Utmana oss!

2014-02-05 @ 18:15:00
 
 
Nu tänkte vi köra en liten rolig grej här på våra bloggar jag och Sophia. Vi kommer på våra bloggar låta ER få skicka in olika roliga UTMANINGAR som ni vill se oss göra. Antingen bara vi människor, bara hästarna eller vi och hästarna tillsammans. När det har kommit in några förslag så väljer vi ut på våra bloggar några av alternativen ni skickat in som ni sedan får bestämmande rätten och rösa fram vilket alternativ ni vill se oss göra.  :)
 
Kul va? Allt filmas och dokumenteras då vi gör det och ni får ta bättre del av innehållet i bloggen! :) Så let the game begin, and send us some challenges! :)

Våra mål 2014

2014-01-23 @ 18:40:00
Tidigare har jag kanske inte haft några specifika mål. Förra året hade vi som mål att starta en regional dressyrtävling med Matti, men det gick ju helt åt skogen så efter det tävladet så tävlande vi inte mer den säsongen eftersom jag skämdes så efter den starten. Men jag klarade i alla fall målet att starta..
 
I år har jag faktiskt tänk lägga upp flera mål som jag ska försöka nå och hinna med, och alla är faktiskt realistiska. Här kommer de.
 
 
 
1. Tävla LB i dressyr bara om jag tycker det är roligt, och får vi flyt så kanske någon LA (fast jag jobbar mycket helger så kan bli svårt att slippa och tävla)
 
 
 
 
2. Komma över min hopprädsla och starta klubbtävlingar i hoppning (såvida vi hinner hitta en sadel)
 
 
 
 
3. Starta själv i slutet av sommaren en regional hopptävling.
 
 
 
 
4. Göra roliga saker/utflykter med Matti (träningar, uteritter m.m.)
 
 
 
 
5. Stärka mitt och Mattis band ytterligare och försöka läsa av honom ännu bättre
 
 
 
 
6. Träna dressyr regelbundet
 
 
 
 
7. Lära Matti nya saker inom ridning och stärka honom och mig betydligt!
 
 
 
 
 
8. Hitta nya utmaningar
 
 

Senaste dagarna

2014-01-11 @ 08:27:00
Senaste dagarna har varit ganska jobbiga. Men vad som hänt känns för privat för att ta upp här, men varför jag ändå skriver A men inte B är för att jag vet att många vänner läser här och detta är ett enklare och mera smärtfritt sätt att informera att jag går igenom något jobbigt just nu och kanske inte är mig själv, och hoppas alla har överseende med detta, ifall jag inte orkar vara glad eller så engagerad i olika saker just nu. Det är mycket som går runt i skallen på mig nu och familjen, min pojkvän och Matti har varit min klippa de senaste dagarna då chocken varit som störst.
 
 
 
 
De senaste dagarna har vi ändå tagit det lugnt och ridit ut i terräng, myst i stallet och minskat på alla måsten, jag har bl.a. haft med mig min mamma och familjens hundar på någon terrängrunda och fått rensa tankarna lite. Klart allt blir bättre, det blir det oftast, men trots att man säger man blir starkare av alla prövningar man utsätts för, så är man ju inte stark när prövningarna väl kommer, för de kommer aldrig med bra tajming..
 
Många tårar har fallit de här senaste dagarna och när jag väl är bland folk försöker jag verkligen vara stark och vara glad, för inget blir bättre av att bara gå o deppa, men det har går med blandade resultat. Jobbigast har ändå varit att ha praktik nu samtidigt eftersom jag annars är en som vill lära migallt och är mycket frågvis, men nu har det inte funnits energi till att vara en bra praktikant eftersom sömn inte är något som det blivit mycket av de senaste nätterna..
 
Matti har i alla fall varit bäst vad han varit. Han är bara bästa terapin man kan ha. Han känner på sig när han ska strunta i höet och stå stilla som ett ljus för att jag ska få gråta lite i hans man.. Jag är lyckligt lottad som har den familj och pojkvän jag har, och har haft en sådan enorm tur att Matti kom in i mitt liv.
 
Nu ska jag inte skriva mera negativa inlägg här, för det känns dumt då jag ändå inte skriver orsaken till varför jag är som jag är just nu, men jag kände jag behövde få visa mig lite ledsen här igen för att jag inte måste dra berättelsen gång på gång till alla jag känner att något jobbigt är på gång för mig och att jag inte är den mest muntraste eller mest engagerade i saker och ting..
 
Tack och Förlåt. <3
 
 Terrängrundan med Mamma och hundarna

Årsresumé, oktober-december

2013-12-29 @ 13:54:00
OKTOBER
 
 
 
I oktober kunde man fortfarande rida där ute och vi trimmade på efter bästa förmåga. Matti kändes stundvis bra, men hade lätt att bli hängig på hand och enbart "knäcka" av i nacken.
 
 
 
 
Stallmästaren blev sjukskriven och det betydde att vi me gemensamma krafter skulle försöka fixa att hästar kom ut och in alla mornar och fick mat, så några dagar hade jag möjlighet att hjälpa till på något sätt, och morgonen va man fick spendera de första timmarna innan skolan med Matti var riktiga 10 poängare trots att jag är den mest morgontrötta människan i världen!
 
Vi spenderade också mycket tid i terrängen då vägarna var så blöta så de var perfekta för lite galopp och trav.
 
 
 
 
Men i oktober blev också katten min sjuk och vi fick i två omgångar åka till veterinären p.g.a. urinvägsinfektion som inte ville ge med sig och det var inte alls roligt när man såg hur dålig han blev!
 
 
 
 
Till min stora glädje så kom också NH-kursen jag sett så länge fram emot! Mira som höll i kursen korrigerade vad jag gjorde fel och demonstrerade med Matti olika saker också vilket var mycket givande!
 
 
 
 
 
 
 
NOVEMBER
 
 
Under hela november månad kunde man inte alls rida på ridplanerna något destumera än skritt p.g.a. att allt regn hade gjort dem till en enda sandvälling och Matti gillade inte det minsta underlaget och gick och spände sig ganska mycket! Så det blev många terrängrundor istället!
 
 
 
 
Men som tur har man så snälla vänner som gör det möjligt för en att rida eftersom de lånar ut sin transport och agerar kusk så att man slipper iväg på träningar. Nan Ekblom kom även denna månad och höll dressyrträning åt oss och vi fick konstatera att Matti inte vet riktigt vad ett stöd innebär, att han inte är lat utan tror att stödet är en broms, så mitt stora jobb blev att få honom att förstå att bära sig själv och ta emot stödet och inte ta det som en bromsning. Sedan så fortsatte vi med galopplyften att jobba och jag fick det även som läxa!
 
 
 
 
Det roliga var att många gånger när vi var och red i Solf manegen så var det flera från Vasa Hubertus samtidigt och red och "tog över" manegen. Men det är bara roligt så får man rida med känt folk som också är villiga att hjälpa om man låser sig eller funderar något! Jag och Linn började igen med att kommentera varandra när vi red ochd et var mycket tacksamt!
 
 
 
 
När Losvika skulle komma och raspa och vaccinera några hästar i stallet hade de tagit med sig butiksbussen och det gjorde gott till humöret för alla i stallet eftersom vi alla vara ganska bittra på det regninga vädret och att inte ha någonstans att rida då manegen var borta och ridplanerna en enda sandvälling.
 
 
 
 
Bästisarna Matti och Robin fick mysa i stallgången då de står mitt emot varandra och hänge ihop ganska intensivt, i hagen, på resor till manegen, i stallgången i terrängen osv. Matti hade dessutom krånglat lite här med lastningen, men efter att ha gett det 3 gånger med lite protester så gav det med sig och nu går han på snällt igen *peppar peppar*
 
 
Hagarna hade också sett sina bättre dagar, så en dag tog jag med mig pojkvännen till stallet och han hjälpte mig att byta ut stolpar i Mattis och Robins hage så att de tryggt skulle kunna spendera tid i hagen utan att man som hästägare behövde vara rädd de skulle fastna i någon tråd eller komma igneom staketet.
 
 
Självklart belv det en hel del mys!!
 
 
 
 
DECEMBER
 
 
I början av december hade all hopplöshet med att vara tuan manege gått lite över eftersom man fann sig i situationen och jag insåg jag har så fina vänner som gör att jag slipper iväg till manegen trots att jag inte äger en transport.
 
 
 
Allt var is och det gick i princip bara att skritta över allt och vissa dagar hade Matti mera energi än andra. Men energimängden var endast på 0,5 liter havre per dag nu och det verkade vara en passlig dosering nu när han inte kan röra på sig ordentligt regelbundet. Men för att göra terrängrundorna mera spänande skippad ejag sadel och träns och red ut i grimma istället vilket inte alls var några problem. Less is more eller hur brukar de säga? ;)
 
 
 
 
Men så var katten min sjuk igen och det blev åter igen 2 veterinärsbesök, ena besöket med akut tid andra med en ordenltigt undersökning som blev ett kostsamt besök men det framkom han orsakade urinvägsinfektionerna p.g.a. stress och ångest, s.k. FIC. Så vi fick ångestdämpande medicin och rekommenderad att fortsätta köpa Feeliway patroner till adaptern som ska utsöndra ett lugnande hormon till katter.
 
 
 
 
Det kom snö för några dagar, men tyvärr låg blankisen under som inte alls gjorde det lättare för oss att motionera varandra, men istället passade jag på att fotografera min snygga häst i det snöbetäckta landskapet!
 
 
 
 
Vi åkte även till manegen och passade på att ha hästarna lösa en stund medan vi var ensamma så de skulle få busa av sig på underlag som håller lite fart och bus, men hästarna våra ville helst bara rulla sig.
 
 
 
 
Vi fortsatte öva på bärighet och styrka med varierande resultat. Stor skillnad sedan ett år tillbaka, visst, men långväg kvar för att få formen stadig och bra med styrka till både häst och ryttare!
 
 
 
 Det har med andra ord varit ett toppen 2013 och jag hoppas 2014 blir minst lika bra!

Årsresumé, Juli-september

2013-12-28 @ 10:55:00
JULI
 
 
Det belv dags för skoning och jag fick med mig pojkvännen som sällskap. Han försökte dessutom värva med Matti till poliskåren och visade en artikeln om Polishästens ardag åt Matti, hehe.
 
 
 
 
Så blev det dags för vår första ritkgia dressyrtävling på regionalnivå, som tyvärr gick så dåligt så jag ville inte tävla sen mera den sommaren. Men vi får se nu då hur det blir i år, men då på denna hade vi ingen kommunikaiton över huvudtaget!! Men klart fick Matti massa pussar ändå!
 
 
 
 
Jag myste i hagen med Matti eftersom han fick en välförtjänt semester på 2 veckor i kvevlax efter tävlingarna då vi behövde nollställa oss båda!
 
 
 
Jag fick också med mig mamma en dag för att rida, och eftersom pojkvännen hängde på denna dag också så bad jag honom lägga benskydden på Matti, och när jag kom tillbaka till boxen såg det ut så här! När jag frågade hur han tänkte här så sade min pojkvän "jag tänkte som fotbollsskydd"..
 
 
 
 
Vi red lektion för Lena Lahti och jag började få lite mera flyt igen och Matti jobbade på riktigt bra!!
 
 
 
Sedan var det dags för Juulia att konfirmera sig och då frågade hon mig om hon fick ta fotonen med Matti, och självklart sade jag ja. Och se bara hur fina dessa är! Vackra Juulia och fina fina Matti!
 
 
 
AUGUSTI
 
 
 
Tepa fortsatte en månad till sin ledighet och Matti fick tillfälligt en ny kompis i hagen, Elli. Det blev då automatiskt en del terrängturer och ridning samtidigt med denna kombo, Sofia och Elli
 
 
 
 
Det blev lite hoppning också denna månad och jag började ta någolunda regelbundna hopplektioner för Jennie,som sedan visade sig bli popp och vi var 3-4 som ville rida för henne vid stallet. :)
 
 
 
 
Vi utforskade ny terräng med Johanna och hittade nya härlia vägar man kunde galoppera lång på.
 
 
 
 
Matti började redan få ycket päls och fick bli klippt för första gången i min ägo. Här visste jag ännu inte hur snällt Matti skulle stå så han ahde fått en lugnande pasta innan, men sedan informerade Mattis gamla ägare Betti att han inte behöver och vi provade utan pasta följande gång med lika bra slutresultat!!
 
 
 
 
 
Det blev teknikhinder och specialhinder som hoppades och vissa gånger tyckte jag till och med att det var roligt att hoppa lite hinder.
 
 
 
 
Jag köpte ett par regnställ till byxor och konstaterade att de var toppen! Super bra uppfinning!!
 
 
Såklart blev det mycket terräng, Matti älskar att få vara i terräng och lika så gör jag!
 
 
 
SEPTEMBER
 
 
 
Vi började ta regelbundet ridlektioner för Lena igen och behövde det. Matti reaerade inte så fort och ville bara knäppa av i nacken och bli hängig på hand, jag hde slarvat under sommaren med egen sits och tillåtit för mycket lathet och hängande på tygeln av Matti.
 
 
 
 
September innehöll många fina höstdagar och underbara terrängrundor i  härligt sällskap!!
 
 
 
 
Vi blev också utan manege eftersom den började rivas ner och den var då ännu planerad vara klar till november, vilket senare blev mitten av februari 2014.
 
 
 
 
Matti var lycklig över att få ha sin bästis tillbaka i samma hage och de lekte och myste i hagen och i terrängen tillsammans!
 
 
 
 
Jag och Matti fick även prova på en ny tränare Nan Eklbom, som senare visade sig vara en riktigt duktig tränare som vi fortsatt träna för ca 1 gång i månaden!
 
 
 
Matti och Robin överlyckliga tillsammans
 
 
 
Vi tränade vidare Lena Lahti och jobbade på galoppen en hel del för att stärka den. Jag började nu också hitta  flera knappar och få Matti högre upp i form och att arbeta bättre
 
 
 
 
Leila Bergman kom och höll en tömkörningskurs för oss, men det var lite otruligt då vi var utan manege och vi inte hade ritkigt något bra ställe att tömköra på, så då underlaget var så blött gjorde det mycket ont i min fraktur i foten!
 
 
 
 
Jag köpte ett par nya benskydd åt Matti som var super bra när det blev geggigt ute men jag ändå ville stöda upp benen då vi skulle arbeta hårt. Matti är så fruktansvärt snygg i marinblått!!
 
 
 
Vi fick även i slutet av september en riktigt kall och ruggig dag vara modeller för fotografen Heidi Järvi som ville ha en fotoigé genomförd och frågade om jag och Matti var intresserade. Här nedan ser ni resultatet! 
 
 
Vi hade även vår sista hopplektion för hösten eftersom senare visade sig att ridbanorna var i allt för dåligt skick för att våga hoppa på. Så nu får vi bara gå coh hoppas att manegen kommer upp snabbt så vi kan rida där och börja hoppa! :)
 

Årsresumé, april-juni

2013-12-27 @ 10:27:05
APRIL
 
 
 
April var en annan fartfylld månade. Denna månad blev det många terrängrundor, både i människorsällskap, hundsällskap och hästsällskap! :)
 
 
 
 
Vi kunde fräsa på ute på stora ridplanen då underlaget var så bra! Matti tyckte om det eftersom det var så långa sträckor man kunde fräsa fram i galopp på!
 
Vi utforskade nya terränger både till fots och uppe på hästryggen!
 
  
 
 
Matti hade tråkigt en natt och hade dragit genom gallret in täcket och rivit sönder fodret på sitt utetäcke.. Gissa som kände sig överlycklig när hon kom till stallet den dagen?? :)
 
 
 
Juulia fortsatte hoppa Matti nu som då och det gick bara bättre och bättre vart eftersom de hittade rätta knappar och lärde känna varandra bättre! De hoppade banor och specialhinder och man märkte hur bra det var för Matti att ha någon på ryggen som inte var rädd för hoppningen, för mitt i allt fick han ibland ett riktigt fint sug mot hindrena!
 
 
 
Sedan kom min andra systerson till stallet en dag och hjälpte mig att ta in Matti och borsta honom från topp till tå!
 
 
 
MAJ
 
 
Mattis kondition började bli bättre och han orkade bättre och ridningenbörjade gå bättre igen! Jag red lektioner för Lena Lahti och hon hjälpte oss något enormt!
 
 
 
 
Vi fick nya terrängkompisar och sedan goda vänner, Johanna och Pasa. Matti och Pasa boundade genast de såg varandra :) Vi hann med många roliga terrängrundor!!
 
 
 
 
Jag och Linn kämpade vidare med våra hästar och hjälpte varandra med att kommentera den andras ridning när vi red samtidigt! Något som verkligen uppskattades.Vi körde mycket bommar och försökte hitta ett bra tempo i galoppen
 
 
 
 
Matti hann fylla år och snälla Suvi och henns dotter var med paket till Matti, medan jag hade "bakat" en tårta och sjöng för Matti i hagen för att skämma bort 8-åringen min!
 
 
 
 
 
Sedan blev det även en hel del bus i manegen tillsammans! Vi var fortfarande få hästar i stallet och lyx med så mycket tillgång till en manege och många ensamma kvalitetsstunder i stallet och manegen!
 
 
 
 
Men det tråkigaste var väl när jag i början av månaden fick veta jag hade en stressfraktur i foten och fick lov att rida utan stigbyglar en längre period framöver! Jag var ganska deppad och grät då jag var rädd hur detta nu skulle påverka Mattis motionering!
 
 
 
PowerCupen kom igång och Matti och Juulia placerade sig på en andra plats bland tjejerna som deltog från föreningens sida efter dressyrdelen och hoppdelen var ridna, och klarade med andra ord första kvalet. Ni kan ju bara ana hur fantastiskt stolt jag var över båda två!!
 
 
 
 
Matti och Robin fick busa en sista gång innan de skildes åt för sommaren eftersom Robin och Linn åkte ner till Helsingfors över sommaren.
 
 
 
 
En eftermiddag då det var riktigt varma temperaturer ute red ett glatt gäng iväg ut i terräng. Oj så roligt vi hade!!
 
 
 
 
Matti blev offer för kameran och fick stå och posera i skogen! :) En av mina favoritbilderpå Matti
 
 
 
 
Sedan kom regionala hopptävlingarna som var en del av PowerCupen, men tyvärr tog tävlingsnerverna över ochd e kvalade sig inte vidare utan vägrade ut sig. MEN de gjorde båda ändå en bra insats och jag är så stolt över båda då det var deras första regionala hopptävling!
 
 
 
 
JUNI
 
 
 
Vi tog och packade in hästarna i transporten en dag och inspekterade nya terränger i Kvevlax så där spontant en dag.
 
 
 
 
Frakturen i foten begränsade en ganska mycket, men en liten kort promenad gjorde vi ändå nu som då.
 
 
 
 
Jag mentaltränade Matti och hade en session med presenningar  både på marken och på hästen. Sedan tog vi några promenader lösa i skogen också!
 
 
 
 
P.g.a. foten så blev det så såklart utan stigbyglar ett bra tag, men då fick jag någon snilleblixt och tyckte att det var dags att komma över hopprädslan och hoppa utan stigbyglar.. Att se mig rida i crocs blev också vardag och en vanlig syn i stallet. Både i terräng och på ridbanan.
 
 
 
 
Matti fick motionera sig själv ganska mycket så att han skulle få så varierat som möjligt. Vilket visade sig vara det bästa valet jag kunde göra. Matti var så full av liv cóch lycklig och han fick leka med flera olika hästar den här perioden på ridplanen eftersom han är så snäll och andra hästägare också ville låta sina hästar leka med en snäll häst. :)
 
 
 
 
Jag deltog även i min första hopptävling, 60cm & 70cm som var en övnignstävling.. utan stigbyglar. Mitt hjärta bultade så fruktansvärt hårt och jag var så nervös, MEN vi placerade oss till och med när de slog ihop alla klasser så vi kom på en 5e placering, det ni! Det trodde inte jag heller! :)
 
 
 
 
Vi sökte hoppsadlar och körde norrut och plockade upp sadel efter sadel och inget passade.. Jag blev frustread för flera och kände mig gråtfärdig flera gånger då inget ville passa!!
 
 
 
 
 
Vi hade också ett lite annorlunda photoshoot med Sofia i stallet efter att vi fått en idé om att det skulle vara roligt med en wester-fotografering, sagt och gjort. :)
 

Årsresumé januari-mars

2013-12-26 @ 10:47:00
JANUARI
 
År 2013 började ganska bra för oss. Även om Mattis sår på benet fotfarande var infekterat och åter en antibiotikakur var på så var allt ändå på bättringsvägen och jag fick börja skritta Matti igen samtidigt som vi äntligen fick vår efterlängtade sadel som vi väntat på sedan september!!!
 
 
 
Men det fanns ändå flera sår att sköta om på Matti eftersom av någon underlig anledning hade han ganska så stor klumpighetsfaktor och skadade sig mest hela tiden!! Så vardagen såg ut som följande, putsa sår, kyla ben + sår, putsa sår, linda om såren, natta Matti. Denna period fick Matti gå ensam i hagen eftersom det blev för vilda lekar i hagen med hans bästa kompis när han hade som ordination att inte göra annat än skritta och ta det lite lugnt.
 
Men i slutete av januari fick vi också börja packa våra väskor och bege oss ut på nya äventyr, eftersom vi skulle byta stall till ett som låg närmare mig, nämligen Vasa Hubertus som är just där var vi nu befinner oss!
 
 
 
 
 
FEBRUARI
 
 
Flytten gick bra och jag var så nervös över hur jag skulle bli bemött i det nya stallet. Jag har inte spenderat så mycekt tid i större stall så det skulle bli spännande att se hur både jag och Matti skulle reagera. Men allt gick över förväntan!! Alla var så snälla och goa mot oss och vi fick mycket mera hjälp än jag hade hoppats på!
 
 
 
 
Nu var det bara att lägga igång Matti igen, bygga upp muskler och få bort hömagen, något som skulle ta 6 månader innan han var i toppform igen. MEn vi hade inte bråttom, vi njöt bara av tiden tillsammans och möjligheterna till att få rida i en manege!!
 
Både jag och Matti fick många nya och härliga vänner som jag säkerligen annars aldrig skulle ha träffat, det kändes så fantastiskt att få spendera mycket av sin tid med både hästar och människor som man bryr sig om! En lottovinst nästan.
 
 
 
Sen blev det att fundera ut hur jag skulle träna Matti, eftersom vi nu var tillbaka till nästan noll med kondition och styrka efter hansinfektion och inflammation i benet. Men efter att min tränare nu kunde träna oss bättre hjälpte Lena Lahti oss att komma igång igen med träningen, och Matti försökte sitt bästa även om det var mycket tungt den vintern och våren!
 
 
 
 
 
 
MARS
 
 
Jag hade fixat tävlingslicens åt mig och deltog i årets första tävling, eller övnignstävling inom dressyr var vi inte placerade oss men jag var ändå helt nöjd med prestationen eftersom jag mått grymt illa av nervositet.
 
Vi började även utnyttja hoppdagarna som fanns i stallet och började träna med lite hinder och bommar. Jag var helt kass på dett och Matti hade inte riktigt styrka alla gånger, men bättre blev det allt eftersom!
 
 
 
 
Sedan så kom även min fina syster från Sverige hem och hälsade på med min älskade systerson. Matti som tycker om barn stod så snällt stilla så att lille S skulle få prova sitta på hästryggen!
 
Jag lovade även Juulia att få delta med Matti under sommarens powercup för juniorer och hon fick börja hoppa Matti ca 1 gång i veckan under övervakning av tränare. Juulia hade modet till hoppningen som jag saknade, så det gjorde gott för Matti att inte bromsas av ryttarens osäkerhet inom hoppningen eftersom han själv är så grön på det.
 
 
 
 
Vi hann även med ett litet photoshoot tillsmamans med Sofia Hongell och det blev ett super mysigt photoshoot och personliga bilder tycker jag. Mattis busighet kom fram samtidigt som hans fina lynne!! Bilderna hör till några av mina favoritbilder på mig och Matti!
 
 
 
 
Så blev det såklart flera terrängrundor i sällskap av Linn och Robin som nu även var våra mycket goda vänner. Robin och Matti hade börjat få gå i hagen tillsammans och Linn visade mig runt på alla terrängvägar hon luskat ut.
 
De 3 första vintermånaderna på år 2013 var med andra ord mycket trevliga!! I morgon får ni se en återblick från april, maj och juni-månad!
 

Blev lite generad

2013-12-23 @ 05:56:35
Jag har ju tidigare skrivit och tipsat om ett par svenska bloggare jag tycker verkar så stört sköna. Emma och Anna heter de och bloggar på Elfstrands.se.
 
Eftersom jag regelbundet läser deras blogg och tycker om deras sunda hästtänk och hästhållning som de ger sken av på bloggen så blev jag såklart generad och glad när jag klickade mig in på deras blogg igår kväll och såg detta inlägg på deras blogg.. Nu kanske det känns som jag skriver gån på gång om dessa bilder, men de är mina absoluta favortibilder på mig och Matti.
 
 
Länk till inlägget..
 
Självklart är jag nöjd med bilderna, och den fotograferingen är bland de häftigaste jag gjort, såkalrt eftersom jag fick göra det med Matti, men man blir ju alltid generad och glad när andra också tycker de är fina! :)

Känner ni igen hästen?

2013-12-18 @ 18:34:00
Så såg Matti ut när jag började med honom 2011, 6 år. Kolla skillnaden på hela han från då till nu
 
 
Så här ser snyggingen ut idag 2013, 8 år. Mera muskler och ljusare päls kan göra mycket!
 
 
Det är först när man ser sådana här bilder man konstaterar hur mycket en häst ändrar på bara något år. Det är väl främst färg och muskler som synligt ändrats på Matti, MEN hans mentala bit har ändra också och han har blivit en sådan mogen och stabil kille, ingen impulsiv unghäst längre! :)
 
Jag har alltid tvilat på mina kunskaper inom allt, eftersom jag anser man aldrig är fullärd och ju mer man lär sig, destu mera inser man hur lite man faktiskt kan!!  Men när jag ser dessa bilder och tänker det här är min första egna häst och det har blivit en sådan stor resa både mentalt och fysiskt (tänker på musklerna inte färgen, hehe) för Matti till det bättre kan jag ju inte vara en allt för dålig hästägare..
 
Ibland måste man få säga att man gör något bra, och jag tycker jag tar hand om Matti på ett bra sätt. Självklart ger säkert folk komplimanger för att vara snälla ibland också, men då tänker jag också lite att de skulle inte ha behövt säga något alls om de inte menar det, och jag tycker många gett så fina kommentarer på sistone gällande Matti, och framför allt i stallet har jag fått kommentarer om att Matti musklat på sig och speciellt sin nacke, det såg jag inte ens själv före jag fick de kommentarerna, så det känns gött! ;)
 
Tänk att Matti bara är 8 år och jag kommer kunna jämföra sådana här bilder i många år framöver. Det känns så härligt att kunna blicka framåt och få ha denna häst i så många år framöver!! Tänk att kanske mina egna barn någon gång kommer få ta del av Matti också. Vilken härlig tanke!

Bryter tystnaden

2013-11-04 @ 10:31:00
 
Det har varit som jag tidigare skrivit fullspäckade dagar från morgon till kväll och lite tid för extra (bloggande). Matti har fått vara ta det lite lugnare därför. På torsdagen hade jag lovat Suva att få rida Matti så hon red lite lätt på ridpanen en stund och på fredag fanns inte tid för ridning så Matti fick vara ledig. På lördag red jag dressyr på den slaskiga ridplanen och Matti jobbade helt okej. Framåtbjudningen var ok men han var styv och hängig på hand, men vad kan jag förvänta mig då jag itne ridit igenom honom på flera dagar. Som avslutning av passet fick Suvis barn ha lite ponnyridning och Matti skötte sig med bravur!
 
 
 

Igår fick Matti och hans hagkompis Robin busa till det på ridplanen.Det var så roligt att se då Matti och Robin lekte loss på ridplanen genom att bocka, spruta, stegra sig och busa med varandra.. Det är så härligt att se hur de leker med varandra och när de sparkar bakut mot varandra ser man att det inte är av jäkelskap att de vill träffa den andra eftersom sparkarna aldrig sparkas så långt ut om kompisen är nära.
 
Eftersom Matti är klippt har han haft täcke på sig nu ett tag, och det börjar ju klia lite då när de inte slipper åt att klia sig ordentligt, så igår när han fick busa av sig på ridplanen lät jag honom få rulla sig bäst han ville, och det gjorde han 5-6 ggr och njöt av sin lerinpacking. Som tur torkade han upp när jag och Linn skrittade av våra hästar i skogen så det var bara att borsta bort sanden när vi kom in i stallet igen.

Plus och minus

2013-10-26 @ 13:07:00
Plus och minus finns med alla människor och alla hästar. Här kommer mina och Mattis plus och minus.
 
ANNU
+ Vilja att utvecklas
+ Vet mina begränsningar och vill träna bort dem
+ Snäll men bestämd i min ridning
+ Mjuk hand
+ Skyller sällan på hästen om det går fel (medveten om att det 99,9% av ggr är ryttarens fel när det inte går som man vill)
+ Glad över endast små framsteg
+ Vill ha roligt när jag rider
+ Jag fokuserar inte bara på ridningen, utan lägger mycket tid på arbete med hästar från marken
+ Varierar ridningen och träningen med hästen
+ Orädd vid hantering av hästar
 
- Har en ostabil underskänkel
- Hopprädd (men jobbar på det)
- Svårt att ha ett lugnt säte i korttrav (=höften lever lite väl mycket)
- Har ibland för stora krav på vad jag brode klara av
- Rädd vad andra ska tycka och tänka när jag rider!! Helt onödigt!
 
 
 
 
 
MAESTRO III, "MATTI"
+ Hjärta av guld
+ Sammarbetsvilja x1000
+ Fint lynne
+ Allt bus är oskyldigt och han vet när han får busa och inte
+ Har fin och taktfast trav
+ Har en riktigt fin skritt bara man kan rida den rätt
+ Härlig terränghäst som lyssnar på ryttaren och man kan rida vart som helst
+ Älskar att gosa och att vara nära en
+ Lär sig saker mycket snabbt
+ Snäll med andra hästar
+ En häst jag kan lita på i alla lägen!
 
- Har inte alltid egen motor vid ridningen
- Får lätt feltaktig galopp (speciellt höger) om man inte rider igenom varje steg
- Rider man skritten fel blir den lätt passig även o den annars är hans fina gångart
- Har ännu svårt för samling och att lägga vikt på baken
- Känslig för intryck och det är inte bra om man är för brysk i hanteringen av honom, då kan han ibland inte vara så trevlig att hantera = vissa människor passar inte med Matti
 
 

HAHA, vilken min

2013-10-26 @ 09:36:25
Hahaha, jag såg först när jag såg bilden på datorn vilken snygg min Matti gör på fotot! Skrattade så hårt när jag såg hans min. Snyggt med tungan utsträckt så där när man ska posera!
 
Tyckte bara han var söt i solljuset då jag såg på telefonen igår, men jaa-a.. Matti kan det här med att posera till bloggen hans ;)
 
 

Tröttilainen

2013-10-17 @ 21:12:52
Idag var jag första dagen på jobbet och det var inte många timmars sömn inatt. Tur i oturen hade jag lovat Suvi att få ta hand om Matti (både för henne och mig är Matti en terapiform och en chans att slippa från vardagens stress), och när man ser ut på vädret och konstaterat hur lite sömn man fått är jag nöjd att jag lovat denna dag till dem, för skulle jag ridit idag skulle det inte blivit till någonting, för jag är helt loppu slut i skallen!
 
Jag tycker det är så otroligt roligt när ni börjat kommentera så mycket! Själv är jag en tyst bloggläsare som sällan kommenterar (borde bli bättre på det). Ni är så otrolgit duktiga på att ge beröm och tipsa mig om olika saker, tack för det!
 
I helgen ska vi på sista delen i Natural Horsemanship och det blir att klä sig som en michelingubbe har jag på känn, men kanske det är varmare denna gång än tidigare eftersom jag får delta med Matti denna gång. Shit vad jag längtar!! I morgon planerar jag rida cavaletti om ridplanen tillåter och avsluta med lite NH-träning inför lördagen. Hihi, vi kommer få en liten fan-grupp med (haha, nå nej!!), nämen mina ett par härliga hästkompisar kommer också på kursen, så det är roligt med kända ansikten eftersom det säkert blir nervöst att träna NH på nytt ställe inför publik!! ;)
 
Jag vet jag bara babblar NH nu, men när kurserna är aktuella är det enda som är i skallen, så ni som inte är brydda i NH får snart börja läsa om förberedelserna inför kommande dressyrtävlingar vi kanske borde börja träna inför? ;)
 
Här (klick) kan ni annars läsa Annas och Dunas mysiga blogg, de är en duo jag blev förtjusta i under NH-kurserna

Önskeinlägg

2013-10-12 @ 17:05:00
 
 
 
Det har kommit en hel del nya läsare hit de senaste 2 veckorna, och en av er kommenterade tidigare i veckan att det skulle vara roligt att läsa lite om hur jag och Matti hittade varandra och om mina "meriter" inom ridningen. Men jag kommer dela upp de olika önskningarna om vad inläggen ska handla om eftersom jag har lite svårt att sammafatta mig kort, hehe. Så nu kommer storyn hur jag och Matti resa började och vår resa fram tills idag..
 
Jag tror faktiskt jag skrivit tidigare om hur jag och Matti fann varandra, men jag hittar inte inlägget nu så skriver ett på nytt. Jag och Matti hittade varandra enbart utav en slump. Matti hade kommit till Finland från Estland endast 4 månader (februari 2011) tidigare innan jag kom in i bilden, och Mattis dåvarande ägare kontaktade mig i slutet av maj 2011 och undrade om jag var intresserad av att hjälpa till med Matti (Matti var då just 6 år fyllda) eftersom det inte fanns möjlighet att ha Matti just då. Så det blev några mejl fram och tillbaka om hur Matti är till lynne och att rida. Ägaren var helt underbar och ärlig, så inget undanhöldes och jag fick veta att Matti inte blivit riden på ett tag och värre än det han var nu skulle han inte bli när det kommer till energimängd.
 
 
Lill-pojken
 
 
Så jag tog med mig min mamma och åkte iväg till stallet för att se på denna häst jag fått bilder på mejlen om. Väl framme i stallet fick jag bekanta mig med Matti och jag kände hur nervositeten började komma krympandes eftersom andra i stalle självklart var nyfiken på om jag skulle gilla honom, så de hade samlats för att se vad jag tyckte (självklart eftersom jag kände dem från tidigare). Det sades absolut inte att Matti var ett monster och livsfarlig, men det kommenterades och ifrågasattes hans "säkerhets"-status, och någon kommenterade i stallet (inte ägaren!) att han kunde vara lite schizo och bli rädd för saker som ingen annan såg osv.. Jag blev alltså ganska så nervös av kommentarerna som sades eftersom det inte var allt för många positiva kommentarer som sade gällande Matti i den stunden. Vad skulle det här bli till tänkte jag??
 
Vi gick till manegen och jag fick sitta upp. Först ville Matti inte riktigt stå stilla när jag skulle stiga upp, men efter bara en liten stund var jag ändå uppe i sadeln och kunde börja skritta runt. Lite publik hade samlats i manegen för att se på då jag provred, och jag blev bara ännu mera nervös. Mamma stod och pratade med några av åskådarna i manegen gällande Matti medan jag provred, och hon fick höra av en av kvinnorna att hon inte skulle vilja rida Matti, och en annan berättade att han hade stegrat sig så högt i terrängen under våren så att han fallit bakåt och fallit ner i ett dike så ryttaren lämnade i diket och han kutade hem (ryttaren kom undan med några blåmärken). Men provridningen gick bra och det enda Matti reagerade på var då manegedörren öppnades, då hoppade han ett steg till sidan, men sen var allt bra igen. Fast hur vackert det såg ut var en annan femma, jag var ju rädd vad som skulle hända under ritten, hehe, men den rädslan var verkligen inte befogad.
 
 
någon av de första gångerna jag red Matti
 
 
Efter provridningen var jag intresserad av att börja hjälpa till med Matti men jag frågade ändå om jag fick provrida flera gånger innan jag riktigt bestämmer mig till 100%, och om det fanns möjlighet att ta honom på ett träningsläger som skulle arrangeras i samma stall han stod uppstallad i 3 veckor senare. Sagt och gjort och jag fick provrida Matti fram till träningslägret, och delta med honom på lägret. Så jag pendlade 25 km en tid för att rida Matti och efter 3 problemfria ritter förstod jag att han inte var något monster och det handlade bara om en otroligt känslig häst för nya och skarpa intryck och ljud, och jag började bara tycka mera och mera om den där mörkgråa hästen.
 
Efter träningslägret hade jag fått så mycket hjälp av dressyrinstruktören Lena Lahti så jag hade bestämt mig att jag gärna fortsätter rida Matti, men avståndet var ett problem. Men denna underbara dåvarande ägare till Matti var så förstående, så det var inga problem att flytta Matti närmare mig, och på det sättet hamnade vi i Helsingby var vi tidigare stod uppstalalde innan Vasa Hubertus. Det blev en stor förändring för både mig och Matti. För mig eftersom jag fick så mycket ansvar över Matti, tidigare hade jag endast motioneras andras hästar och sedan åkt hem när de var motionerade, ungefär. Nu var det upp till mig att se vad Matti behöver, hålla koll på hans hälsa och meddela ägaren om han behövde något nytt. Men även det gick bra. Jag fick mycket hjälp av Åsa som äger stallet vi stod uppstallade i, och jag och Matti fick verkligen lära känna varandra i lugn och ro eftersom han hade problem med hovarna då och inga skor ville hållas på, så det blev inte allt för mycket ridning de första 2-3 månaderna utan istället mycke mys.
 
 
Träningslägret 2011
 
 
Jag blev bara mer och mer förjust i Matti och jag startade en hästblogg vart jag började skriva om mig och Matti, och en dag väntade ett roligt mejl i min inbox. I mejlet kom det fram att det var från Mattis förra ägare i Estland, Betti, och hon undrade om jag var Mattis nya ägare i Finland. Jag förklarade hur läget var och att jag inte ägde honom, men ändå delade hon med sig av härliga bilder från då hon ägde Matti och berättade massor om Mattis liv i Estland.. Hon skickade flera videon och många bilder, det var så härligt att se att Matti fått ha ett bra liv och att hans förra ägare Betti älskade honom lika mycket som mig och såg exakt den underbara häst jag såg och inte en "flippad häst" som hans rykte i gamla stallet tydligen var.
 
 
Matti som föl och unghäst. Bettis foton
 
 
När skorna började hållas på började vi träna mera och red mycket i terräng som inte var några problem alls. I terrängen kunde jag galoppera med långa tyglar och rida vart som helst och möta vad som helst utan problem. Jag var helt kär i denna häst och fasade för den dagen då ägaren ville ha tillbaka honom. Våren kom och vi startade vår första dressyrtävling i maj 2012 med en andra placering som resultat. Jag grät av lycka. Något annat som gjorde mig så lycklig var när några av de som stod och såg på då jag provred Matti ett år tidigare berömde Matti och sade att det är en helt annan häst än den som de sett för ett år sedan. Sådant är hjärtevärmande när man inte har den bredaste hästkunskapen och inte är den duktigaste ryttaren, men det här med att hantera hästar så att de är nöjda tror jag att jag är ganska bra på. I alla fall känsliga hästar som Matti. Tydligen. :)
 
Sommaren kom och ägaren föreslog att jag skulle köpa Matti. Efter noggrant övervägande med föräldrarna så blev jag lyckligast i världen när beslutet blev ett köp. Jag tror jag aldrig gråtit så mycket av glädje som den dagen mina föräldrar ringde och berättade att hela min familj köper honom tillsammans, så han är ju till pappers inte min helt egna häst, utan min familjs häst, men i praktiken är han min då ingen annan är hästkunnig i familjen. 6 augusti 2012 är den lyckligaste dagen i mitt liv, då stod Matti i familjens namn och han var min älskling till pappers också!
 
 
Bästa dagen i mitt liv. Köpeavtalet skrevs på, 6 augusti 2013
 
 
Men efter köpet var vi saddellösa i 6 månader eftersom dåvarande sadel inte passat och jag därför valde att inte ta med den i köpet av Matti. Sen att det skulle visa sig vara så där tusans svårt att hitta en passande sadel åt Matti hade jag aldrig trott! Vi provade sjukt många olika sadlar och alla gled mycket fram och tryckte på bogbladen. Andra blev i bakåtlut och ingen passade. Så vi fick med hjälp av Horse-Ess.fi beställa en special gjord sadel som skulle passa åt Matti. Men det tog nästan 3 månader innan jag fick själva sadeln eftersom den skickats i misstag iväg till Frankrike och all världens väg, så det blev inte mycket ridet den hösten och Mattis kondition blev bara sämre.
 
Sedan under samma höst kom skadorna som ett paket på posten. Matti hade busat för mycket i hagen och drog på sig sår efter sår och till sist ett ordentligt inflammerat sår och Matti fick vara på sjukledigt i 2 månader tid. Så jag skötte sår efter sår i flera månaders tid och det blev att besöka veterinären och ta röntgen av benet och sticka Matti med penicillin, och mata i mediciner efter midiciner i Matti för att få bort infektionen. Men till sist blev såret bättre, och i samma väva böt vi stall och hamnade vid Vasa Hubertus.
 
 
Kunde aldrig tro att ett så litet sår kunde ställa till med så mycket problem
 
 
Vid Vasa Hubertus var det bara att sätta igång med ridningen igen sakta men säkert och bygga upp lite kondition på Matti. I nya stallet fick vi känna oss lite lustiga också då Matti hade päls för flera hästar, och de andra hästarna i stallet var prydligt klippta och fina tävlingshästar, så tidvis kände jag mig ganska malplacerad när man såg sig omkring, haha där var vi, håriga hårbollar från skogen utan muskler och kondition och kunskapsnivån var inte så hög inom ridningen den heller i jämförelse med de andra. Men Vasa Hubertus var det bästa som kunde hända mig och Matti just då, motivationen började komma smygandes tillbaka, jag fick fenomenala tränignsmöjligheter och pepp av de andra härliga tjejerna i stallet. Jag och Matti fick många nya vänner men framför allt fick vi mera tid för varandra eftersom det nu endast var ynka 3 km till stallet för mig istället för 22 km.
 
 
 
Flytten och första ridpasset på nya stället, och första ordentliga ridturen efter sjukledigheten
 
 
Under sommaren tävlade vi vår första regionala dressyrtävling som gick åt skogen p.g.a. min nervositet, men under sommaren har Matti musklat på sig massor och vi har fått beröm och pepp från olika håll som gjort mig glad och generad. Jag strävar alltid efter att ha så roligt jag bara kan ha med Matti, och att allt vi gör ska göras av rätta orsaker. Det bästa är att vi fått nu på sistone bekanta oss ytterligare med NH vilket känns riktigt som vår grej, Matti har lätt för det, jag tycker det är roligt och vår relation har bara blivit starkare.
 
Dagsläget vet ni, det är det som ni läser i bloggen varje dag. Hoppas ni tyckte inlägget var intressant fast det är typ 10 km långt, hehe.
 
 

Nya bloggar

2013-10-01 @ 16:53:05
Jag älskar att läsa hästbloggar, hästnörd som jag är. Så skulle inte ni kunna tipsa mig om bra hästbloggar, eran egna eller någon fantastisk blogg ni läser. Jag bryr mig inte om det är en tävlingsryttare, nybörjare, ras på häst eller vilken ridsport, allt kan inspirera. På finska, svenska, engelska.. det spelar ingen roll, tipsa mig på det ni läser eller skriver. :) 
 
Så bombadera kommentarsfältet med bloggar ni tycker om eller era egna bloggar. Vem vet, kanske din blogg blir nya favoriten?  ;)
 
 
 

Man blir så rörd!

2013-09-28 @ 16:46:00
Läste precis vad Heidi själv skrev om photoshooten i onsdags, och det var så snälla ord så jag blev riktigt rörd! Läs hennes inlägg och upplevels om hennes dröm-fotografering här,eller klicka på bilden (inlägget är skrivet på finska)..
 
Sen vill jag tacka alla ni andra som skrivit så snälla ord om bilderna, ni är så snälla, och det är så roligt att ni också gillar bilderna lika mycket som mig. Av bilden nedan ska jag göra en stor tavla och lägga upp på väggen i lägenheten. :) Vet ni annars varifån man får bäst kvalitet och förmånligast i canvas-format??
 
 
 

En tredje bild

2013-09-28 @ 09:18:00
 

Ännu en härligt förtrollande bild

2013-09-27 @ 08:55:00
Fotograf: Heidi Järvi, Hair & MakeUp: Hiushuone 41, Minna

Vad tycks?

2013-09-26 @ 16:29:00
Vad tycker ni om nya designen?? Lite höstigare kanske, och definitivt mörkare än jag brukar ha. Men Gillade så bilden så kunde inte låta bli att göra den till en header. :)
 
 

Fotograferingen

2013-09-26 @ 09:03:00

Nåja nu får ni höra lite om gårdagens fotografering! Igår var det då en fotografering som stod på schemat. Som fotograf var det som jag tidigare skrivit Heidi Järvi och hennes team. Heidi hade fixat så lyxigt att jag bara fick åka till en frisör som fixade mitt hår och smink innan fotograferingen. Jag blev så fin!

Matti hade jag fixat färdigt redan före mig. Jag hade duschat av de värsta ställena (benen, rumpan, svansen och hans ansikte) med hjälp av Sofia redan tidigare på dagen, så han var också set to go. Så efter att jag var fixad var det blev att hoppa in i den lilla röda klänningen och bege mig ut i regnet med Matti efter mig. Som tur var fotoplatsen nära stallet så vi behövde inte gå långt, men kallt som tusan var det med endast +4 grader och regn under fotograferingen..

Jag hade i princip endast förväntat mig Heidi med sin kamera och någon assistent med en reflexskärm, men inte. Självklart var Heidi där med sin kamera, men där fanns också 6-7 stycken andra människor som assisterade med blixtar, paraplyn, och annat som hör en riktig fotografering till. Tror det här var den mest seriösa fotografering jag någonsin gjort, så när jag såg hela hennes crew blev jag allt nervös.

Vi gick in i skogen bland alla fällda träd och kvistar och försökte vänja Matti med den extrema situationen då det var en massa blixtar, paraplyn och människor. När Heidi hade ställt in ljuset och eftersom Matti lugnat ner sig var det bara att hoppa upp på ryggen. Målet var att jag skulle sitta på Matti barbacka utan att han skulle ha någon grimma, men som tur fick jag till en början hålla i grimskaften som gick till grimman, och tur var väl det för något skrämde Matti så han blev osäker och han ville bort. Sagt och gjort, bort var Matti påväg och dundrade iväg en liten bit över stock och sten med mig på ryggen om var sekunder från att tappa balansen, men som tur kom ett träd ivägen så Matti stannade och jag fick lov att hoppa ner och lugna honom. Skulle han inte ha stannat där skulle jag antaglige legat på marken efter någon meter bland alla träd och kvistar, hehe.

Nytt försök gjorde vi och alla som stod bakom Matti runt blixtarna var ännu mera stilla för säkerhetsskull, och assistenter som stod framför Matti kom lite närmare ifall han skulle bli rädd igen och dra iväg, men det gjorde han inte. Matti stod snällt på stället och vi kunde ta av grimman så jag hade bara grimskaftet runt halsen, och efter det togs även det bort. Så där satt jag då i en röd fin klänning med långt släp som föll från min midja ner mot marken ute i skogen på min älskade häst, utan varken sadel eller träns. Vi posade flitigt både jag och Matti, och resultatet som jag snabbt fick se på Heidis kameran var helt magiskt!! Jag längtar så efter att få visa bilderna för er!

Det här måste vara det roligaste jag gjort trots det kalla och ruggiga vädret. Tänk vilken dröm att få ta sådana där vackra bilder med sin älskade häst. Matti var så otroligt duktig att hantera situationen. För terrängen var vi stod var extrem, och var allt annat än häst och ”falla av”-vänlig. Jag menar Matti är inte van med mycket uppståndelse, och inte heller van att stå modell på det där sättet med massa blixtar och paraplyn och folk. Han hade inte ens varit på det där stället vi fotade, så jag är så stolt över honom. Han är så otroligt smart, och Heidi är ju van med hästar vilket märktes eftersom hon var noga med låta Matti sig vänja sig med blixtar, klänningsläpet, assistenterna osv. och såg till att det fanns assistenter när oss om Matti skulle bli rädd igen  då jag själv inte hade annat än manen att hålla i.

Tusen tack Heidi för ett toppen Photoshoot! Jag kan knappt vänta på fler bilder än den nedan! Är den inte bara för fin?? Och är inte Matti bara för vacker??

 

Fotograf: Heidi Järvi. Hair & Makeup Hiushuone 41 Minna.

Tidigare inlägg Nyare inlägg



RSS 2.0