OKTOBER var åter igen en månad utan dressyrsadel, men det var inte hela världen för jag hade köpt tömkörningstömmar så vi började pröva på det och så fick vi pröva rida i det nya hackamoret. Sen så kom syster min o prövade rida Matti och jag försökte lära henne grunderna och hade henne och gympa lite på hästryggen och Matti var exemplarisk som vanligt! Men klåpig som Matti är hann han också med att riva bort lite skinn när han förskte få upp hödörren, haha.

 

NOVEMBER var ytterligare en månad utan sadel men en lite olycksdrabbad månad. Matti fick nämligen ett svullet knä och det blev sårvård som stod på schemat i några dagar. Men efter att såret var bra var det bara att tuta och köra igen, barbacka. Sen  kom också Lenas foderhäst till stallet och Matti fick en ny flickvän och vi nytt terängsällskap. I slutet av November kom Sara och knäppte några foton på mig och Matti, som ni bl.a. ser här i headern. Motivationen började tryta en aning eftersom jag varit sadellös så länge, men vi kämpade på med ridningen ändå.

 

 

 

DECEMBER har varit en månad men mindre trevligheter, som ni vet fick Matti ett ordentligt sår på benet och sårvård har varit på schemat i snart en månads tid. Sadeln anlände i början av månaden men är fortfarande inte prövad p.g.a. såret (och att jag har vinterkräksjukan). Men vi har ändå hunnit gosa massor, gå på långa promenader och ridit ut tillsammans någon enstaka gång och så var vi ju till Djurklinik Losvik den 13e december och fick benet röntgat, men som tur var inget av utan det var "bara" en ordentlig infektion.

 

I JULI var det riktigt varmt och p.g.a. värmen och torkan så började också Mattis hovar torka och det blev dags med att smörja in dem med olja igen. Jag fick dessutom beskedet att det skulle bli ett köp av Matti och jag grät utav lycka. Veterinärbesiktning bokades och jag var så överlycklig. Jag började efter mitten av juli också att rida utan dressyrsadel eftersom min magkänsla om att den inte passade inte försvunnit och jag bad min ridlärare kika på den och hon höll med.

 

 

 

AUGUSTI är månaden jag minns bäst från hela detta gångna år! Varför? Jo för då blev jag till pappers också den nya ägaren av Matti. Jag som drömt om att få äga en häst sedan jag var 5 år fick nu 16 år senare den drömmen besannad! Jag har inte ångrat det en enda sekund. 6e augusti var han min, och det hade även radio X3M noterat och tog upp det i deras "nyheter"!! Men i och med köpet av Matti var vi officiellt sadellösa (i dressyren) eftersom jag fick bekräftat på veterinärgranskningen att sadeln inte suttit bra eftersom han ömmade liite när hon provocerade på vänster ryggmuskeln. Så jag prövade måååånga sadlar och ingen passade! Sen så åkte vi på hoppträning igen till Vörå, men största delen av augusti gick ändå åt att mysa med Matti och att söka sadel. I slutet av Augusti fick Matti dessutom två veckor ledigt då han fick gå på grönbete, och jestas vad magen blev STOR.

 

 

 

SEPTEMBER var en månad med frustration och glädje. Vi var nämligen fortfarande sadellösa och fast jag åkt runt i österbotten och samlat på mig olika sadeltyper så passade inte en enda en! Men som tur är en del hästfolk så otroligt hjälpsamma, så när jag returnerade en sadel jag prövat från Jakobstad tipsade kvinnan som ägde sadeln jag prövat mig om Horse-Ess. Sagt och gjort, dit hörde jag mig för redan följande dag och fick en tid att komma dit. Tyvärr hade de ingen sadel åt mig som passade, men jag fick för första gången någon som kunde förklara varför det var svårt att hitta sadel åt Matti, och lära mig vad allt man ska tänka på när man ska hitta en perfekt sadel, vad de flesta glömmer att kika på osv.. Så det blev att beställa en sadel. Så utan dressyrsadel innebar det mycket barbacka ridning och hantering från marken, och det har gjort min balans och bandet mellan mig och Matti riktigt gott. Vi är tightare än någonsin!

I APRIL blev det ännu mera vår och pälsen började lossna av Matti som bara den, så man fick börja rykta honom utomhus eftersom han dammade så och håret flög över allt. April var också en månad som jag äntligen fick min fina mamma upp på hästryggen och komma en bit på vägen att övervinna sin rädsla.  Sen så kom också Sara med till stallet en dag och tog elt ljuvliga bilder på mig och Matti, hon lyckas alltid fånga hans mysiga stunder <3. Sen var jag också hundvakt till finaste Charlie och tog med henne till stallet och gick ut på långpromenad med både henne och Matti, ett djur per hand och det gick fint!

 

När jag tänker tillbaka MAJ kommer jag genast ihåg två saker som jag blir helt varm i kroppen när jag tänker på det. Jag tror ni också kommer ihåg detta, 1a är när jag deltog i min första dressyrtävling med Matti och vi placerade oss på en andra plats, i ärevarvet föll glädjetårar jag var så lycklig! Det 2a var när jag hoppade över 1 meter med Matti och kom över min hopprädsla. Sen red hela stallgänget ut i den första ordentliga sommarvärmen och alla brände sig lite här som där, men det var det värt för vi hade så roligt!

 

 

 

 

 

JUNI-månad var det mycket ridning och träning som stod på schemat. Motivationen var på topp efter majs tävlingsdebut och jag var målmedveten. Det enda som kändes fel var sadeln, men jag hade så lite kunskap om sadlar så visste inte om jag inbillade mig att den låg fel eller ej? Vi åkte på hoppträningar till vörå och fick mer smak för hoppningen. Matti fick också gå på lite grönt men blev så tjock med det samma så han lades i bantningshagen med de andra gräskänsliga hästarna.

 

 

 

JANUARI var en mysig månad, det var svinkallt vissa dagar och andra dagar lite varmare. DEt jag bäst kommer ihåg från Januari är när Betti tog kontakt till mig via e-mail och berättade hon var Mattis före detta ägare från Estland. Jag även pappa med till stallet och han red Matti och det gick riktigt bra. Matti överraskade pappa lite med att trava en långsida, men det gick bra. Sen fick pappa skritta av Matti i terräng dessutom. Så stolt över mina grabbar! På min födelsedag red jag och Cessi ut på en lång härlig terrängrunda och kul hade vi! Svettiga var hästar och ryttare när vi kom hem igen.

 

 

 

 

 

FEBRUARI var en anna kall månad. Men vi tränade på för fulla muggar ändå. Vi konditionstränade mycket på åkrar med mycket snö och åkte ut till Gamla Vasa med transport för att få hoppa lite. Sn tränade vi lite på cirkuskonster också. Jag började få allt mer starka känslor för denna underbara häst och ni läsare började se framstegen med Matti och kommenterade det på bloggen som gjorde mig så fruktansvärt glad! <3

 

 

 

 

 

 

 

MARS blev en månad med också mycket skoj. Många fina härliga terrängturer och eftersom det började bli vår och ridplanen var en isbana så filade vi på dressyren längs den mjuka sandvägen. Några från klassen hänge på till stallet och jag höll ridlektion på Matti åt dem och heppan min uppförde sig exemplariskt. Frida hade blivit medryttare på Eila och jag hade flera gånger i veckan sällskap med till stallet.

 

Titta så duktig Matti har blivit på att buga! Haha, minns förra vintern då han inte fattade så mycket. Nu går de nästan alla gånger på första försöket!  <3

 

Nästa "konst" jag ska försöka lära honom är tass, får se hur det går?!

 

 

 

 

 

Så här såg det ut i februari då vi prövade med bugandet

 

Jag har varit van vid att åka ut till Matti varje dag oberoende väder och temperatur i snart 1 månads tid, och idag ligger jag i sängen med noro-virus (även kallad vinterkräksjukan). Skulle mycket hellre vara ute och gosa med min älskling.

 

Dessutom hade vi bestämt att vår sadel skulle komma i morgon, men det kan jag bara glömma i det skicka jag är i. Det enda som hållits i mig idag är 2 isbitar!! Inte roligt alls detta.

 

Jag ringde annars och rådfrågade av djurkliniken Losvik gällande Matti sår, och jag fick godkännande att sakta mak sätta igång honom från ryggen. Jahapp, men så spyr man som en gris idag då, great!

 

 

 

Nu är julhelgen och allt latande över! Jag har trots julen i vanlig ordning åkt ut till stallet varje dag och putsat såret. På julafton hade jag med en julklapp till Matti, han fick torkade runda rågbröd med morötter där emellan, hans lilla "jultårta" tog snabbt slut kan jag lova!

 

Igår longerade jag Matti på ridplanen där det var som mest snö så att han verkligen fick jobba med att lyfta på benen. Till in glädje gick Matti även denna gång gick helt rent, så jag tänkte faktiskt rida ikväll ca 20 min på min gubbe och se hur han käns. Men efter denna långa paus från motion av min polle tror jag faktiskt jag rider i hoppsadeln (fast den kanske inte är den bästa) idag för att inte flyga av i första taget, Matti busade lite i ett hörn igår fast han longerades, knashäst! <3

 

 

Jag har fått många gosiga is-pussar på sistone av min älskade vän!

 

Jag och Matti lever fortfarande, det har bara varit så mycket de två sista dagarna så jag har inte hunnit uppdatera här. Såret har blivit fint rött och vi har gått ut och promenerat varje kväll.

 

Jag ska åka ut till Matti nu idag också innan jobbet för att putsa såret, och i morgon så ska jag se om jag vågar mig rida honom i skritt en stund på ridplane eller om han fortfarande är en tickande bomb, vi får se! :) Stay tuned!

 

 

Ikväll var det en snabbvisit till stallet för att ta hand om Matti. Jag var snabbt in med ögonstenen min från hagen, borsta honom fint och lindade benen för att longera honom och se hur han rörde sig idag. Idag gick han helt rent vilken kändes så otroligt skönt. Matti hade också varit sig själv i morse och nu på kvällen, alltså snäll och mysig.

Såret var rent och fint vad man syntes utåt och hade röd fin färg. Men det känns som att såret ändå blivit aningen större? Men är inte säker, kan hända jag inbillar mig?

I morgon ska jag gå ut och gå en bit med Matti så han ska få se något annat än hage, ridplan och stallet. Jaghar ju varit ut kvällstid nu till Matti eftersom han blivit stucken med pinicillin och det måste ske ungefär samma tid varje dag, men nu behövs han inte stickas längre och jag kan åka ut tidigare.

 

 

Jag vet inte snart vad jag ska börja göra med Matti. Jag vill ju självklart att min älskling ska må så bra som möjligt, men nu idag var han verkligen inte sig själv. I morse hade han lämnat sist in i stallet och då brukar han bli lite orolig, men i morse hade han stegrat sig och varit helt frånvarande när Åsa skulle lägga täcke på honom, så hon hade inget annat val än att föra ut honom som han var utan täcke o boots eftersom han var helt okontaktbar.

 

Så här har ALDRIG Matti betett sig tidigare, men jag började fundera om det är mysli jag givit honom nu i snart 1 månads tid, för det är efter det som han börjar bli lite konstig. Kanske han inte riktigt kan hantera energin som kommer från mysli? Förra året betedde han sig inte så här och då fick han 2 liter havre per dag + pellava, jag menar nu får han ynka 4 dl mysli och blivit väldigt på tårna!

 

När jag hämtade in Matti från hagen var han hur lugn som helst och kom lunkades till porten och mötte mig. Han var precis lika lugn som han brukar och betedde sig som han aldrig skulle ha varit helt galen i morse. Jag fick också veta att han under dagen sprungit och visat upp sig när Åsa ridit förbi hagen med hingsten sin, så det kan ju hända det är orsaken till att han var så nöjd när jag hämtade in honom.

 

Jag försökte själv få bort lite energi ur Matti genom att longera honom idag, men han var inte alls överladdad, snarare tvärt om. Jag vet inte hur sjutton jag ska få bort överskotts energin på ett hälsosamt sätt eftersom jag inte han rida eller ha honom att springa allt för mycket (utöver det han rör på sig i hagen).. Har ni några tips på hur jag kan få nerlugnat min "unghäst" som ska föreställa vara på sjukledigt?? ALL energigivande mat lade jag på paus idag, så han inte ska bli en tickande bomb!

 

 

 

Alltså ju längre Matti är sjukledig ju mera knäpp blir han, idag tänkte det sluta riktigt dåligt för honom! Jag tog in Matti ur hagen i vanlig ordning och han lunkade snällt som vanligt bakom mig. Medan jag höll på att öppna porten fokuserade Matti på Åsas julbelysning på gården som blinkade men han var nog påväg ut ur hagen fast han fokuserade på belysningen, men samtidigt som han fokuserade på den blinkande julbelysningen steg han på en grankvist och av detta flög han upp i luften och flera meter till sidan och SÅKLART landade han på eltråden som SÅKLART fastnade runt hans sjuka ben och SÅKLART fick han panik och slängde sig bakåt så tråden blev spänd och jag trodde den skulle slita av någon sena på honom. Jag fick också panik men lyckades på någon höger få Matti att stå stilla efter en liten stund efter att jag dragit allt vad jag kunde i grimskaftet åt mitt håll så tråden inte skulle skära av någon led på Matti!

 

Som tur lugnade Matti ner sig en kort stund trots att både han och jag var i panik så jag skyndade mig fram genast han stod stilla och lyfte på benet för att få bort tråden som fastnat vid karleden och lite i skon. Jag är verkligen glad att jag och Matti har så starkt band som vi har, för jag är helt ärligt inte så säker på att han skulle ha klarat av att stå stilla när han hade sådan panik om någon annan tagit in honom, det kunde ha slutat så otroligt dåligt!! Ooh, vill inte ens tänka tanken, min älskade häst!!

 

Som tur fick han inge synliga svåra skador, han fick ett litet hack ovanfö kronranden på vänster ben av en av hans hockar när han var i panik. Vi hade tur, otrolig tur! Hans tidigare sår på höger framben såg lite bättre men benet var lite varmare, säkert av då tråden fastnad där? Jag fick bort lite var idag också men inte lika mycket som igår. 

 

 

Idag var jag och provred med Ansu en heppa. en riktigt kiva herreman, så sympatisk i lynne, alltså jag blev lite kär!

 

Det jag bara tyckte var så intressant bara var att ägarna marknadsförde hästen som väldigt unghästig av sig i olika situationer, och jag som upplevde honom så lugn och mysig. Jag tyckte han betedde sig som en gammal världsvan häst i hantering, alltså helt super mysig häst, jag blev som sagt förälskad.

 

Hur som helst började jag fundera om jag kanske jag har förfinat Matti här på bloggen eftersom denna fina kille ansågs vara unghästig av sig, i så fall är Matti otroligt unghästig av sig. Jag tycker ju Matti är lugn, men i jämförelse med denna häst är nog Matti känslig för intryck och unghästig av sig.

 

Men verkligen, skulle inte jag redan äga världens bästa Matti skulle jag nog gärna köpt denna hästen bara för den var så grymt sympatisk i hanteringen, en riktigt mys farbror.

 

 

 

 

Skrattade nog lite när jag såg Facebook gruppen "hästar finns inte", jag kunde inte göra annat än "gilla" sidan. Jag vet det är många i hästvärlden som blivit arga på dem som gjort denan sida, men snälla, ha lite humor!

 

Det är så typiskt oss i hästvärlden att reagera så, vi som är riktiga hästnördar blir ju arga genast någon okunnig person om hästar kommenterar något negativt (visst vi får höra det mycke, så jag blir också arg flera gånger), men denna sida är ju inte seriös, därför tycker jag det är ganska små kul att någon lagt energi och skapat den, för att inte tala om alla som gillar denna sida, haha! Klockrent!

 

För erkänn, när vi tänker på hur det ser ut i en person som inte över huvudtaget är intresserad av hästar eller har någon förståelse över hästar och ridning, i deras ögon så ser vi nog ganska löjliga ut med våra trikåer när vi pratar babyspråk med detta stora djur och tror oss veta vad de känner och tänker. Det brukar vara ganska roliga sketcher på revyer om hästfolk, håller ni inte med? Dessa människor tänker ju inte på att det är en 500 kg bäss som vi fått tämja och hitta ett samspel med för att få kommunikationen att fungera, det är ju inte detta som vi visar utåt, inte alla gånger i alla fall.

 

Jag vet att jag har en underhållande hästhållning åt icke-hästmänniskor eftersom jag behandlar Matti som han var min bebis och pratar babyspråk med honom, lägger luva på honom när det blir för kallt så han inte ska frysa om öronen, osv. haha. Till och med radio X3M har drivit med mig och Matti (fast de svängde om synvinkeln helt) i ett av deras radioprogram.

 

Så hästfolk, chilla, vi är nog ganska roliga att driva med, för det kommer så snabba reaktioner och hårt från oss tillbaka om någon driver med oss. Vi måste nog tåla lite, för vi är nog ganska så underhållande ibland!

 

 

Alltså den här vintern började ju verkligen inte allt för bra för mig och Matti!! Ikväll när Matti hämtades in såg jag att han hade ett nytt sår!! På samma ben och ovaför kronranden, jag får ju snart skydd från topp till tå på denna fantastiskt klumpiga häst. Som tur var detta sår varken djupt eller extra stort, men jag vill inte ta några risker med infektioner eller liknande så jag putsade det nog och lade Animalitex omslag över natten.

 

Gällande stickandet av penicillin fick vi tyvärr fick vi bremsa Matti idag så jag skulle på ett säkert sätt få injicerad penicillinet. Det gör ont i hela kroppen när vi hamnde att bremsa min älskling, men det är för hans eget bästa, jag vet! Fick till min tröst höra att det inte alls behöver vara jag som förstört gällande stickandet av Matti. Det var nämligen en annan häst i stallet som blivit "knäpp" bara på andra gången när han skulle få penicillin injicerat, fast det hade gått hur bra som helst första gången. De här hästarna är för smarta för sitt eget bästa, de vet exakt vad som ska hända fast man försöker lura dem. Ingen vet ju säkert varför Matti mitt i allt blivit rädd för att bli stucken, han har ju blivit stucken flera dagar nu så han är säkert öm (fast det är på olika områden). Min älskling!!

 

 

I morgon har han skyddsutrustning på sig i hagen, så hoppeligen upptäcker jag inga flera sår.

 

 

 

 

 

 

Idag var första dagen sedan Matti fick såret som jag kunde ordentligt känna och trycka på Mattis ben utan att han protesterade!! Känner mig så glad just nu! Såret vätskar och varar aningen ännu men svullnaden har gått ner betydligt även om benet fortfarande är svullet!

 

Jag tog med Matti till ridplanen ikväll för att se om han haltade vilket han inte gjorde i skritten och inte lika tydligt i traven heller som senast, men när volten blev mindre markerade aningen. Men det går verkligen åt rätt håll! Så fantastiskt skönt!

 

Så kanske vi kan om 1-2 veckor få ut tjejerna från Horse-Ess så får vi prova sadeln, om allt forstätter i samma takt och riktning vill säga!! Vi får vänta och se hur länge det tar. Vill min plutt ska bli bra så vi kan fortsätta träna och busa!! Längtar efter att få galoppera i snön!!!

 

 

 

 

 

Jag lovade er en update om veterinärbesöket och här kommer den. Så hoppas ni orkar läsa allt. Det är ett lååångt inlägg detta.

 

Nåjaa, jag skyndade mig från skolan till stallet och böt om där, hämtade in killen min och började borsta honom. Så klart hade Matti tyckt det var en toppen idé att rulla sig i kiss inatt, så han var mera gul än grå, men inget som min super ryktsten kan råda bot på, hehe!

 

Sedan var det bara på med benskydden och in i transporten, men Matti gick inte in på första försöket idag. Antingen så har Matti allt för mycket energi så han ville pröva om hans gamla trix (att stanna halvvägs inne i transporten för att sedan slänga sig bakåt) fortfarande gjorde mig osäker, eller så kände han på sig att vi skulle till veterinären, hehe. Men genast jag märkte att Matti började backa så lade jag på en växel till så han tvingades backa i racerfart och så roskade jag med grimskaftet samtidigt för att sedan gå lugnt in i transporten, vilket vi gjorde.

 

Påvägen till Losvik började mitt hjärta bara bulta hådare och hårdare i mig, för att inte tala om hur snabbt det bultade när vi väl var framme, jag var så nervös över min älskade Matti. Vad skulle röntgen visa?? Kommer det bli återbesök? Kommer Matti att uppföra sig nu när han har energi upp över öronen? Alla möjliga tankar for omkring i skallen på mig.

 

Under bilresan skötte Matti sig bra i transporten, även då vi mötte alla långtradare och hamnade att köra om en traktor. Så det kändes skönt. Han hade ju trots allt sitt hö, och då är allt bra med Matti även om någon skulle smällde en bomb bredvid honom är han nöjd så länge han får äta lite hö eller något annat gott. ;)

 

 

När vi väl kom fram så var det bara att anmäla sig och så fick vi vänta en liten stund innan vi fick gå in i stallet. Först var Matti lite skeptisk till tvångsspiltan (precis som förra gången), men på 3e eller 4e försöket gick han snällt in och stod och funderade vad jag skulle utsätta honom för denna gång. Kort där på kom Veterinären Maria in. Jestas vad jag gillar henne!! Hon är så ödmjuk, snäll och varm person, hon gör så man litar fullständigt på henne och Matti gillar hennes också massor.

 

Maria frågade rutinfrågor om hur det gått sedan jag ringde i måndags och vad han fått för mediciner, så det var bara att rabbla upp. Efter det kände hon på benet och hon fick trycka riktigt ordentligt utan att Matti protesterade, så det kändes fantastiskt att det gick så bra!! Jo, jag passade också på att fråga gällande hans "böld" på ryggen, och jag fick till svar att inte var något farligt och inget jag kan göra något åt, det är en talgkörtel som blivit irriterad (om jag minns rätt?), och att jag hur som helst bara ska borsta noggrannt och byta schabrak ofta (precis som jag gjort).

 

Sen var det dags för röntgen. Matti fick lugnande och jag och pappa fick gå till väntrummet och sitta där och vänta. Nu var jag nervös igen!! Men efter kanske 10-15 min kom de efter oss och jag fick komma med och se röntgenbilderna och veterinären berättade att det inte var någon fraktur på något ben, utan det var en ordentligt infektion i såret och därför som såret det varat och varit så fruktansvärt sjukt. Jag fick beröm för att jag skött såret bra och veterinären tyckte jag skulle fortsätta på samma sätt. Ni kan ju förstå min lättnad!! När jag kom tillbaka till Matti (som fortfarande var i tvångsspiltan och lite groggig) föll nog några glädjetårar när det bara var jag och pappa på plats, INGET  BEN VAR BRUTET!

 

 

 

Men det betyder inte att Matti är helt utanför faro-zonen. Det fanns små stenar och smuts en bit in i köttet så det gäller att såret absolut inte får ta fast innan allt är borta, så det kan bli många veckor sårvård för vår del nu. Men jag kan motionera honom efter hur han klarar det, dvs. jag kan skritta honom hur bra som helst för hand eller från ryggen och när han slutat halta i traven kan jag trava honom osv.

 

Matti fick såklart mera medicin utskrivet så när hans nuvarande penicillinkur tar slut nu på lördag så påbörjas en ny på söndag, men som tur är den sådan jag kan blanda med maten, så bara två dagar kvar av att sticka min gulle-plutt. På tal om stickande, jag vet många inte erkänner sådana här saker, men som sagt undanhåller jag inget på denna blogg. Det jobbiga är att jag tror jag gjorde en stor miss idag! Jag hoppas verkligen inte det, men jag känner inte att jag super säker på att sticka Matti än, för idag så spände han halsen ganska mycket just när jag skulle sticka så jag fick inte in nålen på första försöket eftersom jag inte alls tänkte på att jag måste ta i med ännu mera kraft när halsen var spänd, och då blev Matti lite osäker och började spänna sig ännu mer när jag försökte igen och rörde på sig  åt sidorna just när jag fått in nålen så jag hann inte alls med och nålen åkte ut igen!! Så jag tvingades sticka en tredje gång!!! Jag är skit orolig om jag nu förstört vårt fina flow med sprutorna! Funderar på att jag kanske borde fråga om Åsa kan sticka honom bara i morgon då hon är så duktig, så kanske Matti inte får några men av min enorma miss idag?! Matti är så känslig så det behövs så lite för att förstöra något man byggt upp. MEN det kan ju också vara att han bara var led att bli stucken idag så många gånger så han bråkade därför, jag vet inte.

 

Morgon och kväll ska jag skrapa bort ev. sårskorv och skölj såret med kranvatten i ca 5 min och sedan lägg sorbact-kompress på. Sen får han 2 sprutor med penicillin fram till lördag och efter det får han i pulverform + att han får smärtstillande dagligen som sprutas in i munnen och ett pulver med maten som ska ta ner svullnande. Så om inte jag och Matti blivit trött på varandra förut lär vi nog bli det nu när jag måste ut precis varje dag och ibland flera gånger om dagen! ;)

 

 

 

Jag rekommenderar verkligen Losvik djurklinik, härlig personal och man känner sig trygg och välkommen och lipsillar som jag när det kommer till djur är också tillåtna där. Tog 1,5 h att köra dit för oss, men lätt värt det! Tack snälla all ni i personalen idag för toppen betäning, hoppas vi inte ses allt för snart igen. ;)

 

Vågar inte helt ropa Hej ännu före morgondagens veterinärbesök, men känns ändå som jag får tillbaka min Matti allt mer nu efter att penicillinet och smärtmedicinen kickat in.

 

Fölet hade rymt in till Mattis hage ikväll så de hade riktigt roligt tillsammans och bjöd på lite rodeo show  så jag hann tänkta att benet är säkert svullet nu, men det var inte värre än igår i alla fall, kanske aningen bättre till och med? Såret hade vätskat betydligt mindre men det är fortfarande varmt och ömt. Till min lättnad fick jag känna och röra i benet betydligt mera ikväll än jag fick igår, men han fick ju värkmedicin igår också så det kan ju vara lite vilseledande om hur mycket smärta han egentligen har.

 

Jag hade hur som helst med mig pojkvännen idag som assisterade mig när jag gav sprutorna och värkmedicinen i munnen, och allt gick bra. Är så lättad att det går så lätt att sticka Matti, tror inte jag skulle våga sticka Matti om han skulle stegra sig och hålla på.

 

Vi får bara hålla tummarna i morgon nu då att det inte är något allvarligt med Mattis ben. Klockan 14 ska vi befinna oss hos veterinären i Nykarleby, så det blir att fara tidigare från skolan hem i morgon (läraren var helt förstående som tur var!) så jag hinner göra mig och Matti klar tills pappa kommer till stallet och vi kan börja lasta in Matti i transporten och köra iväg norrut.

 

Jag lovar att uppdatera er i morgon om allt vad veterinären säger och hur det gått. Jag måste bara ännu en gång Tack för era snälla kommentarer och hur ni visat vad ni tänker på oss det värmer verkligen ens hjärta. Speciellt då jag vet att det inte är livshotand det Matti har, men att ni har förstått min panik ändå och känslor när det handlar om det bästa jag har. Jag uppskattar det verkligen, Tack snälla rara!!

 

 

Efter skolan idag åkte jag via apoteket och hämtade ut smärtmedicin och anti-inflammatorisk medicin till Matti. Det känns lite "töögot" att inte ha något annat att skriva om än såret och hans svullna ben nu, men det finns inget annat ännu att uppdatera gällande min goaste Matti.

 

Men jag fick faktiskt rida lite ikväll, fast inte Matti utan på Glod (Lenas foderhäst) eftersom Lena ville jag skulle kolla en grej. Ooh, hur ska jag klara att vara utan ridningen?? Nåjaa, hur som helst så är Matti så korkad, han galoppera i hagen han av glädje och frustade då jag hämtade honom efter den lilla ridturen på Glod. Dumma häst som inte förstår bättre, det går väl ännu hårdare i morgon då när han fått värkmedicin ikväll..

 

Gällande såret skulle jag inte säga att såret eller svullnaden har ändrats något, kanske vätskade såret aningen mindre nu när jag haft sorbact-kompress över natten, så jag tror jag tänker fortsätter med sorbact eftersom kompressen hade sugit upp vätskan bra utan att fastna i själva såret. 

 

Ikväll fick jag annars sticka Matti själv. Kändes precis som då vi skulle i skolan sticka på varandra första gången, lika nervöst, men det gick bra, Matti stod snällt stilla och jag kunde ge sprutan med penicillin. Men jestas vad hästens hud är tjock! Nu förstår jag verkligen varför man måste slå in sprutan!! Haha på mitt första försök gick sputa inte in genom huden ordentligt då jag lade den för mesigt, jag tog ju på samma sätt som vi lärt oss i skolan då man ska vaccinera människor, haha! PINSAMT! Andra gången tog jag med mer kraft och fick in nålen.

 

Innan kvällsmaten fick Matti sin smärtmedicin via en spruta in munnen så han säkert skulle få i sig den och inte spotta ut den eller lämna den som jag tror han skulle ha gjort om jag blandat ut det med maten hans. I morgon samma procedur igen, men vad gör man inte för sin älskade!

 

 

Hade ut veterinär ikväll. Matti fick penicillin, Penovet 300mg/ml, som jag nu till en början ska injicera i två doser i 6 dagar, så tur har mitt obehaget sprutor dämpats förra året (tack vare sjukis)! Tack och lov uppförde Matti sig så bra när han blev stucken med dagens penicillindos, så det ska nog gå bra då jag också ska sticka den i morgon kväll fast jag itne stuckigt någon häst tidigare.

 

Vad sa veterinären nu då? Jaa-a inte något nytt egentligen utöver att det skrevs ut medicin. Själva benet ansåg veterinären var bra att jag far och röntgar på torsdag, och gällande sårvåren att jag fortsätter sköta såret precis så som jag gjort. I morgon ska jag ännu åka till apoteket och ta ut smärtstillande till Matti. Prövade dessutom ikväll att lägga sorbact kompress eftersom man ska kunna ha det på utan problem i ca ett dygn utan att det tar fast i såret samtidigt som det suger ut bakterier, så får se i morgon om det är bra eller om jag ska fortsätta med morgon och kväll med att putsa och trixa.

 

Jag blev kanske inte så mycket klokare av veterinärbesöket ikväll men känns skönt att Matti fick medicin så det inte blir värre med benet i alla fall. Vi får bara vänta och se nu då vad Losvik säger på torsdag. Lite bättre känns det för min del nu i alla fall, för nu kan jag inte ha gjort så mycket mer före vi ser vad röntgenplåtarna visar.

 

 

 

Något positivt är i alla fall att jag fick fler bilder av Sara här om dagen. Så här är några på min snygging till häst! oooh, bli bra i benet nu älskling så vi kan ta hem sadeln och börja rida!! <3

 

Visst är Matti fin? Tidigare bilder var från uppvärmningen så det är dessa jag väntat på!

 

Har varit ut till Matti nu på morgonen. Matti äter nog och dricker som han brukar och står normalt på benet. Men det är fortfarande mycket sjukt när man känner på det och såret hade också denna natt varats lite. Sköljde benet med kallt vatten en stund och putsade sedan med septidin med mesoft-kompress och fick bort det synliga varet från såret och tryckte ut lite var också. Till sist lade jag animaltex på som vanligt och ännu ovan på det kylförband i 20 min innan jag förde ut Matti i hagen.

 

Matti fick gå i egen hage idag så han inte skulle belasta benet mer än han måste eftersom han och Arn leker så mycket i hagen.. Så var tanken i alla fall, men när jag släpte ut Matti i hagen travade han haltandes iväg och var så glad, sen kom han galopperandes tillbaka.. DUMMA HÄST, förstår du inte du ska vila benet?! Som tur lugnade han sig och stod och nöp Arn över staketet istället och både Arn och Matti såg ut att fundera varför de är i olika hagar idag. Det är inget alternativ att ha Matti i boxen för han bara snurrar omkring där då han är ensam så han skadar sig garanterat ännu mera då. Suck!

 

Fick en tid till röntgen nu på torsdag hos Losvik. De skulle ha haft tider i morgon och på onsdag också men jag har ingen som kör de dagarna, och jag vågar inte köra själv i snö då jag bara kört med transport en gång förut och då var det bar mark. Försöker också som bäst få tag i en veterinär som kan komma ut till stallet och kika på såret och eventuellt skriva ut lite medicin till Matti eftersom såret varar och benet är sjukt!

 

Jag var också in via Agrimarket innan stallet och köpte mera animaltex och kylande skydd så jag lättare ska få kylt ner benet. Jag hoppas verkligen jag oroar mig i onödan och jag förstorar upp det hela.. Hoppas!!

 

Tusen tack annars för era snälla kommentarer här på bloggen och på Facebook, ni är bäst!

 

 

Ni får tycka jag är fånig om ni vill, men när det kommer till Matti kan jag inte kontrollera mina känslor. Har gråtit hela vägen hem från stallet ikväll och ska ringa Losvikas i morgon och se ifall de har möjlighet att röntga Mattis ben eller om jag måste ringa till någon annan veterinär. Matti är så sjuk på området var griffelbenet är, så jag vill inte ta några chanser utan få svart på vitt om det bara varit en jävla smäll han fått mot benet eller om det är griffelbenet som tagit stryk och är av???!!!

 

Jag åkte ut i morse för att ta hand om benet och även nu på kvällen var jag ut till stallet och tog hand om det igen. Visst var området runt karleden inte lika svullet men benet är ordentligt sjukt och området vid griffelbenet är svullet. Konstaterade också ikväll att det inte är själva såren som ömmar så fruktansvärt utan det är just området vid griffelbenet, alltså 2-5 cm under det största såret.

 

När det kommer till hästarnas ben, och bara tanken av att något skulle vara av gör att jag nästan får panik!! Jag vill ha min häst i många år och jag avskyr att se honom ha ont, det gör ont i hela mig då! Jag har ju hört och haft flera vänner somt tvingats avliva sina hästar p.g.a. något i benen. Så därför är jag livrädd för att det ska vara något allvarligt med Mattis ben och jag vill fara och röntga benet. Jag har bara svårt att tro jag får en tid som skulle passa just då jag inte är i skolan, men Mattis välbefinnande går före skolan. Mammor får ledigt när barnen är sjuka, så känns det nu också, det borde finnas förståelse från lärarnas sida att Mattis ben ska röntgas ocht tider är svåra att få!

 

Jag är faktiskt orolig för min älskling, så jag får faktiskt vara ledsen, tårar hjälper inte Matti att bli friskare i benet men jag har svårt att kontrollera mina känslor när jag tycker så förbaskat mycket om Matti, så det hjälper inte att säga "skärp dig!", sådan här är jag, acceptera det!!

 

Fick ett meddelande idag av Åsa att Matti hade ett sår på fram benet, så et blev sårvård lördagen till ära. Det var tre lite värre sår denna gång på benet än senast. Mattis ben var svullet och han hade märkbart ont och så hade det bött en hel del trots att såren i sig kanske var 0,5 cm.

 

Jag försökte putsa och kyla benet så gott det gick men Matti lyfte på benet och markerade att det gjorde ont när jag försökte putsa och känna på området var han hade såren, men som tur var han var ändå så snäll och förstod att han skulle stå stilla när man sa åt honom så man skulle få hjälpa tll honom.

 

Sen efter kylningen och putsandet tog ut honom till ridplanen för att kika hur han skrittade och travade i longeringslinan. I skritten såg man inget extra haltande eller markerande, men i höger varv traven markerade han lite mera genom att halta lite eftersom det är höger framben han har såren på.

 

Vi får se i morgon hur de ser ut. Varmt var benet i alla fall och svullet, hoppas verkligen det går ner eftersom vi får sadeln i morgon så skulle gärna vilja pröva trava lite så man ser om sadeln glider fram eller ej, annars får vi helt enkelt skjuta upp prövningen av sadeln tills jag kan rida Matti.

 

 

 

 

 

 

Ni var några som ville se fler bilder av Lena o Glod som jag tog igår. Så vad tyckte ni? Visst blev det mysiga bilder!!

 

Glod är av rasen Islandshäst och 16 år gammal. Hon har tävlat på SM nivå och är nu på foder hos Lena i ett år till att börja med. :)

Idag var Matti sig själv igen, så var verkligen bra att jag hade honom lös på ridplanen igår så han fick springa av sig värsta energin!

 

Idag  red jag på ridplanen och i dagsljus i ca 30 min. Under dagens träningspass försökte jag fokusera på övergångar igen och att försöka få behålla formen, men gick inte så super bra, men när jag fick en bra övergång slutade jag med det och fortsatte med att träna på på galopplyft. Vänstergaloppen gick riktigt bra men högergalopp ville lätt bli vänster i lyften, men till sist lossnade det och Matti blev riktigt fin och behaglig.

 

Har inte riktigt velat träna galoppen så mycket då jag inte haft sadel eftersom jag inte haft så bra kroppskontroll, men idag kunde jag inte riktigt hålla mig så blev lite galopp. Men jag konstaterade idag faktiskt att jag har faktiskt fått 1000 gånger bättre balans och kroppskontroll nu när jag ridit barbacka så jag störde inte Matti lika mycket som jag gjorde för 3 månader sedan! :)

 

Varför jag bara red 30 min idag var för att jag lovat Lena att jag skulle fota henne och hennes goa foderhäst Glod. Så tänkte bjuda på några mysiga bilder på dem så ni vet vem jag pratar om när jag skriver att jag rider ut emd Lena och Glod.! :)

 

Här kommer några bilder till som Sara fotat förra veckan.. Fler är på kommande men bara fått dessa ännu. Jag tycker faktiskt Matti inte gått så mycket bakåt som jag trodde med tanke på att jag inte klarat av att rida lika ordentligt utan sadel som jag rider med. Men snart är det slut på det! :)

 

 

 

Jaa-a alltså kvällens ridning gick både bra och dåligt. Red åter igen barbacka och stundvis var Matti super fin i övergångarna från skritt - trav - skritt som jag främst övade på, men då var han också flera gånger in i en egen värld och fokuserade på allt annat han hörde men inte såg och blev stel och svankig. Han har blivit så kukku i skallen nu när det plötsligt blivit kallt, så de gånger då man rider i mörkret är han så pigg att det går åt huvudet hans istället för att lägga energin på arbetet. Ikväll han vi inte ens in på ridplanen innan han blev "rädd" för en tunna som låg i skuggan på ridplanen så han travade iväg och blåste upp sig, han  låste sig och var riktigt kukku-knäpp. Det var ju nog kontrollerbart det han busade med ikväll (förutom tunnan så fick hoppa av och föra bort tunnan), men då han inte brukar bete sig så där, så är det lite irriterad då kylan ska orsakat detta, inte så kul med plötsliga knäppa utfall då man rider barbacka, haha.

 

Sen mätte vi Matti idag också, så nu vet jag exakt vad han är 162 cm i mankhöjd. Jag hade kanske trott han skulle vara mer mot 165 men, icke!

Det var så mörkt ikväll så tog inga bra bilder så jag bjuder på de första bilderna jag fått av Sara istället, mera bilder hoppas jag på att få snart och då får ni också se dem. :)

 

Är inte Matti söt?? Han ser sen mycket tjockare ut än vad han är då han har så mycke päls, även om han blivit lite rundare om magen när jag inte ridit lika mycket hårda pass då vi varit utan sadel. ;)

 

 

Det är hoppeligen sista gången jag behöver skriva om att sadeln är påväg, nästa gång hoppas jag att jag skriver att sadeln anlänt!! ;)

 

Fick ett mess idag av Horse-Ess att sadeln äntligen är i Finland, rättar sagt Åbo. Så jag hoppas innerligt nu att den kommer denna vecka och det är sista veckan utan sadel, och om den nu sist och slutligen inte skulle passa fter all väntan börjar jag gråta!

 

Om sadeln då passar är det lätt bästa julklappen jag kunde få!!  Så en sista gång ännu fina läsare, FINGERS CROSSED!!

 

 

 

 

Horse-Ess hjälpte mig beställa en sadel från Stubben i Holland/Tyskland, och de lärde mig samtidigt om hur en korrekt sadel ska sitta samtidigt som de kollade ut vad de skulle skriva till Stubben hurudan sadel som vi behövde. Stubben lovade det skulle ta 6 veckor innan jag skulle få sadeln, men det har nu gått 14 veckor så jag har ju kanske inte varit så super nöjd med betjäningen från Stubbens sida (men jag har varitmycket nöjd med Horse-Ess kundservice!!). När sadeln väl var klar hos Stubben så hade den skickats till Frankriket och yrat och på i Europa för att nu några veckor senare äntligen hittat till Finland, och idag finns den i Åbo och är påväg hit mot Vasa. Så kanske jag får den nu denna vecka! Jag håller er uppdaterade! :)

 

Nu har jag fått de första bilderna av Sara, och vad kan jag säga, de är så mysiga!! Hon lyckas verkligen fånga känslor på bild den tjejen! Kolla nu in bara denna bild!!

 

Skickde till alla som är inackoderade i stallet idag om de skulle följa med ut i terräng men alla hade krabbis eller annat program så jag trotsade mina principer och red ut ensam i terräng. Det är ju inte för att jag är rädd att rida ut ensam, utan för att IFALL olyckan skulle vara framme så vet människor var man är och man får fort hjälp. :)

 

Det var riktigt mysigt att rida ut barbacka på Matti i -15 grader då det i princip var helt vindstilla. Jag tycker så mycket om min häst! Jag glömde helt bort tiden när jag var ute med Matti så vi blev lite föresenade till lunchen jag och min pojkvän var bjudna på idag.

 

Jo, annars, jag har sen faktiskt gjort en videoblogg med Matti idag som många ville ha, så får se om jag vågar ladda upp den, i så fall kommer den senare ikväll ;)

 

Jag fick se en sneack peak på bilderna Sara tog på oss i tisdags, så jag får dem kanske i morgon och ni får se några av dem då.

 

Det var så många fina, i alla fall i miniatyr. Det fanns speciellt några som Matti tog riktigt några fina trav steg. Jag fick sådan där känsla att kanske jag kan utveckla i alla fall Matti fast vi vari utan sadel sedan slutet av juli?! :)

 

 

 

Var barbacka i terräng idag  i sällskap av Lena och Glod. Jag har ju inte kunnat rida Matti till fullo nu när det varit så skarpt underlag, så Matti kryddade till terrängrundan med lite ryckningar här som där, men inga farliga saker eftersom jag nog kunde skritta på långa tyglar fast hans små ryckningar. Mellan varven kortade jag upp dem och försökte rida lite dressyr så han skulle få lite mentalträning också.

 

Men fy tusan så kallt det var på hemvägen då vi hade blåsten rakt i ansiktet, hakan och kinderna ville frysa till is, för att inte tala om mina fötter, och då var jag ju barbacka dessutom så jag borde ju ha haft varmt tycker jag. ;)