaget sprutor dämpats förra året (tack vare sjukis)! Tack och lov uppförde Matti sig så bra när han blev stucken med dagens penicillindos, så det ska nog gå bra då jag också ska sticka den i morgon kväll fast jag itne stuckigt någon häst tidigare.

 

Vad sa veterinären nu då? Jaa-a inte något nytt egentligen utöver att det skrevs ut medicin. Själva benet ansåg veterinären var bra att jag far och röntgar på torsdag, och gällande sårvåren att jag fortsätter sköta såret precis så som jag gjort. I morgon ska jag ännu åka till apoteket och ta ut smärtstillande till Matti. Prövade dessutom ikväll att lägga sorbact kompress eftersom man ska kunna ha det på utan problem i ca ett dygn utan att det tar fast i såret samtidigt som det suger ut bakterier, så får se i morgon om det är bra eller om jag ska fortsätta med morgon och kväll med att putsa och trixa.

 

Jag blev kanske inte så mycket klokare av veterinärbesöket ikväll men känns skönt att Matti fick medicin så det inte blir värre med benet i alla fall. Vi får bara vänta och se nu då vad Losvik säger på torsdag. Lite bättre känns det för min del nu i alla fall, för nu kan jag inte ha gjort så mycket mer före vi ser vad röntgenplåtarna visar.

 

 

 

Har varit ut till Matti nu på morgonen. Matti äter nog och dricker som han brukar och står normalt på benet. Men det är fortfarande mycket sjukt när man känner på det och såret hade också denna natt varats lite. Sköljde benet med kallt vatten en stund och putsade sedan med septidin med mesoft-kompress och fick bort det synliga varet från såret och tryckte ut lite var också. Till sist lade jag animaltex på som vanligt och ännu ovan på det kylförband i 20 min innan jag förde ut Matti i hagen.

 

Matti fick gå i egen hage idag så han inte skulle belasta benet mer än han måste eftersom han och Arn leker så mycket i hagen.. Så var tanken i alla fall, men när jag släpte ut Matti i hagen travade han haltandes iväg och var så glad, sen kom han galopperandes tillbaka.. DUMMA HÄST, förstår du inte du ska vila benet?! Som tur lugnade han sig och stod och nöp Arn över staketet istället och både Arn och Matti såg ut att fundera varför de är i olika hagar idag. Det är inget alternativ att ha Matti i boxen för han bara snurrar omkring där då han är ensam så han skadar sig garanterat ännu mera då. Suck!

 

Fick en tid till röntgen nu på torsdag hos Losvik. De skulle ha haft tider i morgon och på onsdag också men jag har ingen som kör de dagarna, och jag vågar inte köra själv i snö då jag bara kört med transport en gång förut och då var det bar mark. Försöker också som bäst få tag i en veterinär som kan komma ut till stallet och kika på såret och eventuellt skriva ut lite medicin till Matti eftersom såret varar och benet är sjukt!

 

Jag var också in via Agrimarket innan stallet och köpte mera animaltex och kylande skydd så jag lättare ska få kylt ner benet. Jag hoppas verkligen jag oroar mig i onödan och jag förstorar upp det hela.. Hoppas!!

 

Tusen tack annars för era snälla kommentarer här på bloggen och på Facebook, ni är bäst!

 

 

Ni får tycka jag är fånig om ni vill, men när det kommer till Matti kan jag inte kontrollera mina känslor. Har gråtit hela vägen hem från stallet ikväll och ska ringa Losvikas i morgon och se ifall de har möjlighet att röntga Mattis ben eller om jag måste ringa till någon annan veterinär. Matti är så sjuk på området var griffelbenet är, så jag vill inte ta några chanser utan få svart på vitt om det bara varit en jävla smäll han fått mot benet eller om det är griffelbenet som tagit stryk och är av???!!!

 

Jag åkte ut i morse för att ta hand om benet och även nu på kvällen var jag ut till stallet och tog hand om det igen. Visst var området runt karleden inte lika svullet men benet är ordentligt sjukt och området vid griffelbenet är svullet. Konstaterade också ikväll att det inte är själva såren som ömmar så fruktansvärt utan det är just området vid griffelbenet, alltså 2-5 cm under det största såret.

 

När det kommer till hästarnas ben, och bara tanken av att något skulle vara av gör att jag nästan får panik!! Jag vill ha min häst i många år och jag avskyr att se honom ha ont, det gör ont i hela mig då! Jag har ju hört och haft flera vänner somt tvingats avliva sina hästar p.g.a. något i benen. Så därför är jag livrädd för att det ska vara något allvarligt med Mattis ben och jag vill fara och röntga benet. Jag har bara svårt att tro jag får en tid som skulle passa just då jag inte är i skolan, men Mattis välbefinnande går före skolan. Mammor får ledigt när barnen är sjuka, så känns det nu också, det borde finnas förståelse från lärarnas sida att Mattis ben ska röntgas ocht tider är svåra att få!

 

Jag är faktiskt orolig för min älskling, så jag får faktiskt vara ledsen, tårar hjälper inte Matti att bli friskare i benet men jag har svårt att kontrollera mina känslor när jag tycker så förbaskat mycket om Matti, så det hjälper inte att säga "skärp dig!", sådan här är jag, acceptera det!!

 

Fick ett meddelande idag av Åsa att Matti hade ett sår på fram benet, så et blev sårvård lördagen till ära. Det var tre lite värre sår denna gång på benet än senast. Mattis ben var svullet och han hade märkbart ont och så hade det bött en hel del trots att såren i sig kanske var 0,5 cm.

 

Jag försökte putsa och kyla benet så gott det gick men Matti lyfte på benet och markerade att det gjorde ont när jag försökte putsa och känna på området var han hade såren, men som tur var han var ändå så snäll och förstod att han skulle stå stilla när man sa åt honom så man skulle få hjälpa tll honom.

 

Sen efter kylningen och putsandet tog ut honom till ridplanen för att kika hur han skrittade och travade i longeringslinan. I skritten såg man inget extra haltande eller markerande, men i höger varv traven markerade han lite mera genom att halta lite eftersom det är höger framben han har såren på.

 

Vi får se i morgon hur de ser ut. Varmt var benet i alla fall och svullet, hoppas verkligen det går ner eftersom vi får sadeln i morgon så skulle gärna vilja pröva trava lite så man ser om sadeln glider fram eller ej, annars får vi helt enkelt skjuta upp prövningen av sadeln tills jag kan rida Matti.

 

 

Kan väl nästan säga nu då att jag kan pusta ut! Matti haltade inte i varken skritt, trav eller galopp, men det var ändå varmare runt såret så jag fixade ändå förband till natten.

 

Jo, annars idag då jag tog in Matti, jaa-a alltså jag vet inte hur Matti lyckas, han var helt blodig runt mulen så jag hann bli orolig, men då jag putsat mulen såg jag att det var ett ytligare sår, såg bara värre ut då han är vit. Han lyckas nog den där hästen. Som tur har håret vuxit ut i pannan igen så han ser normal ut igen.

 

Klart jag inte tycker om då han får sår och blir sparkad, men jag vet hur mycket Matti älskar att få busa och leka med sina kompisar i hagen, inte vill jag ta det ifrån honom, han är en häst och de är flockdjur. Förra året då han var några veckor ensam i hagen blev han helt apatisk. Så länge det är oskyldigt busande och Matti är frisk och annars lycklig är jag nöjd och står ut med att få putsa lite små skårmor nu som då!

 

 

 Så var såret insmort och matti försökte genast slicka bort det med tungan, hehe.

Som tur var intte Mattis ben lika svullet idag, aningen varmt och lite svulligt men han haltade inte idag. Så jag kan med andra ord andas ut, det var inget farligt. Matti fick vara ledig idag så blev kvalitetstid för mig och han istället och så fixade jag såret.

 

I morgon ska jag kolla hur han travar och ifall han haltar när växeln blir högre än skritt. Finger crossed att han inte visar något i morgon! :) Ja, jo så provade jag en kompis vintertäcke med fullneck och det passade, så nu är Mattis garderob fylld med allt han behöver. Känns skönt att veta, nu är det bara att fylla på första hjälpen lådan så jag är bättre förberedd om Matti blir sparkad igen! :)

 

 

 

Blev lite pinsam situation idag i stallet. Jag brukar nämligen ALLTID kolla igenom Matti för att se om han har sår osv. när jag tar in honom från hagen, men idag blev det knappt om tid eftersom hovslagaren skulle komma och slå fast hans tappsko, så jag hann bara skölja av benen ute vid diket och leda in honom i stallgången så jag tänkte jag borstar och visiterar honom efter att hovslagaren farit. Nå sen när hovslagaren var på plats och skulle börja lägga på skon säger han "Men det här benet är ju svullet!!!" och jag då bara som någon dum blondin "Aj va?!" .. Kändes så pinsamt att jag inte själv noterade svullnaden när jag spolade benen i all hast.. DUMMA MIG!!

 

Så efter att hovslagaren åkt hem kom Åsa ut och kollade lite på benet och hjälpte mig. Det visade sig vara ett litet sår som troligen kommit av en spark på Mattis knä, och det här såret har jag av någon underlig anledning inte noterat igår (jag var inte ut i söndags) och nu några dagar senare är benet mitt i allt svullet? Det kan tydligen ibland bli sådär av mindre sår om man inte upptäcker dem och smuts och bakterier slipper dit. Så vi drog bort skorven och lade kylomslag runt i 20 min och sedan lade jag ett antibakteriellt omslag på såret, och sen skulle Åsa ytterligare ikväll vara så snäll och lägg kylomslag.

 

Tur jag har Matti vid Åsa säger jag nu ännu en gång, tänk vad mycke hjälp och mer kött på benen om sådant här jag får där. Förstår bara inte hur jag kan ha missat det där igår? Matti var inte alls svullen igår och idag haltade han och var så där svullen?! Känner mig alltid lika "tummen-mitt-i-hand" när det kommer till sådant här, man vill ju inte ens öngonsten ska vara sjuk p.g.a. eget slarv som detta helt klart är. Usch vad jag skäms!

 

 

Vår tripp i morgon blev nu då avbokan o hovslagaren inbokad till nästa måndag. Helt otorligt att det ska vara så här svårt i Österbotten att få snabbt en hovslagare att komma och sko. Ringt flera stycken och bara en hade möjlighet att komma inom en vecka. Så Matti har med andra ord semester från ridningen.

 

Men jag funderar om man kan tömköra honom var det är gräs? Är det inte mjukare där? Eller belastar det lika ojämnt i alla fall??