Nu har jag så här passande i förkylningstider startat tränignsblogg också. Kika in där vetja! :)

 

 

Idag är det regionala dressyrävlingar hela dagen vid Vasa Hubertus! Så om ni vill se fina ekipage ska ni åka via stallet och njuta av fina hästar och stiliga ekipage! :)

 

 

 

Igår sken solen ikapp med mitt humör hela dagen! Bättre blev den mot slutet av dagen då jag fick rida ett toppen och tröttsam pass för fina Sophia! Hon har hållit två ganska spontana träningar för mig och Matti, och jag känner mig lite duktig när jag både hör och känner vi gjort framsteg från första till andra gången.

 

Igår var det fortfarande grunderna vi jobbade med. Gas, broms och korrekt styrning. Min sits såklart övades det också på, och att få en elektrisk skänkel istället för att vara där och peta han i sidorna hela tiden. Med andra ord det alla mina träningar går ut på, korrekt grundridning, haha!

 

 

 

 

Men det var så roligt igår, ganska humoristiskt bara när man ser tillbaka på träningen och jag fick böna och be om lite paus 2 gånger underlektionen för min kondition inte riktigt ville räcka till, haha! Hård träning för mig kan jag lova!! Men jag fick bra hjälp med när och hur jag ska påverka Matti, och Soffi fortsatte att tjata på mig med de saker jag har svårast med hela träningen, och till sist kändes Matti riktigt toppen i slutet.

 

Jag kan ju inte förvänta mig att Matti vips ska gå som en GP-häst då han går bra på en träning, men toppen bra gick han för att vara med mig på ryggen! Så jag är mer än nöjd med passet och super tacksam för hjälpen jag fick av Soffi med ridningen och för att hon fotade samtidigt så jag fick några nya bilder!! TUSEN TACK SÖTA RARA SOFFI<3

 

 

I morgon får ni se fler bilder från super-passet för Sophia idag, nu ska jag hoppa i duschen och börja gå och sova, jag är helt slut efter all motion jag fått idag av gymträning och ridning, haha!

 

 

 

 Samtliga bilder har Heidi Järvi tagit © 

 

Oj vet ni, idag fick jag prova rida några varv på Heidis häst Poni!! Vilken mys-gubbe! Jag har ju aldrig riktigt fått rida ponny då jag alltid varit så lång, små hästar, men aldrig ponny, och nu börjar det bli ett tag sedan jag fick rida en liten häst, så när Heidi frågade om jag ville hoppa upp efter att jag fotat då hon red sken jag upp som en sol och sa självklart ja!

 

Helt super roligt! En riktigt trevlig lite herreman men större steg än jag trodde och riktigt rolig att rida. Det blev inte länge jag red, men ni kan ju uttyda från minen på mig att jag tyckte det var ganska så grymt roligt!

 

 

 

Visst tänker man lite annorlunda gällande många saker nu när man blivit äldre, men speciellt på sista tiden när man fått höra tråkigheter om andra, eller själv fått se hur folk beter sig mot varandra så har jag så otroligt många gånger fått skatta mig lycklig att jag har de vänner jag har på senaste tiden!

 

De vänner jag ser oftast är ju såklart dem jag träffar i stallet eftersom jag inte har så mycket tid för träffar om det inte är i samband med något annat jag gör som gym och stallet. MEN, de fina vänner jag har så fortsätter vi alltid därifrån vi slutade senast. Dessa vänner har fått mig att vara mindre pessimistisk, något jag glatt fått konstatera för några veckor tillbaka att jag förbättrat mig enormt på. Dessa goda vänner har också peppar mig något enormt, fått tillbaka lite kämparglöd och gör mig på så jäkla bra humör varje gång jag träffar dessa underbara människor!

 

 

 

Speciellt nu den senaste tiden (se så där senaste året) har jag insett så många gånger hur lyckligt lottad jag faktiskt är som får vara omgiven av dessa fina lojala vännerna jag faktiskt har! Klart vi alla har sämre och bättre dagar, och det är inte alltid en dans på rosor, men jag har fått lära känna så många nya fina vänner det senaste året som lärt mig så otroligt mycket om både mig själv och hur jag vill vara som person!

 

Nu har jag kanske haft 30 min för mycket extra tid när jag blir så här djup igen med mina skriverier, men det är så viktgit tycker jag att komma ihåg att med riktigt bra vänner mår man så mycket bättre, och avundsjuka kommer man ingen vart med, utan att unna varandra och glädjas åt varandra mår man så mycket bättre av! Det må vara gammalt uttryck, men så som du vill bli behandlad ska du också behandla andra, och det stämmer så otroligt bra! För vem vill vara en snäll eller lojal vän om det bara är en massa gnäll och elakheter man får ta emot?

 

Ett tag försökte jag ha många vänner på en gång men jag fick aldrig någon riktigt nära vän jag faktiskt kunde lita på till 100%, men när jag blev äldre insåg jag att det inte passar mig att ha 20 riktigt "nära" vänner, för när skulle jag ha tid för dem alla? Klart jag har många jag känner, (=kompisar), men nu syftar jag på den riktigt närmsta vänkretsen, och den håller jag gärna ganska liten så att kan känna jag faktiskt känner mina vänner, kan dela glädje och sorg med mina dem och inte få dåligt samvete hela tiden p.g.a. tidsbristen.

 

 

Jag pratar aldrig om "bästisar", jag får någon slags "tävlings"-känsla av någon konstig anledning då, men mycket god vänner, eller bland de bästa av mina vänner talar jag gärna om om jag presenterar någon som betyder mycket för mig. För jag tycker inte man kan sortera sina vänner i någon ordning, alla tar och ger olika mycket, men det är viktigt att komma ihåg att ens vänner alltid ska GE mera än de tar (nu syftar jag på energi coh glädje), och du ska göra det samma tillbaka. Ni vet som en planta, du måste vattna och vårda för att den ska överleva.

 

Nu blir ni säkert trött på mig igen över mitt "Vasa Hubertus in my heart", men jag känner så mycket kärlek emot så många människor där, och såklart flera andra människor jag träffat från andra håll. Men kanske ens bästa vänner är ifrån stallet eftersom man delar en sådan stor och energikrävande passion, så om man inte är insatt i denna sport så förstår man sig inte på varandra alla gånger?? Idag har jag bara en sådan dag då jag känner så mycket kärlek till alla mina vänner (ingen nämnd, ingen glömd), och jag är så tacksam över att jag får vara er vän och få ha er som mina vänner! Jag hoppas jag kan ge en bråkdel tillbaka av all glädje och kärlek ni ger mig!

 

 

När jag köpte Matti tänkte jag att jag aldrig ska ha någon annan att rida honom, jag ska klara allting själv. Men jag har nu konstaterat det här sista året av mina studier att tiden inte går ihop om jag ska hinna med skola, jobba, göra skoluppgifter, motionera Matti, hinna på gymmet och umgås med pojkvännen/familj/vänner, så det senaste året har jag blivit tvungen att ta hjälp av andra för att få tiden att gå ihop.

 

I början tyckte jag ärligt talat inte alls om det., eftersom jag kände mig misslyckad som hästägare över att behöva be om hjälp, men nu har jag accepterat att jag behöver ibland mera och ibland mindre hjälp. Flera veckor i rad kan det funka det utan extra hjälp, men sen kommer det en vecka då jag kanske behöver hjälp 2 gånger den veckan, så då är det tacksamt jag hittat bra människor till att hjälpa!

 

Matti är min bebis som ni vet, och för min del då det kommer till medryttare ligger stor vikt i den kärlek och omvårdnad de ger min bebis. Är det bara fokus på att rida full fart och enbart ridandet som ståri fokus är jag inte lika nöjd, medan om det är varierad motionering för Matti när också medryttaren har hand om honom är jag mer än nöjd!

 

En annan viktig egenskap hos en medryttare tycker jag är ödmjukhet. Kommer man med för tuff attityd och man tror sig veta allt viftar jag bort den medryttaren direkt, sådant vill inte jag ha. En medryttar på min häst ska tycka om min häst, vara ödmuk både mot mig och hästen och såklart vara pålitlig. När jag själv var medryttare minns jag hur jag alltid tackade så mycket för att jag fick rida en ananns häst och var beredd att ställa upp i vått och torrt, och det är så jag tycker det ska vara! Speciellt om man inte behöver betala något för att vara medryttare. :)

 

Jag är glad över att jag har Suvi som bor så nära stallet, så om hon inte har tid att rida hinner hon oftast fixa maten, borsta om Matti och ge honom kärlek  om min tid inte räcker till. Men jag är också göad över att av en ren slump fått in Aino  i bilden efter Horse Showen. Denna unga tjej är så otroligt ödmjuk och snäll med Matti. Både Suvi och Aino har alltid skickat bra rapporter om hur det gått när de varit och tagit hand om Matti, och det händer sig ganska ofta jag också fått en bild på min guldklimp från då de varit där med honom, och det är precis så jag vill ha det, det gör att det känns tryggt att överlåta Matti i deras händer de dagar tiden inte räcker till för mig. Det är ju såklart enormt uppskattat också då dessa två på så kort varsel åker iväg till stallet och tar hand om min guldklimp och ger honom kärlek om det mitt i allt dykt upp någon för mig eller jag blivit sjuk!

 

Matti kände kanske på sig idag att min motivation var i botten så han tyckte han skulle visa det faktiskt är roligt att rida. Idag gick han bättre än han brukar. I traven stundvis riktigt bakom skänkeln och lite tyngre framtill, men jag fokuserade mera på galoppen idag och Matti var så ljuvlig!

 

Tidigare har Matti brytit av till trav genast jag gett lite tygel som belöning i galoppen, men idag turades jag om att ge med innertygel och båda tyglarna när han började jobba något steg och HAN BEHÖLL GALOPPEN! Jag tror inte ni kan förstå hur detta baby-step gör mig så fantastiskt glad!

 

Jag försökte fokusera på de tre saker jag på senaste träning fick mest kritik för, handen stilla, benen bort från hästen och lite längre tygel, och wuola, Matti kändes ärligast i formen på länge!! Ibland taktade galoppen, men det kom också bra snuttar OCH, hör och häpnad jag fick EN övergång från galopp till halt!!!!!!!! Det har aldrig funkat tidigare, det kom kanske ett eller max två  steg mellan galopp och skritt, men tidigare har det kommit minst fyra, så ni kan bara gissa min glädje. Tror inte Matti fått så där många klappar under ett pass någon gång.

 

Han överraskade mig igen och jag tycker fortfarande jag har världens bästa häst! Kanske vårt trallande i skogen och miniloma över midsommar gjort Matti gott i alla fall när det kommer till kritan?? Synd att jag aldrig får någon att fota när jag rider och det går bra, jag börjar sakna lite nya bilder från ridningen.. :/

 

Fick en fråga varför jag inte vill rida, och inte är det så att jag inte vill rida alls, utan jag har kommit till en punkt då jag måste ta ett steg tillbaka och fundera hur jag ska komma vidare med mina mål, och för att det ska kännas rättvist inom ridning mellan mig och Matti.

 

Även om jag inte är den duktigaste ryttaren vill jag oberoende nivå och kunskap att ridningen skall vara rättvis mot hästen, och just nu känner jag inte att den varit det eftersom min frustration lagt käppar i hjulen för mig. Med det menar jag att jag vill för mycket så jag gör för mycket, och det är inte rättvist mot Matti om jag inte bara kan sitta och berömma honom med att inte göra något där uppe på ryggen några steg när han gjort rätt. Från att ha haft en ganska så stilla hand har jag konstaterat efter min träning med Soffi att min hand rörs FÖR mycket, jag gör för mycket med den hela tiden, och Matti som har känslig mun från förr bromsar och är inte ärlig i formen då handen helatiden är där och rycker i hans stackars mun. Nu menar jag inte att jag sågar honom i munnen, men min hand har blivit för livlig ändå på sistone vilket jag inte gillar alls nu när jag blivit medveten om det.

 

 

Min skänkel har varit ett problem länge att jag inte får den still och det gör mig frustrerad när jag vet att nu är vi vid det stadiet då den måste vara stilla för att vara rättvis mot Matti när jag börjat kräva mera av honom, och då jag vet att den inte är det märker jag ju hur missförstånd som inte skulle uppstå med en stilla skänkel uppstår.

 

Vanliga problem, jag vet. Men Matti är mitt allt, när jag diskuterade detta med ett par vänner kom jag på mig att tårar kom krypandes som jag inte kunde kontrollera, för SÅ frustrerad känner jag mig nu, och SÅ ledsen blir jag av att inte kunna rida helt rättvist på min stora kärlek och älskade vän Matti. Det känns som jag stampat på stället så länge nu, och det blir mera mot det sämre p.g.a. min frustration och för mycket vilja, så jag har varit tvungen att pausa lite nu igen..

 

Jag behöver mentalt komma tillbaka nu, samla tankar, fokusera om, lägga upp en ny plan hur jag ska lösa de här problemen och göra något åt dem. Som hjälp under mina mest ofokuserade dagar (som igår) har jag haft Suvi och junioren Aino som snabbt hoppat in när jag hört av mig samma dag, och hjälpt mig då jag haft kvällsskift i jobbet eller annars tiden bara inte räckt till. Jag vill inte Matti ska lida för att jag har en svacka, och dessa två är så snälla i sin ridning och väldigt ödmjuk människor så mitt dåliga samvete försvinner när de tagit hand om honom en kväll, för då vet jag han i alla fall fått kärlek trots min tidsbrist!

 

 

Jag har en grym motivationssvacka nu igen när det kommer till ridningen. Jag skulle bra kunna nöja mig med att endast gå i skogen, vilket är det jag och Matti gjort mest den senaste veckan. Igår longerade jag Matti faktiskt, men annars har vi mest tagit midsommarledigt.

 

Så för att fixa min motivation tänkte jag föröska lägga upp lite mål här och lite olika saker som jag ska försöka få med varje vecka för att variera ridningen så mycket som möjligt!

 

- Hoppa några små hinder

- Rida två ordentligt dressyrpass

- Rida ut i terräng 1-2 gånger

- Longering 1 dag

- Ledig 1 dag

 

 

Jag har skrivit tidigare hur mycket jag tycker om mina vänner från stallet, och hur de blivit en andra familj! I torsdags visade de igen varför jag tycker så mycket om dem! Som ni kanske minns arrangerades det en Horse Show vid stallet som jag höll i trådarna för och planerade program och det mesta runt omkring det. Det var mycket mera jobb än jag trott och jag rev av mig håret ibland men allt blev riktigt bra till sist!

 

Efter shown fick jag bra feedback och beröm, och bara det gjorde mig otrolgit glad och räckte då så väl som tack! MEN nu hade de dessutom samlat ihop pengar till ett presentkort åt mig som tack för att jag höll i trådarna! Lipsill som jag är började jag ju fälla några tårar när jag fick kortet. Tänk att de tänkt på mig och tagit sig tid att hitta på något sådant där, det skulle ha räckt med alla tack jag fått, men det här värmde mitt hjärta det där lilla sista <3

 

Jag har bara de absolut bästa vännerna! Jag är så glad att jag fått lära känna dessa fantastiska varmhjärtade människor från Vasa Hubertus, jestas vad jag tycker om er alla!!

 

 

Jag har skrivit tidigare hur mycket jag tycker om mina vänner från stallet, och hur de blivit en andra familj! I torsdags visade de igen varför jag tycker så mycket om dem! Som ni kanske minns arrangerades det en Horse Show vid stallet som jag höll i trådarna för och planerade program och det mesta runt omkring det. Det var mycket mera jobb än jag trott och jag rev av mig håret ibland men allt blev riktigt bra till sist!

 

Efter shown fick jag bra feedback och beröm, och bara det gjorde mig otrolgit glad och räckte då så väl som tack! MEN nu hade de dessutom samlat ihop pengar till ett presentkort åt mig som tack för att jag höll i trådarna! Lipsill som jag är började jag ju fälla några tårar när jag fick kortet. Tänk att de tänkt på mig och tagit sig tid att hitta på något sådant där, det skulle ha räckt med alla tack jag fått, men det här värmde mitt hjärta det där lilla sista <3

 

Jag har bara de absolut bästa vännerna! Jag är så glad att jag fått lära känna dessa fantastiska varmhjärtade människor från Vasa Hubertus, jestas vad jag tycker om er alla!!

 

 

När jag kom till stallet i onsdags så ser jag till min förskräckelse att Matti trampat av sig BÅDA framskorna, så hovarna såg helt bedrövliga ut, MEN till min lycka har jag en så bra hovslagare som svarar genast man ringer och försöker alltid komma så fort som möjligt, så följande dag fick Matti nya skor och en ny salva vi ska prova att smörja fötterna med för att de ska läka ihop fortare och bli starkare! Så jag kommer skriva utlåtande senare om någon vecka hur jag tyckt produkten verkat!

 

 

Min midsommar firas på en villa ute i Vasa skärgård i ypperligt sällskap! Matti har fått en morgonpromenad med pojkvännen min då tidsoptimisten jag varit framme så skulle inte hunnit motionera honom idag, men så erbjöd sig min finaste pojkvän att gå ut på en promenad med min fina Matti, så jag slipper ha dåligt samvete!

 

Hoppas ni fina läsare också får en toppen midsommar trots det trista vädret! Jag vet min midsommar kommer bli toppe oberoende väder, för vi ska dessutom fira förlovningen mellan Soffi och hennes karl, så mycket kärlek denna helg! <3

 

Matti älskar att få busa av sig på ridplanen, och här förra veckan passade jag på att låta honom leka av sig på ridplanen när vi var ensamma på gården. Jaa, ni ser ju själva från videon hur kul han hade! Gullungen min!

 

 

 

Soffi hjälpte till från marken och sade vad jag kunde tänka på när hon såg hur spänd jag var och Zebbe till följd av min spändhet. Men vart efter att jag märkte hur Zebbe reagerade på mig och slappnade av som följd vågade jag slappna av och faktsitk börja rida med benen nu som då trots hans framåtbjudning.

 

Det var så givande att få för första gången rida en så välskolad och känslig häst. Jag menar jag har egentligen aldrig fått möjligheten att rida någon häst som är längre skolad än vad Matti var när jag köpte honom, så det här var ju helt amazing!! När Soffi frågade om jag ville göra galoppombyten höll jag ju att skita ner mig. Hur skulle det gå till, inte har jag gjort korrekta på någon häst ännu eftersom ingen varit skolad till det. Men jag körde på och till sist så gjorde vi galoppombyten på diagonalen. Helt sjukt roligt och givande då Zebbe är så känslig så man får direkt respons när man gör rätt, och en mera ahaa-upplevelse med det här att sitta tillbaka med sitsen vad det faktiskt innebär och hur hästen ska reagera.. Mycket kvar att träna med Matti med andra ord!!

 

 

 

Jag kom på mig själv sitta där och le flera gånger för det kändes så overkligt att få sitta där på en så fin häst som Zebbe.. Till först såg han ut som en travhäst när jag satt där uppe, men sakta men säkert blev han till ridhäst när jag vågade börja göra något där uppe på hästryggen! Tack så super mycket goaste Soffi för den upplevelsen!!

Vilken Grande finale av dagen! Först en intensiv (nästan 1,5 h) dressyrträning av Soffi var svetten rann och närmare 900 kalorier blev brända, hehe, och sedan fick jag möjligheten att rida hennes fina och kunniga häst Zebbe (men om det skriver jag i ett skillt inlägg).

 

Soffi hjälpte oss med det som är vårt huvudproblem, att få mig att sitta stilla och Matti snabb och lyhörd för skänklen. Till en början gick det helt ok, stundvis kändes Matti där men så försvann känslan lika fort som den kom. Men efter att vi började fokusera på en rundare form i överlinjen och jag red på aningen längre tygel ändrades känslan totalt och i galoppen speciellt fick jag riktigt bra känsla 2,3 steg irad.

 

Svetten rann och jag var totalt slut i kroppen efter träningen, men den var bra och Matti kämpade på bra så han fick extra mycke godsaker i kvällsgröten idag!

 

Han är så go den där hästen, även om vi inte alls kommit långt i vår utveckling så är han bara min goaste guldklimp!

 

 

Jag vet inte varför jag tycker det är så obehgaligt när det blåser och jag ska rida. Inget har någonsin hänt när jag suttit på hästryggen och jag varit i en manege då det blåst hårt utanför, men jag bara tycker det är oehgaligt och undviker att rida när det blåser på det här sättet. Tror det har med när vinden viner och manegerna knakar som ger mig obehag.

 

Men idag ska jag ta tjuren i hornen efter lite övertalning av Soffi, så hon ska hålla lite spontan dressyrträning för mig och Matti så jag får tankarna på annat, för när jag hör hur det runt husknuten här var vi bor får jag bara obehag.. Men jag återkommer om ridpasset senare ikväll! :)

 

 

Betti sov då över hos oss, och efter att vi ätit frukost begav vi oss iväg mot stallet. På schemat idag  hade jag planerat in att vi skulle rida ut i terräng. Jag hade fått låna Maria i stallets finnhäst Lina, så jag behövde tack och lov inte gå med från marken.

 

Efer terrängrundan på 45 min fortsatte vi på ridplanen och Linas ägare Maria kom och tog några foton på Betti då hon red Matti, och även jag och Lina fastnade på några bilder. Idag såg det så mycket bättre ut för Betti och Matti. Hon fick honom mera framåt och mjukare i formen och kortare. Det såg riktigt trevligt ut, och jag hoppas verkligen hon är nöjd!

 

Efter att vi duschat hästarna efter ritten åkte vi ut till stranden 1,5 h och efter det fortsatte vi till Strampen för att äta lite innan vi fortsatte tillbaka till stallet för att beta Matti innan det var dags för Betti att åka hemåt igen.

 

En riktigt rolig och givande helg, och jag fick vara så stolt över Matti och så nöjd över vad jag åstandkommit med mina kunskaper med honom. Hjärtegrynet mitt!

 

Nåjaa, nu är jag äntligen hemma! Blev en träffis med en härlig kompis jag inte hunnit umgås med på ett år, så tiden flög iväg så jag höll på (=blev) att bli sen till styrelsemöte, så att motionera Matti blev mot sena kvällen. Men nu är jag hemma, online, och tänkte skriva om helgen med Betti och Matti. I detta inlägg tänkte jag börja med dag 1, alltså lördag.

På lördag kväll kom Betti upp till Vasa och jag var så grymt nervös!! Tänk om det blir pinsam tystnad? Tänk om vi inte klickar? Tänk om hon rövar bort Matti? osv. Men Betti var så rar och social så det var aldrig några problem. Sedan hade vi ju faktiskt ett väldigt stort samtalsämne som låg oss båda varmt om hjärtat, nämligen Matti.

 

Så på lördag kväll böt Betti bara om när hon anlänt och vi åkte ut till stallet och hon fick träffa Matti. Nu är inte Matti någon överdrivet pratsam häst, men jag tror nog han kände igen henne. När vi kom gående i stallgången kallade jag i vanlig ordning på honom och Matti tittade genast upp mot oss när vi ko gåendes mot boxen. Vanligtvis är Matti väldigt skygg om sitt huvud och låter inte gärna främmande människor röra hans huvud hur som helst, men han lät Betti röra huvudet genast när hon hälsade och höll huvudet lågt nere som han gör när han är trygg i någons sällskap. Så det av att döma tror jag han kände igen henne, eftersom jag vet hur han är med människor han inte känner.

 

Efter att de fått hälsa på varandra igen tog vi ut Matti på gården och började borsta honom och jag berättade på min knagliga engelska hur det gått för oss och försökte göra mitt bästa att inte peta på Matti för mycket för att ge Betti den möjligheten, men det var grymt svårt! Betti fnissade också åt mig hur jag pratade med Matti, hon sade "you talkt to him like you talk to babies", hehe.. No shit? Men han är ju min lilla baby ;)

 

När Matti var borstad och fixad inför ridning så fick Betti hoppa upp på ryggen för första gången på 3,5 år, och när jag såg dem rida in i manegen var jag nära på att börja gråta. Orsaken till tårarna denna gång var bara tanken att bara vara i Bettis situation och skulle själv befinna mig i hennes situation, alltså att någon annan äger din ögonsten som du älskar av hela ditt hjärta.

 

Vad Betti sa till mig så tyckte hon om att rida honom. Hon tyckte han var så mycket mera balanserad, stadig och mjuk att rida. Galoppen hade förbättrats massor sedan hon senast red honom, och hon sade "WOOW" när hon provade rida skänkelvikning på honom, för alla sidvärtes så som öppna, sluta och skänkelvikning har jag tydligen lärt honom, för det berättade hon att de inte hann börja med när de hade all fokus på att bara få honom att galoppera, ,en sidvärtes har varit så enkelt för Matti så jag trodde alltid han kunde de från tidigare, hehe. Men kul jag lärt honom något i alla fall.

Tyvärr så blev det inte alls bra bilder tagna denna kväll då det hann bli så mörkt. Men i morgon kommer det helt ljuvliga bilder av Betti och Matti från då vi hade lite photoshoot i hagen, red ut i terräng och avslutade med ett litet dressyrpass. Jag försökte ta så mycket bilder som möjligt av dem så hon skulle få nya minnen och bilder av honom tillsammans. Jag tror i alla fall hon uppskattade det!

 

 

Nu är Betti här och hon är en helt underbar tjej så jag blir så varm i hjärtat av att ha henne här och få visa upp Matti. Jag kommer med bättre sammanfattning om helgen senare, nu ska vi ut och äta till Strampen innan vi åker tillbaka till stallet och går ut och betar med Matti. Ikväll åker Betti hem så vi får utnyttja varje minut så hon får ha ett så bra besök här som möjligt!! :)

 

 

Nu börjar det bli ganska så nervöst, eftersom Mattis ägare från Estland är här när som helst!!! Betti ska stanna till i morgonkväll så det ska bli så otroligt spännande att se ifall Matti känner igen henne, om han gör det synligt kommer jag börja böla som ett litet barn, sådant är ju bara så hjärtevärmande!

 

 

 

 

Alltså ni ska inte misstolka min diet här nu, därför står det "diet". Jag har haft nu som då korta perioder när jag tänker mera på vad jag stoppar i mig genom att kolla på vad saker och ting innehåller.

 

Nu till exempel har jag i två veckor haft strikt koll på alla kalorier jag stoppar i mig genom att väga de portioner jag gör hemma och för matdagbok för att få ett hum om vad jag stoppar i mig och vilka grupper jag äter för mycket, av  ex. kolhydrater. Varför jag börjat väga maten är då jag lätt äter FÖR mycket och börjar må dåligt av det.

 

Till hjälp av mig har jag en app (LifeSum) i vilken man fyller i det man äter och den räknar ut åt en utgående från gammen och produkten hur många kalorier du fått i dig. Appen läser av streckkoder så det är super smidigt. I början tog det länge på mornarna men nu börjar jag få in rutin och vet hur jag ska väga och fylla i amtdagboken för att det ska gå fort och jag börjar se hur många gram olika saker är.

 

Men jag tycker för mycket om mat för att hårdbanta, en dag i veckan får jag äta vad som helst utan att väga det, som förra lördagen när det blev en spontan utekväll med Sophia och hennes fästman, så struntade jag i att fylla i matdagboken då vi grillade och mådde gott på kvällen! Men övriga dagar försöker jag fylla i strikt, och det har jag sett resulterat i en mindre uppblåst mage för min del, vilket känns skönt så här i bikinisäsongen!

 

 

Bästa sättet att samla tankar och koppla bort negtiv energi är på hästryggen på en terrängrunda! Idag efter jobbet åkte jag raka vägen till stallet, böt inte ens om. Borstade om min guldklimp, lade på utrustningen på honom och mig och så red vi ut i terräng 45 min på tumis!

 

Travade i skogen och skrittade genom närområdet och njöt bara av att få vara tillsammans och njuta. Känns så skönt att ha en så smart häst som inte bryr sig om han är ensam eller med någon annan häst. Han gör mig så glad den där hästen! Finaste som finns, never brings you down!!

 

 

Igår sent på kvällen var det premiär för mig och Matti att delta på Nipsus träningar, men först blev det nästan att jag inte kunde delta. När jag hämtade in Matti från hagen och började i vanlig ordning inspektera honom från topp till tå in i boxen upptäcker jag till min förskräckelse hur han blöder på rumpan, rygg och svans. Tydligen hade Calle inte alls tyckt om Matti idag och attackerat/jagat Matti för han blödde fortfarande ur vissa av såren. Så Matti kommer gå några dagar ensam innan han får en ny hagkompis och vara ute lite kortare dagar, så får se om han hinner bli så apatisk han brukar bli utan hagkompis? Fast det kan ju hända han tycker det bara är skönt nu några dagar om Calle varit så där dum mot honom i hagen de senaste veckorna och speciellt igår?

 

Två av såren va där schabraket kommer och jag velade fram och tillbaka om jag skulle delta eller inte då han ömmade i vissa av såren, men efter att Matti fått vila i boxen valde jag att delta och avbryta om Matti inte kändes okej när jag ändå betalat och sådant för lektionen. Tur var väl att jag valde att delta, för Matti kändes riktigt trevlig. Stundvis kändes han tung på hand, men jag är ju fullt medveten han känns så p.g.a. min ostadiga sits.

 

Det var väldigt basic saker som vi sysslade med. Svänga på volt med ytter skänkel. Kolla att hästen är framför skänkeln både vid framridining och samling. Men det bit som kändes bäst var ju helt klart galoppen. De steg jag fick bra där kändes Matti för första gången stor att rida, och det hade även de på åskådarbänken noterat eftersom de kommenterade just galoppen åt mig efteråt att han blir så fin när han faktiskt bär upp sig. Så nu gäller det för mig att stärka upp min övre rygg så jag kan sitta bättre och stadigare, för utan min styrka kommer inte Matti ännu heller orka bära upp sig i galoppen då den är svag fortfarande för honom.

 

Så summa av kardemumma är att jag är nöjd. Igår red jag i samma grupp som Tina, men väljer nog nästa gång att spara ihop pengar så jag kan ta en privatlektion så jag får ut maximalt ut av pengarna när jag behöver så mycket hjälp med Mattis träning ännu av tränarna i varje steg!

 

 

 

Alltså på riktigt så börjar dessa feluppfattningar och fördomar gällande Vasa Hubertus gå mig på nerverna!! Påståenden som att vi är ett gäng divor som springer omkring där med märkeskläder, den ena snobbigare än den andra och inte bryr oss om våra häster utöver att de ska tränas så de presterar på tävling, gör mig så grymt provocerad.. Helt på riktigt, när har ni som har den här åsikten senast besökt oss på Vasa Hubertus (bortsett från tävlingar)??

 

 

 

Varför jag blir så provocerad när jag hör sådana här saker är för att dessa påståenden inte stämmer och då det är detta stall jag trivts bäst på hittills när jag hållit på med hästar. Alla är så goa och rara i stallet, och är man på dåligt humör när man kommer till stallet, åker man garanterat därifrån med gott humör eftersom hästarna och människorna där alla gånger omvänder humöret från botten till toppen! Att vi dessutom alla har så roligt tillsammans oberoende spårk, ålder eller kön känns så fantastiskt! Julfesten i julas och förra årets vårfest var så otroligt rolig att jag ser så fram emot nästa fest som blir i juli. Vilket gäng, vilken samhörighet, den biten kan jag förstå många kan vara avundsjuka på eller helt enkelt inte förstå hur bra vi har det och trivs ihop och där av ha förutfattade meningar..

 

 

Som jag tidigare skrivit har jag träffat helt underbara människor vid Vasa Hubertus som jag aldrig annars skulle ha träffat. Dessa människor peppar en när man tvivlar och är ledsen, är ärlig i alla situationer oberoende om man vill eller inte,  är ödmjuka och inspirerande, och p.g.a. alla dessa fina egenskaper har det resulterat i att jag fått otroligt viktiga vänner för livet. Så kanske det är också därför jag känner mig så grymt provocerad gällande felaktiga påsteåenden, eftersom alla dessa hästars ägare är min andra familj. Kommer man in i stallet hörs 99% av alla gångerna högljudda skratt just för att det är sådan atmosfär som vi har i stallet, vi delar glädje och sorg med varandra!! Och vad har kläder att göra med om man har ett hjärta av guld eller inte? Den diskussionen är så grymt löjlig att jag inte ens vill kommentera den!!

 

 

Igår kom jag hem från stallet med världens bredaste leende på mina läppar, jag mår bra där, jag älskar alla goa vänner jag fått lära känna i det stallet. Matti mår bra där, alla hästägare peppar varandra och har något att lära någon annan eftersom vi alla har våra egna erfarenheter, egna specialiteter, olika sorters hästar, och vi alla är öppna för förslag och vågar be om hjälp och ge hjälp om det behövs. Att vi dessutom många blivit så goa vänner att vi umgås utanför stallet gör allting bara så mycket bättre och gör gemenskapen och vänskapen så mycket starkare! Vi har roligt med varandra oberoende ställe vi umgås, ålder, eller ursprung.

 

 

 

Nu vet jag ju inte vad för människor som rört sig vid Vasa Hubertus tidigare, någonstans tycker man ju ryktena måste ha börjat och jag har som sagt endast varit vid Vasa Hubertus 1,5 år och innan det hade jag absolut inget med Hubertus att göra, MEN så fantastiskt gäng som är där nu gör att jag blir så grymt provocerad när jag hör negativa åsikter om stället då de som säger påståendena inte vet vad de pratar om. Det är mitt andra hem, min trygghet, min fristad, min energikälla, så förstå mig när jag känner jag måste klargöra för er hur saker och ting ligger till när jag hör felaktiga påståenden om ett ställe eller elakheter om människor som ligger mig mycket varmt om hjärtat, det blir personligt mot mig när det sägs något om min andra familj. Alla är välkomna att hälsa på och ta del av vår härliga stämning i stallet. Hur det varit tidigare kan jag inte uttala mig om, eftersom jag inte vet något om det, men jag kan istället säga hur bra vi har det där nu, och det är helt fantastisk stämning och härliga människor som rör sig där och bryr sig om varandra oberoende gren, nivå, eller ras på häst!  Punkt.