Idag innan jobbet åkte jag ut till Matti och blandade maten. Jag hade först tänkt både hinna träna på gymmet och motionera Matti innan jobbet men efter knappt någon sömn och att vakna med sjuk hals var ingen höjdare så lämnade båda ogjorda. 

 

Min motination är i botten med ridningen, och på ridplan kan man ändå inget annat än skritta och några häftiga samlingar vågar jag inte göra eller sidvärtes då underlaget inte är så stadigt! Med andra ord FY FANKEN!! Man ska aldrig börja rida vid stall med manege, för sen när man är utan suger det!! 

 

Som tur kom delar av stommen till manegen till stallet, så lite hoppfull blir man, men gaah ännu månader innan man kan rida där då det skjuts upp hela tiden känns det som. Men sådant är det, sedan får vi en super fin manege. Peppa peppa peppa!

 

 

 

Igår var det då lillajulfest från Vasa Hubertus och av facebook uppdateringarna tyder man enkelt att vi verkligen hade en lyckad fest. God mat, fint umgänge och ett partyhumör som heter duga!

 

Idag tyder man också från alla FB-uppdateringar att inte många kommer infinna sig i stallet utan vågrätt läge i soffan, vilket jag också ska göra fram tills nattskiftet. Matti får med andra ord ledigt idag och jag åker dit innan jag far till jobbet. Jestas! Skriver som viceordförande skrev på FB. Det tuffaste med att va hästbrud e dagen efter julfesten.

Tyvärr tog jag inga foton igår, eller jo ETT! Alltså jag och Soffi sprang omkring som några yra hönor, men roligt hade vi! Trist att alla man splittrades när man drog vidare till krogen, men oj sakran va kul man hade! 

 

 

Jag har alltid tyckt om vintern, kanske för att jag är född på vintern och på vintern händer massor av roliga saker, julen, födelsedagar, nyår, juldagen och för att inte tala om allt mys med massa ljus tända?! När det kommer till hästvälden finns det ju inget härligare än att plumsa i galopp genom snön. :)

 

Så ni kan tänka er att jag var ganska så glad igår när jag fick rida ut barbacka på min prins i årets första snö. Visst var Matti piggelin idag, men jag kunde ändå trava korta sträckor på helt långa tyglar. Varför jag valde långa tyglar var dels för att jag litar på Matti och för at han lättare skulle kunna parera om han skulle halka när det ändå var lite halt unde snön. Det var så mysigt, riktigt sagolikt!

 

Jag tycker det är så roligt då det nu de senaste åren börjat uppmärksammas hästsporten mera. Igår till exempel kom ett roligt program från sveriges 4an, då Gunde Svan lärde sig rida och i slutet av programmet till och med  tävlade mot Malin Bayard. 

 

I programmet kom det bra fram hur svårt ridningen faktiskt är och hur faktorer som man inte alla gånger själv kan påverkar inverkar på ridningen. Jag tycker faktiskt det var en bra vinkling de gjort ridning. Gunde hoppade en bana på 60-80cm efter att endast ridit i 6 månader, det lyfter jag verkligen på hatten för (speciellt när ja tänker på hur hopprädd jag är ännu efter 17 år med hästar)!!  Det var ju verkligen ingen stilhoppning när man jämförde med Malin, men hon har ju då ridit några år fler än Gunde, hehe! Vad tyckte ni som såg programmet? Jag tyckte det var underhållande. Ännu en gång fick man se hur förlåtande dessa fantastiska djur är, för klart Gunde rev o slet i munnen då han inte är någon van ryttare och inte hade balans, men ändå kämpad hästen Iris för honom, sådant är så fint!

 

 

 

Hösten kommer och man märker alla är mera negativa, hemma, på praktiken, i stallet osv. helt galet vad det här höstmörkret gör till vårt humör, eller egentligen är det väl vinter nu?

 

Hur som helst är det toppen då vår förening arrangerar lillajulsfest och vi är närmare över 50 st anmälda! Det kommer bli så roligt! Jag har ju aldrig varit på det sättet på någon julsfest utöver de man haft i skolan när man var liten, så jag är super taggad!

 

Jag har fått vara med på ett litet hörn och förbereda en grej inför festen, så det är ju bra jag kan dra mitt strå till stacken gällande arrangemanget. Sen så det bästa med kvällen är att de som varit med på talkon blir bjuden på hela festen som inkluderar dryck och 3 rätters mat!! NAM!!

 

För även om humöret är lite nere när vi är utan manege, ridplanerna inte varit i bästa skicket och mörkret gör en deprimerad så tycker vi ju ändå alla i stallet om att umgås tillsammans, så det här ska bli helt toppen på lördag! Senaste gångerna vi har varit ut har allt varit helt sjukt roligt, så jag har höga förväntningar inför lördag. Vi ungdomar drar väl ut och dansar sönder våra fötter efter maten, det kommer bli så bra!

 

Tycker det är så bra att sådant här arrangeras för sammanhållningen, speciellt då det är så många som har massor att göra utöver sina jobb, så talkon hinns inte alla gånger med, men de gånger man hjälper till så får man något tillbaka. Som nu bjuden på mat och få umgås med sina härliga vänner!

 

Hur motionerar ni och varierar träningen för era hästar den här årstiden? Jag var endast ett halvår utan manege och jag känner mig så begränsad hur jag ska lägga upp Mattis träning nu för att han inte ska tappa de muskler som vi äntligen byggt upp.

 

Vi är nu just utan manege och har en frusen ridplan man knappt kan skritta på inann det kommer snö .. :/ Hur gör ni som är utan manege för att motionera era hästar??

 

 

Igår fick jag och Thomas leka byggare Bob. Stolpar i hagen hade sett sina bättre dagar och trådarna var i behov av spänning så jag och Thomas lekte byggare Bob och böt ut stolpar och lade ner vissa på nytt för att göra hagen stadigare. Så nu har jag byggt min första hage, haha, kanske var på tiden med tanke på hur länge jag hållit på med hästar?

 

Så nu får Matti och Robin gå i en bra hage var stakete håller dem tryggt inne! Efter vårt byggande fick hästarna springa löst på stora ridplanen, och jestas vilka spurter och bockningar de gjorde, ni ska få se en video senare, nu får ni nöja er med bilder från hagbygget och avskrittningen i skogen.

 

Det är så roligt när min älskade pojkvän kommer med och hjälper mig i stallet ibland. Den tiden är guldvärd at han ger någon timme åt min stora passion nu som då!

Jag har nästan alltid lagt för mycket energi på vad andra tycker och tänker om mig. Jag har alltid velat bli omtyckt av alla, men då igen är jag en kvinna fylld av åsikter som gör att alla kanske inte alla gånger har så enkelt att tycka om mig, hehe, det kan jag då så bra förstå... Jag skrev för någon vecka sedan om hur hästar och ridning fått mig att prestera bättre i skolan, men hästar har hjälpt mig med så mycket viktigare saker än enbart förbättrad skolgång.. Hästarna har fått mig att vilja leva. Det här kanske blir ett långt och ganska djupt inlägg, kanske för djupt för en hästblogg, men jag skäms inte längre för min bakgrund och är idag glad över att jag fått gå igenom allt jag fått gå igenom, eftersom det format mig till den person som jag är idag!

 

När jag började lågstadiet var jag en livlig (och redan då) lång första årets elev, och jag trivdes riktigt bra i skolan. Jag hade en underbar lärare som hette Karin och hon hjälpte alla i klassen då vi hade problem med något. I de första klasserna av lågstadiet märktes ganska fort att jag hade läs och skrivsvårigheter och jag fick börja gå till en speciallärare som förbättrade min stavning och läsning. I denna ålder (6-9 år) hade jag ganska just börjat med att rida och red ungefär en gång i veckan på ridskola och intresset bara växte, men samtidigt på den här tiden hade jag också flera andra hobbyn förutom ridningen. Jag idrottade och simmade flitigt och aktivt, och utöver de sporterna så spelade jag även piano 1 gång i veckan, så det var ett evigt skjutsande från en aktivitet till en annan för mina föräldrar kan ni tro!

 

 

När jag började i årskurs 4 i lågstadiet så böt vi lärare till en som vara helt nya i skolan och kände inte någon av oss i klassen, så det var svårt för henne att veta vilken elev som hade vilken roll i klassen. I det här skedet började jag blev utfryst. Så i början av årskurs 4 började några i klassen bete sig mindre snällt mot mig, ni vet sådär som småbarn gör, "nej DU får inte sitta här", "nej DU får inte se min teckning" medan alla andra fick se den osv. Ingen lärare tycktes se hur jag blev utfryst.. En gång fick jag till och med en teckning smälld i ansiktet av en klasskompis, varför minns jag faktiskt inte mera. Även trots att mina föräldrar ringde skolan och berättade vad som skedde under timmarna och rasterna hände inget. Men en dag på syslöjden tänkte en tjej inte på att läraren var på plats antar jag, för då flickorna i klassen satt och diskuterade ett pool-party som de skulle ha som jag frågade om jag också fick komma fick jag ett högt och ljudligt var "nej det får du inte för du är för lång".. Efter den kommentaren kom det mera fram hur jag blev utfryst  och det faktiskt varit sant det mina föräldrar ringt om och jag fick välja om jag ville byta klass.. Redan i denna ålder (ca 10-11 år) så var stallet min fristad. I stallet var ingen elak mot mig, och där gjorde det inget att jag var huvudet längre än alla andra flickor i samma ålder, jag fick ju bara börja rida stor häst fortare än de andra och det var ju super häftigt i den åldern! Jag fick dessutom ha min första sköthäst Cheri och pyssla om henne alla veckoslut och må gott i stallet var jag fick hjälpa till på nybörjarlektioner och  tjäna ihop 10 kryss (1kryss per 30 min ledd ridlektion) för att få en gratis ridlektion.

 

 

 

Sedan när jag började i årskur 6 var jag osäker som tusan. Flickorna hade börjat ha sina första pojkvänner och stod och pussades med dem på rasterna. Själv var jag fortfarande längre än alla, till och med längre än någon lärare så ni kan ju tänka er hur det tog på självförtroendet i den åldern. Jag hade dessutom fått finnar och det i sig gjorde ju att man bara ville gömma sig och självförtroende och självkänsla fanns inte över huvudtaget i vardagen.. Jag märkte ganska fort att ingen av pojkarna var intresserade av mig och jag ville ju också få känna mig omtyckt som de populära och "snygga" flickorna i klassen. I stallet var det självklart helt annat, där mådde jag fortfarande bra och ingen brydde sig i hur jag såg ut. Jag började hyra en häst vid namn Santtu vid varje lov vi hade från skolan och vi hade så roligt med stallkompisarna.. Vi red ut mycket och hade galopp-race över åkrarna och i skogen. Idag kan man tänka vi var galna som inte tänkte på säkerheten, men jag antar det hör till ålder, fullt ös medvetslös.. ;) Men det var så rolig tid. Vi fick börja hjälpa till med nybörjarlektioner och jobba i stallet på helgerna för att få gratis ridlektioner, och i ur och skur var vi där varje helg och mockade dynga.

 

 

En dag i 6:an när jag och en klasskompis satt och diskuterade dagen innans ridlektion kom en av de populära flickorna och frågade vem vi pratade om, eftersom hon hade enbart hört namnet Santtu. Då fnissade jag och den andra klasskompisen bara och vi började beskriva "honom", att han var en kille på 14 år som hade brunt hår, bruna ögon och var ganska muskulös och super snäll och söt. Mitt i allt märkte jag hur jag mitt i allt fick uppmärksamhet, mitt i all blev de andra nyfikna på mig!! Jag som var huvudet längre än alla pojkar, finnig och klumpig och inte det minsta attraktiv! Jag kände mig för första gången sedd av de tjejer som verkligen var populära och hade inflytande på folk. Så jag som då var i 12-års åldern började ju såklart tänka på det här  när jag skulle gå och sova, och där låg jag och fundera hur jag skulle få bevarat den där popularitets-känslan, men jag kom inte på något just då.. Några dagar senare hade jag hittat på att den här Santtu var min nya pojkvän, eftersom jag fått flera frågor om honom dagarna efter första beskrivningen av honom.. På den vägen gick det och sedan märkte jag efter ett litet tag att intresset av honom svalnade eftersom han bara fanns i fantasin, jag behövde göra honom mer verklig. Så jag gjorde "honom" medlem på den siten på nätet som vi barn på den tiden hängde på, och då tog allt fart och jag satte mig djupare fast i klistret samtidigt som jag fick mer och mer bekräftelse och info om vad tjejerna och killarna igentligen tyckte och tänkte om mig. Mitt i allt kände jag mig mera sedd och jag fick börja hänga med på flera diskon under den korta tid som det här "bedrageriet" fungerade och jag var för en kort, kort tid inte det tredje hjulet utan fick faktiskt hänga med i gänget. Men som med alla lögner kommer ALLTID sanningen fram, men resultatet av denna lögn blev helt galet.

 

När sanningen kom fram och klasskompisarna förstått att Santtu var ett påhitt, så blev de såklart arga på mig och besvikna eftersom de skrivit till den här "santtu" saker de inte ville jag skulle veta (vissa gånger elaka saker om mig, och andra gånger om något helt annat).  Trots att jag bett om ursäkt och sagt otaliga gånger förlåt så slutade allt inte efter några dagar av irritation från de som jag ljugit för. Utan allt spårade ur och jag vågade inte ens fara till skolan en vårdag i 6an. Eftersom stallet var min trygga punkt cyklade jag iväg dit istället för skolan och kom snyftandes in i stallet. Jag tog tag i grepen och började mocka Santtus box. Efter en stund kom stallägaren in och undrade vad jag gjorde där, och jag började gråta. Jag skämdes så mycket över mina fula lögner att jag inte vågade berätta orsaken till att jag var där istället för skolan, så jag sa jag bara blir retad i skolan och inte ville dit.. Stallägaren var så snäll mot mig och sa jag fick rida ut och rensa tankarna på min älskade Santtu, vilket jag gjorde. Jag hoppade upp barbacka och red iväg i terräng på hästen som förstod mig bäst och fick mig att må så bra i allt elände. Under tiden jag var i terräng hade stallägaren ring min mamma och meddelat att jag var i stallet, och mamma i sin tur hade varit så orolig eftersom de ringt från skolan och sagt jag inte kommit dit, och mamma visste såklart inte var jag var. I detta skede hade jag ännu inte berättat vad som skedde i skolan eller om mitt påhittade pojkvän åt mina föräldrar ännu, men efter denna dag blev jag tvungen att berätta ALLT.

 

Jag fick mindre trevliga mejl, mess och samtal om hur livet skulle bli surt för mig och ALLA skulle få veta om min lögn osv. och just den biten att ALLA skulle få veta var den som kändes hemskast. För jag visste ju att jag gjort fel och hur stort inflytande dessa tjejer hade och kunde verkligen göra de närmsta åren sura för mig eftersom vi snart skulle börja högstadiet.! Till sist blev det så hemska mess och allt så ångestladdat så jag och mamma böt nummer. Trots, åter igen en gång, flera samtal från mina föräldrar till skolan om vad som försegick så fick jag inget stöd därifrån, eftersom skolans svar på det hela var "Vi kan inget göra då det sker på barnens fritid". Men det var ju det som var grejen, mobbningen som tog fart då skedde dygnet runt. Efter att jag och mamma bytt nummer (att jag bytt nummer visste inte klasskompisarna) fick mamma ett meddelande som jag ännu inte vet vad som stod i, men något tydligen så grovt att hon bestämde sig för att ta ett snack med mina klasskamrater och be dem sluta vara så grymma mot mig eftersom jag bett om ursäkt osv. Så sommaren efter att jag gått ut 6an levde jag i skräck. Jag vågade inte visstas i områdena var vi bodde ensam. Jag spenderade hela sommaren med mina föräldrar på villan och i stallet. Hur som helst blev resultatet av alla hotelser och all ångest att jag böt skola. Jag behövde en helt ny start bort från allt som hade med lågstadiet att göra. Så mina föräldrar ringde Vasa Övnignsskolas högstadium och berättade om vad som hänt och de välkomnade mig med öppna armar och det blev den start jag behövde. Här fick jag de bästa möjligheterna jag kunde ha fått både med inlärning och kompisar och jag är evigt tacksamma till rektorn vid Vasa Övningsskolas högstadium över hur hon hanterade situationen och välkomnade mig.

 

Så under högstadietiden kunde jag sakta men säkert bygga upp mitt självförtroende och framför allt självkänsla tillbaka, och det tog ända till mitten av gymnasiet innan jag vågade vistas ensam i områden runt vårt hus. Så rädd var jag för dem som varit mindre snälla mot mig. Ingen hade varit fysiskt elak mot mig, men min skräck var att om de såg mig skulle de typ hoppa på mig, även om jag innerst inne kanske nog visste det aldrig skulle ske, men den rädslan hade jag i många år! Jag skämdes så otroligt över vad jag hittat på så att träffa nya människor var ångestladdat för mig eftersom jag var så rädd att någon skulle ha hittat på eller sagt elaka saker om mig till dem så de skulle ha haft förutfattade meningar om mig. Så med andra ord fick stallet mera tid och jag slutade med mina andra hobbyn, och ju äldre jag blev destu duktigare blev jag såklart också att rida och skaffade mig mina första medryttarhästar. Mina föräldrar började dessutom inse att det här med hästar inte var något övergående och de insåg även hurudan bra terapi det var för mig att få vistas med dessa kloka djur, och vilken glädje jag hade när jag kom från stallet, så även om ingen annan i familjen är intresserad av hästar har jag alltid fått utöva min älskade hobby.

 

Min favorit arab Aleto som jag hyrde några veckor sommaren 2006 

 

Det är ganska hemskt när jag läser i min dagbok från den tiden då jag mådde som värst. Jag var bara 12-år och ville inte leva längre. Ja, jag har skrivit exakt de orden i dagboken. Jag hade också skrivit att "vem kommer sörja mig om jag dör?? andra än mamma och pappa alltså?". Usch, tänk att ett barn kan må så dåligt. Jag minns inte att jag mådde så dåligt eftersom det är över 10 år sedan, men jag börjar nästan gråta när jag tänker på det för hela familjen mådde så otroligt dåligt till följd av vad som skedde, allt blev så överdrivet. Det är så hemskt hur oskyldiga barn kan vara så elaka med varandra och förstöra någon människa  till grunden så ordentligt. Jag vet inte hur jag skulle vara idag, eller helt ärligt om jag skulle finnas här idag om jag inte haft hästarna. För just den åldern när man är ca 12-år är allt så svart och vitt och man tänker inte följderna av ageranden alla gånger..

 

Idag har vi alla vuxit upp som var inblandade. Jag är inte arga på dem och har förlåtit dem för länge sedan och hoppas de även förlåtit mig, jag menar vi var alla barn som inte förstod bättre och föll lätt för grupptryck. Idag är jag ändå som sagt glad att jag fått gå igenom det jag fått gå igenom, trots att det var rent ut sagt ett helvete då och många besök hos psykologer efter det, men det har format mig till den jag är idag, och idag kan jag känna mig stolt över mig själv och nöjd över vad jag presterar och hur jag beter mig mot mina medmänniskor. Det tog många år innan jag vågade prata och erkänna vad som hänt, men idag är jag inte över huvudtaget rädd för att berätta min story. Jag har blivit tack vare det jag fått gå igenom ofta den som mina vänner vänder sig till när de mår dåligt, och den rollen tar jag gladeligen, för jag vill ALDRIG någon jag älskar ska behöva må så dåligt som jag gjorde när jag var 12 år! För det jag lärt mig är att Du duger då så bra precis så som du är! Och de som verkar vara så perfekta har något under deras yta som inte alls är så bra som de ser ut.

Idag for mitt humör i botten p.g.a. lite grejer som berör häst-stuff (inte arg på Matti), men kommer inte skriva nå destu mera om det hit, för det hjälper ingen! Men uppdateringen rä därför inte så bra just nu! :)

 

Ikväll ska Matti coh Robin få motionera sig själva på ridplanen, de var vilda och busiga idag när det blåste så här härligt hårt som det nu gör, så jag och Linn konstaterade att våra hästar skulle båda må bra av att få busa loss på stort utrymme lösa. Bara byte av hage idag (deras gamla gått sönder) gjorde att de båda went bananas , haha!

 

 

Idag fick Matti vara hos tandläkaren. Min favorit veterinär Maria Losvik och hennes team kom till stallet och vaccinerade och raspade några hästar, där bland annat Matti. Jag litar helt fullständigt på Maria och känner alltid Matti är i trygga händer när hon behandlar honom. 

 

Matti hade flera taggar på tänderna på vänster sida som filades ner och jag blev rekommenderad att ta med ca 6 månaders mellanrum raspningar för att inte det skall bli några större taggar som sticker ut och gör obehag i munnen. 

 

 

 

Förutom tandläkarbesöket så hade även Losvik-teamet med sin buss med hästgrejer, så vi fick köpa hästgrejer till oss och våra hästar för rabatterat pris. Så det såg man höjde stämningen rejält i stallet att få sådan lyx med en hästbutik på gårdsplanen, jag menar inte alla gånger man har en buss fylld med Kingsland prylar med rabattpris på gården. Nu är jag i och för sig så otroligt fattig, så för mig blev det bara ett par varmare sockor och svans och manutredare, men många köpte julklappar till sig själva och döttrar. Hmm synd att mina föräldrar/syskon/pojkvän inte var där och hittade något fint till mig till julklapp. Jag såg en super fin regnjacka, tröja och ridväst men såklart kostar det då det smakar, så det blev därför endast mina termo-sockor, hehe.

 

Nu har igen ena katten börjat fräsa åt andra, och denna gång har inte vår andra katt Leo skrämt Ludde som fräser och spåttar.

 

Jag är inte alls så super kunnig om katters beteende, kan detta bro på att feliwayn är slut eller? Har ni några tips förslag varför Ludde mitt i allt börjar fräsa åt fina Leo som inte fattar någonting varför lillebror mitt i allt tror han är en utomjording???

 

 

Igår var det då ridlektion för Lena Lahti i solfmanegen. Det var så roligt att rida i manegen igen och ridlektionen gick bra! MEN nu är lastningsproblemet tillbaka igen. Man ska ALDRIG säga något problem är förbi. Nu hade Matti bara bestämd sig att inte gå in bara för att han inte ville, han är inte rädd eller något, han vill bara inte in. Men nåja, bilr att öva, öva, öva nu igen!

 

Nåmen tillbaka till lektionen eftersom den gick bättre än lastandet! Jag red samtidigt som Linn och det är ju bra länge sedan jag red samtidigt som någon annan, men det gick helt bra ändå. I början var Matti super tung på hand, men efter uppmjukande övningar var vi gymnastiserade upp bakbenen så de började hitta sig dit under Matti så blev han automatiskt lättare framtill och Matti blev riktigt mjuk och fin i sidorna!

 

I slutet skulle vi fokusera enbart på högergalopplyften och Matti försökte så göra rätt men ändå blev det bara vänstergaloppen när vi skulle lyfta den från riktigt samlad skritt. När vi lyften den från traven gick det nog men det belv tydligen för tungt från samlade skritten när han blev tvungen att lägga benen långt under sig.  Han kom riktigt fint på bekbenen och gjorde gång på gång fina lyft till vänster, men det var ju höger galopp vi ville ha. Men när vi fått lyft den högra galoppen från trav började vi samla galoppen istället och jag fick flera riktigt fina galoppsteg och flest på raken som jag fått hittills. Man märker att Matti tycker inte alls om ridplaneran hemma nu för han rä helt annan i manegen!

 

I en övning var vi skulle flytta bogarna utan skänklar blev Matti så känslig mitt i allt att jag gjorde för mycket då jag inte är van att behöva göra SÅDÄR lite, så Matti visste inte riktigt vart han skulle lägga benen så han nästan lämnade dem i luften och började nästan göra början på en galopppiruett, och en annan gång försök till början av något piaff/passage liknandem WOW!! Det var ju ett missförstånd och inte alls meningen, men både Lena och Nan har sagt till mig nu att bara Matti får styrkan i bakbenen kommer de skolorna inte vara några problem för honom, bara vi gymnastiserar upp bakdelen mycket nu. Kanske vi också kommer en dag bli något häftigt? 

 

 

När alla andra gått hem eller det är ytterst få i stallet brukar jag tillämpa lite NH i stallet också med Matti eftersom det då inte stör många att jag jobbar med honom lös. 

 

Så igår när alla gått hem så passade jag på att träna lite basic följa john i stallet. Det går mycket bättre när jag inte filmar samtidigt eftersom jag nu inte var tillräckligt tydligt och Matti svängde sig om mot mig och funderade vad jag riktigt ville några gånger. 

 

 

 

 

Vad gör ni en regnig dag? Jag putsar utrustning och häst från topp till tå. Det är så trist att all utrustning skall bli så leriga och sandiga nu när ridplaneran är så klottiga. Sadeln var till och med sandig och lerig på bakvalvet, så det sprättar en hel del lera då vi rider med andra ord. Men nu är det rengjord och tränsen lika så och insmorda ordentligt!

 

Igår när jag satt och diskuterade min skolgång med mina föräldrar konstaterade jag gång på gång att det är tack vare Matti som mina betyg höjts och att jag klarar mig bättre i skolan! Jag lider av lindrig dyslexi och har haft sedan jag var liten svårt med stavning (även lässvårigheter när jag var liten). Ni som läst bloggen ett tag har säkert märkt när det kommit några stavfel här som där, eller särskrivningar som inte varit korrekta osv.

 

Hästar har ju funnits i mitt liv mer eller mindre i 17 år, men det är först när Matti kom in i bilden som min skolgång effektiverats och jag presterat bättre. Visst hade jag helt bra betyg i lågstadiet och högstadiet, men svårighetsgraden var inte så hög i jämförelse med hur den är nu när man läser på högskola. Men utöver att jag fått bättre betyg tack vare hästar så har hästar alltid funnits som terapi och min trygga punkt när jag varit ledsen. Men mer om det i ett annat inlägg.

 

Gymnasiet var en jobbig tid för mig, då sjönk vitsorden i betygen sakta men säkert och jag mådde ganska dålig igenom hela gymnasiet p.g.a. olika orsaker. Ett halft år efter gymnasiet blev jag utbränd som följd av allt jag fått uppleva genom mitt liv och alla extrema händelser som skedde i gymnasiet, och jag blev sjukskriven någon månad, och efter att ha gått i terapi ca 6 månader hos en fantastisk terapeut/psykolog kom jag lite bättre upp på fötter och seda kom finaste Matti in i bilden och då tog mitt "tillfrisknande" lite mera fart. Jag orkade börja bli mera social (sakta men säkert) och jag blev tvungen att prioritera min tid och satsa på det som gjorde mig glad istället för att endast försöka göra andra glada.

 

Första halvåret i högskolan var tufft, och jag led fortfarande av ångesten och paniken efter utbrändheten, och det resulterade i att jag hade problem i vissa kurser att få dem godkända när deadlines gjorde mig handlingsförlamad. Men i slutet på första året började det gå bättre och jag fick bättre struktur på allt och jag måste nog säga det är tack vare att jag regelbundet fick vara i stallet med Matti, för dit skulle jag varje dag och sköta om Matti.

 

Andra året i högskolan kändes det genast bättre med ångesten och mina betyg började sakta men säkert bli bättre och jag spenderade allt mer tid i stallet och mindre på festandet, jag blev helt enkelt tvungen att prioritera om, för nu ägde jag en helt egen häst och allt ansvar låg hos mig. Detta år, detta sista år av mina högskolestudier har gått helt fantastiskt bra, jag trivs med det yrke jag valt (sjukskötare) och betygen fortsätter gå upp och det känns att jag inte behöver lägga lika mycket tid på skolan eftersom jag nu effektiverat mina studier eftersom jag vet att jag varje dag är i stallet och då lämnar det inte mycket extra tid åt studierna. Jag har med andra ord börjat förstå innebörden i ordet "plugghäst" eftersom vi som har hästar måste planera vår tid nästan minutvis. Så när vi "plugghästar" väl pluggar så pluggar vi ordentligt och fokuserat eftersom vi inte har hur mycket tid som helst eftersom våra älskade hästar tar sin "lilla" tid!

 

 

Kom precis hem efter min andra runda i stallet. Nu på kvällen fixade jag, Linn och hennes pojkvän i hästarnas hage bort gammalt hö och skit. Men det var så grymt blött så vi förde till sist bara det gamla höet till sidan av hagen för att få torka, för det var sjukt tungt att föra skottkärrorna fyllda med blött hö + lite lera, så efter 3 kärror var vi redan led!

 

Så fick jag ta fram mina manliga sidor och börja bygga ett sluttande "dike" så vattnet skulle dra bort från pölen mitt i hagen, så nog blev det mindre vatten, men allt drog såklart inte bort. Hoppeligen hjälper diket man byggde idag inför i morgon då de lovat regn hela dagen!

 

Måste faktiskt säga att det känns skönt att ha stallet på ynka 3 km avstånd, har spenderat så mycket mera tid med Matti det här halvåret jag haft honom vid Hubertus än jag tidigare hunnit. Visst är det inte lika lugnt som i ett litet stall på landet (speciellt nu när manegebygget är igång), men Matti verkar inte vara brydd i det, som tur!

 

 

Idag blev det mer fart på terrängrundan än igår, idag red vi nämligen mot laukkatie (för er svenska läsare så betyder laukkatie = galoppvägen på svenska). Vägen riktiga namn är väl mossavägen eller något liknande, men jag kallar den laukkatie eftersom man slipper långa sträckor fram i galopp och trav på bra underlag.

 

Idag var det Johanna på Pasa och Mira på Robin som hänge med och det var riktigt trevlig. Jag fick ju öva på min finska när Mira var med som är finskspråkig så det är ju alltid plus i kanten! :) Hästarna skötte sig fint, även om Pasa taggade till och slängde några bocksprång här som där, men Johanna är ju så duktig och van så det var inga större problem. 

 

Jag lade på sportstrackern för att ta reda på hur lång ritt vi gjorde, och det var en 9 km runda på 1 h och 10 min. Inta illa pinkat! Reflexerna hade vi på och man märker att bilisterna saktar mera in då man har reflexerna på, de liom lägger ordentligt märke till en tror jag?

 

Det kanske inte kommer så roliga rid-inlägg nu en tid framåt eftersom ridplanerna är super dåliga då det regnat så vi kommer rida mycket i terräng eftersom vägarna där istället blivit toppen.

 

Idag red jag ut i terräng då alltså i sällskap av Tilda på Pasa och Mira på Robin. Inget på det sättet märkvärdigt med rundan, annat än trevligt sällskap och avslappnande runda som ryttare och hästar trivdes av. :) Vi slapp regnt under själva ridturen, men strax innan och sedan när vi kom tillbaka till stallet öste det ner igen, suck med detta regn!!

 

 

Ikväll var tanken då att rida ett lätt dressyrpass, men väl på ridplanen ville inget fungera. Visst fick jag Matti  på kort tygel men inte att ge efter framtill alls!Så det korta passet blev ändå ett 50 min pass var jag försökte mjuka upp honom, men icke, det var nog tungt idag. Inne i stallet fick jag höra att andra hästar inte heller kännts trevliga på ridplanen, men vem kan klandra hästarna? Det är en enda sandvälling till ridplan nu och någon hög växel vågar man inte rida, då försvinner nog sandvällingen under fötterna på dem. Det var så bra på förra stallet då detta aldrig var något problem eftersom dräneringen var så toppen på den ridplanen och även om regnet öste ner kunde man rida, på sommaren blev den kanske lite för hård för min smak, men på hösten och våren var den guld värd!!

 

MEN, nu ska vi bara bita ihop i stallet, och se fram emot att vi får en fin ny manege och vid årsskiftet kan vi rida där och njuta av den!! Så länge får man skippa alla festligheter och hålla i alla pengar och skrapa ihop slantarna så man har råd att ta transporten till Solf-manegen och rida där. Annat kan man inte nu. Glada tankar, glada tankar, glada tankar. 

 

Det är ganska kul hur olika åsikter det finns om det här med att skaffa lilla-E. Antingen är man radikalt för eller radikalt "emot" (med emot menar jag att man förespråkar att man bra kan köra utan lilla-E-kort). Visst kan man köra utan lilla-E (sk. BE-kort), MEN, man tar detta körkort av en orsak, och det krävs lite kunskap om max-vikter och backning osv. Visst det kan man ju kunna sådant redan utan kortet, men varför inte bara köra upp då och ta kortet så är det laglig körning oberoende vikt på lasten?

 

Jag har kört en gång med transport utan att ha lilla-E-kortet, den gången blev jag tvungen att köra eftersom min chaufför fick förhinder och jag och Matti hade en tid hos sadelprovaren. Den gången var det ett litet släp och en farmar-bil som jag körde med, och vi klarade oss under den max-gränsen vad man fick dra med släp utan lilla-E. Det många som inte har lilla-E-kortet kontrar med lilla-E-kortet kommer på tal, är just "jag har kört många gånger utan kort", "så länge man håller sig under max-vikten på släp + häst" eller, "polisen kontrollerar ändå aldrig, om de gör har du extrem otur!". Visst kan de ha en poäng i vissa saker, MEN, om något skulle hända, ex. trailern far i diket eller något liknande, så då kan det bli svårt att få försäkring att täcka om du inte har lilla-E och kör lagligt, detta är ren fakta inget jag hittar på. Du kan till och med bli av med ditt körkort!!

 

 

 

Jag tror inte många vet om att lagen gällande lilla-E-kortet ändrades så sent som 19.1.2013. Så i princip kör många som är utan lilla-E-kort olagligt, eftersom max-gränsen vad bil + släp + häst får väga överskrids lätt. Enligt lagen får du idag UTAN lilla-E köra en bil som MAX väger 3500 kg och dra ett släp + häst som INTE överskrider 750 kg tillsammans. Så det ska vara ett riktigt lätt släp om detta ska funka och  häst. "Vanliga" släp väger ca 750 kg och uppåt, och en häst väger ju ca 400-600 kg. Så med andra ord överskrids max.vikten till och med utan häst i vissa fall (beroende på släp), och lätt då hästen kommer in i transporten.

 

MED lilla-E-kortet då igen får du köra med en bil på max.vikt 3500 kg och dra ett släp som väger över 750 kg, MEN totalmassan får inte överskrida 3500 kg totalt. Alltså släp + häst(ar) får inte överskrida 3500 kg. Så med andra ord kommer man ganska långt med lilla-E-kortet utan problem och lagligt!! Visste ni detta här om lagändringen eller informerade jag er om något nytt nu? Ibland är det bra att ha kontakter som lätt kan kolla upp sådant här. :)

 

Så varför väljer jag att ta lilla-E? Jo jag vill köra lagligt, jag vill känna att jag kan köra, har kunskapen och är berättigad. Jag menar jag skulle inte vilja köra min ögonsten till häst utan att veta att jag är berättigad till det och faktiskt kan och gör det lagligt. Så om du kan köra med släp och gjort det tidigare utan lilla-E, varför tar du inte bara kortet? Du betalar ju bara en engångssumma för uppkörningen och teoridelen (+ tillståndet av polisen) och sedan är det bara att tuta och köra bäst du vill lagligt och behöver inte bli nervös när du möter polisen i trafiken..

 

 

 

Efter gårdagens rambabula med att få tidetabeller att gå ihop fick jag tummen ur och ska nu börja övningsköra för att själv skaffa Lilla-E. Varifrån jag ska få pengarna att betala körprovet och teoriprovet och tillståndet från polisen är en annan femma, men ikväll ska jag i alla fall börja övningsköra med pappa!

 

Jag har länge funderat på att skaffa kortet, men då jag så sällan åker bort med Matti i transport har jag inte kännt jag ännu är i behov av det, men igår fick jag tusan konstatera att NU!! En av orsakerna till att jag inte heller åkt mycket bort med Matti är ju då jag inte själv har lilla-E, och det krävs så många olika människor/faktorer att fixa ihop en resa då jag varken har dragbil, släp eller lilla-E kortet. Men ikväll är början på den sista nämna biten påväg att korrigeras!! Snart är jag lite mindre beroende av andra! :)

 

 

Vi kom oss iväg efter MÅNGA om och men. Nu är jag bara så otroligt trött så ni får läsa mera i morgon om ridlktionen och se bilder och film. Nu ska jag gå o sova så jag orkar med ett seminarium i skolan i morn och såklart rida Matti! :) 

 

 

Alltså vilken tur att jag dubbelkollade min tid!! Jag ska rida lektion för Nan Ekblom ikväll i Solfmanegen, och jag hade sett fel på tidtabellen, jag hade kollat att jag skulle ha ridit kl 20 eftersom det var en tjej som hade liknande namn som mig då, men när jag dubbelkollade såg jag att jag red  redan kl 17!!  Gissa paniken!

 

Så nu har jag hamnat att ringa runt och fixa så jag får låna dragbil tidigare, fixa med chauffören och transport eftersom inget av dessa har jag själv. Lite probelm hur jag ska ta mig till manegen nu bara!! FY, känner mig riktigt stressad och nervös nu! Speciellt då jag inte riktigt hunnit rida så ordentligt sedan förra Nans lektionen. Men nu har jag bättre tid igen då examensarbetets idé är inlämnat. Så nu lider inte Mattis motionering längre.

 

 

Igår fick Matti och hans hagkompis Robin busa till det på ridplanen.Det var så roligt att se då Matti och Robin lekte loss på ridplanen genom att bocka, spruta, stegra sig och busa med varandra.. Det är så härligt att se hur de leker med varandra och när de sparkar bakut mot varandra ser man att det inte är av jäkelskap att de vill träffa den andra eftersom sparkarna aldrig sparkas så långt ut om kompisen är nära.

 

Eftersom Matti är klippt har han haft täcke på sig nu ett tag, och det börjar ju klia lite då när de inte slipper åt att klia sig ordentligt, så igår när han fick busa av sig på ridplanen lät jag honom få rulla sig bäst han ville, och det gjorde han 5-6 ggr och njöt av sin lerinpacking. Som tur torkade han upp när jag och Linn skrittade av våra hästar i skogen så det var bara att borsta bort sanden när vi kom in i stallet igen.