Senaste veckan har jag försökt leva lite hälsosammare och tänka på vad jag stoppat i mig och börjat använda pulsklocka för att få ett hum om vad man förbränner och använda matdagbok för att få tillbaka lite rutin med maten i hälsosammare riktning. Så igår kämpade vi i 1 timmer och 5 min och jag hade förbrännt 653 kalorier, så den som säger ridning inte är tungt få kyssa sig där bak, för på ett gympass bränner jag mellan 500-700 kalorier, så det så!!

 

Nåmen Matti nu då! Igår red jag i manegen då det regnade lite och när det slutat dugga fortsatte jag ute på ridbanan. Matti  kändes styv men blev myket bättre mot slutet samtidigt som han nog lyssnade helt ok framåt, men det har inte varit så effektiva ridpass här innan så jag har bara mig själv att skylla och vi fortsätter kämpa.

 

På tisdag ska vi rida för Nipsu Porthan-Broddell, så bara det i sig är spännande!! Får se om vi har något där att göra med alla duktiga ryttare, men kul att testa på någon ny tränare! :) Så blir att i morgon köra ett ordentligt ridpass igen, för idag ska vi ut i terräng med Sophia och Zebbe så här passligt då solen äntligen började skina! :)

 

 

Idag när vi var på villan med pojkvännen min tänkte jag på hur lite tid vi faktiskt hinner ha tillsammans på tumis utan stress om vi jsut inte planerar in just villabesök osv.. Han tränar flitigt inför Thriatlon + har skiftesarbete. Jag har också skiftesarbete + att jag ska till stallet varje dag + skriva på slutarbete + läsa på tent + hinna träna på gym, så tiden vill inte riktigt räcka till

 

Men sen när jag började tänka på mina goda vänner i stallet som har pojkvän konstaterade jag att detta är ganska allmänt, och att dessa pojkvänner är ganska tuffa män. För man måste tror jag vara ganska självständig som pojkvän till en hästtjej, och vara beredd att ge av sin egen tid ibland till att hänga i stallet för att över huvudtaget hinna umgås med varandra.

 

Klart jag tycker det suger att vi har så lite tid vi har tillsammans, men jag är så stolt över min pojkvän att han klarar av att vara tillsammans med en hästtjej, för jag tror inte det är särskilt lätt? Vi hästtjejer har bestämda åsikter, vi har ett schema som är planerat nästan i minut och pratar nästan hela tiden om hur mycket vi älskar vår häst, att den är som ens eget barn och hur vi skulle kunna dö för den, många karlar tror jag skulle känna sig i skym undan för hästen.. Och det där "det tar bara 2 timmar i stallet" drar ofta ut till 3-4 timmar. Känner ni igen det jag skriver om? ;)

 

Min hobby är inte min pojkväns, men de gånger han kommer med till stallet så betyder så mycket för mig. Då går vi ofta ut och går med Matti i skogen eller liknande och då får vi den där extra halvtimmen tillsammans en kväll.

 

Igår fick jag ett spännande meddelande på Facebook, nämligen Betti (Mattis förra ägare i Estland) kommer på besök om 2 veckor!! Vi har bara pratat via Facebook och mejl, men ändå känns det som att man "känner" Betti då vi ändå hunnit skriva om Matti fram och tillbaka i snarti 2 år.. Men vi känner ju inte varandra, så det här blev ju super nervöst nu samtidigt som det skall bli super kul!!

 

Så vi får se nu då, 7-8 juni skulle hon komma på besök, så hoppas vädret är bra då så man kan rida ut tillsammans! :) Samma vecka har vi dessutom Nipsus träningar vid stallet som jag och Matti ska delta i, det betyder det kommer bli en super bra vecka det där! Jessus, alltså det är ju så sjukt spännande att få träffa Mattis första ägare som varit med de första åren med min älskling. Ska bli kul att se vad hon tycker om Matti nu, eller Maestro som hon kallade honom för. Man vill ju bara det ska kännas bra för henne också att se hur han har det nu och hurudan han är idag. Kan bara tänka mig att mardrömmen för de som sälje sina guldklimpar till hästar ifall de farit illa. Nu vet jag ju att Matti inte gjort det, jag vet att Matti har det bra, men ändå. 

 

Oj så kul det ska bli! Men shit, vad ska jag visa runt henne med här i Vasa? Förslag på grejer man ska visa upp? Gamla Vasa? torget? hehe..

 

 

Väckningen var klockan 6 i morse och sedan dess har det varit full rulle fram tills klockan 15:30, så jag är ganska så trött vid det här laget!  Showen gick bra och det kom ungefär så mycket folk som jag förväntade mig, kanske lite mera faktiskt? Super kul att Losvik kom med sin butiksbuss, och underbart att alla som deltog var på så gott humör och vänliga när jag som ett stort nervvrak sprang runt som en yr höna innan showen började.

 

Matti var duktig, haha, lite väl på G blev han kanske i gymkhanan när han började stegra sig lite smått som reaktion av all uppståndelse och iver han mitt i allt fick, men tjejerna i laget klarade honom hur bra som helst. I kadriljen var han super duper och hur lugn och fin som helst, Aino, som red honom var super duktig och fick honom att se riktigt avlsappnad ut med tanke på den onormala situationen som han fick uppleva på hemmaplan, för SÅ världsvan är han ändå inte. 

 

Det var lärorikt för mig att dra en hel show själv med planering och arrangerandet av showen, det var mycket tyngre än jag trott, men jag tror också det skulle ha varit ännu tyngre om vi inte skulle ha ett så fantastiskt gäng där i stallet som hjälper till och gör saker och ting möjligt! Men ska jag en gång till dra något så här stort evenemang så gör jag det inte ensam. Nu hade jag ju faktiskt på sidan av showen skivit på slutarbete, läst på tent, gått i skola, jobbat och motionerat Matti, så det blev kanske lite för mycket. Men skolan är snart slut för gott, så vem vet om jag kommer på några andra idéer än Horse Show och känner för att dra det?

 

Jag hade så fullt upp att jag har tyvärr inga bilder att dela med mig av just nu, men Vasabladet var på plats och en tjej från stallet ställde upp som fotograf och dokumenterade showen, så det lär komma bilder så småning om! :) Nu är jag så slut så ska slänga mig på soffan en stund och samla krafter! 

 

 

I'm going bananas over here! Så mycket att fixa med morgondagens ivnigning och horse show så jag kände mig aningen distre på jobbet ikväll.

 

Men nu är det bara småpåt ikväll och i morgon, så vetja det blir bra!! Men hjälp så nervös jag är!!! Herre gud!! Kommer säkert vara en tickande bomb i morgon, tur att jag inte ska rida, hehe, skulle bli kaos! Hoppas jag kan hålla mig lugn och ha lång stubin, för idag var den rätt så kort, hehe!

 

 

 

 

Jag fick ett mejl av en ung tjej som hört min berättelse och läst min berättelse som cirkulerat på Yle, "Fixa mobbningen"-kampanj, och hon fann stöd och förståelse av den berättelsen eftersom hon själv får genomgå mobbning just nu, så det kan ni ju tänka er känns fantastiskt skönt att läsa. Även alla snälla kommentarer ajg fått på bloggen, face to face och på Facebook har kännts mycket hjärtevärmande, så TACK!!

 

Tjejen som skrev till min mejl frågade mig om jag tänker mycket på de människorna som gjorde mig illa när jag var liten, och det är självklart jag gör, men jag hyser ingen ilska mot dem idag. Klart det är tråkigt det blev som det blev, men vi var alla barn, vi förstod inte vad konsekvenserna var av det vi gjorde mot varandra, och mycket hur de betedde sig mot mig tror jag faktiskt var grupptryck. Så klart det är för jävligt att det de gjorde mot mig resulterade i så dystra tankar och lång väg tillbaka att vara trygg i sig själv, men vi var alla bara barn!!

 

En del av dessa människor har vuxit upp och jag hälsar på dem med ett ärligt leende och kan "small talka" utan problem. Speciellt en tjej har jag redan i många år kännt glädje när jag ser henne och träffar på gymmet nu som då, eftersom hon var den som var snällast med mig i innan jag ljög ihop den påhittade pojkvännen och förstörde hennes tillit.. Men klart det finns någon enstaka som inte vuxit upp från den tiden, men oberoende så det som skedde 2003 ärrade mig för livet, oberoende vems fel man skyller på att det var. Kanske någon läser detta som var med under händelserna och är chockad över hur allting upplevdes från min sida, det är det säkert, men så uppleved JAG det, och det här är vad det resulterade i för mig.. Tryckt till botten, dystra tankar, självkänsla och självförtroende i botten, ensamhet som sedan låg grund i utbrändhet när jag blev äldre när känslan av att inte räcka till och vara bra blev för stor när stora livshändelser kom igen..

 

Jag är emot mobbning som ni redan vet, och det är de flesta tack och lov!! Men ändå finns det mobbning idag... Jag är stolt att jag vågade ställa upp på intervjun, samtidigt som jag fick kalla kårar och blev mycket obekväm när jag här om dagen såg på håll några från lågstadietiden, för tanken var genast "tänk om de har hört på radio och kommer fram och säger något elakt", för SÅ stark är jag inte ännu att jag skulle våga försvara mig emot dessa, varför vet jag inte. Beter sig någon dumt mot någon av mina vänner, DÅ får jag mod utav dess lika att säga ifrån, men inte när det kommer till mig själv. Vi alla är ju äldre och mognare än vi var som 11-12 åringar, men ändå sitter rädslan så hårt rotad in i ryggmärgen att det går inte att förklara, även om de inte gjort mig något på mååånga år. Knepigt det här hur vi fungerar! Men som sagt, allt är förlåtet då vi alla var små barn, men det är inte glömt och kommer knappast aldrig att glömmas.

 

 

Värmen kom som ett prev på posten och svetten rann ner för skulderbladen, mellan brösten, i pannan och under armarna idag. Matti var han också helt genomsvettig efter Lenas effektiva ridpass!

 

Det kändes så bra i slutet! Visst finns det mycket att bättra på, det finns det alltid, men jag tänker främst på känslan i ridningen nu. Matti har som sagt inte alls känts så bra och med på noterna, om han varit låst i hjärnkontoret eller vad det berott på vet jag faktiskt inte, men idag var han den Matti jag är van med!! Han kämpade på tills han började snubbla på sina fötter då han blev så trött.

Vi började med att få MIG att rida mera och inte nöja mig med en häst som bär sig ditåt, eller rör sig ditåt.. Nu skulle han vara mjuk rakt igenom, börja bära sig själv osv. Så jag var med andra ord helt slut efter uppvärmningen var vi växlade tempo, ställning, tygellängd och gångarter om vart annat i skritt, trav och galopp.

 

Efter det så blev det träning på den förvända galoppen och till höger gick det bra eftersom vänster galopp är starkare, men till vänster varv blev det genast mycket svårare då höger galopp är så svag. Så vi bestämde att nästa lektion är först om två veckor så jag hinner träna på denna förvända galopp.

 

Men fast det blev mera krav än jag lallat på här för mig själv så är jag enormt nöjd!! I slutet travade Matti fint på och han började bära sig själv och jag kunde korta upp honom utan att han bet sig fast. Helt amazing den där hästen, så grymt trist att ingen kunde fota, för skulle verkligen velat se bilder och videon från detta ridpass!

 

 

Nu känns det som en evighet sedan jag bloggade här och faktiskt hade hela 15 min på mig. Det har varit flera kaotiska veckor och det har helt enkelt itne funnits tid eller ork att sitta ner och blogga när man är helt slut när man mellan skola, jobb, motionering av häst ska planera en Horse Show och invigning för första gången och helt själv, så det är mycket att göra kan man kortfattat!!

 

Matti är igång och sig själv nu i alla fall! Vi har ridit lektion och ska göra det även idag! Igår gick han dubbelpass då jag inte kunde hålla mig borta på förmiddagen och jag höll lektion för Suvi på kvällen på Matti och båda passen gick super! Matti var så super på morgonen så jag var nöjd med 30 min pass eftersom han var så mjuk och fräsh och lyssnade bra, och tydligen fortsatte han med det när Suvi red, för i traven såg han super ut för Suvi också, bäst vad jag sett dem rida så det kändes ju super kul att att se det gick så bra!

 

Idag ska vi rida för Lena Lahti lektion igen, men eftersom det är så tidigt så fick jag ingen med och dokumenterade heller denna gång tyvärr. Men rapport kommer efteråt ändå iv anlig ordning. :)

 

Det var två läsare som önskade om jag kunde dela med mig av intervjun som gjordes gällande mobbning. Visst kan jag det, jag har ändå skrivt om det här på bloggen tidigare.

 

För de som missat vad det här är, så är det en granskning gjord av Svenska YLE, var de granskar hur mobbning tar sig uttryck och bett allmänheten skicka in sina berättelser om vad de gått igenom, både om de mobbat och mobbats. Därför valde jag att skriva min berättelse efter att sett att över 50 st andra offer och mobbare skrivit sina. Det jag inte hade trott var att jag dagen där på skulle bli kontaktad av YLE och frågad om jag var villig att ställa upp på en intervju. Frågan gjorde mig först obekväm eftersom det är ett så känsligt ämne att prata om, men efter att ha bollat med min pojkvän beslöt jag mig för att ställa upp när vi konstaterat att jag inte har något att dölja, inget att skämmas över, och om jag väljer att inte ställa upp för jag är rädd vad andra ska tänka går jag med i charaden att mobbning ska de mobbade skämmas över och hålla för sig själv. NEJ, jag avskyr mobbning och vill av hela mitt hjärta det ska utrotas.. Så jag är grymt stolt att jag vågade berätta min story, för det är så mycket enklare att berätta i text.

 

Såklart är det svårt för intervjuaren att klippa ner en 20 min intervju till ynka 6 min, när det var så många olika faktorer som var inblandade i det jag utsattes för och fick uppleva. Så detta ni hör är bara ett skrap på ytan av vad som verkligen föresgick, men som intervjuaren sade till mig efter intervjun "det blir svårt att ta bort något av det här då det är så gripande. Men som de säger på journalistspårk - killing your babies, gäller här då det ska klippas ner till 6 min".. Så klart det är svårt, men man greppar inte situationen kanske helt rätt utgående från denna intervju, för mobbningen var mera omfattande och i olika etapper.

 

 

 

Idag red jag lektion för min favorit tränare Lena igen! Det var verkligen välbehövd, för jag behövde peppet och piskan på mig så jag skulle rida ordentligt och inte något halvdant! Vi började väldigt basic med mjukgörande övningar på längre tygel både i skritt och trav. Sedan kortades tygeln upp och samma princip. Efter uppvärmningen på det sättet började vi växla mellan öppnor och slutor med endast ett steg vadera för att få aktivitet i bakbenen på Matti, och visst blev det bättre, men nog har vi lång väg kvar innan Matti är aktiv största delen av passet med mig på ryggen då JAG inte orkar rida honom aktiv några många steg, haha!

 

I början kändes han precis som tidigare i veckan, alltså styv till vänster och han ville inte alls ge efter lika mjukt som till höger, men vart eftersom blev det bättre och Lena hjälpte mig med ögonblicken när jag skulle göra inverkan på Matti, och såklart gav tips och övningar gjorde att det blev stor skillnad från början till slut! Så jag är mer än nöjd efter att vi travade mer aktivt än tidigare och gjorde öppnor och slutor med endast några små missförstånd. Tidigare har han velat lyfta galopp genast jag bett honom framåt på böjt spår eller på en skänkelvikning, men nu gick det betydligt bättre.

 

Så jag är med andra ord MER än nöjd med dagens träning och har riktigt blodad tand att kämpa vidare! Vi avslutade med att duscha Matti lite där han var svettig, och sedan fick han beta lite på gräsmattan i ca 15 min så han fick torka upp i solen där det inte blåste. Sen fick han gå ut i hagen igen och tror ni nu inte det första Matti gör är att gå och rulla sig, det slår aldrig fel! Senare idag ska jag åka och ta in gubbe-snubben mig igen och kanske skritta ut i skogen barbacka, för det är ju så härligt väder! ;)

 

 

Alltså jestas vad man har mycket kvar att lära sig om MYCKET!! Idag fick jag lära mig ännu mera om små små detaljer på en sadel som kan inverka på Matti som tycks vara känslig, men man lär så länge man lever!

 

Idag stod det alltså på schemat att åka iväg med Matti i transporten till Vörå för att i samband med Horse-Ess besök där få kollat upp sadeln och anpassat den efter Mattis nuvarande rygg. Den satt fortfarande helt bra, men stoppades om lite här och där för att passa Mattis nu rundare rygg bättre. Så nu ska jag känna och klämma på den en tid och se om det känns bättre.

 

Jag passade också på att rida i manegen där eftersom den har speglar, och tusan i vad jag saknar speglar i manegen, de gör så otroligt mycke när man inte vågar lita på att känslan är rätt. Jag fick ett bättre hum om hur jag skulle rida när jag fick jämföra spegelbilden med känsla och hur det såg ut. Så MERA AKTIVITET i baken kan man kort sammafatta det hela. Men i övrigt kändes Matti bättre idag, så kanske han bara hade en svacka där tidigare och börjar nu bli sig själv igen?

 

Johanna var så otroligt snäll och kom och körde oss och lånade ut sin transport. Jag har så snälla kompisar så det är inte sant!!

 

 

Idag var jag till sjukhuset och diskuterade med en ortoped och fick rekommendationerna att operera foten. Jag skulle få en tid till hösten, men då mina studier skulle skjutas upp då jag är sjukskriven 2 veckor så var det inte ett alternativ, så det blev mera mot november, så då skulle kallelsen skickas ut.

 

Så det är ett bra tag dit, men jag tänker genast "vem ska motionera Matti?". Jag kommer vara beroende av andra i åt minstone 2 veckor och inte slippa ut till stallet ur som helst de första dagarna då jag har foten i paket, och jag vill som ni vet att någon ska ge Matti kärlek och omsorg, inte bara motion, eftersom de två försnämnda är det Matti behöver mest, ridningen är mera bara för min del, Matti skulle vara nöjd att bara gå i hagen och äta om han fick bestämma.

 

Visst kan jag rida utan stigbyglar igen, men de första dagarna tror jag foten kommer göra lite ont, så första veckan tror jag i alla fall jag behöver en medryttare, och sedan bara assistans följande 2-3 veckor. Fy då!

 

 

Idag fyller min absolut bästa vän år, nämligen Matti. Min gubbe blev idag 9 år och jag kan inte längre kalla honom unghäst, även om han är på den nivån i skolningen, men vi har som sagt inte bråttom.

 

Hur firade Matti sin födelsedag då? Jo länge ute i hagen, besök av mig i två omgångar och en påse morötter som delades i morgon och kvällsmaten, men största delen såklart blev imatade efter att han blivit födelsedagsfin! Eftersom det varit morsdag och jag jobbat idag också så blev det ingen motionering, men Matti fick alltså fira sin födelsedag på bästaste sätt, att ta det lugnt och äta, haha!

 

 

Jag har ett litet dilemma. Jag skulle gärna lägga Matti på bete 1-2 veckor i sommar, jag kommer nämligen själv ha semester en vecka i juli (14.7-20.7) och då skulle jag gärna låta Matti också få ha ordentlig semester och få vara på bete. Men det finns inget bete vid stallet, och jag vet inte av något ställe som jag kunde "skicka" Matti på semester så här på rak arm.

 

Har ni några tips? Eller har någon av er läsare rum 1 vecka åt Matti på bete? Matti har alltid kommit överens med andra hästar och är låg i rang, så de brukar inte vara några problem. :)