En annorlunda start på dagen
2014-04-30 @ 13:42:00
Idag på morgonen innan skolan åkte jag ut till stallet för att hjälpa Soffi med musiken till hennes Kur kl 8 på morgonen. Jag hade nämligen lovat agera lite DJ, och körde därför in bilen i manegen och pumpade hennes Kur-musik från Opel-stereon så hon kunde pröva att rida sin Kur till musik. Så vi fick lite dramatisk disko på morgonen, höhö.
Jag fick gåshud då Zebbe kom fram dansande med Soffi på ryggen eftersom musiken gjorde Zebbes rörelser ännu häftigare. När klockan var slagen var det ändå bara tid att börja bege sig mot skolan, men det gick inte så lätt som tänkt eftersom ackun på bilen tagit slut under musikspelandet, haha. Som tur har jag startkablar i bilen då min bils acku tagit slut även tidigare, så jag skrittade av Zebbe för hand medan Soffi hämtade sin bil och vi fick försöka få igång min bil. Men så var kablarna för korta eftersom min bil var parkerat på lite knepigt ställe, så vi fick av och an försöka fickparkera Soffis bil närmare och i rätt vinkel så den bilens acku skulle komma så nära som möjligt min bils, haha. Men till sist funkade det och jag kom bara 15 min sent till lektionen. Som tur var läraren mycket förstående när jag förklarade situationen, haha! Lite komiskt är det ju nog.
Nu ska jag börja bege mig mot stallet igen eftersom det är möte, och efter det ska jag motionera Matti. På vilket sätt han ska motioneras Vappen till ära har jag inte bestämt mig ännu. Vi får se! GLADA VAPPEN!!
Mitt hjärta smälter
2014-04-29 @ 17:56:00
Alltså sådana här ideon får mitt hjärta att smälta! Se nu bar apå videon, och om du inte ler har du ett hjärta av is.. Nå nej, men inget stort fan av djur kan du vara ;)
Varmt ridpass
2014-04-29 @ 14:24:00
Nu har jag börja cykla igen till stallet varje dag nu då vädret tillåter, men såklart har foten blivit sjukare av det så jag har fått återgå till att ha foten tejpad varje dag.. Nå 12 maj får jag prata med ortopeden/kirurgen så får vi se då vad man kan göra åt foten min..
Igår red jag i 1,5 h i det fina vårvädret trots värken i foten. Jag började med att rida Matti lång och låg och försöka hålla en aktiv trav och galopp som uppvärmning. Efter en skrittpaus började jag började korta upp honom och då igen märkte jag hur han fortfarande till vänster inte riktigt vill slappna av.. Kanske det är någon styvhet som han fått nu senaste veckan, eller jag som är sned där jag sitter i sadeln vet jag inte, men nästa vecka ska hans muskulatur tittas igenom så jag får veta mera då vem av oss som problemet sitter hos!
Vi kämpade mycket i galoppen med tempoväxlingar och mjukhet, och till sist visste Matti att han fick spurta på längs med långsidorna så han bjöd så fint där och jag fick njuta av lite mera tempo. Men vi får verkligen jobba hårt på det här med att hålla det snabbare tempot längre än en långsida, för bjudningen dör efter det och jag också, det håller inte i sig. Men jag vet det är mitt fel och ovana där igen, då jag allt för länge låtit honom komma undan med att korta etapper öka tempo ochsedan får han lalla eftersom jag också blivit trött i farten.
Både jag och Matti var hur som helst ganska så svettiga efter ridpasset, så jag passade på att skritta av runt kvarterat så att Matti säkert fått en ordentlig nervarvning. Jag kom också på när jag red runt kvarteret att jag inte ridit med Matti ensam längs med cykelbanan tidigare, och det gick ju hur fint som helst. Ett par små pojkar kom med sina cyklar riktigt nära oss och trodde de var tuffa då de var nästan i baken på Matti och den andra ritkgit fast i sidan av oss, så jag fick första gången be dem snällt hålla lite avstånd så de inte skulle skrämma Matti (som för övrigt inte brydde sig i små pojkarna) men när de inte respekterade oss utan försökte vara coola, så sa jag att Matti brukar sparka och tycker inte om när man kommer så nära, så han kan faktiskt sparka dem och då går deras cyklar garanterat sönder och det är deras eget fel, så då fick de fart och på och cyklade iväg från oss och vi lunkade lite obeskymrat hem, hehe. Gäller att vara lite smart i sina uttalanden om sunt förnuft eller respekt inte finns hos dem man möter när man rider med häst ;)
tur det, så det inte bara var jag som svettades
Vasa Hubertus prsenterar
2014-04-28 @ 15:57:04
25.5 kommer Vasa Hubertus arrangera en Horse Show och i samma väva inviga manegen. Känns super roligt att det här arrangeras när jag för första gången får dra i trådarna för något större evenemang och då jag kom på den här idén. Men som tur har vi ju så många talanger och hjälpsamma människor, gammal som ung i stallet som hjälper till med program och arrangemang, så det har hittills inte varit så jobbigt!
Så boka in 25.5 kl 12-14 då är det Horse Show vid Hubertus som passar gammal som ung. Ponnyridning för de yngsta utlovas och häftiga program för som sagt gammal som ung. Gillar man hästar eller djur finns det något för alla! Fritt inträde :)
Terapi innan jobbet
2014-04-27 @ 11:41:07
Det är mitt fel
2014-04-25 @ 19:30:00
Här på bloggen och i Soffis blogg har det kommit massor av frågor när vi ska göra utmaningen, varför det dröjt är helt mitt fel, jag har inte haft möjlighet ännu att göra utmaningen, dvs. ta en ridlektion på en ridskola och ridskolehäst.
Men i början av maj-månad blir det av, jag lovar!!! Så håll ut en liiiten stund ännu!! :)
Känner ni igen hästen??
2014-04-25 @ 16:52:00
bilder från 2010
Tur i oturen
2014-04-24 @ 17:47:23
Min stressnivå är allt annat än hög, och kraven på mig tycker jag att jag ställer allt högre på mig själv gällande allt jag gör. Det känns som att ju mer man lär sig, destu mer känner jag att jag inte kan särskilt mycket, och det skrämmer mig..
Det har varit en liten svacka för mig nu en längre period, när humöret tryter, orken och energin ligger i botten p.g.a. olika orsaker, så jag får skatta mig lycklig att jag har Matti som jag inte känner jag MÅST göra något med om jag inte har orken eller humöret. Han mår lika bra som mig av att jag endast kommer ut och bara borsta om honom och går ut och promenerar tillsammans med honom i skogen. Idag är just en sådan dag, jag är så trött och slut i kropp och knopp.
Om jag ska vara helt ärlig så känner jag mig helt utan någon som helst ork, och därför blir det lugnare träningar för Matti någon dag fram över. Orsaken till att jag är så slut är många, men en stor del är tidsbristen. Dygnet som ni vet har endast 24 timmar och 9 timmar av dem går till min nattsömn eftersom jag behöver så mycket sömn, och då återstår endast 15 timmar på dygnet var av 9 timmar går till skola eller arbete, då återstår 6 timmar. Av dessa sex timmar går 2-3 timmar åt Matti varje dag och då är bara 3 timmar kvar av dagen som jag ska lägga ner på skolarbete, tentläsning, slutarbetesläsning och sedan inte att förglömma, hinna andas, äta, umgås med vänner, familj och fram för allt pojkvännen.. För i april månad har jag endast haft 3 helt lediga dagar, idag är en av de dagarna, resterande är jag alltid i jobb eller i skolan.
Alla hanterar stress olika och tål olika mycket stress, så kom ihåg det innan ni dömer någon annan när de känner sig helt slut och behöver ha någon annan som drar i trådarna lite. Jag har den turen att jag har världens bästa pojkvän som förstår mig och sett mig gå in i väggen redan en gång, så han stöttar mig och försöker hjälpa till efter bästa förmåga, men jag får bara tänka på att det bara är maj kvar, sedan är det endast jobb och stallet kvar på "måste-listan".. Men kommande 2 veckor blir tuffa, inte en enda ledig dag eftersom det är jobb alla de dagar jag är ledig från skolan, så jag hoppas verkligen jag orkar. En dag i taget..
Nu ska jag åkta ut till stallet och ta en kvällspromenad med Matti, eller rida lite kravlöst barbacka
Det här är inspirerande!!
2014-04-24 @ 14:52:21
Jag vet inte vad ni tycker, MEN det HÄR tycker jag är inspiration på hög nivå!! Tänk vilken känsla den ryttaren måste ha och förståelse för ridning och hästen. WOW säger jag bara, WOW!!!
Denna underliga rygg
2014-04-23 @ 16:01:42
Jag tror inte annat än de gånger Matti haft ont i ländryggen-korsryggen beror det på att han blivit kall. För han hade en period här nu då han inte ömmade alls i ryggen, och sedan för någon dag sedan ömmade han efter att ha varit utan sadel på ryggen i 2 dagar, och de dagar jag ridit med sadel har han inte på sistone reagerat, så jag har svårt att tro det är sadeln som är opassande när han kan börja ömma efter vilodag?
Men den dag han ömmade så hade det varit ganska rått ute, så kanske han spände sig och förs? Jag vet faktiskt inte.. Men om 1 vecka ska han kollas igenom ryggens muskulatur av en, och jag får hoppeligen reda på då om det är muskulaturen eller om det går djupare.
Matti har kännts lite ojämnare i ridningen, alltså i hur han vill röra sig från dag till dag, så om det är något med muskulaturen kan det ju bra hänga ihop med detta, man vet själv om någon muskelt är sjuk hur det påverkar ens rörelseförmåga.
Vi får bara vänta och se..
Taggad hopphäst
2014-04-22 @ 15:59:00
Jestas jag har ju helt glömt att skriva om vår hopplektion förra veckan. I tisdags förra veckan var det bomm och cavalettilektion för mig och Matti, och jädrans vilken taggad häst! Matti drog iväg med mig 2 gånger så jag fick ta i ordentligt för att få tillbaka honom, haha, han tyckte det var så otroligt roligt!
Först hade vi en enkel övning med ett kryss vi kom i båda varven på volt i galopp för att komma igång. Jag red i dressyrsadel och tur var väl det eftersom jag inte har någon balans i hoppsadel ännu och Matti var så där pass taggad. Haha, när vi skulle komma en enkel linje på cavalettin på knappa 40 cm så bara stack Matti med mig och började bocka, haha, efter det var han helt upp i varv så jag kände jag fick komma dem i trav först så han var kontrollerad.
På linjen skulle vi sedan korta galoppen och få in 6 galoppsprång istället för 5 och här kändes det kvalitetsmässigt mycket lättare än förra året att få in det där 6e galoppsprånget, så det är ju super kul att galoppen blivit så pass bättre att jag känner det när jag hoppar.
Mitt mål med hoppningen nu är att få takt och känsla för avstånd. Jag kommer hålla mig på lägre höjder längre denna gång för att få upp självförtroendet och först när det börjar kännas helt 100% höjer jag till de höjder som skrämmer mig, men inte före jag känner jag behärskar små cavalettin och små hinder. För jag har inget behov att tävla med Matti i hoppning, bara göra roliga grejer tillsammans, och helt klart tyckte han dessa små hinder var super roliga i tidags!
Magnetröntgen
2014-04-22 @ 08:32:00
Nu har jag äntligen fått vara på magnetröntgen och 12 maj ska jag äntligen få prata med kirurgen, så vi får hålla tummar och tår att det är något som kan korrigeras med lite kirurgi, för jag vill inte behöva ha ont i foten längre efter arbetsskift och stallbesök eftersom jag på båda ställena belastar foten där fakturern är.
Tejp och värkmedicin och en bild med konstaterad fraktur kom jag hem med från läkaren i maj 2013
För de som missat har jag en stressfraktur/löparfraktur/Marschfraktur på ett knepigt ställe var man oftast inte har frakturer på, nämligen sesambenet. Lättast förklarat så ligger sesambenet i "knölen" under stortån på undersidan av foten, alltså vid trampdynan. Sesambenet är ett klotformat litet ben som man igentligen inte behöver. Funktionen med benet är väl att det ska hjälpa till att stöda upp foten rätt, men alla har inte ens dessa ben (om jag förstått läkaren rätt), och därför är ett alternativ att operera bort detta ben från min fot då den orsakar smärta p.g.a. frakturen i detta ben. MEN inget är garanterat före jag pratat med kirurgen i maj, och helt ärligt hoppas jag på kirurgi, för nu i maj har frakturen i exakt ett år begränsat vad jag gör med Matti och min egen träning.
Det jag nu under ett år bittert fått avstå från är:
- löpning
- långa promenader
- längre cykelturer
- hopp och skutt = alltså inget BodyAttack, BodyCombat på ett år har varit hemskt då jag tyckt så mycket om de passen!
- hoppning med korta stigläder/sitsträningar i lättsists
- tömkörning
- klackskor (fast med detta började jag synda när jag märkte det inte ville bli bättre trots total vila så nu smäller jag in värktabletter och sedan lägger jag på klackarna och låter mig känna mig snygg i alla fall med långa fina ben! ;) )
Visst låter jag martyr-aktig nu, men det är inte roligt då jag levt ett aktiv liv och hamnat att ändra och begränsa mig, jag hatar att vara begränsad. Jag är bara 23 år, jag vill inte ännu behöva begränsa mig p.g.a. krämpor. Jag vill kunna gå på ledda pulshöjande och konditionshöjande tränignspass på gymmet. Jag vill kunna springa utan att det gör ont i stunden eller fruktansvärt ont efter en stund. Jag vill kunna gå ut och gå oberoende på underlag (mjukt underlag är döden!!). Jag vill kunna tömköra Matti och variera träningen mera utan att halta en liten stund efteråt. Gaah!!
Tejpning av foten har varit räddningen många gånger, men den tar inte bort smärtan, bara lindrar, precis som värkmedicin. Jag tror jag gjort mig lite immun mot värkmedicin eftersom den inte vill riktigt bita på nu när jag får mensvärk. Under ca 6 månader åt jag värkmedicin för foten regelbundet, 2 månader av dem var medicinen receptbelagd. Så i den aspekten har foten blivit bättre eftersom jag inte haltar nu, MEN jag vet också jag börjat belasta foten annorlunda och går inte korrekt längre på den, alltså belastar jag inte exakt det området var frakturen är, så den delen avbelastas, men då belastas ju resterande del av foten mera, så det är väl endast en tidsfråga innan andra delar av foten får några fel??
Islutet av maj var foten som mest sjuk. Jag fick skippa stigläderna helt eftersom det stod mellan det eller avstå från ridninen helt. Lätt som en plätt att välja alternativet här!! Att se mig rida i Crocs blev vardag vid Vasa Hubertus, fint korsdrag blev det i alla fall och jag slapp bli svettig om fötterna, hehe! Vi kom dessutom 5a i hoppningen på klubbtävlingen när jag deltog och tävlade i Crocs och 60-70 cm klassen, hehe.
Men Lena kom och höll träningar ändå och vi fortsatte träna inom dressyren, bara att utan stigbyglar. Vi passade även på att ha sitslektioner för att försöka få bukt på min sits och balans. Så jag försökte och klarade hela sommaren relativt bra utan att bli negativ för mina begränsningar, jag försökte finna mig i det och passa på med sådant jag annars inte skulle ta mig tid för, som just sitslektioner. Men nu vilar jag inte foten lika mycketsom jag borde längre, för att jag är så less på att begränsas utav foten.
Underbara vår
2014-04-21 @ 20:48:00
Vilken dag! Helt fantastiskt väder, började dagen med frukost och sedan ett besök till stallet! Det blev en avslappnande terrängrunda i helt fantastiskt väder och sällskap. Det var så mysigt att rida där i skogen och i bostadsområdena och ta in våren genom tussilago, se karlar som tvättade sina bilar, barn som kustradio precis tagit fram sina cyklar och börjat cykla, eller familjer som valt att grilla lunchen istället för vanlig mat de ätit hela vintern. Tänk att det varit så här pass varmt och härligt väder nu i april!! :)
Efter terrängrundan lät jag Matti få gå ut i hagen utan täcke, alltså helt naken-fis, det var ju så fantastiskt varmt och skönt så Matti såg ut att vara riktigt nöjd med att slippa täcket. Jag passade på att mysa till det i hagen en stund innan jag lämnade han och Calle ifred. Men jag må skriva det ofta, men tänk vilken fantastisk tur jag har som fått träffa just Matti, jag älskar honom något otroligt och känner sådan värme i hjärtat varje gång jag tittar på honom och när jag ser bilder av honom och mig tillsammans kan jag komma på mig själv att jag tittar på bilden länge och känner samma värme av att se honom på bild som i verkligheten, han får mig att må så bra!! Gud vad känslosam jag är då, haha!!
Det är så skön nu när våren är här i alla fall, alla hästar ser så nöjda ut och inte övertaggade med vårkänslor längre ;)
Påskmys
2014-04-19 @ 20:22:00
Matti får ta det lite lugnare nu under påskhelgen eftersom min syster är hemma och hälsar på och jag jobbar, så fr att hinna umgås med henne blir det automatiskt att sallbesöken måste vara kortare några dagar.
Idag fick Matti njuta länge ut av vädret och gå i hagen och mysa. Jag var mitt på dagen innan jobbet och fixade maten och gick ut och borstade honom i hagen. Det var så varmt och skönt så det kändes trist att klockan var tickande och jagande så kunde inte stanna allt för länge.
Men i morgon blir det longering som står på schemat, i vilken form återstår att se! :)
Terrängmys med eliten
2014-04-18 @ 11:18:00
Jag blev förvånad
2014-04-17 @ 15:58:00
Jag drar mig alltid för att skriva dessa inlägg eftersom jag själv vet jag är låååååångt ifrån fullärd inom ridningen och har så många saker jag själv måste förbättra, så jag kanske inte sist och slutligen har rätt att kommentera detta? I do not know, but I do it anyway?
Men när vi var till Ypäjä i helgen blev jag så grymt förvånad över hur en del ryttare red sina hästar. Min största förvåning var hur många hästar som var obekväma med bettet och ryttarens hand, för oskojat så protesterade en stor del av hästarna genom att gå med öppen mun genom dressyrprogrammen. Eftersom jag är så van att se de duktigare ryttarna i vårt stall rida sina hästar så blev jag väldigt häpen över hur många ryttare på nationell nivå red sina hästar och hur dessa hästar gapade och visade obehag och mycket fokus låg på hur luftiga steg det var..
Jag fick till sist fråga Sophia om det dras av på poängen när de gabar så där pass mycket, eftersom så många hästarna visade obehag började jag ju undra om det är okej nu mera och ingen bryr sig i hästens mun? Klart det fanns de ekipage som det såg så fint och harmoniskt ut, men den stora % som det inte såg ut så för blev jag förvånad över att ändå var så pass hög på nationell nivå. Visst visade många hästar ändå häftiga och luftiga rörelser, men resterande delar av kroppen visade bristande harmoni i kommunikationen.
Det är en av orsakerna till varför jag valt att INTE spänna fast Mattis mun med snokremmen/turparemmi, för jag är medveten om att jag ibland får klumpig hand och då vill jag Matti ska ha möjlighet att visa det och protestera så jag reagerar fortare än om jag inte gett honom den möjligheten genom att knyta fast truten på honom, jag vill nämligen också i ridningen försöka uppnå en ärlig och harmonisk kommunikation. Många bilder från tävlingen vi hade i stallet senast så får mig att må illa även om vi fick bättre procent än tidigare. Orsaken till illamåendet är då Matti visade så starkt att han inte gillade min hand, och jag med mina nervösa nerver red inte så fint och behagligt med varken sitsen eller handen!! Så visst i världen kan det hända många ryttare var medvetna vad de ska jobba vidare på och utveckla vid Ypäjä, men då det var så stor % som hade gapande hästar så har jag svårt att tro alla brydde sig i hästens försök att visa obehag, eller över huvdutaget förstod obehaget de orsakade hästen med det bettet och handen som dålig kombo.
bilder från Epsona.tv
Jag må bara vara en hobbyryttare med många åsikter som irriterar många då det anses att jag inte kan tillräckligt mycket för att uttala mig, må så vara! MEN jag hoppas ändå jag väcker någon klocka hos någon, och att någon som provoceras av dessa inlägg tänker på egen ridning och orsaken till att de känner sig provoderade. Hästens mun är så fankens känslig så oj, oj! Som sagt har jag själv mycket att jobba med, men så länge man är medveten om det och faktiskt jobbar på att vara följsam och snäll i hand tycker jag det må gå. Vi är bara människor, men hästar är känsliga individer och ska behandlas där efter och deras sätt att visa smärta ska INTE ignoreras!
Därför kan jag till viss del bli lite irriterad när jag fått kommentarer om att Matti var så fin (när det kommer till hur han rörde sig) på förra tävlingen. Stegen kanske var bättre, ja, men han visar inte harmoni i varken munnen eller nacke när jag helt glömde bort min hand och att slappna av så jag kunde rida med sitsen mera. Jag må ha sagt då i stundens hetta att Matti inte lyssnade och jag fick ta i hårt med handen för att hinna hälsa på domaren, MEN resterande ritt då? Han gapar ju från och till genom hela riteten. Jag är medveten Matti är super känslig i munnen, men just därför vill jag inte stänga in den utan ge honom möjlighet att visa mig att han inte gillar min hand, så jag får ett wake up call när jag rider om jag glömmer bort mig! Vi blir så lätt fokuserade på de luftiga stegen så vi glömmer bort resterande delar av häste som också ska vara i balans.
Oftast när hästen passar och blir feltaktig galopp är det för att vi stör hästens rörelsefrihet. Det märker man så väl på Matti i srkitt och galopp. Hans skritt passar genast jag försöker för mycket, och galoppen blir feltaktig när jag stör honom och delvis för han saknar styrkan i baken. Men man kan bara bli bättre, men vi måste alla jobba med oss att inte skylla på hästen så mycket, för det är vi som oftast stör dem när det blir fel.
Jag ser inte harmoni i dessa, medan många ser endast hur Matti tar större steg och luftigare.
Men det saknas ändå harmoni och följsamhet i bilden hur mycket Matti än skulle ha lyft på benen!!
Från 0-100 på en sekund
2014-04-17 @ 10:58:00
Här är videon jag skrev om tidigare igår kväll, haha. Från noll till hundra på någon sekund, det är Matti det! Är han inte lite små söt? Ibland önskar jag innerligt jag vore häst, för att vara kvinna är inte roligt den där ena veckan i månaden. Igår kunde jag knappt röra på mig, ryggen och magen bara krampade och inga värkmediciner bet på. Det här var också orsaken till att det inte blev ridning igår, det gick bara inte att koncentrera sig. Men Inte tror jag Matti led av filmen att utgå från, Älskade knäppjöken min!
På första videon syns det från hur jag jobbar lite med honom lös och hur han oftast lyssnar, men även Matti är bara häst och får sina fnatt ibland och busar till det, haha! På andra videon syns det då vi hoppar och leker lite lätt som nervarvning efter 0-100 busandet
Länge sedan sist
2014-04-16 @ 22:20:57
Ikväll var det bus som stod på schemat. Det är bra länge sedan jag och Matti hade kvalitetstid och busade tillsammans. Vi började bus-dagen med löslongering vilket alltid är så roligt när Matti lyssnar så fntastiskt bra och springer lydigt på en cirkel runt mig och byter varv på kommando och gångart. Matti lyssnade super fint till en början som vanligt ända tills han fick bus-attack och han kutade omkring av glädje på ridplanen. Min fina tossiga häst, han kan vara allt bra underhållande då han är på det humöret!!
Efter att han lugnat ner araben i sig och orkade koncentrera sig på mig igen, så passade jag på attt leka lite till och vi hoppade lite hinder. Visst gjorde det ont i foten när jag sprang där i sanden, men eftersom jag ska på magnetröntgen nästa vecka och om 1 månad prata med kirurg angående eventuell operation så tänkte jag att det kan inte skada, för jag har saknat det så! Som på "gamla goda tiden" då vi lekte följa John mest hela tiden och sprang omkring tillsammans.
Matti är så lätt bästa hästen för mig! Som jag älskar honom! Efter vår busrunda så var klockan redan halv 10 på kvällen och det var bara jag kvar i stallet, så jag passade på att sätta mig ner vid Mattis box och prata med honom en stund. Det var precis det här jag behövde! Jag har nämligen haft för ett tag sedan lite panikattacker och hjärtlkappningar då det varit så stressigt, men efter att lagt upp ett schema känns det bättre igen. Jag blir så lugn när jag sitter där med Matti, han är så fin där han står och tittar på mig med sina fina ögon och kikar på mig och funderar om jag har lite godis till honom. Gulle-snutt.
Det kommer en film lite senare från kvällens bus, men klockan är så mycket så det får bli en annan dag, nu ska jag sussa! Nati nati alla läsare!
Ypäjä i film
2014-04-16 @ 15:02:40
Jag filmade lite bakom kulisserna när vi var i Ypäjä. Skulle nu i efterhand tycker jag borde filmat mera, men här kommer en liten film från både bakom kulisserna och snuttar från Sophias ridning! :)
Se och njut! :)
Ypäjä i text och bild
2014-04-16 @ 11:30:00
Nåjaa, nu kan jag äntligen sitta ner och skriva lite om helgen. Det tog ett tag eftersom det var deadlines i skolan och en häst som skulle motioneras + jobb och närvaro i skolan så tiden räckte inte riktigt till för att sitta och blogga, MEN nu har jag en timme över!
Helgen spenderades alltså i Ypäjä som hästskötare och hjälpreda åt min fina vän Sophia och hennes hästar. Jag fick äran att vara Zebbes hästkötare och det var mig absolut inget emot eftersom hans personlighet faller mig mycket väl i smaken, och så är han ju skimmel, hehe!
Lördagen började med att lasta in hästarna lite före kl 10 och åka iväg strax efter på lördagsmorgonen. Vi hämtade upp Natalite som var den andra hästskötaren och blev Hiltons hästskötare. Vägen ner mot Ypäjä gick grymt fort eftersom vi hade så roligt i bilen och skrattade och pratade i ett.
På plats lastade vi ur hästarna och lastade av alla grejer färdigt från transporten så vi i lugn och ro kunde sitta och kika på andra duktiga ryttare som red i olika klasser innan det var Sophia och Zebbes tur att prestera senare på kvällen.
Sophia hoppade upp och började rida iväg mot ridhuset och värma upp och man såg Zebbe var ganska stark och inte riktigt lika elastisk och fin som han varit hemma. Men de red igenom banan och slutade på 60,877%, vilket jag tycker är mycket fint med tanke på hur stark han blev på banan och de red Intermediate I.
Det är alltid så motiverande att se Sophia rida, hon är så duktig och rider så snällt. Det var förvånandsvärt många ryttare som inte klarade av att rida sin häst så fint som en del klasser ändå kräver, så det kändes skönt att se då jag alltid fått för mig alla på den nivån rider lika fint och nätt som Sophia.
Efter Zebbes och Sophias ritt så satt vi en stund och kikade på andra som red innan vi börjde bege oss mot hotellet för att äta och sova.
Följande dag, alltså söndag så var det Hiltons tur att visa sig från sin bästa sida. Vädret var dessvärre allt annat än mysigt och det regnade och blåste så man frös en hel del! Så dagen började efter frukosten med att Sophia städade boxarna och jag och Natalie gick ut med hästarna och gå för att få låta dem sträcka på sig. Hilton var redan här taggade och lilla Natalie såg extra liten ut när Hilton började skutta och blåsa upp sig när han såg något skrämmande, haha. Zebbe var också taggad och passade på att busa till lite när Hilton tog något skutt. Men det är ju viktigt at sträcka på sig och få lite morgon gymnastik så här fick hästarna verkligen sträcka på sig när det skuttade som kaniner hit och dit på parkeringen i ena ändan av longeringslinan och vi fick snällt stå och försöka lugna ner hsätarna och vänta på att de skuttat färdigt i andra ändan.
Sedan var det dags att fixa till Hilton, och som han njöt. Dagen innan hade han tittat på oss alla tre som han skulle ha sagt "Halo, jag är också här!! Kom och fixa mig också!!!", så ni kan ju tänka er hur stolt han såg ut när han fick bli flätad och putsad från topp till tå.
Min fot hade börjat värka en hel del efter morgonpromenaden i sanden med hästarna, så Natalie var snäll nog att gå med Hilton till manegen i regnet medan jag och Sophia tog bilen. Men det gick bra och Hilton var taggade!
Väl vid manegen och uppvärmningen såg Hilton verkligen fräsh ut och visade sig från sin bättre sida. Alla andra hästar såg så obetydliga ut när denna stora Black beauty tog plats på arenan med Sophia i sadeln och de red till sig hela fantastiska 68,00% i Vaativa B på nationell nivå!! Helt fantastiskt och troligen personbästa för Sophia. Så vi alla 4 var helt saliga, häst som människor och vi visste det skulle bli en vinst eller andra placering, och det blev en andra placering och vi alla svävade på rosa moln. Vilken fantastisk häst, vilken fantastisk ryttare!!
Hemresan gick lika fort som ditresan när man hade så fint sällskap. Vi firade med pizza och godis på hemvägen och det smakade så bra. Tack Sophia och Natalie för en välbehövd rolig helg! Detta gör jag gärna om!
Skolarbeten upp i skyarna
2014-04-14 @ 20:03:29
Update om helgen kommer, just nu sitter jag jag med skolarbete upp över öronen, men senast i morgon kommer lite bildbomber från helgens bravader i Ypäjä och kvällens ridlektion för Nan Ekblom.
So stay tuned, jag lovar ni inte blir besvikna!!
Natalie och Hilton III aka påtända ekorren Hille, och jag och Zerleone aka påtända Bambi-Seppo
<3
2014-04-13 @ 12:46:00
Rolig jämförelse
2014-04-12 @ 14:50:00
Nu kanske ni förstår vad jag säger när Matti ibland kan vara två helt olika hästar från dag till dag och stud till stund beroende på omständigheterna..
Samma bana riden med ca 1 månads mellanrum, i början av mars och i början av april.. Ser ni skillnadena, första videon från mars-tävlingen och andra från april-tävlingen ;)
Någon som älskar mig
2014-04-12 @ 12:46:00
och jag älskar dem <3
Mitt liv om 20 år
2014-04-11 @ 12:46:00
Om 20 år är jag 43 och Matti 29. För det första hoppas jag Matti lever sitt pensionärsliv fortfarande med mig, om inte så att han fick göra det de sista åren. Jag hoppas jag och min pojkvän då bor i vårt hus i Karperö och har en frisk och fin familj, och jag trivs med det jag jobbar med och allt jag gjort i mitt liv so far.
Skulle jag fått samma fråga för några år tillbaka skulle svaret säkert varit i stil med "jag hoppas jag rest mycket, blivit rik o bla bla..", men det är inte viktigt för mig längre, eller klart det är viktigt, utan pengar kommer man inte långt, och jag älskar att resa så visst hoppas jag att jag haft möjlighet att resa något, men det är inte viktigast!
Med Matti hoppas jag att vi haft otroligt roligt tillsammans och jag kunnat starta min verksamhet gällande terapiridning och terapigrupp för ungdomar/barn i stallmiljö. För jag vill kunna ge tillbaka vad andra gett till mig och hjälpt mig via hästarna när jag behövt terapin och mått dåligt som yngre. :) Gällande tävlingar hoppas jag självklart vi kommit högre upp i klasserna och kunskapsmässig, men mera än till medelsvåra klasser tror jag inte vi kommer att komma, om vi helst kommer dit, det får vi se om 20 år hur långt vi kommit, hehe.
Haha, jag låter som en gammal tant! Men jag kräver inte att så märkvärdiga grejer har hänt, så länge jag och Matti fått ha roligt och vara friska tillsammans, och jag är lycklig med min familj!! <3
Häst med vinden i sig
2014-04-10 @ 19:24:00
Idag hade Matti verkligen vinden i sig. Vi red först ut i terräng 30 min i sällskap av Lotta på sin Carre och Rebecka med sin nya häst Tore. I terräng skötte Matti sig bra som vanligt, mera på G kände jag av att han var men inga svårigheter, mera observant för omgivningen bara och glad.
Eftersom vi bara skrittade i terräng tänkte jag att jag skulle rida lite trav i manegen innan han fick gå in i stallet, men väl i manegen gick han på helspänn när ena dörren i bortre ändan av manegen rörde på sig i blåsten och gnisslade i gångjärnen. Så skrittandet gick ut på att få Matti att slappna av och sedan hoppade jag av när han slappnat av en stund och så hämtade jag repgrimman och långrepet och tränade effektivt i över 1 h från marken eftersom Matti kändes så låst från ryggen. Det tog nästan 45 min innan Matti började vänja sig med ljudet utan att springa iväg.
Jag hade honom på en liten cirkel runt mig och där på cirkeln fick han stanna, gå något steg stanna osv. Jag försökte ha någon uppgift åt honom hela tiden för att få honom att tänka på annat än ljuden, men här noterade man ganska så tydligt hur instinkterna att fly är starka hos hästar. När jag hade Matti att stå stilla längre stunder såg man med bara ögat hur han spände musklerna och gjorde sig redo att fly när blåsten kom igång och han var tvungen att stå med en halv meters mellanrum till den stora dörren som förde allt ljud. Ibland sprang han iväg men mot slutet vågade han stå längre stunder bredvid dörren trots allt ljud den förde.
Blåste saktade i vart efter som och det var inte lika stora utmaningar efter 45min så jag passade på att träna vallning i trav och att jag sprang bredvid och hade honom att göra skänkelvikningar och öppnor, det gick riktigt fint, bättre än jag trodde, så vi avslutade med lugn och två nöjda individer efter 90 min träning.
Det var meningen att Matti skulle ha en lättare träning idag, men när han var på det här humöret så känner jag alltid jag måste ge den mentala stimulansen åt honom så han blir trött i knoppen och inte bara kroppen. På bilderna ser man ganska bra hur han spänner sig och inte kan slappna av helt och hållet bredvid dörren på blicken och musklern. Men han kom ändå långt eftersom han stod kvar även om han tydligt visade det var obehagligt genom att spänna varenda muskeln i kroppen så man ser det på flera kilometers håll.
Någon jag träffar vardagligen
2014-04-09 @ 12:46:00
Jag träffar inte ens min pojkvän dagligen även om vi bor i samma lägenhet, med det är p.g.a. arbetet. Så Enda varelserna jag träffar vardagligen är Matti och mina älskade katter! Just därför förstår jag inte hur en del människor tycks ha så svårt att förstå hur mycket djur kan fylla nes liv med kärlek.
Jag antar det är just p.g.a. mina djur som jag har så lite extra tid också. Klart jag ibland suktar efter den där lediga dagen då jag bara skulle kunna ligga i soffan en hel dag och ta det lugnt, men jag klarar inte flera dagar än 1 eller max två. När det var pampas veckan och det var mellanfest i 8 timmar klättrade jag på väggarna av att jag var uttråkad, jag ville ha program och tyckte inte alls det var så roligt som de andra att sitta utan att göra något annat än dricka i 8 timmar. Men jag antar det blir så när man är van med program från morgon till kväll och de minuterna man får andas där emellan så utnyttjar man till max åt avkoppling, men blir det längre stunder klättrar jag på väggarna. Så tur för mig är väl att jag har min häst som tar upp 1,5-3 timmar per dag utöver studier på fulltid + skoluppgifter + jobb.
Första tränings på länge
2014-04-09 @ 11:55:00
Idag fick jag äntligen rida lektion för min härliga tränare Lena igen. Det känns som en evighet sedan senast, och vilken grym lyx att få rida på hemmaplan, nu i ett halft år har vi åkt 25 min till närmaste manege för att träna.
Lena var den första jag ringde efter tävlingarna i helgen och berättade för om resultatet, hon har ju agerat lite mental tränare till mig också då jag har en tendens att vara lite väl självkritisk och negativ gällande min egen ridning, eftersom jag vet att Matti gör endast det jag ger honom möjlighet till. Rör han sig inte framåt, så är det en reaktion till att jag sitter och kniper fast med låren, hur skulle han vilja röra sig framåt då?
Men tillbaka till träningen. Vi hade ganska basic grejer vi tränade på idag. Men om inte basic grejer funkar funkar inget annat heller. Vi började med att stretcha ut nacken och kotorna genom att rida honom rund och låg för at få upp ryggen lite när vi värmde upp. Först störde jag Matti en del så han ville inte riktigt komma upp med ryggen och bli rund i överlinjen, men efter att vi hitta samma takt och varandra i ridningen så började det gå riktigt fint och vi kunde korta upp honom.
Vi arbetade mycket på volt och genom att göra skänkelvikningar, öppnor och tempoväxlingar få honom aktiverad och uppmjukad. I tempoväxlingarna så tränade vi på att få mig att känna när Matti travar i den takt han faktiskt borde trava när vi arbetar, vilken takt är uppsamling och vilken som är mera ökad trav. Jäklar vad mina magmuskler fick jobba!! På långsidorna utnyttjade vi framåtbjudningen och försökte få honom att länga på traven och ibland kom faktiskt det några steg här som där, men vart efter mina magmuskler blev trötta orkade jag inte rida honom tillräckligt och han föll isär, MEN det är på gång att komma bort från "ponny"-traven och får mera längda steg, bit för bit.
I galoppen tränade vi på att få ett bättre tramp med bakbenen och rätt takt i galoppen både när den samlades och förlängdes, och även att få en övergång från galopp till skritt, men där har varken han eller jag styrkan ännu att göra fina övergångar. TUNGT även detta för mina stackars magmuskler, men bättre har det blivit, sakta men säkert! För det är självklart stor skillnad från 3 år tillbaka då vi började tillsammans vår resa, men det tar som Lena sade 10 tusen repetitioner innan man lär sig något och att träna bort något dåligt inlärt ännu längre, så det är en bra bit ännu kvar! :) Jag är riktigt nöjd med träningen idag och känner mig på riktigt bra humör och peppad att fara och jobba nu kl 14, för ridlektionen gick riktigt super!!
Fler bilder från tävlingen
2014-04-09 @ 10:37:00
Igår fick jag lite bilder av Lotta Kalamo som lyckats fånga oss på bild! Även om bilder är en tusendelssekund så tycker jag det ser så hemskt ut när man ser hur hårt jag håller i tyglarna, där avspeglar sig mig osäkerhet när Matti mitt i allt blev så framåt och hetare av sig under tävlingsmomentet så jag höll äckligt hårt i tyglarna, och då brukar jag ananrs tycka jag har en snäll hand, men inte tydligen när nervositeten kom.
Men övning ger färdighet, nästa gång måste jag försöka släppa kontrollen lite och testa hur han skulle bete sig om jag bara lät honom fara fritt? Antagligen mycket bättre, det är bara så svårt att veta hur det ser ut tuåt när känslan var så obehaglig och han såg inte alls okontrollerad ut på videon, så var det p.g.a. att jag just hade honom kontrollerat eller att känslan var överdriven p.g.a. att jag inte var van? Det vet jag inte..
Här är Lottas bilder. Kiitos paljon Lotta!! :)
Mina dåliga/bra sidor
2014-04-08 @ 12:45:00
Dåliga:
- Har svårt med misslyckanden
- Höga krav på mig själv
- Tänker för mycket vad andra tycker och tänker om mig
- Lägger keppar i hjulen för mig själv p.g.a. ovanstående
Bra:
- Omtänksam
- Vill så mycket
- Lär mig snabbt saker
- Älskar utmaningar som är ribliga att klara av
- Djur tycker om mig tror jag för att jag är bra på att se dem som individer och få dem känna sig älskad
Första ridpasset i manegen
2014-04-08 @ 11:06:36
Igår var jag på små rosa moln, för jag kunde äntligen rida i vår nya fina manege!! Allt är inte klart i den, men ridutrymmet är klart och läktare och domarbås kommer senare. Alla andra är säkert glada över att äntligen få rida ue igen, medan vi vid Vasa Hubertus alla gärna rider i manegen nu när den äntligen är klar, och jäklar så LÅÅNG den är. Matti tyckte det var så grymt kul att dundra fram i full galopp längs långsidorna! :)
Det var så roligt att rida och Matti var ritkigt framåt och rolig. Först var han lite styv säkert eller hade en sämre dag för det tog ett tag innan han lättade, även om han ville lite hänga här som där som ni ser på bilderna, men riktigt i slutet var han priima!
Haha, som ni ser på första bilden så finns det brandsläckare lite här som där i manegen och Matti var nog inte beredd när vi böt galopp att den skulle finnas på väggen för han gjorde en slidestop i galoppen på långsidan, haha! Sen var det nog inga problem att rida förbi, han var ju inte rädd eller något men blev tydligen chockad.
Soffi var och prövade sin nya kamera så vi råkade fastna på några av hennes bilder.
Tävlingsvideon
2014-04-07 @ 17:25:00
Som man bra ser i videon har han super fina steg i början, sådana som jag inte fått ur honom många gånger, så känns ju super kul att få visat upp dem EN gång på tävling i alla fall, men vart eftersom jag bromsar under ritten och han slappnar av och går i sitt "slö-mode" p.g.a. min ridning så blir ritten sämre. MEN vi förbättrade alla missar från förra gången och jag är super nöjd gällande den biten, även om jag absolut inte trodde det skulle räcka till en vinst då jag har stor respekt för de jag tävlade mot då de är så duktiga och väl tävlade hela bunten.
Eftersom jag nu fått jämföra känslan med hur det såg ut så får jag bara lära mig rida Matti när han faktiskt går framåt och bara sitta och njuta.. Jag vet till nästa gång, hehe! Fast lite pinsamt är det ju med mina nerver då detta är herre gud en Lätt B!!! De de var flera ryttare som red Intermediaite, medelsvår B och de svåra klasserna medan jag stressar över en enkel o liten Lätt B, haha! Gud vad jag kommer att ha roligt åt det här om några år! ;)
Hoppning eller dressyr?
2014-04-07 @ 12:45:00
När jag var yngre tyckte jag att de som höll på med hoppning var de ryttare som inte orkade kämpa med ridningen och ville ta en short cut inom ridningen, eftersom jag då tyckte hoppning var så enkel då det endast var att strya i galopp mot ett hinder och så gjorde hästen resten. Till en viss nivå kanske det är så, men när det kommer till höjder kan man inte bara åka med i hoppning, klarar man inte av att kontrollera hästen blir hoppning farligt, så det finns nog en liten dressyr-petandet inne i hoppningen också. ;)
Men idag förstår jag hur otroligt svårt båda grenarna är. I Dressyren kanske man behöver mera tålamod och man måste vara perfektionist och tycka om "små petas", medan i hoppningen behöver du tålamodet på ett annat sätt och enormt med mod, vilket det sistnämnda jag inte besitter särskilt mycket av och därför håller mig till dressyr.
Jag gillar dressyren då man fokuserar på grundtanken inom dressyren, alltså att det skall vara harmoni mellan ryttare och häst, och med så små kommunikations medel, därför tycker jag det är synd att man i högre klasser måste lägga in mera metall i munnen på hästen och MÅSTE ha sporrar när man rider. Men förutom harmonin så gillar jag att det är varje steg som ska kontrolleras och att det kräver så mycket av ryttaren i dressyren, hur man får de fina i hästen att synas och tanken av att en dag kunna göra passage och piaff känns häftigt även om den nivån är långt borta för oss ännu, men tanken är motiverande, att EN dag!
Fast när det kommer till att se på tävlingar är hoppningen helt klart roligare att titta på eftersom det är mera spännande, men när man känenr de som rider är dressyren helt enkelt överlägsen!
Dressyrtävlingen 6.4.2014
2014-04-07 @ 07:38:03
Uppvärmningen kändes faktiskt helt bra! Jag började med att skritta fram och böja och ställa honom på lång tygel. Jag kände redan här att Matti var pigg och hans ledighet tidigare i veckan gett honom extra energi när han rörde sig bra framåt. Jag valde ändå att rida i en lång, rund lägre form i uppvärmningen eftersom han varit ledig så många dagar, och det var tydligen ett bra koncept!
Värmde endast upp i höger galopp eftersom det är den svagare för Matti och försökte träna på framridningen på diagonalen. Men nerverna mina började komma och jag kände hur självförtroendet dalade. Soffi var med på uppvärmningen och peppade mig och Tina, och jag måste säga det värmer mitt hjärta så när folk står ut med mina nerver under en tävlingsdag. Jag blir sådan drama queen och tänker så grymt negativt så om folk himlar med ögonen bakom ryggen förstår jag fullkomligt, för jag kan tänka mig det kan bli frustrerande när jag trycker ner mig själv inför ritten och tänker det värsta. Här var jag 110% på att jag skulle komma bland de 3 sista och försökte skoja bort det med att "muta" andra deltagare att glömma bort banan så jag inte skulle hamna där, men nu behövdes inte det, för en gångs skull räckte det vi hade att erbjuda då så väl!
Väl inne på banan tände Matti till något extremt efter att hästen innan mig fått kortslutning och började hoppa och skutta och stegra sig vilket gjorde en kontrollerad Matti till mindre kontrollerad version. Så när jag skulle be honom framåt kändes det som att sitta på en tickande bomb då han blev så upp i varv av att se den andra hästen få kortslutning och stegra sig ett bra tag, och eftersom jag märkte hur Matti blev uppjagad ställde mina nerver till det så då vi kom till porten bad jag Soffi hålla i Matti för jag visste om jag håller i tygeln som är så upp i varv börjar väl också Matti resa sig?
Men efter att ekipaget innan mig fortsatt banan och slutfört programmet var det vår tur och jag kände hur Matti sjönk ihop med ryggen och det fanns inget framför mig, så jag bad Petra med sin lugna finnhäst att gå före mig in mot banan igen så jag kunde lugna mitt psyke och låta Matti följa efter. Säkert skulle jag fått Matti in på banan utan draghjälp, men mitt psyke vågade inte chansa med mina tävlingsnerver. Så snäll som Petra var så red hon före mig och stod och väntade utanför banan så vi inte var ensamma på banan.
När vi fick bekanta oss med banan vet jag inte hur många gånger jag sade "skit, skit, skit" eftersom mina nervöa nerver smittade av sig på Matti som blivit lite uppjagad av den föregående stegrande hästen, så jag visste inte alls hur jag skulle hantera den energin han hade. Nu i efterhand när jag sett videon från ritten så ser det inte alls farligt ut, men känslan då man är van med en annan bara några minuter innan gjorde mig helt förlamad och jag hade på bromsen hela tiden, vilket man ser på många bilder och i filmen eftersom jag fick hård hand som resultat av at jag inte visste om jag vågade släppa honom framåt. Så första diagonalen i ökad trav blev inte alls tydlig p.g.a. detta, då jag inte visste om han skulle åka iväg i galopp eller jag tappa kontrollen. Ni kommer att se när jag rider in på banan på film hur jag är tvungen ta i med tygeln, annars brukar små hjälper duga för att få Matti stannad, men inte denna gång.
Men som tur satt domarna inne i bilen så jag passade på att prata lugnande med Matti när jag red igenom banan för att lugna mig själv, och efter ca halva banan var han som han brukar, men när man ser videon var han snyggare i början. Så det gäller att hitta ett mellanting mellan början och slutet när det kommer till ridningen!
Eftersom jag absolut inte trodde jag skulle få något pris, hade jag hunnit hoppa ner, lösa på sadelgjorden, tagit bort sporrarna och börjat prata med mamma och pappa (som för övrigt är världens bästa och alltid med och stöttar och peppar fast de inte har så mycket kunskap om hur det ser utnär det går bra) samtidigt som jag promenerat av Matti för hand när de ropade upp att jag och Matti VUNNIT! WHAT?! Jag som inte hade allt för bra känsla i ritten och tävlat minst och har de nervösa tävlingsnerver som jag har? Så tror ni nu inte jag börjar lipa? Alltså det är ju pinsmat, en övningstävling med vinst och jag lipar? För att ha vunnit en ynka Lätt B!! Haha, jaa-a så är det då man inte kan kontrollera sina tävlingsnerver och när nervositeten släpper kommer alla känslor. Jag hade innan tävlingarna Soffi att känna på min puls för att hon inte skulle tro jag bara "fejkar" min nervositet, men pulsen dunkade nog fint på där i snabb takt.
Så nu har jag min första blåvita rosett, och vi förbättrade våra resultat sedan senast avsevärt!! Förra gången fick vi 61,00% och denna gång 64,00% med oängen 160. Så jag var mer än nöjd att för första gången känna jag kanske kan något, och fick konstatera att jag måste bara lära mig rida en uppjagad Matti, för det är då vi får poäng. Jag vill bara hitta ett mellanting mellan det han var i slutet av banan och så han var i början. Ni får se videon senare idag, nu först får ni nöja er med bilder tagna av Soffi och Jennie! :)
Sen vill jag bara ännu en gång tacka alla fina människor i stallet som peppar en så!! Det är så fantastisk känsla i stallet och alla är så snälla och rara. Man fick känna sig så duktig av att ha vunnit en vanligt övningstävling bara för att alla vara så peppande och grattande. Oj, vad jag önskar alla fick uppleva sådan samhörighet och vänskap som finns vid Vasa Hubertus just nu! Tack alla ni underbara människor vid Hubbe för att ni står ut med mig i tävlingssammanhang! <3
No words needed <3
2014-04-06 @ 17:34:00
Grät av lycka och blev så chockad över vinst och vår FÖRSTA blå-vita rosett!! Bättre berättelse om dagen kommer senare, nu ska jag äta lite
Bästa youtube-klipp
2014-04-06 @ 12:45:00
Jag tycker den här videon är så rolig på Pasa och Matti, för de två dras som magneter till varandra och börjar genast klia på varandra, och så springer Matti bort emellan då Pasa tar i för hårt och sedan fortsätter de. De är så roliga de där snubbarna våra!
NERVÖSA NERVER!
2014-04-06 @ 11:19:14
Idag är det dags för tävling igen. Det arrangeras övnignstävling i stallet och vi ska rida Lätt B:0 igen. Eftersom Matti blivit vaccinerad har jag inte hunnit öva banan något. men då jag red den senast vi tävlade så känns det inte som måsten. Då det är på hemma plan också så tar jag det ännu mera som en övning att rida bana.
Jag har ju inte ridit något ordentligt pass sedan han blev vaccinerad, eftersom han var på onsdagen ledig, torsdagen promenerade vi för hand 3 km i terräng, och på fredagen red vi i terräng mest skritt och en liten sträcka trav och igår så red jag ca 25 min men även då mest skritt. Så får se hur han känns idag. Tror faktiskt inte jag får bättre procent än senast eftersom jag inte hunnit mjukgöra honom något. MEN jag får öva rida banan, jag måste bara prenta in det i huvudet. De andra som är med i samma klass är så duktiga ryttare så helt ärligt så tror jag det blir en sista placering, MEN jag fokuserar bara på att rida bana idag, procenterna blir vad det blir..
Haha, vem lurar jag, när jag väl ridit banan kommer jag äskert vara missnöjd hur jag än försöker prenta in nu "det är övning, det är övning, det är övning!!"
Haha, vem lurar jag, när jag väl ridit banan kommer jag äskert vara missnöjd hur jag än försöker prenta in nu "det är övning, det är övning, det är övning!!"
Det roliga med dagen är att Anna Tujulin bedömmer även denna gång, så ska bli ännu roligare att jämföra resultaten från förra till denna då det är samma bana och samma domare! :) Bered er på bildbomb ikväll från tävlingen för lär ladda upp bilder på andra ekipage också! :)
Senaste tävling var en månad sedan nu, så kanske vi är redo för nästa övnignstävling?
Någon jag vill träffa
2014-04-05 @ 12:45:00
Någon jag vill träffa eller gå på hans clinic är Buck Brannaman. Jag är inte det minsta insatt i westernridning, men sättet han hanterar hästar är inspirerande och jag skulle så gärna se det i verkligheten. Hur han på några få minuter får en livrädd häst till att visa tillit och en oinriden häst att acceptera på en och samma dag att han sitter på ryggen och göra detta genom att få tillit från hästen, och inte under tvång. Visste ni föresten att filmen "mannen som kunde tala med hästar" baserar sig till viss del på just Buck Brannaman, och "hästviskaren" är grundad från jsut Buck Brannaman.
Buck säger i filmen att han hjälper hästar med människorproblem, inte människor med hästproblem. Bara det tänket gör att han fångade min uppmärksamhet och jag vill veta mera om det han sysslar med. Nu har jag inte behövt hantera med unghäst än Matti som var 6 år då jag kom in i bilden, men jag skulle gärna lära mig mera om hans metoder så nästa häst man tar, som säkert är en unghäst så får jag med detta "nytänk" ta mig an utmaningen att få tilliten av den lilla krabaten.
Om du inte vet vem Buck Brannaman är och är helst lite intresserad i hästhantering och vill se nya möjligheter eller ett trevligt "nytänk" från det traditionella tänket så rekommenderar jag verkligen att ni ser denna video. Har sett den två gånger och den är verkligen givande! Om ni klicka här så har jag länkat så ni kan se den gratis online. Den är något på 80 min lång, men den är värt det, För där är ryttare också med som vunnit priser och visat upp hästar på det traditionella sättet och inte ifrågasatt vad de sysslar med före de var på en clinic av Buck. Jag ifrågasätter alltid min ridning efter att jag sett videon, och borde se snuttar av den oftare för att få en tankeställare och inte falla in i den "traditionella" normen hur ridning ska se ut och gå till.
Jag gillar som ni vet nytänk när det kommer till att främja hästens välmående, och handlar det om att få hästens tillit och inte "nerbryten" så har man redan fått mitt intresse.
5 saker du inte visste om Matti
2014-04-04 @ 12:44:00
5 saker du inte visste om Matti
- Matti har virvlar lite över allt i pälsen, i pannan flera, vid baken, bogen osv.
- När man galopperar barbacka får han ofta fnatt och börjar ta glädjeskutt här som där så det gäller att hålla sig kvar ;)
- Med andra hästar är han alltid låg i rang och kommer överens med de flesta hästar tack vare sitt snälla hästsätt?
- Matti var rädd för longeringspöet när vi började vår gemensamma resa, nu kan jag smälla det i marken bredvid honom utan att han skyggar
- Är det för lite strö i boxen håller Matti sig heldre. För 2 år sedan var det en gång för lite i boxen o han var så kissnödig så han skvättade lite för att han inte kunde hålla sig, men när jag lade in mera då jag också tyckte det var lite i boxen så bara forsade kisset ut. Känslig krabat den där Matti! ;)
Första sommaren med Matti. <3
Jag blir så upprörd
2014-04-03 @ 20:06:31
Som jag tidigare nämnt här på bloggen har jag kanske fått gå igenom flera prövningar än många gör på en livstid. Men de har gjort mig till den jag är idag och jag tycker om den person jag är idag, vilket är viktigast. Men i och med alla dessa prövningar, som är några flera än de jag delat med mig av här på bloggen p.g.a. att vissa prövningar är för privata och känsliga i dagsläget att dela med sig av, så har jag efter all fin respons jag fått av människor när jag delat med mig av mina prövningar gjort att jag ännu mindre skäms över det jag fått kämpa mig igenom, och har lätt att prata om när allt är helt "skit"..
Jag har valt att skriva öppet om några prövningar jag fått gå igenom, eftersom jag vet att jag skulle själv skulle ha fått hjälp av att läsa andras upplevelser när jag var inne i svårigheterna. Men som sagt skriver jag inte om allt eftersom jag inte vet vilka alla som läser och jag inte vill dela med mig av allt eftersom vissa grejer fortfarande är rätt så nya och känsliga att prata om. Okej, nu får jag det att låta som jag har det tuffaste livet i universum, så är verkligen det inte, men det är ändå inte lätt alla gånger om vi säger som så.
Men det som gör mig så upprörd och irriterad är när så få människor vågar prata om sina motgångar. Varför ska fasaden utåt vara så jäkla viktig? Alla är vi människor, och ingen har det bra hela tiden. Visst förstår jag en del saker är för privata och intima att dela med sig om hit och dit, MEN så där allmänt. Därför tycker jag det var så passligt att det kom igår på sveriges 4:an både på morgonen och kvällen om depression. På morgonen var bland annat bloggaren Tyra Sjöstedt med och berättade lite om hennes mående och de tog bl.a. fasta på det här med att öppet må dåligt och dela med sig av det, och på kvällen kom det i David Hellenius tv-program om två kändisar som varit depremerade och mått fruktansvärt dåligt.
Jag blir nästan avskräckt av hur samhället idag blivit så upp och ner! Jag vet inte hur många som höjer på ögonbrynen när jag på 23 år bestämt mig för att stanna här och redan är på G med husbygge (planierngsstadiet), nöjd med att arbeta här när min familj och häst. Det svar som oftast förväntas är att jag ska och arbeta utomlands eller sträva efter något super häftigt jobb. Här igen känns det som det är fasaden utåt som ska vara så häftig och fin. Men jag är nöjd med mitt liv i den aspekten att jag har världens finaste pojkvän, jag har en underbar familj som alltid finns och stöttar mig i alla kriser, jag har en häst som gör livet värt att leva och jag bor i en passligt stor stad. Varför skulle inte det duga, och varför skulle jag vilja ändra på något av det? Visst tycker jag det är häftigt att andra vågar resa till något främmande land och jag skulle vilja se mera, MEN det gör jag på min semester. Varför skulle mitt "medelmåtta" vara mindre värt än något annat så länge jag är lycklig?
När har det blivit så viktigt att ha en fin fasad utåtnär när sanningen ibland kan vara något helt annan? Är det så idag med alla ideal osv. att man är rädd för att visa sig svag? Tvärtom tycker jag. Man är en stark person om man vågar erkänna för andra när det är tungt eller kämpigt! Vem vinner på en fin fasad utåt om det är helt kaos inombords?? INGEN!! Till sist börjar man bara lura sig själv och går in i väggen med en smäll, vilket jag gjorde när jag inte kunde leva upp till fasaden jag målat upp! Mina närmsta vet vad jag fått gå igenom och går igenom just nu och de ger ett enormt stöd och förstår varför jag ännu får mina panikattacker, gråattacker och hjärtklappningar. Senast igår och idag fick jag de attackerna. Jag tycker det är hemskt att så många fler går igenom samma prövningar som mig, men ingen pratar om dem och tar stöd av varandra. Kanske jag går emot vad jag skriver när jag inte berättar om vad jag går igenom nu, men de må vara så då, det förstår man bara när man vet vad det handlar om, så ha överseened med det.
Vad jag önskade fler gjorde var att vara öppna om sina motgångar. Jag menar inte att alla ska skriva om dem öppet på nätet, men våga prata om det med sina nära och kära och framför allt våga erkänna för sig själv att man inte behöver vara stark hela tiden, man behöver inte vara på topp hela livet. Jag tror att allt fler blir depremerade just p.g.a. dessa jäkla "fina" fasader som är uppe, och det går så mycket kraft åt att hålla uppe dem så man glömmer bort att ta itu med själva problemet.
Så alla som orkat läsa denna dunder långa text, kan ni lova mig att tänka över era fasader, är de värt mödan? Är inte vänner där för att man ska få visa sig sårbar och svag, för vi är alla bara människor. Vi gör fel, vi har våra motgångar och vi alla behöver någon gång i livet mera stöd än andra. Så ta vara istället på livet och tänk vad man själv vill ha ut av det och vad man gör för sig själv och för andras skull.
Jag vill vara i stallet med Matti 2-3 h/dag för att det ger mig lugn och ork. Jag vill bygga vårt framtida hus med min pojkvän för att jag vill spendera resten av mitt live med honom i ett vårt egna hus vi skapat tillsammans för framtida familj. Jag vill bo här i Vasa/korsholm eftesom jag håller min familj mycket kärt och vill vara nära dem för att lätt kunna åka hem och bli kramad av mina föräldrar när man känner sig liten. Men jag vill också resa och se världen, men det gör jag när pengar blir över och då unnar jag mig en vecka eller två med att resa. Allt detta gör jag för det är precis så som jag vill ha det, och inte vad som låter häftigast och förväntas en 23 åring ska beskriva sitt liv. Må jag vara lill-gammal i den aspekten, och jag påstår inte det är fel att vilja resa, göra häftiga grejer och flytta bort från Vasa/Korsholm, men så länge det är för att man faktiskt vill det själv och man inte gör det för att få flest likes på Facebook eller Instagram eller få ens liv att se så fantastiskt händelserikt ut och åtråvärt, så är allt lugnt. Eller vad tycker ni?
Fasaden behöver inte vara blank o fin, för ibland är det inte så kul och lätt
Bild på bästa vän
2014-04-03 @ 12:44:00
Jag behöver knappast skriva eller förklara mera än att min älskade häst Matti och min fina älskade pojkvän är mina bästa vänner, och tur är väl det med tanke på hur mycket tid vi spenderar ihop! <3
Lyser ikapp med solen
2014-04-02 @ 12:49:00
Igår var Matti som han brukar från början till slut av ridpasset. Visst var han inte super toppen, men jag tror han var lite slö i musklerna efter dagen innans ridpass. Jag red mycket galopp och tempoväxlingar eftersom han nu kommer att ta det lugnare i några dagar då han blev vaccinerad igår.
Matti är alltid bäst i traven just efter galoppen, och precis så var det igår också. Det var så mycket lättare att sitta ner i traven då han bar upp ryggen bättre efter att vi galopperat, men jag var själv så trött i kroppen igår så jag travade inte mycket utan försökte fokusera på galoppen då vi hade så mycket utrymme att jobba på och Matti bjöd helt bra framåt idag, även om jag fick hjälpa honom lite mera än dagen innan.
Efter ridpasset kom veterinären (så man kände sig lite dålig när det var talko på gården o veterinärdax samtidigt), och drogade ner Matti lite innan han började raspa tänderna. Raspningen var riktigt intressant denna gång då jag själv fick känna i Mattis mun och på hans tänder, för först visste jag inte riktigt vad jag skulle känna efter, men sedan när jag igen fick känna på tänderna efter raspningen förstod jag vad jag kännt innan! Som tur var det inte alls stora piggar på tänderna denna gång, och de hade denna gång hållit i skick. Säkerligen då jag nu respat han med 6 månaders mellanrum.
Hästarna är så söta när de är så där hängiga. Man tycker så synd om stackarna som knappt orkar stå! Matti orkade inte stå riktigt själv ett tag så han lutade all sin vikt på sitt huvud mot väggen, sötnos! Min reflex när han svajar till är att komma och stöda upp honom, men inte gör jag mycket om Matti på 600kg faller mot mig, då lämnar jag nog under, men man reagerar ju sådär, haha, inte så smart alla gånger!
Bild ni ej sett förut
2014-04-02 @ 12:44:00
Det här är en av orsakerna till att man aldrig kommer iväg från stallet, för man samlas vid någon box och pratar. Johanna som är snabbare att fixa sin häst i ordning eller sadla av kommer ofta till Mattis box o diskutera. Speciellt när man har svårt att hinna ha ett socialt liv utanför stallet är det roligt när man hinner stå och prata en stund vid någon box.
Gör så mycket för humöret
2014-04-02 @ 09:27:00
Det gör så mycket för humöret att vakna upp och se denna bild på telefonen. Petra som jobbar i stallet nu hade skickat bilden till mig nu på morgonen, och tack vare bilden kändes det lite lättare!! Det är en period nu som känns ganska tuff med måsten, stress, uppgifter, panik osv. då tidigare utbrändhet gör sig påmind, så Matti behövs ännu mera nu. Så ni kan säkert tänka er känslan man får när man vaknar av denna bild när man känner sig lite som man gör <3 Mysgubbarna!
Tack Petra!
Knepigt
2014-04-01 @ 12:43:00
Förra helgen var vi och kikade på huset i Vörå, det var så fint och skulle vara så bra för oss, men det finns inte stallplatser med bra tränignsmöjligheter för Matti inom nära håll till huset, så det lär väl inte bli någon flytt. Ganska knepigt hur det på landsbyggden är så där svårt att hitta stallplatser, speciellt när efterfrågan är som den är.
Jag blir så frustrerad på det här fenomenet att det är så svårt att få bra träningsmöjligheter och stallplats, men här omkring finns det ingen kommun eller stat som vågar satsa på ridsporten så då är det som det är. Sådana här gånger önskar man bara att man bodde i Sverige, för varje gång jag besöker min syster i Örebro och kör sträckan Stockholm-Örebro blev jag lika förvånad över hur vårt granland Sverige kan vara så mer utvecklat än oss!? Huhhu, man blir ju skallig med alla de här funderarna, haha!
Man har blivit så bortskämd med bra träningsmöjligheter vid Vasa Hubertus så det lockar inte alls att "byta" ner sig i möjligheter att träna olika grenar! :)
Matti har ju trivts så bra också och utvecklas mera än tidigare år, så därför lockar det inte alls att byta stall.
Kämpigt ridpass
2014-04-01 @ 10:42:25
Igår trodde jag Matti skulle vara riktigt taggad att arbeta igen efter att haft en vecka i i terräng, men tydligen inte, inte till en början i alla fall, för han var precis så som en gång i höstas då vi tränat på galoppen och han bjöd på galopp och frustade och hade sig som då de går emot en. Jag förstod inte alls vad jag gjorde för fel, så när han varit avslappnad och funkat fint några steg nollställde jag oss med lång tygel
Efter en liten andningspaus så tog jag tyglarna igen och skulle galoppera och nu var Matti en helt annan häst, eller snarare den häst han brukar vara. Känslan i galoppen blev dessutom helt super och han lyssnade super bra och jag fick i flera etapper bara sitta där och njuta utan att hjälpa honom så mycket i galoppen. Jag lade till och med några öppnor i galoppen på långsidorna och de fixade Matti galant och några mindre volter tränade vi på och det gick fint!
Så hur han kan vara så där två olika typer på ett och samma pass på 45 min förstår jag bara inte! Men jag fick så bra känsla i båda varven i galoppen att jag slutade där och gick och skrittade av honom för hand. Men att vi fick rida i snöblåst kändes inte riktigt roligt!! :(
